Roman

Stenåkern av Tove Jansson

Titel: Stenåkern

Författare: Tove Jansson

Förlag: Bonniers (1984)

Jag kände att jag hade läst alldeles för få böcker av Tove Jansson. Jag har väl läst någon Mumin-bok som barn och Sommarboken läste jag för några år sedan och tyckte om. Ett lätt sätt att råda bot på Tove-bristen blev då förstås att låta Stenåkern få följa med hem vid senaste biblioteksbesöket.

Stenåkern är en tunn liten bok med läsvänligt typsnitt så det är en bok man läser ut snabbt. Boken handlar om journalisten Jonas som precis gått i pension. Han ska skriva en biografi om en man han inte alls tycker om. Jonas har två döttrar som han aldrig brytt sig om och nu ska de vara på landet tillsammans över sommaren. Det är en bok om relationer, ordens betydelse och självförakt.

Jag tänker fortfarande att jag vill läsa fler böcker av Tove Jansson även om jag inte tyckte att Stenåkern var någon höjdare. Den var väl inte direkt dålig för den hade sina poänger och en del finurliga citat kan man vaska fram om man så önskar men jag tyckte att den var tråkig och jag kände ingenting för vare sig Jonas eller hans döttrar eller andra karaktärer i boken. Kanske var jag på fel läshumör för Stenåkern, vad vet jag?

 

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s