Ungdomsbok

Obehagsklump

Titel: Ormbunkslandet

Författare: Elin Bengtsson

Förlag: Natur & Kultur (2016)

Så, nu har jag äntligen läst alla böcker som var nominerade till Augustpriset i barn- och ungdomsklassen 2016. Sist ut blev Elin Bengtssons bok Ormbunkslandet.

Det kan ju vara roligt att friska upp minnet med juryns motivering till nomineringen och den låter som såhär:

Margit och Mika är ett. Intimt sammansvetsade, älskande. Men de är också syskon, och medvetna om att deras kärlek inte är accepterad. Så Mika bryter upp, och övergiven reser Margit till Malmö, möter nya människor och engagerar sig politiskt. Men Mika finns kvar närmast hjärtat. Elin Bengtssons ungdomsroman handlar om det kanske allra mest förbjudna: incest. Med ett poetiskt och symbolmättat språk vidgar och utmanar hon synen på sexualitet och vilken kärlek som får och inte får finnas.

Alltså. Det är en bra bok det här. Det tycker jag. Men jag läste boken med en nästan konstant obehagsklump i magen. För det går liksom inte att förstå och jag förstår att ingen annan anade något heller (läs föräldrarna). Jag har inte läst någon bok som skildrar ett (frivilligt) incestuöst förhållande mellan syskon. I Ormbunkslandet får vi tillbakablickar på Margits och Mikas liv tillsammans samtidigt som vi får ta del av Margits nya liv i Malmö. Och deras liv tillsammans är fint skildrat, det är fint att läsa om hur hon försvarar sin bror och det är lätt att förstå hennes känsla av övergivenhet; både när Mika väljer att leka med andra kompisar och sedan när han väljer att bryta upp från deras förhållande genom att göra lumpen. Han känner ju att deras förhållande är fel och det går ju inte att inte hålla med honom på den punkten. Man vill liksom inte att de ska bli tillsammans igen även om Margit känner sig sviken. I Malmö träffar Margit så på någon ny och det är skönt men jag kan inte låta bli att undra över de uteblivna reaktionerna när en del av hennes nya vänner får veta om Mika.

Slutligen. Det var en bra bok. Språket, framförallt när Margit och Mika skildras är vackert. Men jag kan inte låta bli att undra till vem man ska rekommendera den? Hur gör bokhandeln och bibliotekspersonalen? Det är knappast en bok man råder en faster att köpa till sin brorsdotter i födelsedagspresent. Eller?

Augustpriset då?

Ja, efter att ha läst alla nominerade så tycker jag att priset till Tio övet ett var ett mycket bra val men jag skulle gärna se att det blev två priser ändå. Bilderböcker för sig och kapitelböcker för sig. De förtjänar egna priskategorier, tycker jag. Då hade Ida Sundin Asp också fått ett pris för Idag vet jag inte vem jag är. Om jag fått bestämma alltså.

Annonser
Standard

4 thoughts on “Obehagsklump

  1. Hej! jag förstår hur du känner om att det kan vara svårt att rekommendera en bok till någon, jag har svårt att rekommendera vidare deppiga, alltför mörka böcker (men ibland frågar någon efter precis det). Ang. incest har Katarina von Bredow har skrivit om ämnet i boken Syskonkärlek – den är bra och ständigt lånad av ungdomarna på mitt bibliotek.

    Gilla

    • Ja, boken av Bredow skriver faktiskt Bengtsson om i Ormbunkslandet för den läser Margit! Fast där var visst inte båda föräldrarna samma tänkte Margit på. Sedan kan man ju hoppas att bra böcker alltid hittar sina läsare ändå även om det är svårt att rekommendera vissa böcker.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s