Ungdomsbok

Kronprinsessan

Titel: Kronprinsessan (The Heir)

Författare: Kiera Cass

Översättare: Carina Jansson

Förlag: B Wahlströms (2017)

Fjärde boken i serien The Selection men i den här boken är det inte America som har huvudrollen utan hennes dotter Eadlyn, kronprinsessan. America träffade prinsen (numera är de kung och drottning) när hon hamnade i urvalet och nu vill de att Eadlyn ska se om hon kan hitta sin blivande i en liknande urvalsprocess. Anledningen till att de vill ha ett urval är för att det är oroligheter i landet och de hoppas att flytta folkets fokus till en positiv begivenhet. Så från de tidigare böckernas bachelor är det den här gången dags för bachelorette.

Eadlyn är (förstås) måttligt intresserad av det hela men hon känner att hon måste hjälpa sin familj så hon går med på idén men med förbehållet att hon inte ska behöva gifta sig om det inte finns någon hon fastnar för. Hon ska uthärda de tre månaderna som urvalet ska pågå men har inte tänkt sig att bli kär och hon har planerat att få kandidaterna att självmant lämna slottet.

Liksom de tidigare böckerna är Kronprinsessan en beroendeframkallande bladvändare. Ja, det är ganska fånigt men jag kan inte låta bli att läsa. Jag gillar också att jag inte är helt säker på vilken kille Eadlyn kommer att bli tillsammans med i nästa bok även om jag har mina gissningar. Och givetvis måste jag läsa nästa bok för att se om jag har rätt.

Annonser
Standard
Mord och sånt där spännande

Yxmannen

Titel: Yxmannen (The Axeman’s Jazz)

Författare: Ray Celestin

Översättare: Hanna Williamsson

Förlag: Kalla kulor förlag (2016)

1918 – 1919 härjade en riktig seriemördare i New Orleans och i boken finns autentiska brev som tros ha skrivits av den verklige gärningsmannen.

Så vi befinner oss i New Orleans 1919. Brutala mord sker till synes helt slumpmässigt och kriminalinspektör Michael Talbot sätts att utreda fallen. För några år sedan hjälpte han till att sätta dit sin tidigare chef och mentor Luca D’Andrea som var en hantlangare till stadens maffia och många inom polisen tycker inte alls om Michael.

Luca har precis kommit ut ur fängelset och hans maffiakontakter ber honom att ta reda på vem yxmannen är eftersom polisen stör deras affärer när de snokar runt.

Ida är en ambitiös nittonåring som jobbar som sekreterare hos en privatdetektiv men som har planer på att avancera. Hon börjar kolla upp ledtrådar och till sin hjälp har hon den musikaliske Lewis…

Det jag tyckte var mest intressant med Yxmannen var nog inte morden eller att få veta vem som var mördaren. Det mest intressanta var istället hur svarta och vita skildras. Hur det skvallrades om Michael som fick låtsats att frun var hans hushållerska för blandäktenskap var inte acceptabelt utan till och med förbjudet i flera delstater, hur människorna såg på Ida och inte visste hur de skulle förhålla sig; var hon svart eller vit? Hur hon kunde vara fel för både svarta och vita; för ljus för att vara svart men för mörk för att vara vit. Just det tycker jag att författaren har lyckats så bra med att förmedla liksom den smältdegel av människor från olika håll och kanter som finns i New Orleans. Just skildringen av New Orleans under den här tiden tycker jag är väldigt bra och målande. Jag får känna staden med flera sinnen och det är alltid ett gott betyg.

Själva lösningen är jag inte så intresserad av som av karaktärerna som försöker lösa gåtan. Jag tycker om både Ida, Lewis, Michael och Luca och önskar att det ska gå dem väl. Vad gäller lösningen tänker jag att det är något man kan diskutera. Rätt eller fel? Är det egentligen alltid fel att hämnas eller inte?

För min del var Yxmannen inte en bladvändare, det tog sin tid att läsa men det var en bra och välskriven bok som jag tyckte om. Kanske att den var aningen för lång…

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Det har inte varit muntert väder på landet men jag har ändå inte läst så mycket som andra säkert skulle tro. Jag bjuder på en smakbit ur Ian McEwans Nötskal som jag har påbörjat i helgen. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att dela med oss av vad vi läser men utan spoilers förstås.

Oroligt fingrar jag på min navelsträng. Den fungerar som stresskulor. Vänta, tänkte jag.  Om det nu är detta jag har framför mig, vad är det då för fel på att vara infantil? Jag har hört så mycket prat av det slaget att jag har lärt mig att samla motargument. Det är alldeles för lätt, till och med tilltalande, att inta en pessimistisk hållning, detta kännemärke för intellektuella överallt. (Sida 37)

 

Standard
Helgfrågan

Helgfrågan vecka 43

Det har inte blivit mycket bloggande senaste tiden och vi får väl se hur det blir med bloggande i helgen. Vi ska till landet och där har internet strulat på sistone.

I dag är jag hemma med en sjuk Lilly så jag tänkte i alla fall besvara helgfrågan. Den här veckan undrar Mias bokhörna:

Läser du böcker på något annat språk än svenska? 

Hur många böcker tror du att du hinner läsa tills du svarar på Helgfrågan nästa vecka?

Jag läser mest på svenska men det brukar bli några böcker om året på engelska också. Jag borde läsa fler böcker på engelska men det är min lata sida som väljer bok och då blir det på svenska. I år tror jag att jag har läst fyra böcker på engelska om jag inte räknat fel. Det är böcker av lite olika slag.

  • Dress Your Family in Corduroy and Denim av David Sedaris
  • Sightseeing av Rattawut Lapcharoensap
  • Death av Neil Gaiman
  • Thirteen Reasons Why av Jay Asher

Ja, lite Harry Potter har jag läst på engelska också…

Jag har precis läst ut Yxmannen och jag är inte helt säker på vilken bok jag ska läsa nu. Jag tror att det blir The Hate U Give eller Nötskal. Och här blir det tydligt att jag är lat med engelskan och hellre läser på svenska. Just The Hate U give hade jag från början tänkt läsa på engelska men sen när jag fick veta hur många sidor den var på så blev det svenska i stället.

Höstlovsveckan är numera omdöpt till läslovet men vi ska inte vara lediga hela veckan utan bara torsdag och fredag, så höstlov eller läslov kan kvitta. Om jag svarar på helgfrågan redan nästa torsdag eller fredag tror jag inte att jag hunnit läsa mer än en bok men om jag svarar senare har jag kanske läst en bok till. Och är det riktigt dåligt väder och varken teve eller internet funkar så kanske det blir fler lästa böcker.

Standard
Bokcirkel, Klassiker, Mord och sånt där spännande

Mordet på Orientexpressen

Titel: Mordet på Orientexpressen (The Murder on the Orient Express)

Författare: Agatha Christie

Översättare: Helen Ljungmark

Förlag: Bookmark (2014)

Boken utkom första gången 1934.

Här finns ett gäng passagerare av olika nationalitet och härkomst ombord på Orientexpressen. Om natten sker ett mord och till råga på allt har tåget fastnat i snön. Som tur är finns Hercule Poirot ombord på tåget så fallet kan lösas. Pusseldeckare av drottningen av pusseldeckare, Agatha Christie.

Jag trodde att jag hade läst boken men det ringde inte några klockor när jag nu läste den men däremot har jag sett en gammal filmatisering så jag visste hur det hela skulle sluta, eller kanske inte riktigt ”slutsluta” men ”vem” som var skyldig.

Vi läste boken i bokcirkeln och diskuterade boken i onsdags. Eller, det fanns väl inte sådär överdrivet mycket att diskutera för att vara ärlig. Det vi alla tänkt på var inledningen. (Boken börjar i Aleppo och det går inte att läsa boken utan att tänka på vad som sker i Aleppo och Syrien i dag.) Men det var en (parentes). Slutet kan man alltid diskutera. Rätt eller fel?

Men kort sagt, det här är en bok man läser för stämningen snarare än spänningen och nu ser vi fram mot filmen som kommer i slutet av november.

 

Standard
Noveller, Novellsudoku

Novellsudoku 2017 – Hur man återuppväcker ormen inom sig

Ugglan & Boken har en novellutmaning i form av ett sudoku och eftersom noveller är något jag gillar men kan behöva sporras att läsa lite oftare så hakade jag på den utmaningen.

När Johannas deckarhörna förra veckan hade djur som tema för topplistan plockade jag fram novellsamlingen Djurverkerier av Hannah Tinti. Det var länge sedan jag läste den men nu ville jag läsa om en novell som skulle passa in i sudokut. Jag bestämde mig för att läsa Hur man återuppväcker ormen inom sig.

Den natten låser hon upp terrariet. Egentligen är det en utmaning. Ett sätt att visa att hon inte är rädd. Ormen är inne i sitt gömsle. Hon väntar ett tag för att se om den ska förnimma att den är fri och komma fram. När den inte gör det ställer hon telefonen bredvid sängen, släcker lampan och somnar. (sid 163)

En kvinna träffar en man. Mannen blir hennes älskare. Mannen har en orm (!), en boa constrictor som han inte får ha för sin hyresvärd så den får flytta in hos kvinnan. (Den har förstås ett terrarium.) En dag lämnar mannen kvinnan, utan ett ord, men ormen blir kvar. Ormen släpps ur terrariet och börjar sova i kvinnans säng. Ett år senare kommer mannen tillbaka och frågar efter ormen. Ormen är borta men mannen blir välkomnad och bjuden på middag.

Novellen passar in i novellsudokuts nummer 3 (utomeuropeisk författare eller som utspelar sig utanför Europa): Djur i titeln. Hannah Tinti (född 1973) är uppväxt i Massachusetts.

 

Standard
Ungdomsbok

Saker ingen ser

Titel: Saker ingen ser

Författare: Anna Ahlund

Förlag: Rabén & Sjögren (2017)

Nej, jag tycker inte lika mycket om Saker ingen ser som jag gjorde om Du, bara. Å andra sidan tyckte jag väldigt mycket om Du, bara så det säger kanske inte så mycket om min inställning till Saker ingen ser.

Jag tycker att Saker ingen ser har en ganska smart berättarteknisk utgångspunkt. Vid nyår kommer Sebastian på att hans nyårslöfte ska vara att kyssa en ny person varje månad. Okej. Då förstår vi som läsare att vi ska få vara med om ett år i den här boken. Som läsare förstår vi också att det kan bli problem med det nyårslöftet.

Sebastian är bara en av personerna vi får följa i boken och han kysser både tjejer och killar och det är ingen som lyfter på ögonbrynen för den sakens skull eller på något vis tråkar honom. Det tycker jag är bra. Som person känns Sebastian omogen och lite dryg. En sån där kille som vet om att han är snygg och kan charma människor och som därför inte anstränger sig ett dugg om han inte har lust. Rätt så odräglig med andra ord.

Förutom Sebastian får vi följa några andra personer som ingår i hans kompisgäng eller går på samma skola. Johannes som läser Karin Boye och försöker måla. Boye och måleri som hans storasyster tyckte om. Hon som begick självmord.

Yodit som är den senaste i kompisgänget och försöker hitta sin plats. Hon målar också.

Fride och Miriam som är ett par. Ett tag i alla fall.

Linn som gillar vintageklänningar och är kompis med en gammal tant. Tvillingbrorsan Aron som går natur och lyssnar bl.a. på The Cure.

Den var okej, den här boken. Det händer inte sådär jättemycket utan vi får följa ungdomarnas vardag månad för månad. Jag tycker om Saker ingen ser men jag känner inte att jag kommer någon av karaktärerna riktigt nära. Jag hade föredragit färre och djupare karaktärer. Hellre mer Yodit och Johannes och skippa Fride och Miriam som är tråkiga och onödiga karaktärer. Det känns som att de får vara med bara för att en karaktär ska få vara ”hen”.

Och just ja, sexet. Det är massa sex i den här boken också och för det mesta väldigt problembefriat. Här är det sex utan kroppsnojor. Skönt men kanske inte helt trovärdigt, egentligen.

Standard