Helgfrågan

Helgfrågan vecka 30

Jag har inte gjort många knop på bloggen i veckan och har inte surfat runt så aktivt på andras bloggar heller känner jag men nu tänkte jag ta en liten stund vid datorn och börja med att besvara veckans helgfråga. Den här gången undrar Mias bokhörna:

  • Vilken typ av bok undviker du helst?
  • Bonusfråga: Motionerar/tränar du?

Det var en knepig fråga. Jag vet inte om jag undviker någon särskild typ av böcker. Det beror ganska mycket på läshumöret vad jag väljer för bok. Tegelstenar är väl inte böcker jag slukar men det finns alltid undantag, då och då läser även jag en tjockis.

Böcker med för liten text kan dock bli stående i hyllan, olästa.

Genrer jag undviker är böcker om ekonomi, av typen ”Så fördubblar du din aktieportfölj” och hurtiga självhjälpsböcker ”lär dig leva i nuet”.

Till bonusfrågan då. Ja, jag motionerar/tränar, men det har blivit alldeles för lite av det nu under semestern. På tre veckor har jag goggat (gå/jogga) två gånger. Inte alls vad jag hade tänkt. När jag inte har semester är vanorna bättre. Jag tränar på Itrim några gånger i veckan och jag tycker om att träna. Jag tycker om att springa/gogga också men jag glömmer det lätt mellan gångerna…

Annonser
Standard
Roman

I det förflutna av Kate Morton

Titel: I det förflutna (The Distant Hours)

Författare: Kate Morton

Översättare: Ann Björkhem

Förlag: Månpocket (2017)

I det förflutna är en liten tegelsten på runt 550 sidor och jag brukar inte vara ett fan av tjocka böcker men det finns alltid undantag. Jag har tidigare läst Den glömda trädgården av Kate Morton och den tyckte jag om så därför var jag nyfiken på den här boken och tänkte att den skulle passa bra som sommarbok. Det går liksom inte att få för mycket av engelska slott och familjehemligheter om sommaren.

1992 delas 50 år gamla brev ut som har hittats på en vind. Edie Burchills mamma får ett av dem och Edie får efter ett tag veta att hennes mamma som barn evakuerades till ett slott på landet. Milderhurst Castle. Mamman berättar ingenting och Edie blir nyfiken. Det visar sig att de tre systrarna som Edies mamma bodde hos fortfarande lever alla tre och bor kvar på slottet. Det visar sig också att deras far var den berömde författaren Raymond Blythe, han som skrev Edies favoritbok från när hon var barn, The True History of the Mud Man. Edie börjar nosa i det förflutna…

Egentligen händer det inte så mycket i den här boken. Och det skulle kunna vara ett problem.

Men jag trivs verkligen med den sakta lunken och miljön jag får befinna mig i och även om jag känner ett visst ”jaha” när ”mysteriet eller gåtan” får sin lösning tyckte jag ändå om boken. Ibland är det resan som är poängen och inte resmålet eller vad man brukar säga.

 

Standard
Mord och sånt där spännande

Elakt spel

Titel: Elakt spel

Författare: Jan Mårtenson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)

Nu har jag läst min första Homandeckare. Jag vet att jag gjorde ett försök för en sisådär tjugo år sedan men då var det inte något som föll mig i smaken och jag läste aldrig ut boken, vilken det nu kan ha varit. Elakt spel är nummer 45 (!) i ordningen så man kan minst sagt kalla Jan Mårtenson produktiv. Jag hade turen att vinna en utlottning som Books & Dreams hade och då ingick den här bland böckerna.

Johan Homan är antikhandlare och i Elakt spel är det en gammal tavla av Gustav Klimt som får honom inblandad i en redig härva och till råga på allt blir han också mordmisstänkt. Tavlan snoddes från en judisk familj av nazisterna under andra världskriget och en arvinge till familjen ber Homan om hjälp att spåra upp den.

Det fungerade förvånansvärt väl att läsa Elakt spel fastän jag inte har läst någon Homan tidigare. Visserligen fick jag väl inte en så jättetydlig bild av Johan Homan som person. Jag trodde i början av boken att han var betydligt äldre än vad jag sedan förstod att han var för att nämna ett exempel.

Tonen i boken upplevde jag som rätt så pratig och det har jag ofta svårt för men i det här fallet var det något jag noterade och köpte rakt av. Historien var helt okej även om jag tyckte att den var rätt konstig. Varför skulle Homan agera privatdetektiv och fråga om tavlan till att börja med och sedan börja nysta i mordmotiv? Och framförallt vara så dum att han framför sina motivteorier till den han misstänker?

Jaja, nu har jag läst en Homandeckare och jag är varken avskräckt eller lockad till att läsa fler. Kommer det en bok i min väg vid rätt tillfälle så…

 

Standard
Helgfrågan

Helgfrågan vecka 29

I veckans helgfråga undrar Mia vad vi gör när bokhögen att blogga om bara blir större och större och bonusfrågan om vad vi läser just nu.

Jag känner inte något behov av att blogga om precis allt jag läser. Böckerna jag läser har jag valt själv och eftersom det inte är några recensionsexemplar har jag inte något krav på att prestera en recension. Ibland skriver jag mer och ibland mindre och ibland inte alls. Däremot kan jag väl känna nu i semestertid att jag har läst betydligt mer än vad jag tagit mig tiden att bokblogga och jag har nog en tanke om att jag ska skriva några inlägg om böckerna jag har läst. Får väl invänta en regnig dag.

Jag har precis börjat läsa Andrum av Viktor Banke och jag tror att jag ska påbörja Th1rteen r3asons why av Jay Asher också för lite variation. Tror inte att det är någon risk att blanda ihop dem för det är minst sagt olika böcker.

Standard
lyrik, Roman

Århundradets kärlekssaga

Titel: Århundradets kärlekssaga

Författare: Märta Tikkanen

Förlag: Trevi (1978)

Boken jag trodde att jag hade läst men det hade jag ju inte. För hade jag gjort det hade jag kommit ihåg det.

Århundradets kärlekssaga är prosalyrik när det är som bäst. Smått fantastisk och absolut läsvärd för alla som andas. Om äktenskapet, familjen, kärleken och alkoholen.

Den väcker många tankar, särskilt nu i semestertid, på hur det är i många familjer och hur många barn det är som lever med föräldrar som är alkoholister.

(Tack mamma för lånet, du får nog påminna mig om att du vill ha tillbaka boken för annars är risken stor att den flyttar in i min bokhylla och stannar där…)

 

 

Standard
Ungdomsbok

Skuggsommar

Titel: Skuggsommar

Författare: Mia Öström

Förlag: Gilla böcker (2015)

Skuggsommar hade jag turen att vinna i en utlottning som Sincerely Johanna hade förra året och den läste jag i Nellys läs-a-lot sommarutmaning. Tänkte att den här boken skulle passa bra som sommarläsning och det gjorde den förstås.

Det är sommar. Rakels mamma mår inte så bra och Rakel är tvungen att vara på mosterns lantställe; en liten ö, tillsammans med mostern, hennes man och kusinen som hatar henne. Rakel är rädd för allt men när hon en dag går ner till stranden och hopptornet träffar hon två flickor. De dyker och säger att de kan lära Rakel att dyka. Om hon utför tre uppdrag får hon vara med i deras hoppklubb. Kusinen kommer dit och säger att det är hennes torn. Flickorna är inte välkomna. Snart händer det saker…

Skuggsommar överraskar inte. Historien känns inte ny utan som en variant av mycket jag har läst och sett förr men samtidigt är det en välskriven berättelse och trevlig förströelse. Dessutom måste jag tillägga att jag älskar formatet, mjukband/flexband som är så skön att hålla i och jag gillar omslaget.

 

Standard
Memoarer/biografier, Serie/grafisk roman och sånt där tecknat

Livets ord

Titel: Livets ord – Mina tio orimliga år som frälst (del 1: De första åren)

Författare: Thomas Arnroth

Förlag: Galago (2017)

Den här boken läste jag i Nellys läs-a-lot sommarutmaning men jag har varit ganska lat med bloggandet under semestern. Det där med att plocka fram datorn är ju sååå jobbigt men nu en vecka senare är det väl dags att knåpa ihop några texter…

Thomas Arnroth är journalist och kanske mest välbekant som spelrecensent i morgonteve. Det är i alla fall som sådan han är mest bekant för min del. När jag läste bloggen Tekoppens tankar fick jag veta att Thomas Arnroth varit med i Livets ord och skrivit en seriebok om det. Givetvis väckte det mitt intresse och jag var såklart tvungen att reservera boken på biblioteket.

Boken är alltså en självbiografisk serieroman om hur han hamnade (ganska slumpmässigt) i Livets ord. Han blandar serietecknandet med rena textavsnitt och det tycker jag fungerar bra samtidigt som jag ibland känner att han upprepar sig en del. Det jag tycker är intressant med den här boken mer än just hur det kom sig att Thomas hamnade i Livets ord är själva tiden som han skildrar. 1980-talet är inte så länge sedan men i vissa fall känns det som en evighet.

Standard