- Systrarna på heden av Bella Ellis (Polaris)
- Eldslandet av Pascal Engman (Piratförlaget)
- Råttkungen av Pascal Engman (Bookmark)
- Djungelboken av Rudyard Kipling (B. Wahlströms)
- Familjen Bridgerton – Ett minnesvärt frieri – Julia Quinn (Lovereads)
- Vi är Orlando – En amerikansk tragedi av Johan Hilton (Natur & Kultur)
- Det nionde sällskapet av Leigh Bardugo (Modernista)
- Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston (Lavender Lit)
- Knäckarbanketten av Sara Bergmark Elfgren & Emil Maxén(ill.) (Rabén & Sjögren)
Systrarna på heden var en trevlig bekantskap. Ett mysterium och systrarna Brontë som detektiver som luskar i fallet. Bella Ellis fick till både karaktärer och miljön så att det kändes som att jag var där och kunde se och uppleva allt som en fluga på väggen.
Eldslandet och Råttkungen var spännande och välskrivna bladvändare med den härligt raka polisen Vanessa Frank i huvudrollen. Organhandel och fenomenet incels avhandlas.
Djungelboken visade sig bestå av fler berättelser än de/dem om Mowgli. Det var nytt för mig men jag tyckte ändå bäst om berättelserna om Mowgli. Jag har en utgåva med illustrationer av Robert Ingpen och bilderna är verkligen fina och lyfter innehållet.
Det är trevligt att läsa böckerna om familjen Bridgerton. Det är inte litterära mästerverk och inte några större överraskningar men det förväntar jag mig inte heller av genren. Jag får en kärlekshistoria och det är gott nog. Just den här handlar om Eloise Bridgerton och Sir Philip. Två ganska tråkiga karaktärer så detta blev inte någon ny favorit av Bridgerton-böckerna.
Vi är Orlando var mycket bra och gripande läsning. Om masskjutningen på gayklubben Pulse i Orlando där 49 människor dog. Jag gillade upplägget med att skildra vad som hände utifrån så många människors perspektiv och röster.
Leigh Bardugo blev förra sommarens favoritförfattare och jag var mycket sugen på Det nionde sällskapet. Jag tyckte om den men boken hade en längre startsträcka än tidigare böcker. Men mystiska sällskap och en mordgåta är inte så dumt…
Rött, vitt och kungligt blått om kärlek mellan en prins och en presidentson var charmig och härlig men för att vara nästan 500 sidor lång hade jag önskat mer. Det var massor av kärlek och det är ju trevligt men tycker att det skulle varit mer svårigheter eller att dessa skulle fått ta mer plats. Men som en feel good/kärlekshistoria så här i sommartid var den ändå mycket passande.
Knäckarbanketten lånade jag på biblioteket främst till min 8-åring att läsa men hon har inte gjort det än. Jag tyckte dock att det var en bra saga och med fina illustrationer och om inte dottern vill läsa den själv tror jag att jag kanske läser den högt för henne istället.
sarasbokblog 