En smakebit på söndag

Den här söndagen får klart godkänt av mig. Sol och blå himmel, jaja, lite moln också men härligt höstväder i alla fall. Jag har varit ute och gjort min ”löpläxa” och haft ett lunchmöte med några andra konstintresserade om framtida projekt. Nu har jag kommit hem och ska ta det lite lugnt en stund. En kopp kaffe i läsfåtöljen är inte så dumt men innan jag fortsätter surfa runt på lite bokbloggar och läsa i min bok tänkte jag bidra men en liten smakbit. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att dela med oss av det vi läser för att kanske få lite boktips. Givetvis utan spoilers.

I bokcirkeln jag är med i ska vi nu i veckan diskutera Mordet på Orientexpressen och när filmen kommer har vi tänkt oss ett gemensamt biobesök.

Min smakbit kommer från inledningen av kapitel 7, Den döde, sida 65.

Tillsammans med doktor Constantine gick Poirot över till nästa vagn och in i den mördades kupé, vars dörr konduktören låste upp för dem.

När de hade kommit in vände sig Poirot mot sin följeslagare och frågade: ”Vad har blivit omflyttat härinne?”

”Ingenting har blivit rört. Jag aktade mig noga för att flytta på kroppen när jag gjorde min undersökning.”

Poirot nickade och såg sig sedan omkring.

Det första som slog honom var den skarpa kylan inne i kupén. Fönstret var nedskjutet så långt det gick och rullgardinen uppdragen.

”Fy, vad kallt”, anmärkte Poirot.

Läkaren smålog förstående.

”Jag ville inte stänga fönstret”, sa han.

Poirot granskade fönstret noga.

”Du har rätt”, sa han. ”Ingen har lämnat kupén den vägen. Det är möjligt att man öppnat fönstret för att leda oss på villospår, men i så fall har snön förstört mördarens plan.”