En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den här söndagen började med sovmorgon då Viggo och Lilly har sovit över hos farmor över natten. Så jag blev inte väckt av Lillys ”gå upp”, ”dags att gå upp” utan pallrade mig upp när jag själv så önskade. Väldigt skönt!

Nu är barnen hemma igen men just nu är det väldigt tyst och lugnt och jag tar tillfället i akt att sitta en stund med datorn och en kopp kaffe.

Astrid Terese med bloggen Betraktninger har tagit över smakbiten då vi bjuder varandra på lite smått och gott ur böckerna vi läser. Utan spoilers förstås. Den här gången tänkte jag bjuda på två smakbitar för det är två böcker jag läser just nu. Den första smakbiten kommer här:

Utvandrarna var jordens folk, som hade framlevat hela livet på fasta land. Den dag då de inskeppade sig på briggen Charlotta hade de sitt första möte med havet. De inflyttade för en obestämd tid framåt i ett skepp, de utbytte sin sin gamla invanda tillvaro mot en ny och främmande. (s. 319-320)

Boken är förstås Utvandrarna av Vilhem Moberg. Det är min slow-bok. Jag påbörjade den i augusti och har läst lite då och då.

Den andra boken jag läser är Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag har kommit längre i boken men eftersom jag är en kaffeälskare förstår jag Lennart precis och har valt citat utifrån det.

Lennart dricker minst tjugo koppar kaffe om dagen men ser ändå alltid ut som om han har vunnit något när det sätts på nytt. (s. 36-37)

Lennart sitter bredvid och väntar på kaffe. Under tiden dricker han kaffe från sin medhavda termos. Det är viktigt för Lennart att man alltid har väntkaffe medan man väntar på det riktiga kaffet. (s. 39)

 

Påminner om min utlottning. Sista dagen att vara med idag och vinna en bok till sig själv eller någon annan!

Sedan undrar jag om det är någon med wordpress (eller någon annan kunnig!) som vet vad jag ska göra åt att jag inte kan spara och fortsätta skriva inlägg senare. Det har liksom bara försvunnit från menyn, så det går bara att skriva inlägg rakt upp och ned och nu blev det här säkert väldigt förvirrat. Sorry!

Annonser
Standard
En smakebit på söndag, Fantasy, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Mica öppnade ögonen. Hon stirrade rakt ut i morgonen med dem. Vidöppna. Nästan utstående.

Hon öppnade munnen och uppgav ett ljudlöst skrik. Maria kände en sådan omedelbar kärlek och medömkan för sitt stackars barn som genomled fasa och helvete. Hon ville rusa fram. Få allt att upphöra. Återgå till allt som var förut. Men hon visste att ingenting kunde göras. Ingenting kunde stoppa processen.

”Jag ringer honom nu. Han får komma”, sa Midas. Han var märkbart nervös.

Det var en smakbit från sida 51 ur boken Mica – Dotter av Solfolket av Anders Jacobsson. Fler smakbitar hittar du hos Astrid Terese med bloggen Betraktninger.

Nu ska jag fortsätta läsa Mica och äta nygräddade pepparkakor innan det är dags för middagspyssel och barnbad.

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Vi är fortfarande på landet och vädret är grått. I går var det bättre och då passade jag på att jogga en liten sväng. Det var riktigt skönt.

Söndag, söndag, söndag. Då tycker Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten att vi ska dela med oss av vad vi läser med små smakbitar. Utan spoilers förstås.

Jag har börjat läsa ungdomsboken The Hate U Give av Angie Thomas och smakbiten kommer från sida 109 för det är så långt jag har läst.

”Du har inte frågat mitt barn om den där polisen än”, säger mamma. ”Du frågar henne bara om Khalil, som om han själv var orsak till att han är död. Som hon sa, han sköt inte direkt sig själv.”                                                                                                                                             

Vi vill bara få hela bilden, mrs Carter. Det är allt.” 

Ett-ett-fem dödade honom”, säger jag. ”Och Khalil gjorde ingenting fel. Hur mycket helare kan bilden bli?”                                                                                                                   

Femton minuter senare lämnar jag polisstationen med min mamma. Vi vet båda en sak:

Det här är bullshit.

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Det har inte varit muntert väder på landet men jag har ändå inte läst så mycket som andra säkert skulle tro. Jag bjuder på en smakbit ur Ian McEwans Nötskal som jag har påbörjat i helgen. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att dela med oss av vad vi läser men utan spoilers förstås.

Oroligt fingrar jag på min navelsträng. Den fungerar som stresskulor. Vänta, tänkte jag.  Om det nu är detta jag har framför mig, vad är det då för fel på att vara infantil? Jag har hört så mycket prat av det slaget att jag har lärt mig att samla motargument. Det är alldeles för lätt, till och med tilltalande, att inta en pessimistisk hållning, detta kännemärke för intellektuella överallt. (Sida 37)

 

Standard
En smakebit på söndag, Klassiker, Mord och sånt där spännande

En smakebit på söndag

Den här söndagen får klart godkänt av mig. Sol och blå himmel, jaja, lite moln också men härligt höstväder i alla fall. Jag har varit ute och gjort min ”löpläxa” och haft ett lunchmöte med några andra konstintresserade om framtida projekt. Nu har jag kommit hem och ska ta det lite lugnt en stund. En kopp kaffe i läsfåtöljen är inte så dumt men innan jag fortsätter surfa runt på lite bokbloggar och läsa i min bok tänkte jag bidra men en liten smakbit. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att dela med oss av det vi läser för att kanske få lite boktips. Givetvis utan spoilers.

I bokcirkeln jag är med i ska vi nu i veckan diskutera Mordet på Orientexpressen och när filmen kommer har vi tänkt oss ett gemensamt biobesök.

Min smakbit kommer från inledningen av kapitel 7, Den döde, sida 65.

Tillsammans med doktor Constantine gick Poirot över till nästa vagn och in i den mördades kupé, vars dörr konduktören låste upp för dem.

När de hade kommit in vände sig Poirot mot sin följeslagare och frågade: ”Vad har blivit omflyttat härinne?”

”Ingenting har blivit rört. Jag aktade mig noga för att flytta på kroppen när jag gjorde min undersökning.”

Poirot nickade och såg sig sedan omkring.

Det första som slog honom var den skarpa kylan inne i kupén. Fönstret var nedskjutet så långt det gick och rullgardinen uppdragen.

”Fy, vad kallt”, anmärkte Poirot.

Läkaren smålog förstående.

”Jag ville inte stänga fönstret”, sa han.

Poirot granskade fönstret noga.

”Du har rätt”, sa han. ”Ingen har lämnat kupén den vägen. Det är möjligt att man öppnat fönstret för att leda oss på villospår, men i så fall har snön förstört mördarens plan.”

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Det är söndag och dags att göra som många andra, nämligen dela med mig av en smakbit. Det är Mari med Flukten fra virkeligheten  som uppmanar oss till det men förstås utan att avslöja för mycket. Inga spoilers, tack!

Det var några söndagar sedan jag var med och bjöd på en smakbit men nu har jag äntligen kravlat mig upp ur lässvacketräsket och ser fram mot en ordentlig läshöst när det är mer tillåtet att sitta inne och läsa då vädret utanför är regnigt och trist. Som i dag. Det har regnat mer eller mindre hela dagen.

I går läste jag ut Saker ingen ser av Anna Ahlund och min smakbit kommer från sidorna 314-315.

– Ditt problem är att du aldrig har lyssnat på dem.

– Jag har lyssnat på The Cure, säger Sebastian.

– Närdå?

Sebastian knäcker knogarna och låtsas tänka efter. Aron föser undan sin lugg.

– Säg en låt.

Sebastian kliar sig på kinden.

– Eh.

Aron väntar, och börjar skratta när Sebastian inte svarar.

– Jag visste det, säger han. Du har inte ens hört dem.

Han går fram till sängen, sätter sig och drar åt sig datorn.

– Jag är bara dålig på titlar, säger Sebastian. Jag kan ju ha hört en låt utan att veta vad den heter.

– Ja, eller hur, säger Aron utan att titta upp. Sjung en, då.

– Eh. Sebastian försöker nynna på en låtsasmelodi. Humtidum, ooh, sad sad, ooh.

Aron tittar upp från datorn. Det rycker i hans mungipa.

– Humtidum?

Hans röst är låg och raspig.

– Ooh, sad sad, ooh, säger Sebastian.

 

1992 köpte jag mina första cd-skivor när jag var på språkresa i England (innan jag ens hade en cd-spelare) och The Cure var en av dem, tillsammans med Guns´n roses och hits från 60-talet. Hyfsat blandad musiksmak. Jag var förstås tvungen att lyssna på The Cure när jag läste Saker ingen ser. Fungerade mycket bra som soundtrack/bakgrundsbrus kan jag säga.

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Söndag igen och det innebär att jag gör som Mari med norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss till. Delar med mig av vad jag läser, med små smakbitar, spoilerfritt förstås!

Jag är den här söndagen ganska generös för jag tänkte slå på stort och bjuda på två smakbitar. Den första smakbiten kommer ur boken Vända världen rätt (Holding up the Universe) av Jennifer Niven. Det är en ungdomsbok som jag läste ut i går och som jag tyckte väldigt mycket om.

Jag mal vidare, med Bailey som hejarklack, ända tills luften går ur mig. Jag sjunker ner på sängen och säger: ”Varför bryr sig folk så mycket om hur stor jag är?” Hon svarar inte, tar bara min hand och håller den. Hon behöver inte svara, för det finns inget svar. Utom att bara små människor – de som är små på insidan – inte tycker om att man är stor. (Sida 127)

Den andra boken tänkte jag påbörja i dag och anledningen till att jag väljer att läsa den just nu är att det var Libbys (smakbiten ovan) favoritbok. Jag gillar när en bok leder till en annan på det viset. Boken är We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson. När jag köpte den gick jag helt på omslaget och nu ser jag fram emot att läsa den. Den börjar så här:

My name is Mary Katherine Blackwood. I am eighteen years old, and I live with my sister Constance. I have often thought that with any luck at all I could have been born a werewolf, because the two middle fingers on both my hands are the same length, but I have had to be content with what I had. I dislike washing myself, and dogs, and noise. I like my sister Constance, and Richard Plantagenet, and Amanita phalloides, the deathcup mushroom. Everyone else in my family is dead. 

Så nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och passa på att läsa min bok i lugn och ro innan resten av familjen kommer upp.

En fortsatt trevlig söndag till er alla!

 

Standard