Roman

Sorgen bär fjäderdräkt

Titel: Sorgen bär fjäderdräkt (Grief is the thing with feathers)

Författare: Max Porter

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: ETTA (2016)

Jag erkänner att jag saknar en lucka i min bildning. Sorgen bär fjäderdräkt ska visst vara en parafras på Ted Hughes berömda diktsamling om kråkan. Jag har inte läst den eller något annat av Hughes. För mig har han mest varit ett namn, ett just ja, han som var gift med Sylvia Plath. Därför har jag säkert missat någon poäng men det kan inte hjälpas och boken gick utmärkt att läsa även med min bildningslucka (får väl täppa igen den om tillfälle ges) ska sägas.

En pappa och hans två söner sörjer mamman som dött. När deras sorg är som djupast ringer det på dörren. Det är den fjäderklädda sorgen, Kråkan, som bestämmer sig för att stanna hos familjen så länge som det behövs. Precis som sorgen har många uttryck har även Kråkan det. Vi får följa Kråkan, pappan och pojkarna.

Jag vet inte hur jag ska genrebestämma den här boken. Det är inte en traditionell roman inte heller en novellsamling eller diktsamling. Det är lite hopplock, en gott & blandat-påse som på baksidan sägs vara en ”bok byggd på lika delar roman, fabel och drama.” På samma sätt är det en bok med många känslor. Det är mycket humor och det är nog humorn jag uppskattat mest under läsningen blandat med de små kloka anekdoterna. Det är en tunn liten bok med mycket innehåll.

Citat från sid 81-82

Pappan

Till min bästa vän sa jag Hon skulle bli sur på mig om jag stannade en extra dag på grund av fotbollsfesten vid avslutningen eftersom vi hamnar mitt i semestertrafiken då. Min vän sa Du måste sluta tänka på det där viset och dra in henne. Man får skilja mellan sorg och opraktisk besatthet.

Jag var opraktiskt besatt av henne redan innan, sa jag. Träffar du någon? sa han. Och pratar igenom saker och ting? Det gör jag, sa jag. Är han bra? Väldigt bra.

Jag blev full i skratt vid tanken på Kråka i ett arbetsrum, Kråka som pickar ut en faktura, Kråka som rekommenderas av en allmänläkare och omfattas av sjukvårdssystemet. Kråka som med en huvudskakning dissar Winnicott, men motsträvigt gillar Klein.

Ja, sa jag till min bästa vän. Du behöver inte oroa dig, jag får hjälp.

Standard
Helgfrågan

Helgfrågan v.7

Vilka är dina bästa bokreatips? 
Var handlar du helst dina reaböcker?
Det är veckans helgfrågor som bloggen Mias bokhörna (och Johannas deckarhörna)ställer. Jag kommer att handla på Akademibokhandeln (presentkort ja!) och säkert på nätet också. Det kommer att bli en del böcker gissar jag men har inte planerat så många i förväg. Villette av Charlotte Brontë, En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt och Ja till liv! av Liv Strömquist är dock tre böcker som jag vet kommer följa med mig hem på onsdag. De två första har jag redan läst och vet att jag gillar. Kanske läser jag aldrig om dem men jag tror faktiskt att jag kommer att göra det.
Standard
Ungdomsbok

Ordbrodösen och lite svammel

Titel: Ordbrodösen

Författare: Anna Arvidsson

Förlag: Rabén & Sjögren (2017)

 

Den här boken har jag sett och läst om på oräkneliga bokbloggar vid det här laget och det tycker jag är intressant. Innan boken kom var det många som såg fram mot att läsa den och jag gissar att många som har hunnit med att recensera den har fått den som härlig bokpost från förlaget. Jag skulle säga att det här är en riktigt het (och hajpad) bok i bokbloggsvärlden just nu men när spiller det över på resten av boksverige? Om jag inte läst bloggar undrar jag hur lång tid det hade tagit för mig att plocka upp den här boken, när hade jag upptäckt den? Hade jag upptäckt den?

Ja, nu gissar jag att om jag slumpvis stött på Ordbrodösen på biblioteket så hade jag lockats av titeln, läst baksidestexten och tänkt att ja, det här måste jag såklart läsa! Men det får mig ändå att undra, vad har jag missat alla andra år? Jag som inte har bloggat särskilt länge och heller inte direkt läst bokbloggar förrän jag själv börjat blogga, vilka hajpade böcker har jag helt missat eller hur lång tid har det tagit mig att upptäcka dem? Är bokbloggar först med att upptäcka böcker? Når ”bokbloggshajpade” böcker alltid ut utanför bokbloggsbubblan? Väldigt intressant fråga tycker jag. Om någon har något att säga i frågan så vill jag gärna ta del av det!

Men nog av mitt svammel nu.

Ordbrodösen var det. Det är ett ord som Anna Arvidsson hittat på och fyllt med innehåll. En kvinna som är ordbrodös kan genom sina skrivna ord styra tankar och handlingar hos den som läser dem utan att den som läser är medveten om det. En ordbrodös har med andra ord en väldigt stor makt. Förmågan går i arv men det är inte förrän på 18-årsdagen som kraften ger sig tillkänna och testas under ett inträdesprov. Det hela är bara en enkel ceremoni och ingen ordbrodös har någonsin misslyckats. Inte förrän det är Albas tur. Alba som bor med sina morföräldrar då bägge hennes föräldrar är döda. Alba som bara har sett en framtid som ordbrodös. Varför ger sig inte kraften till känna? Vad har gått fel?

Det är en bok om ordens betydelse, om relationer och val. Om att tro på sig själv och att ta kontroll över sitt liv. Ungefär så.

Det är en spännande bok som jag tyckte mycket om och jag tror att det är en bok jag kommer att minnas länge. Kanske bidrar titeln till att jag kommer minnas boken, titeln är väldigt bra och lockar verkligen till läsning. Boken riktar sig främst till unga vuxna men jag tycker att det är väldigt snävt. Jag tänker mig att den här boken kan läsas av både yngre och äldre läsare.

Standard
Bokvinst

Tack!

Visst är det härligt att få bokpost?

Jag hade turen att vinna en bok som Anna med bokbloggen Och dagarna går… (och Kulturkollo) lottade ut och den kom i går.

Boken heter Istvillingar och är skriven av S. K. Tremayne. På framsidan får man rådet att inte läsa den ensam i sommarstugan eftersom ”det är en osedvanligt läskig spökhistoria”. Låter lovande!

 

Standard
Hett i hyllan, Roman, Ungdomsbok

Hett i hyllan #12

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

Alltså, torsdag igen och dags för Hett i hyllan som Bokföring enligt Monika har kommit på för att vi inte ska glömma vad som göms i våra hyllor.

Den här gången har jag valt en bok som jag tror att jag har köpt på en bokrea för många år sedan. Boken är Pappa Pralin av Anna Jörgensdotter. Det är hennes debutbok och den kom 2002. Handlingen beskrivs såhär:

Pappa Pralin är berättelsen om Andrea, åren mellan tjugo och tjugofem. Andrea längtar efter sånt som inte finns, letar efter sånt man inte kan hitta, och äter fyraprocentig mjukost fast hon egentligen vill ha tjugoåttaprocentig hushållsost. Hon vill sätta tänderna i Casper, i livet, men inte kan jag väl, inte får jag väl, inte vågar jag väl det. Säjer Andrea som även kräks upp chokladen och stoppar i sej piller istället för att skratta, gråta, sjunga, vråla. Hur hänger allt ihop? Hänger det ihop? Kanske finns alltid chansen att börja om, göra annorlunda. Spola filmen till början, spela in den på nytt.

Jag tycker att det är konstigt att den fortfarande är oläst då jag har uppskattat senare böcker (eller bok?) av Anna Jörgensdotter samtidigt så känner jag mig så trött på unga kvinnor som kräks. Känns som risken är överhängande att Andrea är en person jag kommer att störa mig på när jag väl läser boken.

Standard
Roman

Stenåkern av Tove Jansson

Titel: Stenåkern

Författare: Tove Jansson

Förlag: Bonniers (1984)

Jag kände att jag hade läst alldeles för få böcker av Tove Jansson. Jag har väl läst någon Mumin-bok som barn och Sommarboken läste jag för några år sedan och tyckte om. Ett lätt sätt att råda bot på Tove-bristen blev då förstås att låta Stenåkern få följa med hem vid senaste biblioteksbesöket.

Stenåkern är en tunn liten bok med läsvänligt typsnitt så det är en bok man läser ut snabbt. Boken handlar om journalisten Jonas som precis gått i pension. Han ska skriva en biografi om en man han inte alls tycker om. Jonas har två döttrar som han aldrig brytt sig om och nu ska de vara på landet tillsammans över sommaren. Det är en bok om relationer, ordens betydelse och självförakt.

Jag tänker fortfarande att jag vill läsa fler böcker av Tove Jansson även om jag inte tyckte att Stenåkern var någon höjdare. Den var väl inte direkt dålig för den hade sina poänger och en del finurliga citat kan man vaska fram om man så önskar men jag tyckte att den var tråkig och jag kände ingenting för vare sig Jonas eller hans döttrar eller andra karaktärer i boken. Kanske var jag på fel läshumör för Stenåkern, vad vet jag?

 

Standard
Roman

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda på smakebitar ur det vi läser men utan att spoila handlingen. Solen skiner i dag och en promenad lockar men först tänkte jag dela med mig av boken jag tänkt läsa i dag.

Boken är Stenåkern av Tove Jansson. Eftersom jag inte vet mer om boken än det jag läst på baksidan så delger jag er både baksidestexten och en smakbit.

Stenåkern är en berättelse om den gamle journalisten Jonas, en ordens fanatiska väktare. Han har åtagit sig att skriva en biografi över en man som han föraktar. Jonas är garderad i egocentrisk oåtkomlighet; sina två döttrar har han egentligen aldrig brytt sig om att lära känna. Nu har de lyckats få sin besvärliga pappa ut på landet, ett ganska farligt experiment.

Och boken börjar:

Den långa våren hade slagit ut sin första grönska i esplanaden. Efter regnet var trädstammarna glänsande svarta, det nya lövverket illuminerades av lyktor och det var mycket vackert just nu i Helsingfors. I Esplanadkapellet höll de på med att stapla upp stolarna för natten, bara ett par gäster hängde kvar i sina hörn. Tidningen hade reserverat hela västra sidan där man ser långt in genom parken och de hade firat Jonas pensionering ända sen klockan sju.

Nu önskar jag er alla en skön söndag.

Standard
Fantasy, Högläsning, Slukaråldern

Min morbror trollkarlen

Titel: Min morbror trollkarlen

Författare: C. S. Lewis

Översättare: Britt G. Hallqvist

Förlag: Bonniers Junior Förlag AB (1988)

Jag har läst Min morbror trollkarlen högt för Viggo. Det är den första boken i serien om Narnia men det var inte den här boken Lewis skrev först. 1955 publicerades boken första gången och boken utspelar sig i slutet av 1800-talet. I Min morbror trollkarlen får vi läsa om hur lejonet Aslan skapar Narnia.

Digorys morbror Andrew har lyckats knåpa ihop ett par ringar som gör att man kan färdas mellan olika världar. Han är för feg för att testa om ringarna fungerar och lyckas manipulera Digory och hans kompis Polly till att göra det i stället. Från en döende värld som barnen kommer till får de med sig en ondskefull häxa som ställer till en viss oreda när hon kommer till vår värld. Barnen lyckas få med sig henne från vår värld till en ny värld. En värld som precis håller på att skapas.

Jag älskade böckerna om Narnia när jag var barn men just den första boken (och den sista) läste jag aldrig lika många gånger som de andra delarna. Den är inte lika spännande som de andra böckerna. Utan att överanalysera eller skriva någon på näsan så är det svårt att inte se bibliska kopplingar i Min morbror trollkarlen och just det kan nästan bli för mycket (det var nog ingenting jag reflekterade över som barn) men, men, nu hade jag inte tänkt skriva om vad jag tyckte om boken efter att ha läst om den efter så många år utan Viggo får tycka till i stället.

– Den var bra.

– Vad var det som var bra?

– Allt.

Ungefär så mycket får jag veta när jag frågar Viggo. Kan bero på att jag ”stör” honom när han spelar tv-spel. Lyckas slutligen få veta att han tyckte att det var en spännande bok men lång.

Nu ser jag fram mot att läsa Häxan och lejonet, andra boken i serien om Narnia, högt för Viggo.

Standard
Bilderböcker, Högläsning, Serie/grafisk roman och sånt där tecknat

Legenden om Sally Jones

Titel: Legenden om Sally Jones

Författare: Jakob Wegelius

Förlag: Bonnier Carlsen 2008 (2013)

Sitter du och läser en barnbok?! undrade min sambo i morse när jag satt med näsan i Legenden om Sally Jones och drack mitt morgonkaffe. Eller morgon och morgon, första koppen kaffe för dagen ger en mer rättvis bild av det faktiska läget. Tror inte att han egentligen blev särskilt förvånad för han borde ha vant sig vid att jag läser det som faller mig in. Bra barnböcker kan uppskattas av fler än barn och det är Legenden om Sally Jones ett lysande exempel på. Det är verkligen en bok för alla åldrar.

Det var en slump att jag lånade den här på biblioteket i går. Det var inte planerat men när jag såg den så var det ett måste-lån. I bokhyllan har jag Mördarens apa, den fristående fortsättningen på Legenden om Sally Jones och vinnare av Augustpriset i barn- och ungdomsklassen 2014. Den har jag inte läst än eftersom jag velat läsa böckerna i ordning men nu är det bara en tidsfråga.

Legenden om Sally Jones vann Augustpriset 2008. Juryns motivering:

Ett osannolikt äventyr öppnar sig i detta helgjutna allkonstverk, tecknat, författat och formgivet av en och samma upphovsman. I ord och kartor följer läsaren gorillan Sally på hennes färder från djungeln över världens oceaner där hon möter förtryckare, bovar och svekfulla människor men också vänskap och stark kärlek. Grymt och vackert med en säregen ton.

Jag tycker att det är en underbar berättelse och efter att ha läst den för mig själv tänker jag att det är en bok jag kan testa att läsa för Lilly och Viggo tillsammans. Tror att båda barnen skulle uppskatta den spännande historien och att den är så fint illustrerad.

 

Standard
Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 10-13 februari

Vilka bokliga saker (förutom böcker) kan du inte leva utan? undrar Annika och ger exempel på läckra örhängen i veckans bokbloggsjerka.

Jag har inte så många bokliga saker förutom böcker men jag tänker mig att det skulle bli väldigt knepigt med förvaringen av mina böcker om jag inte hade några bokhyllor. Så det blir väl bokhyllan jag inte kan leva utan.

När jag för hundra år sedan mer eller mindre flyttade in med min sambo var det inte förrän mina bokhyllor flyttat med mig som jag slutligen ändrade adress. Nu har tiden gått och just de bokhyllorna finns inte kvar däremot många av böckerna och många ”nya” förstås.

Sedan skulle jag väl kunna leva utan min tavla med flickan som läser men jag är väldigt förtjust i den. Det är nog den mest bokliga ”saken” jag äger om man bortser från hyllorna.

 

Standard