De försvunna

Titel: De försvunna

Författare: Caroline Eriksson

Förlag: Månpocket (2016) (Forum 2015)

Oj, det tog tid för mig att läsa den här boken ska jag erkänna. Och då är det inte en tjock bok utan den är alldeles lagom lång. Okej, jag vet, jag har läst andra böcker under tiden som har fått gå före och De försvunna blev en bok jag mest läste till lunchen. Undantaget blev igår när boken äntligen blev lite spännande och jag läste klart den under kvällen.

Greta, Alex och lilla dottern Smilla åker ut till en ö. Greta stannar kvar och somnar när Alex och Smilla går för att utforska ön. När Greta vaknar har de inte kommit tillbaka. Hon börjar leta och har snart genomsökt hela ön men Alex och Smilla är borta. Vad har egentligen hänt?

Jag vet att många tycker att De försvunna är väldigt bra. Det tycker inte jag. Jag tycker inte heller att det är en dålig bok. Det är en okej bok men inte mer för min del. Ärligt talat var jag inte säker på om jag skulle läsa ut den men som sagt lite lunchläsning är alltid trevligt och jag ville väl ändå veta vad som skulle hända. Inledningen var bra och slutet spännande men där i mellan inte så engagerande…

Efter en hel del tänkande har jag kommit fram till att mitt problem med den här boken var att jag inte kände något för huvudpersonen. Det hänger förstås samman med hur boken är uppbyggd. Den är smart uppbyggd, det tycker jag. Saker är inte som man tror från början och mer och mer kommer fram successivt men det gör också att jag känner ett avstånd till Greta. Jag har inte lärt känna henne innan vi kommer till ön och Alex och Smilla försvinner. Hon beter sig konstigt och snart framkommer det som sagt att allt inte är som man som läsare från början trott. Jag vet inte var jag har Greta, som är berättaren. Hon känns bara obegriplig. Och visst, man får veta mer och mer men det man får veta om karaktärerna gör inte att jag bryr mig mer, snarare tvärtom.

Sedan förstår jag inte poängen med att slänga in ett konstigt ungdomsgäng som tycker att det är kul att tortera och döda djur. Eller jag förstår ju att Greta skulle känna igen sig i flickan men sen då?

Nej, det här var inte min typ av bok helt enkelt. Däremot tror att jag skulle ha uppskattat samma historia men i novellform betydligt mer.