Titel: Elakt spel
Författare: Jan Mårtenson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)
Nu har jag läst min första Homandeckare. Jag vet att jag gjorde ett försök för en sisådär tjugo år sedan men då var det inte något som föll mig i smaken och jag läste aldrig ut boken, vilken det nu kan ha varit. Elakt spel är nummer 45 (!) i ordningen så man kan minst sagt kalla Jan Mårtenson produktiv. Jag hade turen att vinna en utlottning som Books & Dreams hade och då ingick den här bland böckerna.
Johan Homan är antikhandlare och i Elakt spel är det en gammal tavla av Gustav Klimt som får honom inblandad i en redig härva och till råga på allt blir han också mordmisstänkt. Tavlan snoddes från en judisk familj av nazisterna under andra världskriget och en arvinge till familjen ber Homan om hjälp att spåra upp den.
Det fungerade förvånansvärt väl att läsa Elakt spel fastän jag inte har läst någon Homan tidigare. Visserligen fick jag väl inte en så jättetydlig bild av Johan Homan som person. Jag trodde i början av boken att han var betydligt äldre än vad jag sedan förstod att han var för att nämna ett exempel.
Tonen i boken upplevde jag som rätt så pratig och det har jag ofta svårt för men i det här fallet var det något jag noterade och köpte rakt av. Historien var helt okej även om jag tyckte att den var rätt konstig. Varför skulle Homan agera privatdetektiv och fråga om tavlan till att börja med och sedan börja nysta i mordmotiv? Och framförallt vara så dum att han framför sina motivteorier till den han misstänker?
Jaja, nu har jag läst en Homandeckare och jag är varken avskräckt eller lockad till att läsa fler. Kommer det en bok i min väg vid rätt tillfälle så…
sarasbokblog 