Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat, Memoarer/biografier, Samhälle

På andra sidan förlåtelsen

Titel: På andra sidan förlåtelsen (South of forgiveness)

Författare: Thordis Elva & Tom Stranger

Översättare: Örjan Sjögren

Förlag: Forum (2017)

1996 var Thordis Elva 16 år och tillsammans med Tom Stranger, två år äldre, som kommit till Island som utbytesstudent från Australien. Han blir hennes första kärlek men en natt händer någonting som har stor påverkan på deras liv. Hon har druckit för mycket och han våldtar henne efter att ha hjälpt henne hem.

Det här är berättelsen om hur det som hände den natten har påverkat dem och om deras gemensamma väg till att finna både en förståelse och förlåtelse för det som har hänt. De har länge mejlat varandra men har nu bestämt sig för att ses i Kapstaden för att komma till ett avslut.

Jag blev nyfiken när jag hörde talas om den här boken. Innan jag började läsa boken visste jag inte att Thordis och Tom varit tillsammans och att hon våldtagits av en människa hon älskade och litade på. Det som intresserade mig var nog främst att få ta del av bådas sidor, den våldtagna och den som våldtog. En upplevelse som haft stor påverkan i deras liv och jag var intresserad av att läsa om det gick att nå en förlåtelse och på vilket sätt i så fall. När jag läste att de varit tillsammans blev jag än mer intresserad att få svar. Jag ville veta hur sjutton han kunde bete sig så illa och hur hon skulle kunna förlåta honom.

Jo, hon förlåter honom och han förlåter väl i viss mån sig själv också och livet går vidare. Den här boken var intressant och viktig men samtidigt kändes den bitvis lite långrandig och för detaljerad och jag tror att det var därför som det tog så lång tid för mig att komma igenom den.

Annonser
Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Män förklarar saker för mig

Titel: Män förklarar saker för mig (Men Explain Things to Me)

Författare: Rebecca Solnit

Översättare: Helena Hansson

Förlag: Daidalos (2015)

Jag har precis läst en bok som jag tycker att väldigt många människor borde läsa, nämligen essäsamlingen Män förklarar saker för mig.  Det är en lockande ironisk titel på en bok och vad första essän i samlingen heter. Essän börjar också med en komisk anekdot om när författaren var på en fest och värden när han får höra att hon precis skrivit en bok om Muybridge avbryter henne och börjar prata om den väldigt viktiga boken om Muybridge som hade kommit ut. Givetvis visar det sig att det är hennes bok han pratar om…

Det är hög igenkänningsfaktor för ja, jag har också varit med om män som förklarar och berättar saker för mig som jag redan vet. För det är förstås det Rebecca Solnit menar och hon skriver också att hon givetvis inte har någonting emot att män lär henne saker hon inte redan vet.

Men från det i alla fall på ytan lite komiska fortsätter Solnit sin essäsamling med att skriva om trakasserier, kvinnomisshandel, våldtäkter och mord på kvinnor. Om att det är kvinnor som blir tillsagda att inte klä sig som slampor eller undvika vissa områden för att inte bli våldtagna, inte män som blir tillsagda att hörrni, låt bli att våldta. Om män som tycker sig ha rätt till kvinnors kroppar och hur kvinnor tystas ner och misstros när de väl säger någonting.

Och ändå är det än i dag så att när en kvinna säger något besvärande om mäns olämpliga uppträdande, utmålas hon som galen, paranoid, ondskefull och konspiratorisk, som en patologisk lögnare, en gnällspik som inte fattar att alltihop är på skoj, eller allt detta på en gång. (144-145)

Solnits essäsamling handlar om att se mönster, att få en helhetssyn i patriarkala samhällsstrukturer. Egentligen är det väl inte något nytt under solen men den tunna boken Män förklarar saker för mig är ändå en sorts ögonöppnare och mycket intressant läsning. Det är också en betydligt mer lättläst bok än vad jag hade väntat mig. Hade som vanligt tänkt läsa en essä i taget och dra ut på läsningen men jag blev fast och läste hela boken i dag.

Läs den och diskutera den!

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat, Memoarer/biografier, Samhälle

Det händer inte ofta

men då och då läser min käre Daniel en bok.

Årets första bok för hans del blev När världen tittade bort.

Boken handlar om Jesper Söder som åker till Syrien för att strida mot Daesh (IS). Boken är skriven tillsammans med journalisten Johan Fredriksson.

Daniel tyckte att det var en intressant och välskriven bok och tror att också jag kommer att tycka det. Jag ska nog ta och läsa den någon gång (men den tränger sig inte in i min påskläsning) om inte en alltför lång framtid.

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Med andra ord

Titel: Med andra ord (In altre parole)

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Helena Monti

Förlag: Brombergs (2015)

På biblioteket drogs jag till den här boken. Jag gillar det rosa omslaget och boken har det perfekta formatet. Apropå titlar, som veckans helgfråga handlar om, så blir jag nyfiken på böcker som har titlar som innehåller något som knyter an till språk och böcker, så titeln gjorde mig också nyfiken. Jhumpa Lahiri har dessutom skrivit bl.a. novellsamlingen Den indiske tolken som jag tyckte mycket om.

Men det här är något annat.

Med ojämna mellanrum får jag för mig att jag ska lära mig något språk. I höstas var det japanska som lockade. Tidigare har det varit franska och jag har också haft planer på att väcka både skoltyskan och spanskan till liv. Det har aldrig blivit mycket mer än en hemlånad språkkurs från biblioteket, som jag börjar lite på men som jag väldigt snabbt glömmer bort. Därför är jag så imponerad över vad Jhumpa Lahiri har gjort. Hon gav inte upp när hon ville lära sig ett nytt språk och nu har hon till och med skrivit en bok på det språket. Italienska.

Jhumpa Lahiri förälskade sig i det italienska språket som ung och har ägnat många år till att lära sig det. I den här boken funderar hon i sina essäer på språkets betydelse och vad hennes besatthet att vilja lära sig ett nytt språk bottnar i och vad det betyder för henne, både som person men också som författare. Uppvuxen i USA med indiska föräldrar har hon redan två språk, bengali som hon talar med sina föräldrar och givetvis engelska. Hon är hemma i båda språken men samtidigt betraktas hon som en främling utifrån, från bägge håll.

Jag tycker att det här var en mycket intressant bok som väcker många tankar. Det är en bok jag rekommenderar till alla som är intresserade av språk och identitet.

Och jag undrar för mig själv, italienska, det kanske vore något?…

 

 

 

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Det är intressant med essäer

Titel: Över alla hinder – En civilisationshistoria

Författare: Anne Hedén, Moa Matthis, Ulrika Milles

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2000)

Det här är en av mina hyllvärmare. Den har stått oläst och bortglömd i bokhyllan sedan 2000 då jag köpte den. Och oj vad jag känner mig gammal när jag tänker på hur länge sedan det är.

Över alla hinder – En civilisationshistoria är en tunn liten bok med nio essäer med hästvärlden som gemensamt ämne, från baksidan; ”om drömmen och verkligheten i hästlandet – flickornas och kvinnornas egen värld”.

Jag var aldrig en hästtjej i den bemärkelsen att jag alltid hängde i stallet. Jag minns att jag innan jag började rida gick en hästskötarkurs (eller liknande) i stallet men när fritids skulle börja julpyssla drog det mer än hästarna. Men sedan började jag i alla fall rida och red ganska länge. Efter studenten praktiserade jag i ett galoppstall och jag har varit medryttare. Nu har det väl gått en sisådär femton år sedan jag red, tror jag.

Den här essäsamlingen var intressant. En del essäer var såklart bättre och mer lockande läsning än andra. Ibland märkte jag att jag svävade iväg i andra tankar när jag läste. Ibland med anknytning till det jag läste, egna reflektioner och jämförelser och ibland på helt andra saker när jag läste något som jag tyckte var mindre intressant. Ungefär som när man läste texter i skolan…

En av de essäer jag tyckte bäst om var Om Yahooers drömmar av Moa Matthis. I den tar hon bl.a. reda på mer om sin första älsklingshäst Nigger (namnet ger en tydlig hint om att det var ett tag sedan han kom till hästhimlen) och skriver om ”hästars personlighetsutvärdering” som visar paralleller till hur vissa människoraser för inte alltför länge sedan ansågs vara överlägsnare än andra.

Jag har läst en essä om dagen. Ja, undantag finns men större delen av boken har jag läst samtidigt som jag ätit lunch och det har passat mig utmärkt. Nu funderar jag på vad som ska bli min kommande lunchläsningsbok. Undra om jag har någon mer oläst essäsamling i hyllan?

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Den dåliga feministen

Titel: Bad Feminist

Författare: Roxane Gay

Översättning: Helena Hansson

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2015)

Vi har läst Roxane Gays essäsamling Bad Feminist i vår bokcirkel. Min plan när det blivit bestämt att det var den vi skulle läsa var att ta god tid på mig och kanske läsa en essä åt gången. Nu blev det inte så. Jag började visserligen i god tid med de första essäerna men sen blev det annan läsning och boken bara låg på nattygsbordet mer eller mindre bortglömd till dess att jag i slutet på veckan ”shit, det är bokcirkel på måndag, jag måste läsa”!

Då var det tur att Roxane Gays Bad Feminist var så lättläst och bitvis mycket underhållande även när det är tunga ämnen som avhandlas.

Nackdelen med att läsa mer eller mindre alla essäer på kort tid är att de flyter in i varandra och blir svårare att särskilja och förstås att jag inte funderat alltför mycket över innehållet som jag kanske gjort om jag läst som planerat en essä i taget. Jag menar då inte att jag inte tagit till mig essäerna för det har jag och gillat vad jag läst men jag tror att jag reflekterat över dem mer om jag dragit ut på läsningen.

Jag tror att det är en fördel om man har koll på hennes referenser. (Det hade jag i de flesta fall men jag hoppade faktiskt över att läsa några essäer. Det var några essäer med filmer jag inte sett och någon om en konstnär och konstverk som jag inte kände till.) och därför tror jag att det är bra om man tillhör samma generation eller är hyfsat nära eller förvisso helt fel generation men har ”koll” på populärkulturen ändå eller tycker att det inte spelar någon roll.

Men igenkänningen är ju en starkt bidragande orsak till att jag gillar Bad Feminist. Hade jag t.ex. inte läst om tvillingarna Jessica och Elisabeth i högstadiet, varken läst eller sett Hungerspelen eller Orange is the New Black skulle jag inte haft lika stor behållning av essäerna.

Och just ja. Roxane Gay ser sig som en bad feminist för att hon ser sig som redan nedputtad från feministpiedestalen. Hon lyssnar ex. på musik med kvinnofientliga texter och det skulle inte den bra feministen göra. Typ.

 

 

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Flickan och skammen

Titel: Flickan och skammen – En bok om samhällets syn på slampor

Författare: Katarina Wennstam

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2016)

Det var många år sedan jag läste Flickan och skulden – en bok om samhällets syn på våldtäkt. Jag läste den som kurslitteratur och vi såg även teateruppsättningen av den på stadsteatern. Det är en bok som blev väldigt omdebatterad när den kom och som även bidrog till att det inom rättsväsendet i dag inte lika ofta förekommer ex. frågor om hur den våldtagna kvinnan var klädd etcetera.

I Flickan och skammen – En bok om samhällets syn på slampor skriver Wennstam om ”slut-shaming”, (som svenska språket saknar en bra översättning för) om ryktesspridning och smutskastning. Om det snäva utrymme en tjej har att förhålla sig till gentemot den enorma arena som är öppen för killen vad gäller den egna kroppen och sexualiteten. Det här snäva utrymmet som dessutom har en osynlig gräns och som andra avgör om du har passerat. Att smutskasta en kvinna för att ta ned henne på jorden, att göra henne maktlös genom att angripa hennes sexualitet.

Boken är personlig och lättläst samtidigt som den är mycket tänkvärd.

Jag skulle önska att Flickan och skammen – En bok om samhällets syn på slampor blir obligatorisk läsning i gymnasiet och att högstadielärare funderar på om den kanske kan läsas redan i nian?

Standard