Bokcirkel, Roman

Min fantastiska väninna

Titel: Min fantastiska väninna (L’amica geniale)

Författare: Elena Ferrante

Översättare: Johanna Hedenberg

Förlag: Norstedts (2016)

Ja, nu har jag sällat mig till den stora skaran och läst första delen av Elena Ferrantes romansvit om Lila och Elena. Det var bokcirkelns val och det var nog den extra knuffen jag behövde för att komma till skott.

Först av allt. Om du inte har läst boken och har tänkt göra det – LÄS INTE BAKSIDESTEXTEN! Där avslöjas alldeles för mycket om vad som händer i boken och det är precis av den anledningen jag vanligtvis inte brukar vara en flitig läsare av just baksidestexter. Jag vill inte veta vad som ska hända, det vill jag upptäcka själv.

Min fantastiska väninna handlar om Leni och Elenas uppväxt i ett fattigkvarter i Neapel på 1940-1950-talet. Det är den medelålders Elena som börjar berätta historien om dem när Leni verkar ha gått upp i rök och hennes son börjar bli orolig. Först får vi ta del av deras barndom och hur de lärde känna varandra och blev vänner, och sedan om tonårstiden. Boken slutar när Leni och Elena är 16 år.

Det är en bok om att växa upp, om att bli kvinna, om att upptäcka vem man är och vilken plats man har i världen. En bok om vänskap och rivalitet där bägge flickorna vill ha vad den andra har.

Och vad tyckte jag då om denna tokhajpade bok? Det har ju inte varit en enig läsarskara, en del tokhyllar och andra är måttligt förtjusta.

Jo, jag tyckte om den. Jag är väl inte överväldigad direkt men det var en trevlig bok. Jag tyckte om berättarrösten och att det bara flyter på. Det händer inte så överdrivet mycket i boken, mönster upprepar sig och livet har sin gilla gång. Jag tyckte om miljöbeskrivningarna och kände att jag var där och kunde känna dofter, mindre angenäma lukter, höra ljuden…

Om jag kommer att läsa fortsättningen? Jo, det kan jag tänka mig att göra. Svärmor har alla delarna så det kan mycket väl bli sommarläsning. Men då tänker jag inte läsa vad som står på baksidestexten.

Standard
Tematrio

Tematrio – Sommarplaner

Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar! är Lyrans Noblessers sista uppmaning innan hon gör ett sommaruppehåll med tematrion.

På sommaren tar vi dagen som den kommer. Vi har ingen resa inplanerad men kommer att vara på landet en hel del. Förutom att umgås med familjen och göra somriga saker listar jag tre punkter som jag vet att jag kommer att göra.

  1. Läsa – det kan man göra i vilket väder som helst och det är klart att jag räknar med att läsa i sommar. Har funderat lite över vilka böcker jag ska läsa men sen återstår det att se i slutet av sommaren vilka som egentligen blev lästa och inte.
  2. Rensa i röran och sälja på loppisen på landet. Ja, det går nog att rensa ut grejer i år också…
  3. Träna och ja, jag ska komma igång med löpträning också. Eller det blir väl någon form av ”gogging”. Jag hoppas att jag slipper muskelbristningar och annat jobbigt.

 

Standard
Utmaningar

Midsommarutmaningen 2017

Mias bokhörna anordnar en Midsommarutmaning som jag tänker haka på. Det gäller att läsa så många sidor som möjligt från 22 juni till 25 juni klockan 23.55.

Jag tror inte att jag kommer hinna läsa så mycket under helgen, särskilt inte torsdag-fredag men vi får se. Jag har i alla fall valt ut tre böcker som lockar mig lite extra just nu men vilken jag ska börja med har jag inte bestämt.

  • Som stjärnor i natten av Jennifer Niven
  • På andra sidan förlåtelsen av Thordis Elva & Tom Stranger
  • Himmelska eldens stad av Cassandra Clare

 

Standard
En smakebit på söndag, Slukaråldern, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Än är det inte över med fester och kalas. I dag ska vi fira min bror och hans bonusson men det är inte förrän i eftermiddag. Först äter jag en sen frukost och bjuder på en smakbit ur en av böckerna jag läser. Det är Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i den. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har börjat läsa Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Den boken har nog ingen kunnat missa och antingen har man redan läst den, eller bestämt om man vill/eller inte vill läsa den. Så därför blir det inte någon smakbit ur den.

Jag tänker istället bjuda på en smakbit ur Mästerdetektiven Blomkvist av Astrid Lindgren. Den är väl inte heller främmande för den stora massan men det kan aldrig bli för mycket Astrid. Just nu läser jag boken högt för Viggo. Så här börjar kapitel 6 som jag läste i går kväll.

Naturligtvis var det inte riskfritt. Men en mästerdetektiv måste ta risker. Ville han inte göra det, så var det lika bra att slå detektivyrket ur hågen och bli varm korvgubbe eller nånting sånt. Kalle var inte rädd. Men spännande var det, ruskigt spännande. Han hade ställt sin väckarklocka på ringning till klockan två. Klockan två var en lämplig tidpunkt. Hur länge dröjde det, innan ett sömnpulver verkade? Kalle visste det inte säkert. Men nog borde väl farbror Einar sova som en liten gris vid tvåtiden. Kalle kunde aldrig tro annat. Och då skulle det ske. För om man äntligen har hittat en Mystisk Person, så måste man ha den personens fingeravtryck. Signalement och födelsemärken och sånt där är nog bra, men inget går i alla fall upp mot ett hederligt fingeravtryck.

Spännande, spännande!

Nu önskar jag er alla en skön söndag!

Standard
Roman

Mödrarnas söndag

Titel: Mödrarnas söndag (Mothering Sunday)

Författare: Graham Swift

Översättare: Hans-Jacob Nilsson

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2017)

Jag kunde inte låta bli att låna hem Mödrarnas söndag när jag såg den i bibliotekets nyhetshylla eftersom det är en bok jag varit nyfiken på och kön för att låna den varit så lång att jag inte ens har orkat sälla mig till skaran väntande. Så som sagt, den fick följa med hem fastän jag redan hade några böcker hemma som också vill bli lästa.

30 mars 1924. En marsdag varm som vore det juni. Det är Mödrarnas söndag. Den dag då tjänstefolket får ledigt för att åka hem och hälsa på sina föräldrar, sina mödrar. Husjungfrun Jane Fairchild har inte något hem att åka till eftersom hon är föräldralös. Hon blir istället bjuden till sin älskare Paul Sheringhams hem för första gången. Han är son på granngodset och ska gifta sig om två veckor och i dag kan de ha huset för sig själva en stund eftersom tjänstefolket är borta och hans föräldrar likaså. När Paul lämnar huset säger han att Jane gärna får vara kvar en stund och det är hon. Hon vandrar naken från rum till rum och tänker att hon ska minnas allt.

Mödrarnas söndag är en tunn liten bok (154 sidor) men en bok som jag tycker mycket om. Jag tycker visserligen att inledningen är starkare än avslutningen men hela boken är en liten pärla. Jag gillar stämningen, språket, ja – allt! En bok om livet och döden och allt där i mellan.

Standard
Helgfrågan

Helgfrågan vecka 24

Mias bokhörna skriver i veckans helgfråga:
Jag har sett att många läser Året bok 2017. 
Har ni läst någon av böckerna? 
Bonusfråga: Gillar ni lästutmaningar? OM JA:
Jag har läst tre av böckerna som är uttagna till Årets bok 2017.
  • Flickorna av Emma Cline
  • Störst av allt av Malin Persson Giolito
  • Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld
Av dessa tre tyckte jag nog bäst om Flickorna. Jag har inte några planer på att läsa alla Årets bok-böcker men gissningsvis kommer jag att läsa fler av dem någon gång i framtiden.
Läsutmaningar då? Jo, det är alltid trevligt och visst ska jag vara med på midsommarutmaningen! Vilken/vilka böcker jag ska läsa får jag återkomma med.
Standard
Bokcirkel, Okategoriserade

I helgen väntar Ferrante

Om en bok är en sådan där ”du måste läsa den!-bok” brukar jag ofta känna mig ganska kluven. Ett visst intresse får jag väl medge infinner sig även hos mig att ta reda på varför en bok är så omtyckt och tokhyllad men samtidigt har jag inte något större intresse av att läsa boken på en gång. Jag medger villigt att det dröjde några år innan jag läste Stieg Larssons Millenniumtrilogi eller varför inte nämna Da Vinci-koden som precis alla skulle läsa och läste.

Nu är det Ferrantes serie som gäller. Skulle vi inte läsa Min fantastiska väninna i bokcirkeln tror jag inte att det är en bok jag skulle ha kastat mig över närmsta tiden men kanske plockat upp om några år. Nu har jag hört både ris och ros om den vilket känns skönt inför läsningen eftersom jag inte har så höga förväntningar. Jag tror att det är just förväntningar som gör att jag sällan vill läsa en tokhyllad eller tokhajpad bok på en gång utan hellre gör det när hajpen är över. Eller jag vet inte. Kanske vill jag bara vara motvals?

 

Standard