En smakebit på söndag, Klassiker, Mord och sånt där spännande

En smakebit på söndag

Den här söndagen får klart godkänt av mig. Sol och blå himmel, jaja, lite moln också men härligt höstväder i alla fall. Jag har varit ute och gjort min ”löpläxa” och haft ett lunchmöte med några andra konstintresserade om framtida projekt. Nu har jag kommit hem och ska ta det lite lugnt en stund. En kopp kaffe i läsfåtöljen är inte så dumt men innan jag fortsätter surfa runt på lite bokbloggar och läsa i min bok tänkte jag bidra men en liten smakbit. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att dela med oss av det vi läser för att kanske få lite boktips. Givetvis utan spoilers.

I bokcirkeln jag är med i ska vi nu i veckan diskutera Mordet på Orientexpressen och när filmen kommer har vi tänkt oss ett gemensamt biobesök.

Min smakbit kommer från inledningen av kapitel 7, Den döde, sida 65.

Tillsammans med doktor Constantine gick Poirot över till nästa vagn och in i den mördades kupé, vars dörr konduktören låste upp för dem.

När de hade kommit in vände sig Poirot mot sin följeslagare och frågade: ”Vad har blivit omflyttat härinne?”

”Ingenting har blivit rört. Jag aktade mig noga för att flytta på kroppen när jag gjorde min undersökning.”

Poirot nickade och såg sig sedan omkring.

Det första som slog honom var den skarpa kylan inne i kupén. Fönstret var nedskjutet så långt det gick och rullgardinen uppdragen.

”Fy, vad kallt”, anmärkte Poirot.

Läkaren smålog förstående.

”Jag ville inte stänga fönstret”, sa han.

Poirot granskade fönstret noga.

”Du har rätt”, sa han. ”Ingen har lämnat kupén den vägen. Det är möjligt att man öppnat fönstret för att leda oss på villospår, men i så fall har snön förstört mördarens plan.”

Annonser
Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Det är söndag och dags att göra som många andra, nämligen dela med mig av en smakbit. Det är Mari med Flukten fra virkeligheten  som uppmanar oss till det men förstås utan att avslöja för mycket. Inga spoilers, tack!

Det var några söndagar sedan jag var med och bjöd på en smakbit men nu har jag äntligen kravlat mig upp ur lässvacketräsket och ser fram mot en ordentlig läshöst när det är mer tillåtet att sitta inne och läsa då vädret utanför är regnigt och trist. Som i dag. Det har regnat mer eller mindre hela dagen.

I går läste jag ut Saker ingen ser av Anna Ahlund och min smakbit kommer från sidorna 314-315.

– Ditt problem är att du aldrig har lyssnat på dem.

– Jag har lyssnat på The Cure, säger Sebastian.

– Närdå?

Sebastian knäcker knogarna och låtsas tänka efter. Aron föser undan sin lugg.

– Säg en låt.

Sebastian kliar sig på kinden.

– Eh.

Aron väntar, och börjar skratta när Sebastian inte svarar.

– Jag visste det, säger han. Du har inte ens hört dem.

Han går fram till sängen, sätter sig och drar åt sig datorn.

– Jag är bara dålig på titlar, säger Sebastian. Jag kan ju ha hört en låt utan att veta vad den heter.

– Ja, eller hur, säger Aron utan att titta upp. Sjung en, då.

– Eh. Sebastian försöker nynna på en låtsasmelodi. Humtidum, ooh, sad sad, ooh.

Aron tittar upp från datorn. Det rycker i hans mungipa.

– Humtidum?

Hans röst är låg och raspig.

– Ooh, sad sad, ooh, säger Sebastian.

 

1992 köpte jag mina första cd-skivor när jag var på språkresa i England (innan jag ens hade en cd-spelare) och The Cure var en av dem, tillsammans med Guns´n roses och hits från 60-talet. Hyfsat blandad musiksmak. Jag var förstås tvungen att lyssna på The Cure när jag läste Saker ingen ser. Fungerade mycket bra som soundtrack/bakgrundsbrus kan jag säga.

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Söndag igen och det innebär att jag gör som Mari med norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss till. Delar med mig av vad jag läser, med små smakbitar, spoilerfritt förstås!

Jag är den här söndagen ganska generös för jag tänkte slå på stort och bjuda på två smakbitar. Den första smakbiten kommer ur boken Vända världen rätt (Holding up the Universe) av Jennifer Niven. Det är en ungdomsbok som jag läste ut i går och som jag tyckte väldigt mycket om.

Jag mal vidare, med Bailey som hejarklack, ända tills luften går ur mig. Jag sjunker ner på sängen och säger: ”Varför bryr sig folk så mycket om hur stor jag är?” Hon svarar inte, tar bara min hand och håller den. Hon behöver inte svara, för det finns inget svar. Utom att bara små människor – de som är små på insidan – inte tycker om att man är stor. (Sida 127)

Den andra boken tänkte jag påbörja i dag och anledningen till att jag väljer att läsa den just nu är att det var Libbys (smakbiten ovan) favoritbok. Jag gillar när en bok leder till en annan på det viset. Boken är We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson. När jag köpte den gick jag helt på omslaget och nu ser jag fram emot att läsa den. Den börjar så här:

My name is Mary Katherine Blackwood. I am eighteen years old, and I live with my sister Constance. I have often thought that with any luck at all I could have been born a werewolf, because the two middle fingers on both my hands are the same length, but I have had to be content with what I had. I dislike washing myself, and dogs, and noise. I like my sister Constance, and Richard Plantagenet, and Amanita phalloides, the deathcup mushroom. Everyone else in my family is dead. 

Så nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och passa på att läsa min bok i lugn och ro innan resten av familjen kommer upp.

En fortsatt trevlig söndag till er alla!

 

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Att den här veckan har gått fort är bara att konstatera. I morgon börjar Viggo i trean och vardagen sätter igång på riktigt. Men i dag är det söndag och dags för en smakbit. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i det hela och den enda regeln är inga spoilers.

Min smakbit kommer ur boken Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead. Den handlar om slaven Cora som rymmer från ett bomullsplantage tillsammans med två andra slavar och om slavjägaren som jagar efter dem. Jag läste ut den i går och det är en riktigt bra bok.

Ett besked om att en slav hade rymt försatte dem i ett upprymt, energiskt tillstånd. De gjorde räder på plantagerna och förhörde mängder av skälvande svartingar. Fria män visste vad som väntade och gömde sina värdesaker och jämrade sig när de vita männen slog sönder möbler och glas. Bad för att de skulle nöja sig med att förstöra saker. Vid sidan av spänningen i att förnedra en man inför hans familj eller klå upp en oerfaren yngling som sneglade på en på fel sätt fanns det vissa naturaförmåner. Mutters gamla plantage hade de finaste färgade skökorna – mr Mutter hade god smak – och jaktens upphetsning gjorde en ung slavjägare full av lust. Vissa påstod att brännerierna som de gamla männen på Stones plantage hade i skogen producerade den bästa majswhiskeyn i hela countyt. En räd lät Chandler fylla på sina buteljer. (sida 81)

Standard
Bokcirkel, En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten är tillbaka med söndagarnas smakbitar efter sommaruppehållet. Vi bjuder på smakbitar ur böckerna vi läser och den enda regeln är inga spoilers.

Nu i veckan som kommer ska vi diskutera Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt i bokcirkeln och det är ur den boken min smakbit kommer ifrån.

DEN 10 AUGUSTI den sommaren, just som jag stod och försökte få fatt en död fågel som flöt på vattenytan med de små vingarna utbredda i en underlig vinkel, vinkade Gabriel till mig från vardagsrumsfönstret.

Han var inte ensam. Men han var inte heller med sin fru. Hon hade inte kommit tillbaka. Nej. Det var redan en ny kvinna. En så snygg karl behöver aldrig vara singel någon längre tid. Den nya hade långt lockigt hår som fick mig att tänka på Victoires lika glansiga rågblonda svall. Han stod mitt emot henne och pratade och pratade, och då och då gled det lilla ljushåriga huvudet åt sidan i en trött, behagfull rörelse. (sida 51)

Nu ska jag läsa vidare i boken och dricka mitt kaffe.

Standard
En smakebit på söndag, Slukaråldern, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Än är det inte över med fester och kalas. I dag ska vi fira min bror och hans bonusson men det är inte förrän i eftermiddag. Först äter jag en sen frukost och bjuder på en smakbit ur en av böckerna jag läser. Det är Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i den. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har börjat läsa Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Den boken har nog ingen kunnat missa och antingen har man redan läst den, eller bestämt om man vill/eller inte vill läsa den. Så därför blir det inte någon smakbit ur den.

Jag tänker istället bjuda på en smakbit ur Mästerdetektiven Blomkvist av Astrid Lindgren. Den är väl inte heller främmande för den stora massan men det kan aldrig bli för mycket Astrid. Just nu läser jag boken högt för Viggo. Så här börjar kapitel 6 som jag läste i går kväll.

Naturligtvis var det inte riskfritt. Men en mästerdetektiv måste ta risker. Ville han inte göra det, så var det lika bra att slå detektivyrket ur hågen och bli varm korvgubbe eller nånting sånt. Kalle var inte rädd. Men spännande var det, ruskigt spännande. Han hade ställt sin väckarklocka på ringning till klockan två. Klockan två var en lämplig tidpunkt. Hur länge dröjde det, innan ett sömnpulver verkade? Kalle visste det inte säkert. Men nog borde väl farbror Einar sova som en liten gris vid tvåtiden. Kalle kunde aldrig tro annat. Och då skulle det ske. För om man äntligen har hittat en Mystisk Person, så måste man ha den personens fingeravtryck. Signalement och födelsemärken och sånt där är nog bra, men inget går i alla fall upp mot ett hederligt fingeravtryck.

Spännande, spännande!

Nu önskar jag er alla en skön söndag!

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den här veckan har bara runnit iväg med kalas, Lillys 5-års-kontroll på BVC, våravslutning med konstföreningen, skolavslutning för Viggo och dessutom helt okej väder så jag har knappt hunnit blogga själv eller läsa andras bloggar men nu tänkte jag inleda söndagen med just det genom att vara med med en liten smakebit på söndag som Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har valt en smakbit ur boken Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis. Jag tänkte börja läsa den i dag så därför kommer smakbiten från början av boken.

Från min barndom har jag inte ett enda positivt minne. Jag vill inte påstå att jag aldrig, under dessa år, upplevde känslor av lycka eller glädje. Jag menar bara att lidandet är diktatoriskt: det utplånar allt som inte omfattas av dess ordning.

Två pojkar dök upp i korridoren, den förste var lång och rödhårig och den andre kort och kutryggig. Den långe rödhårige spottade fram Här fåru rätt i käften.

Spottloskan rann sakta över mitt ansikte, gul och tjock, som sådana där slemklumpar med stark och kväljande lukt som äldre och sjuka brukar harkla upp. De båda pojkarnas gälla genomträngande skratt Kolla horungen han har käften full. (Sida 11)

Standard