Veckans bokbloggsfråga

Veckans bokbloggsfråga

Det var ett tag sedan jag var med och svarade på veckans bokbloggsfråga som Carola med Barnboksbloggen håller i. Men eftersom vädret i dag inte uppmuntrade till lek i parken och det inte är dags för middag riktigt än så finns det helt plötsligt lite extra tid. Men nu blir jag långrandig, här är Carolas fråga:

Vilken ej längre levande författares författarskap saknar du allra mest? Skulle du vilja att någon fortsätter skriva böcker i dennes anda, så som sker med till exempel Gösta Knutsson (det ges ut nya bilderböcker om Pelle Svanslös lite nu och då) eller som i fallet med Stieg Larssons milleniumserie som ju David Lagercrantz skrev en fjärde del till?

Den här frågan var inte så lätt men jag tänker som så att det är väldigt få författare (döda) som jag har läst allt av. Även bland mina favoriter har jag en hel del kvar att läsa, som t.ex. av Selma Lagerlöf. Det är sällan jag gottar ned mig i hela författarskap men två författare som jag upptäckt på senare år är Neil Gaiman och Kazuo Ishiguro. Båda lever och har hälsan (vad jag vet) och kommer förhoppningsvis skriva massor av nya böcker i framtiden men jag har fortfarande flera titlar som redan finns, kvar att läsa. Det känns toppen!

Till den andra frågan. Nej, jag känner inte att någon annan författare behöver skriva en fortsättning på något jag tycker om. Det känns onödigt. Jag läser hellre något nytt om det är en bra författare men jag motsätter mig inte idén som sådan.

Jag känner mig inte så sugen på att läsa fortsättningen av milleniumserien, tyckte att det räckte mer än väl med tre böcker. Däremot kan jag förstå att det finns ett intresse från både läsare och förlag att få en fortsättning med tanke på vilken succé trilogin var.

Standard
En smakebit på söndag, Noveller

En smakebit på söndag

Tänk att det redan är söndag igen. Den här veckan har gått fort. Mari med bloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att dela med oss av vad vi läser med små smakebitar på söndagarna. Enda regeln är inga spoilers!

Jag läser fortfarande Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 men jag läser andra böcker också. Jag har precis läst första novellen Flykten i novellsamlingen Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea och det är ur den boken min smakebit kommer från. Jag har valt prologen (sida 7-8) som smakebit.

Den där skäggige europén påstod att kapitalismen är en värld av mörker medan kommunismen är en värld av ljus.

Jag är en eldfluga som lever i ljusets värld, men mitt öde är att lysa bara i mörker, och jag hävdar högt och ljudligt att om mörkret är en natt utan måne är den skäggiges ljusvärld en avgrund svart som beck.

Jag har bott i Nordkorea i femtio år som en talande robot, som en man under oket. Mina berättelser har jag skrivit driven inte av talang utan av förbittring, och jag har inte använt bläck och penna utan mina egna benpipor och tårar av blod.

De är lika karga som öknen, lika torftiga som stäppen, lika ömkliga som sjuklingar, lika klumpiga som grova stenverktyg. Men ändå, käre läsare, ber jag dig: Läs dem!

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Män förklarar saker för mig

Titel: Män förklarar saker för mig (Men Explain Things to Me)

Författare: Rebecca Solnit

Översättare: Helena Hansson

Förlag: Daidalos (2015)

Jag har precis läst en bok som jag tycker att väldigt många människor borde läsa, nämligen essäsamlingen Män förklarar saker för mig.  Det är en lockande ironisk titel på en bok och vad första essän i samlingen heter. Essän börjar också med en komisk anekdot om när författaren var på en fest och värden när han får höra att hon precis skrivit en bok om Muybridge avbryter henne och börjar prata om den väldigt viktiga boken om Muybridge som hade kommit ut. Givetvis visar det sig att det är hennes bok han pratar om…

Det är hög igenkänningsfaktor för ja, jag har också varit med om män som förklarar och berättar saker för mig som jag redan vet. För det är förstås det Rebecca Solnit menar och hon skriver också att hon givetvis inte har någonting emot att män lär henne saker hon inte redan vet.

Men från det i alla fall på ytan lite komiska fortsätter Solnit sin essäsamling med att skriva om trakasserier, kvinnomisshandel, våldtäkter och mord på kvinnor. Om att det är kvinnor som blir tillsagda att inte klä sig som slampor eller undvika vissa områden för att inte bli våldtagna, inte män som blir tillsagda att hörrni, låt bli att våldta. Om män som tycker sig ha rätt till kvinnors kroppar och hur kvinnor tystas ner och misstros när de väl säger någonting.

Och ändå är det än i dag så att när en kvinna säger något besvärande om mäns olämpliga uppträdande, utmålas hon som galen, paranoid, ondskefull och konspiratorisk, som en patologisk lögnare, en gnällspik som inte fattar att alltihop är på skoj, eller allt detta på en gång. (144-145)

Solnits essäsamling handlar om att se mönster, att få en helhetssyn i patriarkala samhällsstrukturer. Egentligen är det väl inte något nytt under solen men den tunna boken Män förklarar saker för mig är ändå en sorts ögonöppnare och mycket intressant läsning. Det är också en betydligt mer lättläst bok än vad jag hade väntat mig. Hade som vanligt tänkt läsa en essä i taget och dra ut på läsningen men jag blev fast och läste hela boken i dag.

Läs den och diskutera den!

Standard
Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 21 – 24 april

Att jag gärna sover lite längre när det är helg var inte något som Lilly tog någon som helst hänsyn till i morse. Till råga på allt vaknade hon tidigare än när klockan ringer på vardagarna. Varför?! Eller, jo, hon sa att hon var hungrig men eftersom frukosten fortfarande står kvar på bordet så var hon visst inte alls särskilt hungrig.

Jaja, jag satte mig med morgonkaffe och boken Män förklarar saker för mig när jag fixat frukost till barnen och det är inte så dumt. Nu är det dags för andra koppen kaffe och lite bloggläsande och bloggskrivande. Tänkte börja med att vara med i Annikas bokbloggsjerka. Den här gången undrar Annika vad vi tycker om karaktärernas betydelse.

Hur avgörande är karaktärerna tycker du? 

Det är klart att karaktärerna är viktiga. Hur viktiga beror lite på vad det är för typ av bok. Ibland kan jag ha svårt för böcker där jag inte alls tycker om huvudpersonen, den kanske har en personlighet som jag inte tycker om. Ofta kan boken vara väldigt bra ändå trots att jag inte tycker om huvudpersonen, det är ju heller inte alltid meningen att man ska göra det.

Det viktiga är nog snarare att karaktärerna känns trovärdiga och inte för ”platta” än att jag kommer ”överens” med dem. Men jag har märkt att jag är olika ”förlåtande” i olika typer av böcker. Jag är betydligt mer kräsen och krävande när jag läser en mer litterär bok än när jag läser exempelvis fantasy. Och visst kan jag fortsätta läsa en bok även om jag tycker att någon karaktär inte är så välskriven om handlingen och språket i övrigt är bra. Det kan till och med vara så att om handlingen är bra tänker jag inte så mycket på hur karaktärerna egentligen skildras om det inte är något som verkligen sticker ut. På något sätt har jag ju skapat mig bilder av hur karaktärerna är även om det inte alltid är vad som faktiskt står i boken.

Standard
Slukaråldern

Anton och andra olyckor

Titel: Anton och andra olyckor (Anton og andre uhell)

Författare: Gudrun Skretting

Översättare: Barbro Lagergren

Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)

Anton är tolv år. Han får reda på att han kom till genom en olycka. Hans föräldrar använde kondom och han är resultatet av en pyspunka. Om det inte var meningen att han skulle finnas – kan han ändå vara meningsfull?

Antons mamma är död. Hon blev påkörd av 3-ans buss. Anton bestämmer sig för att bli meningsfull genom att hjälpa sin pappa få en ny tjej. Han börjar med att anmäla pappa till en stickningskurs och där finns en kvinna som blir mycket intresserad av pappan. Men hu, henne vill ju inte Anton ha som ny mamma!

Antons bästa vän är Ine. Hennes föräldrar är inte så kära längre och hon vill hjälpa dem att bli det igen. Hon ber Anton om tips men säger att det är hennes kusin som behöver hjälp.

Det här är en bok som främst riktar sig till barn i åldern 9-12 år och jag måste erkänna att jag när jag började läsa boken blev högst osäker på om jag skulle fortsätta. Boken skulle vara rolig men den var ju inte det och vad är då poängen? Men jag läste trots det vidare (konstigt nog) och faktiskt så blev det riktigt kul läsning. Om det var för att jag kom in i boken eller för att det blev ”bättre humor” kan jag inte svara på. Kanske var det en blandning? Kanske var det läshumöret som behövde komma i fas?

Anton och andra olyckor är en rolig bok om vänskap och kärlek och en massa tokigheter. Att mamman är död är fakta och inte något som gör boken det minsta sorglig. Det är en bok som kan läsas av såväl barn som vuxna. Den påminde mig litegrann om Berts dagböcker som jag läste som barn/ i yngre tonåren även om jag nu som vuxen kanske inte skulle uppskatta Bert lika mycket som jag gjorde då?

Jag gillar omslaget men det skulle vara intressant att höra målgruppens tankar om det.

 

 

Standard
Läser & tänkt läsa

Läser och vill läsa

Läser

Jag håller på med Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren. Den började jag på förra helgen och har läst halva boken än så länge. Det är intressant läsning men inte en bladvändare direkt. Det är en bok som får ta lite tid. Kör lite slalomläsning.

Vill läsa

Ja, den där listan som bara blir längre och ständigt fylls på. Trots att jag ska prioritera mina egna böcker har jag som vanligt en hel hög låneböcker hemma. Och jag vet inte riktigt vilken bok jag är sugen på att läsa. Just för stunden är jag mest nyfiken på Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea så jag kommer förmodligen läsa första novellen i kväll. Det är ändå det bästa med alla böcker jag har lånat, det är lite olika genrer och inte någon större risk att röra ihop handling och karaktärer om jag hoppar runt mellan böckerna. För jag är ganska nyfiken på Män förklarar saker för mig, En väktares bekännelser och Trippelmordet i Uddevalla. Och alla andra boklån förstås. Sedan har jag en reserveringslista på biblioteket också…

Standard
Hett i hyllan, Roman

Hett i hyllan #19

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ja, det är alltså torsdag nu igen och dags för Monikas Hett i hyllan. Den här veckan har jag valt Lewis resa av Per Olov Enquist. Jag har bara läst två böcker av Enquist tidigare, Livläkarens besök och Ett annat liv men det är en författare jag länge tänkt att jag vill läsa mer av och den här boken har jag haft i hyllan i flera år.

Lewis resa är en roman om en svensk imperiebyggare och hans livsverk.

Två stora folkrörelser präglade det svenska 1900-talet: arbetarrörelsen och den kristna väckelsen. PO Enquist skildrade den förra i Musikanternas uttåg (1978), i Lewis resa är det väckelserörelsen som står i centrum, och särskilt dess ledare Lewi Pethrus, skaparen av den svenska pingströrelsen.

PO Enquist – själv ett Guds barnbarnfrån Västerbotten – skildrar Lewis väg från arbetarpojke med drömmar om att bli proletärförfattare till maktmedveten andlig ledare. Romanens dramatiska kulmen är Lewis förhållande till skalden och förkunnaren Sven Lidman, länge hans främste bundsförvant, sedan hans bittraste fiende.

Lewis resa är 1900-talet sett genom den kameralins som kallas väckelsen. (Från baksidan.)

Har du läst den här boken eller andra böcker av PO Enquist? Har du någon favorit?

Standard
Fantasy, Ungdomsbok

Stad av skuggor

Titel: Stad av skuggor (City of Bones)

Författare: Cassandra Clare

Översättare: Jan Risheden

Förlag: Bonnier Carlsen (2013) (2016 min)

Just det, jag har läst Stad av skuggor under påsken. En sån där härlig tegelstens-fantasy. Den här utspelar sig i vår värld men med skuggjägare, vampyrer, varulvar, häxor, trollkarlar och en massa demoner och andra väsen.

Det här är första boken (av sex?) i serien The Mortal Instruments och jag köpte min på bokrean för halva reapriset eftersom jag börjat kolla på serien på Netflix och var lite nyfiken på bokserien.

Clary Fray lever ett helt vanligt liv tillsammans med sin mamma i New York. Pappan är död och har aldrig funnits med familjen. Hon umgås med bästa vännen Simon (som är kär i henne) och ska gå en konstkurs på sommaren. Men så besöker hon en nattklubb och allt förändras. Hon träffar på Jace, Alec och Isabelle som dödar en demon (som först ser ut som en vanlig snygg kille) på klubben. Att Clary kan se dem är visst konstigt och sen försvinner hennes mamma och oj, hon var visst inte en vanlig tjej utan dotter till två skuggjägare och pappan lever och är ungefär lika ond som Voldemort. Typ.

Ja, alltså, det här är inte något litterärt mästerverk fullt med härliga språkliga formuleringar om någon trodde det, boken är inte heller tankeväckande på något sätt. Nej, det här är enbart skön bladvändarfantasy. Jag läser för att jag vill veta vad som ska hända och det händer saker hela tiden. Tv-serien skiljer sig ganska mycket från boken tycker jag men jag gillar bägge. Eftersom jag har sett serien så blir det de skådisarna jag ser framför mig när jag läser och då har jag inte tänkt så mycket på hur de faktiskt beskrivs i boken.

Jag kommer att läsa fortsättningen, har redan reserverat andra boken på biblioteket!

Standard
Utmaningar

Så många sidor blev det i påskutmaningen

  • Djupa Ro av Lisa Bjärbo – 265
  • Askungar av Kristina Ohlsson – 398
  • Stad av skuggor av Cassandra Clare –  527
  • Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren89
  • Totalt: 1279 sidor

Ja, inte blev det flest sidor lästa men det gör ingenting. Det har varit trevlig läsning och en rolig utmaning. Kul att följa vad alla har läst (och hur mycket!).

Djupa Ro tyckte jag var en mycket fin ungdomsbok som jag tycker passar alla åldrar (ja, uppåt förstås, inte för femåringar).

Askungar blev min påskekrim och det känns bra att jag äntligen har läst en deckare av Kristina Ohlsson. Fler kommer det säkert att bli eftersom jag har fler delar i hyllan…

Stad av skuggor ska jag väl knåpa ihop ett eget inlägg om. Men, ja fantasy är härlig läsning ibland.

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 fortsätter jag förstås att läsa nu i veckan. Det är intressant läsning där man får ta del av både hennes familjeliv och vad som händer i kriget. Från det lilla till det stora.

Standard
Utmaningar

Påskutmaningen på påskdagen

Påsk, påsk, påsk. Här kommer en liten kort uppdatering om hur det gått med läsningen i påskutmaningen så här långt. I går och i dag har det inte blivit så mycket läsning. Men å andra sidan ska jag snart gå och lägga mig och då blir det lite mer läsning i alla fall.

  • Djupa Ro – 265
  • Askungar – 398
  • Stad av skuggor – 237 sidor än så länge
  • Krigsdagböcker 1939-1945 – 56 sidor än så länge

Hur många sidor det blir totalt är jag för lat för att räkna ut…

Standard