En smakebit på söndag, Samhälle

En smakebit på söndag

I dag ska vi få gäster, det är lite släkt som ska komma och fira Viggo som fyllde 10 år i fredags, så mellan lite bakning, städ och fix dricker jag kaffe och knåpar ihop söndagens smakbit.

Astrid Terese med bloggen Betraktninger håller i den här veckans smakbitar där vi delar med oss av böckerna vi läser, utan spoilers förstås!

Jag är i startgroparna med ganska många böcker just nu, känns det som, varav många böcker jag blivit sugen på just genom tidigare smakbitar men det är ingen av dem jag har valt smakbit ur i dag.

Smakbiten jag valt kommer från boken Gränsen – en resa bland människor som kallas illegala av Nina Solomin. Boken publicerades 2005 så den har några år på nacken men ämnet är i högsta grad ständigt aktuellt.

För hundra år sedan emigrerade hundratusentals svenskar och miljoner européer till Amerika för att söka en ljusare framtid. I vårt kollektiva minne finns ett närmast hjältemodigt skimmer kring de driftiga människor som startade med två tomma händer i främmande land och byggde upp nya liv och förmögenheter. De passar utmärkt in i vår västerländska föreställning om att det är var och ens rättighet, rentav skyldighet, att optimera sin tillvaro. I dag gäller den rätten endast dem som fötts med medborgarskap i ett ekonomiskt utvecklat, demokratiskt land. Migranter från tredje världen tror ofta att de ska få en chans om de väl lyckas ta sig till Europa eller västvärlden, men de möts av en stängd dörr. (Sida 15-16)

 

 

Standard

26 reaktioner på ”En smakebit på söndag

  1. Egentligen tycker jag inte att det går att jämföra de här två sakerna rakt av. De som emigrerade till USA fick inte någonting av staten. De köpte en bit mark, de sov typ ute tills de hade byggt ett hus och de fick helt enkelt klara sig själva utan någon som helst hjälp. Min pappa kom till exempel till Sverige som krigsflykting under andra världskriget och det var ungefär likadant. Typ en förläggning att bo i och ingen nämnvärd hjälp för att integrera sig i landet. Därmed inte sagt att det ena är mer rätt än det andra, men jämförbart är tycker jag inte att det är.

    Gilla

  2. Jag tycker absolut att det går att jämföra. Jag har sett de eländiga förhållanden som flyktingarna bodde under när de kom till landet för tre år sedan. Vi hade 600 flyktingar i vår by på 600 alltså dubblerade vi antalet invånare. De kom från olika länder, hade olika språk, kulturer, religion. O de tussades ihop femton personer på 50 kvadrat i iskalla lägenheter där vattnet inte räckte till och värmen pajade under vintern. Ja visst fick de mat för dagen, för dem helt okänd mat men den höll dem vid liv. Tack för smakbit och trevlig söndag

    Gilla

  3. En sånn bok er dessverre fremdeles aktuell. Det har ikke skjedd på disse årene at flyktninger, asylsøkere og migrater har fått rimelig anledning til å klare seg i sine nye land. Ikke minst fordi de blir sendt tilbake igjen så fort det er en bitteliten lysning i forholdene i deres eget land. Altså ingen varig avtale eller fred, men et blaff av noe som ikke blir til noe reelt. Det er grusomt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s