Jag hade turen att vinna boken Birger – det lilla Storsjöodjuret hittar på och gosedjuret Birger i en tävling hos Barnboksbloggen. Jag hade tänkt att min dotter Lilly skulle få hela paketet men när vi öppnade det i går kväll blev storebror Viggo väldigt förtjust i gosedjuret och då tyckte Lilly att han skulle få det och hon boken. ”För jag har så många gosedjur och Viggo har inte så många.” Så självklart blev det så.
Boken är den sjätte boken om Birger och den första jag läser.
Birger vill gå upp på land och träffa kompisarna och busa i snön. Åka skidor och skridskor och göra snölyktor. Men det är alldeles för kallt. Birger har tråkigt. Vad ska han hitta på? Pappa säger städa rummet. Pappa säger diska. Pappa säger laga mat.
Birger gör allt det – men på sitt eget sätt.
I går var det lägligt nog min tur att natta Lilly och då läste vi boken första gången. Vi har redan hunnit med att läsa den en andra gång eftersom Lilly är hemma från förskolan i dag. Hon tycker att boken är bra. Tokigast är Birger när han diskar. Eller rättare sagt, skridskar.
Jag gissar att det här är en bok jag kommer att få läsa många gånger men det gör ingenting. Boken om Birger är ganska charmig och håller gissningsvis för många omläsningar och det är väldigt viktigt när det gäller bilderböcker. Jag kan absolut tänka mig att läsa mer om Birgers upptåg i de tidigare och kanske, kommande böcker.
sarasbokblog 