Titel: Den underjordiska järnvägen (The Underground Railroad)
Författare: Colson Whitehead
Översättare: Niclas Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2017)
Jag vaknade tidigt i lördags. Tidigare än vad jag går upp om vardagarna och det var lugnt och tyst. Barnen sov fortfarande. Jag gjorde mig en kaffe, satte mig i fåtöljen och fortsatte läsningen av Den underjordiska järnvägen som jag påbörjat under veckan. Och jag blev kvar i den där fåtöljen. Viggo kom upp och jag fixade frukost till oss båda och sedan fortsatte jag läsa. Jag läste ut boken (sedan gick jag och lade mig och somnade…) och konstaterade att oj, vilken bra bok!
Cora, sexton år (det där med åldern är lite oklart, ingen håller reda på när en slav är född) är född slav på en bomullsplantage. Hennes mamma också men hon lyckades rymma för några år sedan och slavjägarna hittade henne aldrig. Coras mormor var född fri i Afrika men togs av slavhandlare och hamnade på bomullsplantagen, hon är förstås död nu. En slav blir inte gammal.
Cora har inte någon anhörig kvar och lever lite för sig tillsammans med de andra utstötta slavarna. Hon har en god vän som heter Lovey och livet har sin gilla gång. Cora har inte några planer på att försöka rymma. Hon vet vad som händer en slav som försöker rymma och som blir infångad. Livet på plantagen är som det är och inte mycket att göra åt. Hon är bara glad att hon är slav under en ”god” slavägare och inte under hans bror. Men allt det där vänder förstås.
Caesar frågar om hon vill rymma med honom. Han känner till den underjordiska järnvägen som kan hjälpa slavar till frihet och Cora bestämmer sig slutligen för att göra det. De smyger iväg om natten.
Ridgeway är en slavjägare. Han misslyckades med att återfinna och återbörda Coras mamma och är desto mer beslutsam att inte misslyckas en gång till. Han tar upp jakten…
Det är en spännande bok. Det är en bok man lever sig in i och det är lätt att se allt framför sig. Miljöer och personer känns tydligt tecknade och trovärdiga och jag kan inte komma på något negativt att säga. Jag blev helt enkelt uppslukad. ”Den underjordiska järnvägen” bestod i verkligheten av ett nätverk som hjälpte slavar till frihet, från söder till norr men i den här boken är det inte bara ett nätverk utan också en konkret underjordisk flyktväg och det köper jag som läsare rakt av.
Några sista ord.
Läs boken!
Har hört så mycket bra om den här!
GillaGilla
Ja, jag hade väl inte hört så mycket om den innan mer än handlingen som lockade mig och att den tilldelats lite priser tänkte jag kunde vara ett gott tecken.
GillaGilla