Fredagsdikten, lyrik

Fredagsdikten – Alba

Jag har länge tänkt att jag ska läsa mer lyrik men att tugga i mig hela samlingar är nog inte riktigt min grej. Hellre bläddrar jag lite då och då på måfå och nu tänkte jag dela med mig av en dikt jag tycker om.

Dikten är Alba av Derek Walcott (som dog i förra veckan). Walcott fick nobelpriset i litteratur 1992. Dikten översatt av Jonas Ellerström.

Gryningen bröt in då jag vaknade,

och daggens vita svett låg

på det späda gröna gräset.

Jag vandrade i svalkan, tyst som

om det vore i världens begynnelse,

skalade och åt en kylig tangerin.

Visst har jag många sorger – 

gryningen är inte en av dem.

 

Standard
Veckans bokbloggsfråga

Veckans bokbloggsfråga v.12

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar? 

Det undrar Carola med Barnboksbloggen i veckans bokbloggsfråga.

Jag har snart bloggat i ett halvår. Jag har inte fått någon fråga om att ta emot något och jag har heller inte bett om att få något recensionsexemplar. Jag gissar att för att förlag ska vilja skicka till en bokbloggare så ska den bloggaren kanske ha många läsare/följare och säkert som andra skrivit, också vara aktiv på andra sociala medier så att boken får så stor exponering som möjligt. Ja, så måste bloggaren förstås skriva om boken hen har fått för annars kanske det inte blir fler utskick?

Jag vet inte riktigt vad jag skulle tycka om att ta emot recex, spontana eller önskade. Det skulle nog vara med blandade känslor. Det är ju alltid kul att få en present liksom men ibland kan presenten vara fel. Lite så tänker jag med recex. Min läsning styrs av vad jag är på för läshumör och det humöret kan skifta ganska ofta. Skulle jag få ett recex skulle jag känna att jag måste läsa och skriva något och att jag oavsett om det skulle bli en positiv eller negativ recension måste skriva något vettigt, mer utförligt och med djupare analyser än vad jag vanligtvis skriver. Och gissningsvis vill förlagen att jag ska läsa hela boken och är det då en bok jag inte gillar kan det bli knepigt eftersom jag helst lägger ned en sådan bok. Sedan vill förlagen förstås att jag ska läsa boken när den är aktuell och kanske inte två år senare eller när jag nu känner mig ”redo”.

Jag tror inte att jag kommer att be om recensionsexemplar och om man ska vara aktiv i sociala medier utöver bloggen så blir jag nog inte jagad av förlagen heller. Skulle något förlag mot all förmodan vilja skicka mig en bok så skulle jag nog vilja att de kollade av eventuellt intresse först, för ett spontanutskick skulle mycket väl kunna bli en hyllvärmare och det är väldigt trångt i mina hyllor. Men jag kan säga som så att alla bilderböcker är varmt välkomna! Ös på bara!

Standard
Hett i hyllan, Pristagare, Roman

Hett i hyllan #15

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Japp, torsdag och dags för Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan.

Den här veckan har jag valt De Små Tingens Gud av Arundhati Roy. Det är sisådär en tjugo år sedan boken kom ut men riktigt så länge har jag inte haft den i hyllan även om den haft sin plats bra länge. Boken blev mycket hyllad när den kom och fick bl.a. Booker-priset. Kanske är det därför jag inte har läst den? Handlingen beskrivs:

Det här är barndomens spelplats där allting började 1969 – och kanske också slutade. En by i den sydindiska delstaten Kerala, bubblande av känslor, dofter, smaker, röster, färger. En sprickfärdig mango. Hemvist också för De Små Tingens Gud.

I en bred, dramatisk och djupt berörande släktkrönika vävs här den indiska historien samman med släktgroll, jordisk lust, tvillingars oåtkomliga symbios, religions och klassklyftor. Kastsystemet har byggt murar kring kärleken – det finns stränga regler för vem som får älska vem. Och hur mycket. Men det är inte alla som lyder.

Har du läst De Små Tingens Gud? Vad tyckte du om den?

Standard
Läser & tänkt läsa

Just nu läser jag

  • Professorn av Charlotte Brontë
  • Rosario är död av Majgull Axelsson
  • Hästen och hans pojke av C. S. Lewis
  • Med andra ord av Jumpha Lahiri
  • Vi läser

Professorn har jag haft ett litet avbrott i då jag har läst annat men när jag är klar med Med andra ord så ska jag ägna den min fulla uppmärksamhet. Rosario är död var det ett tag sedan jag läste något i, den är mitt dåliga lässamvete. Jag kommer att läsa ut den också men det får ta den tid det tar. Lite då och då för jag blir illamående, ledsen och asförbannad när jag läser den. Hästen och hans pojke har jag börjat läsa för Viggo. Det är tredje boken om Narnia. Vet inte hur många gånger jag läste den boken som barn men många gånger var det. Tidningen VI läser har kommit och det är alltid lika roligt att bläddra i den och få nya lästips.

Jag har några biblioteksböcker hemma som i bästa fall ska läsas också.

  • Förändring av Mo Yan
  • Natt för gott av Jenny Erpenbeck
  • Djupa Ro av Lisa Bjärbo
  • Fiskarmännen av Chigozie Obioma
  • De gömda rummen av Care Santos

Jag tror inte att jag kommer hinna läsa alla innan det är dags att lämna tillbaka men jag kommer absolut att läsa Fiskarmännen för det är vår bokcirkelbok. Sedan kommer jag nog att prioritera Natt för gott och Djupa Ro. När den här omgången biblioteksböcker är tillbakalämnade ska jag prioritera böcker ur min hylla hemma. Vet inte vad som skriker högst just nu, om det blir något reafynd eller hyllvärmare, någon boktolva eller vad. Vi får se!

 

Standard
Roman, Ungdomsbok

Nattsagor för sömnlösa

Titel: Nattsagor för sömnlösa

Författare: Johanna Wester

Förlag: Natur & Kultur (2013)

När min mamma och jag pratade om böckerna vi höll på att läsa när vi sågs i går så sa jag att jag inte riktigt visste vad jag tyckte om boken jag då höll på med. Boken var Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester. Jag hade läst en tredjedel av boken och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Om jag tyckte om språket eller om det var lite för konstlat. Om jag egentligen var så intresserad av att läsa vidare. Det jag visste var att jag inte tyckte om huvudpersonen Olivia men att jag inte riktigt kunde förklara varför.

Innan jag läste vidare började jag fundera på varför jag inte tyckte om Olivia och kom fram till att det nog var för att hon verkade vara så bortskämd och ytlig och bara levde för att festa och träffa killen som har en flickvän/sambo. Och efter att ha läst hela boken så visade det sig att hon var precis så bortskämd som jag egentligen bara först fått intrycket av att hon var. Så det måste jag ändå säga att Johanna Wester har lyckats mycket bra med gestaltningen av Olivia. Hon har faktiskt lyckats bra med gestaltningen av alla karaktärer som befinner sig precis mellan att vara tonåringar och vuxna och likaså av Stockholms nattliv. I alla fall så som jag tänker mig och ser tillbaka på hur det var när jag var i den åldern.

När jag bara hade läst en tredjedel var jag fortfarande inte så fast i boken att jag var ”tvungen” att läsa vidare. Jag hade lika gärna kunnat lägga ned boken men eftersom den har fördömligt korta kapitel så är det en bok man, eller i alla fall jag då, bara läser vidare i av bara farten. Och det var väl tur det! Halvvägs genom boken blev jag faktiskt engagerad och intresserad av att veta vad som skulle hända. Jag kan inte påstå att jag blev sådär jätteintresserad av vad som skulle hända Olivia mer intresserad var jag att få veta vad som skulle hända med Pascal. Till skillnad från Olivia så var Pascal en person jag tyckte om…

Okej, nu har jag svamlat av mig en del. Vad handlar boken om då? kanske någon frustrerat undrar och river sitt hår. Jo, den handlar om Olivia (19 år) som är så kääääääär i Josef (24 år), som är tillsammans (och sambo) med en annan tjej men Josef tycker förstås att det är toppen att ha Olivia vid sidan om. Olivia har två bästa vänner. Pascal som hon har känt i evigheter och Chris. Pascal och Chris tycker inte alls om varandra och ”tävlar” om Olivias uppmärksamhet.  Och ja, det är mycket uteliv och Olivia älskar öl. Och bor i väntrummet. Alla vill att något ska hända, alla vill bort. Inte överdrivet mycket händer. Ungefär så.

 

Bonus!

För den som undrar kom jag fram till att jag gillar språket. I början tyckte jag att det var lite konstlat språk även om jag redan då tyckte om vissa formuleringar trots att dessa kanske kändes lite väl sökta.

Det är en helt okej bok. Inte toppen, inte botten utan något mittimellan!

Standard
Fantasy, Högläsning, Klassiker, Slukaråldern

Häxan och lejonet

Titel: Häxan och lejonet (The Lion, The Witch and The Wardrobe)

Författare: C.S. Lewis

Översättare: Birgitta Hammar

Förlag: Bonniers Junior förlag (1990)

Boken publicerades första gången i England 1950 och i Sverige 1959.

Jag har läst ut Häxan och lejonet, andra boken om Narnia, för Viggo. Jag älskade verkligen böckerna om Narnia som barn och tyvärr är det väl inte riktigt lika magiskt att läsa den här boken nu som vuxen även om jag fortfarande tycker om den. Viggo tyckte om den också. Han hade sett den tecknade filmen (vet inte om den har samma titel som boken) innan jag läste boken för honom. Själv minns jag den gamla tv-filmatiseringen från slutet av 80-talet, som om jag inte minns alldeles galet visades på något/några jullov runt de åren. Viggo säger att han tyckte det var bra att han sett filmen innan för då visste han vad som skulle hända och sen tyckte han att det var bra att det hände andra saker också!

Häxan och lejonet är en riktig klassiker och om man bara läser en bok i serien om Narnia så brukar det vara den här. Det är i den här boken som syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de gömmer sig i ett klädskåp, första gången kommer till landet Narnia. I Narnia är det ständig vinter (men aldrig jul) för den Vita häxan härskar. Men de fyra syskonen kommer med hopp och med dem kommer även Aslan och tillsammans befriar de Narnia från häxan. Som vuxen är det lätt att se bibliska referenser i boken men som barn tänkte jag inte på det och det gjorde inte Viggo heller. Jag tror inte heller att jag som barn reflekterade över vilka egenskaper som de olika syskonen har och vilken/vilka roller de spelar i boken, något jag som vuxen med genusglasögon förstås noterar.

Ibland känns språket lite knepigt men eftersom jag läst boken högt har jag kunnat förklara svåra ord och ibland omformulerat vissa meningar.

I serien om Narnia:

  1. Min morbror trollkarlen 
  2. Häxan och lejonet
  3. Hästen och hans pojke
  4. Caspian, Prins av Narnia
  5. Kung Caspian och skeppet Gryningen
  6. Silvertronern
  7. Den sista striden

 

 

 

 

 

 

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag alla att dela med sig av vad man läser.

Jag har valt att bjuda på ett smakprov ur boken Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester. Det är en bok jag har haft hemma bra länge och om några dagar går lånetiden ut så den puttades högst upp på min läs-lista. Jag tror att det är en bok som går snabbt att läsa och jag hoppas att det är en bok jag kommer att tycka om. Det här är första kapitlet.

Den här historien handlar om vad Pascal säger när vi ligger på våra munkjackor med Långholmen under oss, där den sista ölflaskan går mellan hans hand och min. Småvågorna vid strandkanten är ljumma, men vi kommer inte bada den här morgonen. Mycket gör vi ihop, men vi klär inte av oss. Medan vi har legat där och pratat har Pascal dragit upp fötterna mot kroppen varje gång han har retats: Mina sparkar har missat.

Tros att vi har haft en vild natt suckar han upp mot den stjärnfattiga himlen.

”Vad är det?” frågar jag.

Uppe på Västerbron rullar bilarna fram och tillbaka på sina sommardäck, och ute på bryggan sitter ett kärlekspar med fötterna i vattnet. Pascal följer min blick ut över fjärden medan den nya dagen tar ifrån oss mörkret.

”Jag längtar efter nåt annat”, svarar han.

Jag tittar upp på honom.

”Vad?”

Han ger mig ett slokande leende.

”Du missar poängen.”

Standard
Ungdomsbok

Syskonkärlek

Titel: Syskonkärlek

Författare: Katarina von Bredow

Förlag: Rabén & Sjögren  (1991/2012)

Den här boken lånade jag redan i januari och jag hade lite smått börjat att läsa den men det var inte förrän i går då jag behövde en pocket att läsa på t-banan som jag tog tag i den ordentligt (efter att ha lånat om den tre gånger så närmar sig dagen då den måste lämnas tillbaka) och i förmiddags läste jag ut den.

Anledningen till att jag lånade den här boken var att jag läste Elin Bengtssons Augustnominerade Ormbunkslandet och i den nämndes Bredows bok. Både Ormbunkslandet och Syskonkärlek handlar om incest mellan syskon.

Det är Amanda som år 2021 skriver om vad som hände 1983/1984 mellan henne och Ludvig, hennes bror. Han är då 18 år och hon ett år yngre (tror jag). De försöker bägge två förneka sina känslor men de älskar varandra och har ett sexuellt förhållande trots att Amanda har en pojkvän och Ludvig träffar andra.

Kärleken mellan Amanda och Ludvig är fint och trovärdigt skildrad. Jag har egentligen inte så mycket att säga om den mer än att man som läsare både förstår och inte förstår den på samma gång. I stället är det andra saker jag hänger upp mig på. Alltså. Amandas pojkvän Johan. Hans familj är frireligiös och han tror inte på sex före äktenskapet. Det är väl okej. Men vilken människosyn han och hans föräldrar har i boken. Inte okej. Och om han nu har den människosynen och ser ner på Amandas familj, varför är han ens intresserad av Amanda? Och varför har hon stått ut med tråkmånsen Johan så länge? Nej, obegripligt.

Sedan har vi de ”vuxna” i boken. Ludvig har haft ett sexuellt förhållande med en av mammans bästa vänner som är dubbelt så gammal som honom och dessutom gift. Hon blir gravid och det är Ludvig som är pappan men hennes man tar på sig faderskapet. Och Amanda träffar en gift lärare, visserligen bara tio år äldre men jag tycker att han ger ett intryck av att vara äldre. Det blir nästan att jag tänker ”shit, var man en gubbe när man var 27 år 1983?”. Han skiljer sig från sin fru och vill bo med Amanda. Eh, what? Vilka härliga ”vuxna” människor.

Boken är läsvärd. En lättläst bok om ett tabubelagt ämne och jag förstår varför det är en bok som tryckts upp många gånger och varför den lånas flitigt på biblioteket. Boken kom ut första gången 1991.

Standard
Ungdomsbok

Jag och Earl och tjejen som dör

Titel: Jag och Earl och tjejen som dör

Författare: Jesse Andrews

Översättare: Carina Jansson

Förlag: B Wahlströms (2015)

Jag hade andra böcker påbörjade men ingen av dem lockade till läsning så jag valde att läsa Jag och Earl och tjejen som dör innan jag eventuellt tar upp min andra läsning igen.

Jag kände för en lättläst och lite rolig bok och det var också vad jag fick.

Greg Gaines håller en låg profil på high school. Han är småbekant med alla men vän med ingen. Den enda han egentligen umgås med är Earl. Tillsammans gör de dåliga filmer som ingen annan får se. Tjejen som dör är Rachel. Hon har fått leukemi och nu tycker Gregs mamma att han ska umgås med henne och muntra upp henne. Rachel som han träffade för några år sedan när han gick i hebreisk skola inför sin bar mitzva. Eftersom han var intresserad av en annan tjej försökte han göra denne svartsjuk genom att flirta med Rachel som han inte alls var intresserad av. Det fungerade inte så bra eftersom alla till slut såg dem som ett par.

En del kanske tänker att det här kan vara som Förr eller senare exploderar jag men nej, det här är en helt annan bok. Det är inte en kärlekshistoria men ja, Rachel dör förstås men nej, inga tårar rinner och jag snorar och snörvlar inte det minsta. Med andra ord är det här en bok du även kan läsa i kollektivtrafiken. Det är en ganska rolig bok med en del kul formuleringar som jag ibland var tvungen att delge och läsa högt för min käre sambo. Vet inte om han tyckte att det var lika roligt men, men…

Precis som med Förr eller senare exploderar jag så har det gjorts en film av den här boken också. Den är jag lite nyfiken på att se.

 

Standard
Läser & tänkt läsa

Läser eller pausat?

Jag läser just nu tre böcker. Eller, jag vet inte om jag kan säga så för det var minst tre veckor sedan jag läste lite i en av dem. Professorn av Charlotte Brontë var jag tvungen att lägga åt sidan när min reservation av Sanning och skvaller hade kommit och jag ville inte ha med mig biblioteksböcker till Thailand.

De andra böckerna jag läser är Rosario är död av Majgull Axelsson och Syskonkärlek av Katarina von Bredow. Det var längesen jag påbörjade de böckerna och längesen jag läste något. Läser jag eller har jag pausat läsningen? Hur lång är en läspaus och när ska man inse att nej, jag läser inte alls den boken fastän den ligger där med bokmärke och allt?

Just nu vet jag inte alls vad jag känner för att läsa. Ingen av dessa tre lockar mig nämnvärt till läsfåtöljen men kanske får det ändå bli Professorn.

Annars har jag ganska många andra biblioteksböcker hemma att välja på för att inte tala om alla olästa böcker ur egna hyllan. Vi får se vad det blir.

Standard