Hett i hyllan, Pristagare, Roman

Hett i hyllan #9

Torsdag igen och dags att välja dagens heta bok som Bokföring enligt Monika uppmanar oss att göra:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

Den här gången har jag valt en bok av en nobelpristagare som tog emot priset (till skillnad från Sartre som var min ”heting” förra veckan). Orhan Pamuk fick priset 2006 och gissningsvis införskaffades Den svarta boken 2007.

På baksidan beskrivs handlingen:

Den unge advokaten Galip kommer en dag hem och finner att hans fru, den vackra och gåtfulla Rüya, är försvunnen. Han ger sig ut på ett labyrintiskt sökande efter henne genom Istanbul. Romanen blir en lovsång till staden samtidigt som den är en olycklig kärlekssaga och en spännande detektivroman.

Handlingen låter helt okej. MEN jag minns hur erbarmligt långtråkig Pamuks bok Snö var som vi läste i bokcirkeln (också det för många år sedan) så det lockar inte särskilt att läsa mer av honom. Snö läste jag dessutom aldrig klart.

Har du läst Den svarta boken eller Snö eller rent av bägge två? Vad tyckte du i så fall?

Standard
Tematrio

Tematrio – en tysk, en fransk och en spansk

Ge mig en tysk, en fransk och en spansk så får vi se vad det blir. Det uppmanar Lyrans Noblesser i den här veckans tematrio och man är fri att blanda kulturformer som man vill.

Den här veckan blir jag pinsamt medveten om hur dålig jag är på att läsa böcker av författare från dessa länder. Frankrike reser jag väl till då och då mellan två pärmar men Tyskland? Inte så ofta. Spanien? Vart femte år kanske? Så min tematrio blir författare från varje land som jag är nyfiken på att läsa.

Tyskland får representeras av Jenny Erpenbeck (f. 1967) som jag hört mycket gott om.

Från Frankrike har jag valt Nina Bouraoui (f. 1967) som jag redan lånat en bok av på biblioteket. Hennes böcker har jag varit nyfiken på ett tag så ser fram mot att stifta bekantskap med henne.

Spanien. Vad ska jag säga? Jag kom först bara på en massa gubbar ska erkännas men efter lite googlande kom jag fram till att jag gärna skulle läsa något av Care Santos (f. 1970).

Så det blev en tematrio med författare jag aldrig har läst men gärna vill läsa. Alla råkade visst bli kvinnor i ungefär samma ålder dessutom. Så kan det slumpa sig ibland.

Har du läst någonting av någon av dem? Något du rekommenderar?

 

 

Standard
Veckans bokbloggsfråga

Veckans bokbloggsfråga

Carola med Barnboksbloggen är tillbaka med Veckans bokbloggsfråga och den här gången är temat lättläst och lättsmält eftersom det även är månadens tema på Barnboksbloggen.

Vad är lättläst för dig? Finns det någon i din närhet som har behov av extra lättlästa böcker? Vad anser du är lättsmält litteratur? Vid vilka tillfällen väljer du att läsa lättläst och lättsmält?

När jag tänker mer övergripande på en lättläst text så tänker jag att det är en text där det som står är vad som serveras. Det är inte mycket som sägs mellan raderna och du behöver heller inte någon särskild förförståelse för att tillgodogöra dig texten. En lättläst text innehåller inte komplicerade ord som du behöver slå upp i en ordbok för att förstå. Texten flyter på utan konstigheter. En annan sak som är viktig för att göra en text lättläst eller jag ser det snarare som läsarvänlig, är typsnittet. Men det är en helt annan historia.

Sedan tänker jag också att det beror på en själv och ens läsvana vad som är lättläst och inte. Med stor läsvana kan man läsa texter som innehåller massor ”mellan raderna” och ord som inte används dagligdags men fortfarande se det som en lättläst text.

Min son Viggo är nybörjarläsare och behöver lättlästa böcker. Än så länge har han inte plockat upp en bok för att sitta och läsa själv i godan ro, sådär som en annan njuter av läsning men han brukar få läsa högt för mig vid nattning eller andra tillfällen. Han tycker mycket om Riddarskolan som är en serie lättlästa böcker från Bonnier Carlsen. I den får vi följa Egon, Fiona och Urban på olika äventyr. Att det är flera böcker med samma personer och som utspelas i samma miljö är bra för då återkommer många ord och läsningen flyter på och blir rolig. Som den ska vara!

Särskilt lättlästa böcker för mig är när jag väljer att läsa barn- och ungdomsböcker, fantasy, feelgood, chick lit, deckare eller romance. Lättlästa böcker är böcker som jag kan läsa utan koncentration. Det gör liksom ingenting att Barnkanalen är på eller barnen härjar, grannen borrar eller vad som nu kan vara väldigt irriterande när jag vill läsa något som kräver mer fokus.

Lättsmält litteratur är för mig litteratur som du tuggar på och sväljer och det är väldigt gott för stunden men det är oftast inte en bok du funderar på om ett halvår. Undantag finns förstås som alltid. Lättsmält litteratur  är för mig lite småmysig läsning som för det mesta nog skulle kunna kategoriseras som feelgood, romance eller chick lit. Inte böcker som väcker obehag på något sätt och det ska alltid sluta lyckligt.

Jag varierar min läsning så det blir en hel del lättläst och lättsmält utan att jag tänker mer på det men har jag läst något mer komplicerat väljer jag väl kanske en lättare bok och tvärtom när det är dags att läsa något nytt.

Standard
Historia

1947

Titel: 1947

Författare: Elisabeth Åsbrink

Förlag: Natur & Kultur (2016)

Elisabeth Åsbrink vann 2011 Augustpriset i fackboksklassen med Och i Wienerwald står träden kvar. Den boken läste jag och tyckte mycket om så jag var väldigt sugen på att läsa 1947 när den kom. Elisabeth Åsbrink var på biblioteket här och pratade om boken någon månad innan jul och då passade jag på att köpa den och få den signerad. När jag kom hem slog jag in boken till mig själv i julklapp. Perfekt!

Vad gör vi idag som våra efterkommande kommer att brottas med om sjuttio år? Frågan väcks av denna kalejdoskopiska essäsamling där storpolitik blandas med vardagliga händelser under ett år i världshistorien. På en njutbar prosa lotsas läsaren genom ett till synes obetydligt år med en svart historia och långa skuggor över kommande epoker.

Så lät det när 1947 nominerades till Augustpriset i fackboksklassen, förra året. Nu vann inte 1947 och jag har inte läst boken som vann eller de andra nominerade så jag kan inte göra några jämförelser eller tycka till huruvida rätt bok vann. Men jag kan säga som så att jag förstår varför 1947 var nominerad. Jag är riktigt imponerad över hur skickligt och säkert Elisabeth Åsbrink fått ihop den här boken. Det är så smart gjort och till synes enkelt men vilken research som ligger bakom!

1947 handlar om året 1947. Boken börjar med januari och fortsätter sedan månadsvis. Varje månad får vi ta del av en del av det som händer runt om i världen eller vad som händer några personer Åsbrink valt att följa. Ibland bara väldigt korta stycken som utdragen nedan och ibland längre men aldrig längre än några sidor.

London 

Den 7 januari meddelas att 500 kvinnor på London Transport System måste lämna sina jobb. De ska hem. Under de kommande månaderna ska samtliga kvinnliga konduktörer i Londons bussar och spårvagnar avskedas. 10 000 sammanlagt. Männen är tillbaka. (januari sida 12)

Amritsar

Sikher beväpnade med gevär, svärd och spjut attackerar sju tåg med muslimska flyktingar. Män, kvinnor och barn, 3000 människor mördas. Den pakistanska regeringen stoppar nu alla tåg mellan det Punjab som tillhör Indien och det Punjab som tillhör Pakistan. (september sida 228)

New York

Simone de Beauvoir och Nelson Algren återförenas den 10 maj. Han ger henne en silverring. (maj sida 84)

Många av de områden som är konfliktområden i dag får man följa som en röd tråd under året. 1947 var t.ex. året då Palestinafrågan skulle lösas på fyra månader. Sedan ska man inte glömma att allt som hände 1947 inte ledde till det sämre. Mycket av det som hände under året var positiva saker och sånt som vi tar för givet idag. Även dessa händelser och ”kämpar” skriver Åsbrink om.

1947 föddes min pappa. Det året var pojken som skulle komma att bli Elisabeths pappa tio år. Hon väver i boken in hans liv och sin familjs historia och det gör att boken och världshändelserna kommer så nära och det blev väldigt stark läsning för min del.

Jag tackar för allt jag har fått veta, som ex. mer om bakgrunden till många av dagens pågående konflikter och tycker att det vore väldigt smart om lärare började använda och läsa boken i skolor. Kan tänka mig många ämnen där boken skulle passa bra som underlag för diskussion. Vet inte hur det är i högstadiet och gymnasiet idag men när jag gick stannade historieundervisningen i och med andra världskriget och samhällskunskapen tog bara upp dagsaktuella händelser. Ungefär så.

Det här är historia när det är som bäst. Intressant och lättillgängligt och jag rekommenderar alla att läsa den här boken om man är det minsta intresserad av tiden vi lever i nu.

 

 

 

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Dags att bjuda på en liten smakebit igen som Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att göra. Jag läser just nu Flickorna av Emma Cline. Jag har inte hunnit så långt och tänkte ta ett utdrag från där jag befinner mig i boken, sid 52-53.

”Jävla svin”, muttrade hon, men hon var inte arg på riktigt. Det var en del av att vara tjej – att nöja sig med den respons man kunde få. Blev man arg var man galen, och om man inte reagerade alls var man en subba. Det enda man kunde göra var att stå där och le i hörnet man blivit inträngd i. Det var bara att spela med, trots att skämtet alltid var på ens egen bekostnad.

 

Standard
Läser & tänkt läsa

Böcker jag läser

och tänkt läsa

Läser just nu:

  • 1947 av Elisabeth Åsbrink
  • Flickorna av Emma Cline
  • Min morbror trollkarlen av C.S. Lewis (högläsning för Viggo)

och snart blir det kanske:

  • Hustrun av Meg Wolitzer
  • Våra kyssar är avsked av Nina Bouraoui
  • Syskonkärlek av Katarina von Bredow
  • Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson
  • Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

 

Hustrun är vår bokcirkelbok så den kommer jag börja med när jag läst klart böckerna jag håller på med. Sedan råkade jag låna några böcker på biblioteket när jag var där sist fastän jag tänkt prioritera mina egna böcker i år. Men jag råkade se både Syskonkärlek och Mellan vinter och himmel och då blev jag nyfiken. Jag har ju nyligen läst Ormbunkslandet och där skriver Elin Bengtsson om Bredows bok Syskonkärlek men utan att nämna titeln (om jag minns rätt). Sedan råkade jag låna Nina Bouraouis bok också.

Men en bok från egna hyllan, en riktig hyllvärmare som jag verkligen är sugen på att läsa är Extremt högt & otroligt nära. Jag tror att det är en bok jag kommer att tycka om och enda anledningen till att jag inte redan läst den är att jag äger den. Det låter knäppt, jag vet.

 

 

Standard
Pristagare

Rädslan för att läsa om en bok

I gymnasiet läste jag Stäppvargen. Det var en bok jag tyckte väldigt mycket om och jag vet att jag länge svarade Stäppvargen om någon frågade vilken som var min favoritbok. Om någon ställer den frågan till mig i dag så har jag inte något svar.

Jag vågar inte läsa Stäppvargen igen. Egentligen skulle jag vilja göra det för att det vore väldigt intressant att se vad jag skulle tycka om den nu. Men det är det jag är så rädd för. Tänk om den stora läsupplevelsen jag hade då inte upprepar sig? Tänk om jag kanske rent av tycker att boken är så tråkig och ointressant så att det solkar ner minnet av min första läsning? Tänk om jag inte ens vill läsa ut den och inte alls ser varför jag tyckte om den som tonåring? Det blir nästan som att ”dissa” mig själv som ung.

Nu behöver jag inte heller läsa om Stäppvargen om jag inte vill men däremot har jag massor av andra titlar av Hesse som jag kan läsa i stället. Jag har haft böckerna i en evighet eftersom jag fick dem när jag fortfarande tyckte och sa att Stäppvargen var det bästa jag läst. Böckerna kom från pappas bokhylla när han rensade böcker inför en flytt. Egentligen borde jag redan ha läst alla eftersom böckerna är precis i rätt format för att tilltala mig men det har aldrig blivit av. Jo, jag vet att jag påbörjade en av dem (för en herrans massa år sedan det också) men jag kom aldrig så långt. Den var väl inte tillräckligt bra för att fånga mitt intresse och läsa ut böcker jag inte fastnar för är inget jag brukar slösa min tid på.

Jag funderar starkt på om jag ska ta itu med herr Hermann Hesse i år. Egentligen borde jag ha gjort det förra året eftersom det var 1946 han fick nobelpriset och det hade varit tjusigt att ”jubilera” lite men kanske hellre nu än aldrig.

 

Standard
Helgfrågan

Helgfrågan v.3 19/1-22/1

Jag tycker att det är väldigt trevligt att Mias bokhörna har dragit igång Helgfrågan.

Frågorna hon ställer för den här helgen är:

Vad ska ni göra i helgen? Hur ser läsplanerna ut för helgen?

Helgen börjar förstås med fredagsmys och eftersom vi har två barn blir det nog tyvärr Fångarna på fortet och inte På spåret som vi tittar på. Men halva programmet består av reklam så det finns gott om tid att göra annat också.

Resten av helgen har vi inte något särskilt planerat. Viggo kanske leker med någon kompis, kanske det blir skridskoåkning, kanske jag (eller sambon) dammsuger. Det sistnämnda är ett stort borde men det är ju så tråkigt.

Roligare är då förstås att läsa! Och i helgen kommer jag att läsa ut 1947 av Elisabeth Åsbrink. Jag håller även på med Flickorna av Emma Cline men den har jag inte hunnit så långt i än. Vi läser har precis kommit så den kommer jag förstås kika och läsa i för att få boktips.

Standard
Hett i hyllan, Klassiker, Noveller, Roman

Hett i hyllan #8

Bokföring enligt Monika skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

I dag har jag valt en bok som är med i min boktolva för i år. En bok med två titlar av Jean-Paul Sartre, Äcklet och Muren, den senare en novellsamling. Jag köpte boken på en bokrea för en sisådär tio år sedan gissar jag. Sartre tackade nej till nobelpriset 1964.

Om Äcklet står det på baksidan:

Efter ett kringflackande liv har Antoine Roquentin slagit sig ned i en liten fransk hamnstad. För att fördriva tiden sysslar han med att fullborda ett historiskt arbete, men det inger honom ingen tillfredsställelse. Historien är död för honom, även hans eget förflutna, och han är oförmögen att upprätta kontakt med det närvarande. Lösryckt ur alla sammanhang grips han av ett oemotståndligt äckel inför sitt eget kroppsliga jag, inför själva existensen av människor och ting.

Och om Muren:

Från den etsande skildringen av några dödsdömdas sista natt under spanska inbördeskriget till den kallt satiriska studien i fascismens psykologi i ”En ledares barndom” – i denna novellsamling gestaltas den moderna människans situation, utlämnad åt tomheten, ensamheten, friheten och ställd inför kravet att i handling välja sin egen roll, sitt eget liv, både politiskt och privat.

Ja, vi får väl se i slutet av året om jag har läst boken då. Just nu lockar den inte alls.

Har du läst Äcklet eller Muren? Eller vad skulle du välja att läsa?

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Det är intressant med essäer

Titel: Över alla hinder – En civilisationshistoria

Författare: Anne Hedén, Moa Matthis, Ulrika Milles

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2000)

Det här är en av mina hyllvärmare. Den har stått oläst och bortglömd i bokhyllan sedan 2000 då jag köpte den. Och oj vad jag känner mig gammal när jag tänker på hur länge sedan det är.

Över alla hinder – En civilisationshistoria är en tunn liten bok med nio essäer med hästvärlden som gemensamt ämne, från baksidan; ”om drömmen och verkligheten i hästlandet – flickornas och kvinnornas egen värld”.

Jag var aldrig en hästtjej i den bemärkelsen att jag alltid hängde i stallet. Jag minns att jag innan jag började rida gick en hästskötarkurs (eller liknande) i stallet men när fritids skulle börja julpyssla drog det mer än hästarna. Men sedan började jag i alla fall rida och red ganska länge. Efter studenten praktiserade jag i ett galoppstall och jag har varit medryttare. Nu har det väl gått en sisådär femton år sedan jag red, tror jag.

Den här essäsamlingen var intressant. En del essäer var såklart bättre och mer lockande läsning än andra. Ibland märkte jag att jag svävade iväg i andra tankar när jag läste. Ibland med anknytning till det jag läste, egna reflektioner och jämförelser och ibland på helt andra saker när jag läste något som jag tyckte var mindre intressant. Ungefär som när man läste texter i skolan…

En av de essäer jag tyckte bäst om var Om Yahooers drömmar av Moa Matthis. I den tar hon bl.a. reda på mer om sin första älsklingshäst Nigger (namnet ger en tydlig hint om att det var ett tag sedan han kom till hästhimlen) och skriver om ”hästars personlighetsutvärdering” som visar paralleller till hur vissa människoraser för inte alltför länge sedan ansågs vara överlägsnare än andra.

Jag har läst en essä om dagen. Ja, undantag finns men större delen av boken har jag läst samtidigt som jag ätit lunch och det har passat mig utmärkt. Nu funderar jag på vad som ska bli min kommande lunchläsningsbok. Undra om jag har någon mer oläst essäsamling i hyllan?

Standard