En smakebit på söndag, Mord och sånt där spännande

En smakebit på söndag

Det känns som att jag börjar inläggen nuförtiden med att ”det var länge sedan jag var med på…” så jag hoppar den starten! 🙂

Astrid Terese med bloggen Betraktninger håller i smakbitarna som vi delar med oss av på söndagarna.

Jag läste Gökens Rop av Robert Galbraith (J.K. Rowling) nu i sommar och eftersom jag gillade privatdeckaren Cormoran Strike har jag nu börjat läsa Silkesmasken. Det gäller att beta av lite ur egna hyllan efter alla biblioteksböcker jag har läst i sommar.

Jag ska börja på kapitel 16, sidan 136 och det är där min smakbit kommer ifrån.

Strike visste i samma ögonblick som han vaknade nästa morgon att han inte låg i sin egen säng. Den var alltför bekväm, lakanen för mjuka; dagsljuset som stöpplade ett mönster ovanpå täcket föll in från fel sida av rummet och smattrandet av regn mot fönstret dämpades av fördragna gardiner. Han satte sig upp med hjälp av armstyrka och såg sig omkring med kisande blick i Ninas sovrum, som han bara hade fått en kort skymt av i lampljus kvällen innan, och fick se sin egen nakna överkropp i en spegel på väggen mitt emot; det mörka håret på bröstet utgjorde en stor, svart fläck mot den ljusblå väggen bakom honom.

Annonser
Standard
En smakebit på söndag

En smakebit på söndag

Det var länge sedan jag var med med en smakbit och det var länge sedan jag bloggade. Jag smygstartade lite igår och nu är förhoppningen att jag ska bli lite aktiv med bloggandet igen.

Nu står tv-n på och i matchen mellan Spanien och Ryssland står det 1 – 0. I dag har jag börjat läsa Till min dotter av Malin Wollin och smakbiten kommer från sida 46. Det är ungefär dit jag har hunnit och igenkänningen är stor.

Om det var studiedag hade vi huset för oss själva och kunde göra dubbel sats hemgjord dajm och ställde den att svalna i matkällaren. Innan den hade stelnat var allting uppätet och magen i segt uppror. När  mamma kom hem ville hon veta varför det stod två flottiga bakplåtar med ingenting på tvärs över läskbackarna i källaren.

”Vi har bakat, det är driftigt”, sa vi.

Mamma nöjde sig med det och diskade sedan om hela disken.

Fler smakbitar hittar du hos Betraktninger ~ tanker om bøker.

Och nu står det 1 – 1…

Standard
En smakebit på söndag, Mord och sånt där spännande

En smakebit på söndag

Jag har precis följt Viggo till en kompis och just nu sitter jag och surfar runt med Vasaloppet som lite bakgrundstv. Längdskidor är utmärkt för det ändamålet. Men innan jag surfar vidare tänkte jag dela med mig av en smakbit.

Det är Astrid Terese med norska bloggen Betraktninger som har tagit över söndagens smakbitar där vi delar med oss av böckerna vi läser.

Jag har, lite ovanligt för mig, blivit på deckarhumör nu på sistone och boken jag plockat upp nu är Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind. Springfloden är den första boken om Tom Stilton och Olivia Rönning. Smakbiten kommer från sida 66 för det är där jag befinner mig.

Bukten hade samma form som då. Klipporna låg där de alltid hade legat. Stranden gick i en vid båge längs samma täta skogsbryn. När det var ebb var det fortfarande torrt en mycket lång bit ut, ända ut till det hejdade havet. I det avseendet var ingenting förändrat vid Hasslevikarna, 23 år senare. Det var fortfarande en vacker och rofylld plats. Den som kom hit för att njuta idag kunde knappast föreställa sig det som hade hänt då.

Just här, just den natten, när det var springflod.

Standard
En smakebit på söndag, Fantasy

En smakebit på söndag

Astrid Terese med bloggen Betraktninger står numera för söndagens smakbitar där vi delar med oss av böckerna vi läser.

Det var länge sedan jag var med och bjöd på en smakbit men i dag tyckte jag att det var dags. Smakbiten kommer ur boken Bränt Land av Cecilia Åhman. Det är första boken i fantasytrilogin Arvet efter Mörkertiden. Utdraget kommer från sida 161.

Någonstans längre bort skrek flickan av smärta och äntligen vaknade kroppen. Han vände sig mot ljudet och väntade på att få höra vidundrets skall, det som betydde att hon var skadad och oförmögen att fly, men det hördes aldrig. Istället kom vidundret tillbaka, med hängande huvud och blod som rann över ansiktet. Det lade sig underlägset vid hans fötter och han stirrade en stund på det – på hålet där dess ena öga hade funnits. Hettan inombords blev rivande kall och han sparkade till djuret i ansiktet, trampade på dess kropp tills han hörde ben som krossades. Han drog sabeln och skar upp kroppen. Han betraktade blodet och inälvorna som rann ut med avsmak och fascination, gestikulerade sedan med vapnet mot burarna på vagnen.

”Släpp ut en till! Nu!” skrek han.

 

 

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den här söndagen började med sovmorgon då Viggo och Lilly har sovit över hos farmor över natten. Så jag blev inte väckt av Lillys ”gå upp”, ”dags att gå upp” utan pallrade mig upp när jag själv så önskade. Väldigt skönt!

Nu är barnen hemma igen men just nu är det väldigt tyst och lugnt och jag tar tillfället i akt att sitta en stund med datorn och en kopp kaffe.

Astrid Terese med bloggen Betraktninger har tagit över smakbiten då vi bjuder varandra på lite smått och gott ur böckerna vi läser. Utan spoilers förstås. Den här gången tänkte jag bjuda på två smakbitar för det är två böcker jag läser just nu. Den första smakbiten kommer här:

Utvandrarna var jordens folk, som hade framlevat hela livet på fasta land. Den dag då de inskeppade sig på briggen Charlotta hade de sitt första möte med havet. De inflyttade för en obestämd tid framåt i ett skepp, de utbytte sin sin gamla invanda tillvaro mot en ny och främmande. (s. 319-320)

Boken är förstås Utvandrarna av Vilhem Moberg. Det är min slow-bok. Jag påbörjade den i augusti och har läst lite då och då.

Den andra boken jag läser är Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag har kommit längre i boken men eftersom jag är en kaffeälskare förstår jag Lennart precis och har valt citat utifrån det.

Lennart dricker minst tjugo koppar kaffe om dagen men ser ändå alltid ut som om han har vunnit något när det sätts på nytt. (s. 36-37)

Lennart sitter bredvid och väntar på kaffe. Under tiden dricker han kaffe från sin medhavda termos. Det är viktigt för Lennart att man alltid har väntkaffe medan man väntar på det riktiga kaffet. (s. 39)

 

Påminner om min utlottning. Sista dagen att vara med idag och vinna en bok till sig själv eller någon annan!

Sedan undrar jag om det är någon med wordpress (eller någon annan kunnig!) som vet vad jag ska göra åt att jag inte kan spara och fortsätta skriva inlägg senare. Det har liksom bara försvunnit från menyn, så det går bara att skriva inlägg rakt upp och ned och nu blev det här säkert väldigt förvirrat. Sorry!

Standard
En smakebit på söndag, Fantasy, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Mica öppnade ögonen. Hon stirrade rakt ut i morgonen med dem. Vidöppna. Nästan utstående.

Hon öppnade munnen och uppgav ett ljudlöst skrik. Maria kände en sådan omedelbar kärlek och medömkan för sitt stackars barn som genomled fasa och helvete. Hon ville rusa fram. Få allt att upphöra. Återgå till allt som var förut. Men hon visste att ingenting kunde göras. Ingenting kunde stoppa processen.

”Jag ringer honom nu. Han får komma”, sa Midas. Han var märkbart nervös.

Det var en smakbit från sida 51 ur boken Mica – Dotter av Solfolket av Anders Jacobsson. Fler smakbitar hittar du hos Astrid Terese med bloggen Betraktninger.

Nu ska jag fortsätta läsa Mica och äta nygräddade pepparkakor innan det är dags för middagspyssel och barnbad.

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Vi är fortfarande på landet och vädret är grått. I går var det bättre och då passade jag på att jogga en liten sväng. Det var riktigt skönt.

Söndag, söndag, söndag. Då tycker Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten att vi ska dela med oss av vad vi läser med små smakbitar. Utan spoilers förstås.

Jag har börjat läsa ungdomsboken The Hate U Give av Angie Thomas och smakbiten kommer från sida 109 för det är så långt jag har läst.

”Du har inte frågat mitt barn om den där polisen än”, säger mamma. ”Du frågar henne bara om Khalil, som om han själv var orsak till att han är död. Som hon sa, han sköt inte direkt sig själv.”                                                                                                                                             

Vi vill bara få hela bilden, mrs Carter. Det är allt.” 

Ett-ett-fem dödade honom”, säger jag. ”Och Khalil gjorde ingenting fel. Hur mycket helare kan bilden bli?”                                                                                                                   

Femton minuter senare lämnar jag polisstationen med min mamma. Vi vet båda en sak:

Det här är bullshit.

Standard