En smakebit på söndag, Slukaråldern

En smakebit på söndag

Det bästa med den här söndagen måste väl ändå vara att helgen fortsätter med en till ledig dag i morgon. Och att det ska bli varmt och skönt är inte så dumt det heller.

Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att om söndagarna dela med oss av små smakebitar ur böckerna vi läser utan att spoila handlingen.

Jag läser fortfarande både Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 och Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea av Bandi, mina två senaste söndagssmakbitar. Jag läser också Trippelmordet i Uddevalla av Bodström & Lampers men det är inte heller ur den jag plockar dagens smakbit. Min smakbit kommer i stället ur Kristina Ohlssons barnbok Zombiefeber som jag tänker läsa i dag.

En geting surrade utanför Herberts öppna fönster. Han kröp ner under täcket trots att det var så varmt. Det var något konstigt med getingarna. Och det var något besynnerligt med främlingen också. Herbert kunde inte sluta tänka på honom. Varför kom han mitt i natten? Och varför var det blod på en av väskorna? (s. 12)

Standard
En smakebit på söndag, Noveller

En smakebit på söndag

Tänk att det redan är söndag igen. Den här veckan har gått fort. Mari med bloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att dela med oss av vad vi läser med små smakebitar på söndagarna. Enda regeln är inga spoilers!

Jag läser fortfarande Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 men jag läser andra böcker också. Jag har precis läst första novellen Flykten i novellsamlingen Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea och det är ur den boken min smakebit kommer från. Jag har valt prologen (sida 7-8) som smakebit.

Den där skäggige europén påstod att kapitalismen är en värld av mörker medan kommunismen är en värld av ljus.

Jag är en eldfluga som lever i ljusets värld, men mitt öde är att lysa bara i mörker, och jag hävdar högt och ljudligt att om mörkret är en natt utan måne är den skäggiges ljusvärld en avgrund svart som beck.

Jag har bott i Nordkorea i femtio år som en talande robot, som en man under oket. Mina berättelser har jag skrivit driven inte av talang utan av förbittring, och jag har inte använt bläck och penna utan mina egna benpipor och tårar av blod.

De är lika karga som öknen, lika torftiga som stäppen, lika ömkliga som sjuklingar, lika klumpiga som grova stenverktyg. Men ändå, käre läsare, ber jag dig: Läs dem!

Standard
En smakebit på söndag

En smakebit på söndag

Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att om söndagarna dela med oss av små smakebitar av vad vi läser. Utan spoilers förstås!

Jag håller på med två böcker Stad av skuggor av Cassandra Clare och Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945. Det är ur den senare jag har valt smakbit.

Smakbiten är från sida 22 och året är 1939.

5 september

Chamberlain har talat i radio till det tyska folket – som inte får lyssna. 

På västfronten händer fortfarande ingenting. Men Polen håller visst tyskarna på att ta kas på helt och hållet.

Jag köpte skor åt mig och ungarna innan priserna hinner stiga: två par åt Karin à 12:50 paret, ett par åt Lasse för 19:50 och ett par åt mig för 22:50.

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av böckerna vi läser.

Ja, det blev en söndag den här veckan också och jag tänkte dela med mig av Sara Paborns senaste bok Blybröllop. Även om jag hunnit en bit tänkta jag bjuda på bokens inledning.

Nej, det var bäst det som hände, även för honom själv. Hur roliga skulle de följande tio, tjugo åren ha blivit med den hälsan – och det sinnelaget? Inte så värst roliga skulle jag vilja påstå. Det hade bara varit ett upprätthållande, en långsam död, mer utdragen än den han fick. Han hade minsann ett bra liv, annat kan man inte säga. Behövde aldrig tänka på någon annan än sig själv. Åt när han fick lust, osunda mängder. Somnade innan huvudet hunnit landa på kudden – tvärt och fort. Snarkade beskäftigt som för att påminna omvärlden om att han minsann fanns till fastän han sov. Han hade all rätt at ta plats!

Själv sover jag tyst, men jag drömmer desto livligare. Horst mindes aldrig en dröm. Det var nära att jag själv strök med, men jag klarade mig undan med en hårsmån.

Det var verkligen i elfte timmen.

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av böckerna vi läser, med små smakbitar men inga spoilers.

Det ser ut att bli en riktigt fin vårdag i dag så jag tror att både kaffetermos och bok får följa med ut i dag om vi styr stegen mot någon lekpark. Boken som får följa med i så fall är Fiskarmännen av Chigozie Obioma som jag precis har börjat läsa.

Min smakbit kommer från inledningen av kapitel 4, sida 45:

Ikenna var en pytonorm:

En vildsint orm som blev en jättelik ohygglig reptil som levde i träd på högslätter ovanför andra ormar. Ikenna blev en pytonorm efter piskningen. Den förändrade honom. Den Ikenna jag kände blev en annan – en lynnig och hetlevrad person som ständigt var ute på jakt. Denna förvandling hade börjat tidigare, stegvis, i hans inre, långt före piskningen. Men det var först efter bestraffningen som den tydligt började visa sig och fick honom att göra saker vi inte trodde att han var kapabel till, av vilka den första var att göra en vuxen illa.

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Att det var dags att ställa fram klockan var ingenting jag hade lagt på minnet. En timme borta bara sådär. Jag har i alla fall varit och fyndat lite barnkläder då en second hand-affär med barnkläder och prylar har haft rea. Redan låga priser blev än lägre så jag känner mig nöjd. Nu tänkte jag ta mig lite kaffe och choklad och ägna mig åt lite läsning innan det är dags för lunch.

Boken jag tänker läsa är Sodomsäpplet av Bengt Martin. Det är årets Stockholm läser-bok. Det är också den boken jag tänker bjuda på en smakebit ur. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att om söndagarna dela med oss av små smakbitar ur böckerna vi läser. Utan spoilers förstås.

Min smakbit kommer från sid 127 för det är så långt jag kommit.

Joakim förstår att hon vet att han inte sovit i natt, men hon säger ingenting, tror att hon gör bäst i att tiga, tänker han. Hon måste ha hört honom; hela natten upp ur sängen och ut på toaletten. Värk i magen, strax ovanför naveln. En tvär smärta som liksom skar och bredde ut sig över hela mellangärdet. Det blir så när han är orolig för något, när något svårt ska hända. Han är nästan van vid smärtan och han tror inte att den är särskilt farlig. Har inte med operation eller död att göra.

 

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag alla att dela med sig av vad man läser.

Jag har valt att bjuda på ett smakprov ur boken Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester. Det är en bok jag har haft hemma bra länge och om några dagar går lånetiden ut så den puttades högst upp på min läs-lista. Jag tror att det är en bok som går snabbt att läsa och jag hoppas att det är en bok jag kommer att tycka om. Det här är första kapitlet.

Den här historien handlar om vad Pascal säger när vi ligger på våra munkjackor med Långholmen under oss, där den sista ölflaskan går mellan hans hand och min. Småvågorna vid strandkanten är ljumma, men vi kommer inte bada den här morgonen. Mycket gör vi ihop, men vi klär inte av oss. Medan vi har legat där och pratat har Pascal dragit upp fötterna mot kroppen varje gång han har retats: Mina sparkar har missat.

Tros att vi har haft en vild natt suckar han upp mot den stjärnfattiga himlen.

”Vad är det?” frågar jag.

Uppe på Västerbron rullar bilarna fram och tillbaka på sina sommardäck, och ute på bryggan sitter ett kärlekspar med fötterna i vattnet. Pascal följer min blick ut över fjärden medan den nya dagen tar ifrån oss mörkret.

”Jag längtar efter nåt annat”, svarar han.

Jag tittar upp på honom.

”Vad?”

Han ger mig ett slokande leende.

”Du missar poängen.”

Standard