Memoarer/biografier

Drömmar i krigets skugga

Titel: Drömmar i krigets skugga – Minnen från en barndom

Författare: Ngũgĩ wa Thiong’o

Översättning: Jan Ristarp

Förlag: Norstedts (2012)

Den här boken har jag länge haft på min läslista och nu när det är dags att lämna tillbaka boken till biblioteket blev det äntligen av att jag läste den. Jag ska erkänna att förutsättningarna kunde ha varit bättre. Jag har varit genomförkyld och lägg till lite jul på det… Men, men, jag mår lite bättre nu så jag läste ut boken igårkväll.

Ngũgĩ wa Thiong’o nämns ofta i nobelsammanhang och det var bland annat därför jag blev nyfiken på att läsa något av honom särskilt när det inte blev så mycket att läsa av årets pristagare. I Drömmar i krigets skugga skriver han om sin barndom men också mycket om Kenya under den tiden, om den brittiska kolonialmakten och Mau-Mau-gerillan.

Ngũgĩ wa Thiong’o föddes 1938. Hans far har fyra fruar och modern är nummer tre. Han vet inte säkert vilket nummer i barnaskaran han är. Fadern har varit rik på getter men när getterna dör förändras livet. Han börjar dricka och en dag misshandlar han Ngũgĩ wa Thiong’os moder så att hon flyttar hem till sin far. Han och brodern blir kort därefter också tvungna att flytta dit. Han får gå i skolan och gör alltid sitt bästa vilket så småningom leder honom till Kenyas bästa gymnasium. Om han har råd att gå där…

Tänk vad olika liv vi lever men tänk vad mycket som förenar oss också. Tänk bara läsglädjen och berättarglädjen som han skriver mycket om i den här boken.

Jag inser att även skrivna ord kan bära den musik som jag älskade i berättelserna, särskilt       köravsnitten. Och det trots att detta inte är en berättelse, det är bara ett beskrivande påstående. Det stöds inte av någon illustration. Det är en bild i sig själv och ändå mer än en bild och en beskrivning. Det är musik. Skrivna ord kan också sjunga. (citat s. 80)

Jag tycker bäst om boken när han skriver om sig själv som när han skriver om hur han upptäcker språket och lär sig läsa. Jag tycker visserligen det är intressant med Kenyas historia också men det blir så många namn (det blir det också när han rabblar släktingar) och med mina icke-kunskaper i Kenyas historia blir det faktiskt lite rörigt ibland.

Jag ska försöka komma ihåg att läsa någon roman av Ngũgĩ wa Thiong’o för jag gillade berättarrösten och språket, det gav mersmak.

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s