Bränt Land

Titel: Bränt Land (Arvet efter Mörkertiden 1)

Författare: Cecilia Åhman

Förlag: Books on Demand (2016)

472 sidor fantasy var precis vad jag kände för just nu och Bränt Land har väntat på mig sedan förra årets bokmässa. Det var en av höjdpunkterna på mässan, att träffa Cecilia och se att det blev en färdig bok till slut. Vi gick nämligen samma skrivarkurs på Södertörns högskola för en herrans massa år sedan.

Men så, vad handlar då Bränt Land om?

Jo, om Atiline, en ung kvinna som blir såld av sin styvfar till den skoningslöse slavägaren Hanjor. Som tur var hör hon när affären görs upp och rymmer innan Hanjor hinner lägga beslag på henne. Hanjor ger dock inte upp utan börjar jaga efter henne eftersom han vet något om Atiline som hon själv inte vet. Att hon har magiska förmågor. Magiker som nästan utrotats och de som finns kvar måste gömma sig och dölja sina förmågor för att inte dödas.

Atiline försöker ta sig till en släkting som hon aldrig har träffat men som hon har fått ett brev från men Hanjor är henne hack i häl…

Boken följer både Atiline och Hanjor men även kejsarinnan Selevir och hennes maktplaner.

Jag ska väl erkänna att jag har lite svårt för en karaktär som Hanjor som enbart är helt ond, skulle önska att han var lite mer nyanserad även om jag tyckte att jag fick en skymt av det i hans förhållande/syn på Uelev (en av hans ”underhuggare” som är med i jakten på Atiline). Uelev är en karaktär som väcker mitt intresse just för att han inte är enbart ond eller god.

Visst skulle det gå att peta lite i texten här och var men överlag tycker jag att det här är en riktigt bra och välskriven berättelse. Den har ett driv, det händer hela tiden någonting så att jag inte kan sluta läsa. Det är spännande! Jag gillar Atiline, hon är stark även om hon från början inte själv fattar det. Det är fantasy när det är som bäst, med en hel del vidunder och läskiga varelser, intressanta karaktärer och förstås lite spirande kärlek. Nu vill jag läsa nästa bok!

 

 

En smakebit på söndag

Astrid Terese med bloggen Betraktninger står numera för söndagens smakbitar där vi delar med oss av böckerna vi läser.

Det var länge sedan jag var med och bjöd på en smakbit men i dag tyckte jag att det var dags. Smakbiten kommer ur boken Bränt Land av Cecilia Åhman. Det är första boken i fantasytrilogin Arvet efter Mörkertiden. Utdraget kommer från sida 161.

Någonstans längre bort skrek flickan av smärta och äntligen vaknade kroppen. Han vände sig mot ljudet och väntade på att få höra vidundrets skall, det som betydde att hon var skadad och oförmögen att fly, men det hördes aldrig. Istället kom vidundret tillbaka, med hängande huvud och blod som rann över ansiktet. Det lade sig underlägset vid hans fötter och han stirrade en stund på det – på hålet där dess ena öga hade funnits. Hettan inombords blev rivande kall och han sparkade till djuret i ansiktet, trampade på dess kropp tills han hörde ben som krossades. Han drog sabeln och skar upp kroppen. Han betraktade blodet och inälvorna som rann ut med avsmak och fascination, gestikulerade sedan med vapnet mot burarna på vagnen.

”Släpp ut en till! Nu!” skrek han.

 

 

Böcker jag ger upp

Det här är ett litet inlägg om böcker jag påbörjat i år men som jag upptäckt att jag inte alls känt för att läsa, som jag gett upp helt enkelt. Det är nog någon mer bok jag börjat läsa och lagt ner men den är redan glömd.

Fågelsång av Sebastian Faulks – en gammal hyllvärmare som jag nu äntligen gav chansen. Jag tror att det kan vara en bra historia. Jag tyckte om att kvinnan var äldre än mannen i kärlekshistorien (eller jag kom ju aldrig så långt) men jag kände att det var för detaljrikt och omständligt språk och samtidigt liten pocketstil så nej…

Bekantas bekanta av Mats Strandberg – Det är roligt med böcker som utspelar sig på 90-talet men trots det blev det inte mer än några få kapitel av Bekantas bekanta för min del. För jobbiga karaktärer och för ytligt. Jag orkade inte mer.

… och jag orkade inte mer Britt-Marie heller. Så nej, Britt-Marie var här av Fredrik Backman bestämde jag mig för att lägga åt sidan ganska snabbt också. Ska erkänna att jag kanske inte gett upp boken helt eftersom jag inte direkt föll för Min mormor hälsar och säger förlåt från början heller, så jag kanske ger den chansen någon annan gång.

När katten är borta av Linda Nichols – Nej, det här kändes bara pinsamt. En bok med några år på nacken (faxar!) som säkert har sin charm men jag kände väl inte för förutsägbart trams just då. En kvinna går till en doktor som inte är doktor utan hantverkare…

 

 

Läst i januari

• Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman (Forum)
• Tredje principen av Anna Jakobsson Lund (Annorlunda förlag)
• Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren (Rabén & Sjögren)
• Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund (Annorlunda förlag)

Ja, så här lagom till att februari nästan är slut tar jag mig äntligen tiden att blogga lite igen och varför då inte göra en liten sammanfattning av januaris läsning?

Jag hade inte läst något av Backman och hade med honom i min boktolva förra året eftersom jag hade två böcker av honom i bokhyllan. Min mormor hälsar och säger förlåt och Britt-Marie var här. Jag valde ”Mormorn” och påbörjade boken förra året men läste inte ut den förrän i januari. Vad tyckte jag då?

Hmm. Ganska splittrad faktiskt. Första kapitlet tyckte jag katastrofalt illa om och var osäker på om jag skulle läsa mer. Jag tyckte att det var pladdrigt och karaktärerna kändes enbart konstlade. Men jag fortsatte läsa och det ångrar jag inte. Jag tycker fortfarande att boken som helhet var pladdrig, alltför utsvävande och ordrik men jag tyckte om berättelsen och uppskattade Backmans egenpåhittade ord.

Efter Backman var det dags för lite dystopi i form av Anna Jakobssons Lunds trilogi om Systemet. (Tredje delen har jag läst i februari.) Tyckte mycket om hennes välskrivna dystopi och tänker absolut läsa mer av henne.

Och ja, även jag stämmer väl in i hyllningskören till Norra Latin även om jag tyckte att den kunde ha kortats ner en del.