Helgfrågan v. 13

• Har du någon form av läsplanering? 
• Är det viktigt med en planering?

• Ja, det undrar Mia den här veckan och eftersom jag har två sjuka barn hemma så har det blivit en dag med gott om tid till bloggande så då passar jag väl på att besvara frågan.(Och eftersom det här inlägget verkar bli helknasigt utan någon som helst form av styckeindelning kör jag punktlista. Det kan inte hjälpas!)

• Nja, jag kan ha en idé om vad jag vill läsa i helgen, eller vad jag ska läsa för bok efter att jag läst klart den jag håller på med, men den idén kan ändras väldigt snabbt. Det jag känner för att läsa en dag kanske inte alls är vad jag känner för en dag senare. För tillfället har jag t.ex. flera biblioteksböcker hemma men det hindrade inte mig från att i går kväll, precis innan jag skulle gå och lägga mig, plocka fram en bok ur hyllan i stället. Har ju tänkt prioritera mina egna böcker men jag hade inte alls planerat att läsa den här boken just nu. Men jag kände helt enkelt för att läsa Denna dagen, ett liv omedelbart bums.

• Ibland behöver jag planera min läsning. Jag är med i en bokcirkel och vi ska ses nästa vecka och diskutera boken Fiskarmännen så den har jag tänkt läsa nu i helgen. Det är bara när det är bokcirkeldags som jag planerar och ordentligt gör som jag tänkt – för det mesta i alla fall. Professorn står också högt på min prioriteringslista. Nu har läspausen (från Professorn alltså) blivit längre än vad jag tänkt.

Mig blir du snart kär i

Det här är ett bra exempel på en bok jag inte kunde låta bli att plocka med mig hem från biblioteket, frontad på serie-hyllan som den var.

Det var också precis vad jag kände för att läsa i går kväll innan middagen, när vädret gjorde sitt bästa för att dämpa mitt humör. I stället för att förbanna vädret (nåja, en liten klagovisa släpptes väl fram) kunde jag roa mig med Nanna Johanssons bok!

Det lilla bageriet på strandpromenaden

Titel: Det lilla bageriet på strandpromenaden

Författare: Jenny Colgan

Översättare: Birgitta Karlström

Förlag: Massolit pocket (2016)

Det här var en bok som fick följa med mig till Thailand men den fick följa med hem igen, oläst. Jag trodde inte att jag hade läst något av Jenny Colgan men det visade sig att det hade jag visst det. Amandas bröllop läste jag någon gång i början av 2000-talet men fråga mig inte vad den handlade om. Jag gissar att det var om en Amanda och hennes bröllop…

Jag kände att jag behövde lite feel good efter att ha läst en bok av lite mer motsatt karaktär (Sodomsäpplet av Bengt Martin) och då passade den här boken perfekt. Den är precis som den beskrivs på baksidan, en ”söt feelgoodroman”. Varken mer eller mindre skulle jag säga och ibland är det ändå tillräckligt. Det är en mysig bok för stunden men inte så mycket mer.

Boken handlar om Polly som efter att hennes och pojkvännens företag gått i konkurs är utblottad. Pojkvännen flyttar hem till sin mamma och Polly hamnar i ett billigt kyffe ovanför ett nedlagt bageri i ett litet fiskesamhälle. Givetvis visar det sig att Polly är en höjdare på att baka, något som uppskattas av många men inte av alla. Givetvis finns det trevliga män i boken och självklart uppstår ljuv musik. Givetvis slutar boken lyckligt.

Och ja, det är förutsägbart, och ja, ibland är det riktigt fånigt och formuleringar som får mig att himla med ögonen men i den här genren är jag storsint och sväljer det mesta.

 

Sodomsäpplet

Titel: Sodomsäpplet

Författare: Bengt Martin

Förlag: Norstedts (2016)

Boken publicerades första gången 1968.

Sodomsäpplet är första boken i en trilogi om Joakim Mander. Joakim är 16 år och kommer på att han är bög. Han skriker det i gymnastiksalen så att det ekar – när han är ensam där förstås. Ingen får veta, inte mamma (pappan är död), inte någon. Han tänker på hur han rör sig och hur han pratar, inte låta eller se ut som en flicka. Joakim får ett sommarjobb (eller extrajobb) och på jobbet träffar han den tio år äldre Nick som han blir tillsammans med. De måste smyga med sitt förhållande men Nick lämnar honom när det hela blir för riskfyllt och komplicerat.

Sodomsäpplet är vald till årets Stockholm läser-bok. För att en bok ska bli vald till Stockholm läser ska det vara en bok som har några år på nacken och som på något vis knyter an till Stockholm. Sodomsäpplet utspelar sig i Stockholm några år efter andra världskrigets slut, 1948-1949 och mycket Stockholm är det i boken. Jag kände inte till boken eller författaren Bengt Martin (1933-2010) sedan tidigare och det verkar jag inte vara ensam om. Bengt Martin var en av de första som i svensk tv gick ut med att han var homosexuell (1969).

För alla i Stockholmstrakten som har chansen att gå på något föredrag eller bokcirkel eller dylikt om Sodomsäpplet – gör det! Eller läs boken i en egen bokcirkel för det finns massor att diskutera. Själv var jag på ett föredrag om arvet efter Sodomsäpplet som Sebastian Lönnlöv (Tekoppens tankar) höll i går och det var mycket intressant.

Men vad tyckte jag om boken då? Jo, om det inte framgått så tycker jag att det är en mycket läsvärd bok men som vinner mycket på att diskuteras. Sodomsäpplet är inte någon munter läsning utan tvärtom och det slutar verkligen mörkt så om du vill läsa en lycklig feelgood är det här inte boken för dig. Däremot är den intressant som tidsdokument på flera sätt och jag tänker läsa fortsättningen. Jag vill ju veta hur det går för Joakim Mander!

• Sodomsäpplet
• Nejlikmusslan
• Finnas till

Hett i hyllan #16

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Hett i hyllan har Bokföring enligt Monika kommit på och eftersom jag har hur många hyllvärmare som helst så hakar jag förstås på. Den här torsdagen har jag plockat ut På drift av Jack Kerouac. Det är en riktig klassiker och en sån där bok som alltid finns med på listor av sorten ”100 böcker du måste/borde läsa”. I min hylla har På drift stått i femton år och väntat och under åren som gått har det, tror jag(?) gjorts en nyöversättning. Jag minns att jag köpte boken för att en kursare berättade att det var den bästa bok hon läst och inte för att det är en ”bok man borde ha läst”.

På drift har kallats den slagna generationens katekes. Berättaren Sals luffarfärd över den amerikanska kontinenten är en romantisk, frän, intensiv upptäcktsfärd i det mänskliga. Där finns jazz, buddhism, Dostojevskij – allt i en sällsam pendling mellan uppgivenhet och våldsam livslust. (Från baksidan.)

Någon gång ska jag väl också läsa denna klassiker men det kanske dröjer femton år till.

Har du läst På drift? Vad tyckte du om den?

 

Reader Problems Book Tag

Tänkte att jag också skulle besvara den här enkäten som Bokföring enligt Monika hade hittat hos Book Obsession förra sommaren.

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Jag har många olästa böcker i hyllan och fler blir det. Jag läser det som lockar mest för stunden och eftersom jag är en flitig biblioteksbesökare blir det ofta en biblioteksbok. I år har jag tänkt prioritera mina egna böcker men det är svårt – fastän jag har hyllan full med böcker som jag vill läsa.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
Det mest sannolika är att jag slutar läsa den om jag inte redan gjort det vid det laget. MEN det finns alltid undantag. Ett undantag kan det t.ex. vara om boken är lättläst eller om jag läst annat av författaren som jag tyckt om.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?
Nej, det tror jag inte. I år är första gången jag har någon läsutmaning och det är mest på kul för min egen skull.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
Det kan kännas tungt men jag har lärt mig att leva med det. Skulle jag hitta en billig och matchande bok på loppis skulle jag kanske köpa och byta ut…

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Jag behöver inte ha någon att bonda med. Att ha olika åsikter om en bok kan snarare vara mer intressant än att alla tycker lika.

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Ska jag läsa någon bok offentligt blir det oftast en lättläst och okomplicerad bok eftersom det kan bli en hel del störningsmoment under läsningens gång. En sorglig bok vill jag läsa i lugn och ro så att jag kan sitta och fulgråta vid behov.

7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Nej, det brukar jag vanligtvis inte göra men det är något jag funderar på att börja göra. Dåligt minne är nackdelen med att börja läsa serier innan alla böcker i serien finns utgivna.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar? 

Jag är helt okej med att låna ut mina böcker.

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
En lässvacka botar jag på olika sätt. Jag väljer då att läsa en ungdomsbok, en tunn bok eller en bok jag redan läst och tycker om eller accepterar att jag kanske behöver en läspaus av en eller annan anledning.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Jag köper inte så ofta nyutgivna böcker. Böcker köper jag på loppisar, second hand och bokrean. Men listan över reserverade böcker på biblioteket kan bli lång.

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?
Det kan ta hur lång tid som helst.

En smakebit på söndag

Att det var dags att ställa fram klockan var ingenting jag hade lagt på minnet. En timme borta bara sådär. Jag har i alla fall varit och fyndat lite barnkläder då en second hand-affär med barnkläder och prylar har haft rea. Redan låga priser blev än lägre så jag känner mig nöjd. Nu tänkte jag ta mig lite kaffe och choklad och ägna mig åt lite läsning innan det är dags för lunch.

Boken jag tänker läsa är Sodomsäpplet av Bengt Martin. Det är årets Stockholm läser-bok. Det är också den boken jag tänker bjuda på en smakebit ur. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att om söndagarna dela med oss av små smakbitar ur böckerna vi läser. Utan spoilers förstås.

Min smakbit kommer från sid 127 för det är så långt jag kommit.

Joakim förstår att hon vet att han inte sovit i natt, men hon säger ingenting, tror att hon gör bäst i att tiga, tänker han. Hon måste ha hört honom; hela natten upp ur sängen och ut på toaletten. Värk i magen, strax ovanför naveln. En tvär smärta som liksom skar och bredde ut sig över hela mellangärdet. Det blir så när han är orolig för något, när något svårt ska hända. Han är nästan van vid smärtan och han tror inte att den är särskilt farlig. Har inte med operation eller död att göra.

 

Med andra ord

Titel: Med andra ord (In altre parole)

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Helena Monti

Förlag: Brombergs (2015)

På biblioteket drogs jag till den här boken. Jag gillar det rosa omslaget och boken har det perfekta formatet. Apropå titlar, som veckans helgfråga handlar om, så blir jag nyfiken på böcker som har titlar som innehåller något som knyter an till språk och böcker, så titeln gjorde mig också nyfiken. Jhumpa Lahiri har dessutom skrivit bl.a. novellsamlingen Den indiske tolken som jag tyckte mycket om.

Men det här är något annat.

Med ojämna mellanrum får jag för mig att jag ska lära mig något språk. I höstas var det japanska som lockade. Tidigare har det varit franska och jag har också haft planer på att väcka både skoltyskan och spanskan till liv. Det har aldrig blivit mycket mer än en hemlånad språkkurs från biblioteket, som jag börjar lite på men som jag väldigt snabbt glömmer bort. Därför är jag så imponerad över vad Jhumpa Lahiri har gjort. Hon gav inte upp när hon ville lära sig ett nytt språk och nu har hon till och med skrivit en bok på det språket. Italienska.

Jhumpa Lahiri förälskade sig i det italienska språket som ung och har ägnat många år till att lära sig det. I den här boken funderar hon i sina essäer på språkets betydelse och vad hennes besatthet att vilja lära sig ett nytt språk bottnar i och vad det betyder för henne, både som person men också som författare. Uppvuxen i USA med indiska föräldrar har hon redan två språk, bengali som hon talar med sina föräldrar och givetvis engelska. Hon är hemma i båda språken men samtidigt betraktas hon som en främling utifrån, från bägge håll.

Jag tycker att det här var en mycket intressant bok som väcker många tankar. Det är en bok jag rekommenderar till alla som är intresserade av språk och identitet.

Och jag undrar för mig själv, italienska, det kanske vore något?…

 

 

 

Helgfrågan v.12

Mia har den här veckan fått helgfrågan från Midnattsord och så här lyder den:

Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken? 

Jag tycker att bokens titel är väldigt viktig. Den tillsammans med omslaget är avgörande för om jag ska plocka upp boken och läsa vad som står på baksidan. Jag kan till och med köpa och låna böcker enbart baserat på hur boken ser ut, baksidestexten bryr jag mig inte alltid om att läsa. Är det en bok jag redan känner till och blivit intresserad av så spelar inte titeln någon större roll.

Jag föredrar korta titlar framför längre. Långa titlar kan visserligen vara fina och intresseväckande men samtidigt är långa titlar som gjorda för att jag ska glömma bort dem. Ett exempel på en titel jag har i bokhyllan som jag måste läsa mer än en gång för att komma ihåg är Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet av Dave Eggers. Det är en hyllvärmare men jag köpte den nog en gång i tiden för att jag tyckte att titeln var lockande.

Ett besök på biblioteket

Jag gick till biblioteket för att hämta filmen Me and Earl and The Dying Girl som jag hade reserverat. Läste ut boken i början på veckan och när jag såg att det fanns en filmatisering blev jag nyfiken. Tänk vad bra det är att man kan låna film på biblioteket!

Råkade komma hem med några böcker också fastän det inte alls var meningen. Jag tror att jag ska prioritera att läsa Sodomsäpplet som är årets Stockholm läser-bok. Nästa vecka ska det nämligen vara någon föreläsning eller något på biblioteket såg jag och då kan det vara kul att ha läst boken. Så det blir kanske helgens läsning om jag känner för det.

Hur var filmen då?

Jo, jag var egentligen för trött för att se på film och var inte helt fokuserad ska erkännas men den var okej, precis som boken.