Fantasy

En väktares bekännelser

Titel: En väktares bekännelser

Författare: Elin Säfström

Förlag: Gilla böcker (2016)

Tilda, 15 år, är väktare. Hennes uppgift är att se till att alla tomtar, troll, vättar och andra sagoväsen sköter sig och inte blir upptäckta av människor. Tilda har tillsammans med sin mormor hand om Stockholmsområdet men nu är hon ensam eftersom mormor varit tvungen att åka till Norrland och hjälpa till där. Givetvis händer allt möjligt konstigt då. Jordvättar flyttar in i skolans källare och både barn och unga män försvinner. Något är på gång. Dessutom är Tilda kär i Hakim men han verkar bara ha ögon för den undersköna Natta och älvpojken Vide är väl rätt så konstig ändå?

När jag började läsa boken tyckte jag att den kändes väldigt pladdrig och var lite skeptisk till om det var en bok för mig. Jag kom hyfsat snabbt fram till att det var det trots att den pladdriga tonen fortsatte. Den är nämligen väldigt rätt med tanke på att det är Tilda som berättar och det är en välskriven bok i övrigt. Jag erkänner att jag inte är helt såld på upplösningen men överlag tycker jag att En väktares bekännelser är en charmig bok full med en härlig dos humor. Jag är väldigt förtjust i Tildas ”shit, vad pinsamt nu såg Hakim mig göra konstiga saker igen”. Det är en sådan klockren skildring av en tonåring då det mesta är pinsamt och stort fokus läggs på egna egot. Sedan blev jag nyfiken på älvpojken Vide, skulle gärna läsa mer om honom.

Standard
Fantasy

Stad av aska

Titel: Stad av aska (City of Ashes)

Författare: Cassandra Clare

Översättare: Jan Risheden

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

Eftersom jag vaknade alldeles för tidigt i morse och inte kunde somna om så skriver jag några rader om en bok jag har läst ut nu i veckan.

Stad av aska är andra boken i Cassandra Clares serie The Mortal Instruments.

Om du inte har läst serien men av någon anledning känner att du vill göra det, behöver du inte vara orolig att jag ska spoila handlingen i boken. Det finns ingen handling att spoila. Clary Fray och alla andra personer i boken springer lite hit och dit och dräper demoner och räddar varandra. Det är ungefär så. Jo, visst händer det lite mer också men nej, inga detaljer här inte! Och jag tycker att den här sammanfattningen säger en del.

Alltså, rent objektivt är det här inte en bra bok av så många anledningar men jag kan ändå inte sluta läsa. Jag får nog se den här boken och bokserien som guilty pleasure för min del för lite pinsamt är det att erkänna att jag förmodligen kommer svälja nästa bok också…

Standard
Fantasy, Ungdomsbok

Stad av skuggor

Titel: Stad av skuggor (City of Bones)

Författare: Cassandra Clare

Översättare: Jan Risheden

Förlag: Bonnier Carlsen (2013) (2016 min)

Just det, jag har läst Stad av skuggor under påsken. En sån där härlig tegelstens-fantasy. Den här utspelar sig i vår värld men med skuggjägare, vampyrer, varulvar, häxor, trollkarlar och en massa demoner och andra väsen.

Det här är första boken (av sex?) i serien The Mortal Instruments och jag köpte min på bokrean för halva reapriset eftersom jag börjat kolla på serien på Netflix och var lite nyfiken på bokserien.

Clary Fray lever ett helt vanligt liv tillsammans med sin mamma i New York. Pappan är död och har aldrig funnits med familjen. Hon umgås med bästa vännen Simon (som är kär i henne) och ska gå en konstkurs på sommaren. Men så besöker hon en nattklubb och allt förändras. Hon träffar på Jace, Alec och Isabelle som dödar en demon (som först ser ut som en vanlig snygg kille) på klubben. Att Clary kan se dem är visst konstigt och sen försvinner hennes mamma och oj, hon var visst inte en vanlig tjej utan dotter till två skuggjägare och pappan lever och är ungefär lika ond som Voldemort. Typ.

Ja, alltså, det här är inte något litterärt mästerverk fullt med härliga språkliga formuleringar om någon trodde det, boken är inte heller tankeväckande på något sätt. Nej, det här är enbart skön bladvändarfantasy. Jag läser för att jag vill veta vad som ska hända och det händer saker hela tiden. Tv-serien skiljer sig ganska mycket från boken tycker jag men jag gillar bägge. Eftersom jag har sett serien så blir det de skådisarna jag ser framför mig när jag läser och då har jag inte tänkt så mycket på hur de faktiskt beskrivs i boken.

Jag kommer att läsa fortsättningen, har redan reserverat andra boken på biblioteket!

Standard
Fantasy, Högläsning, Klassiker, Slukaråldern

Häxan och lejonet

Titel: Häxan och lejonet (The Lion, The Witch and The Wardrobe)

Författare: C.S. Lewis

Översättare: Birgitta Hammar

Förlag: Bonniers Junior förlag (1990)

Boken publicerades första gången i England 1950 och i Sverige 1959.

Jag har läst ut Häxan och lejonet, andra boken om Narnia, för Viggo. Jag älskade verkligen böckerna om Narnia som barn och tyvärr är det väl inte riktigt lika magiskt att läsa den här boken nu som vuxen även om jag fortfarande tycker om den. Viggo tyckte om den också. Han hade sett den tecknade filmen (vet inte om den har samma titel som boken) innan jag läste boken för honom. Själv minns jag den gamla tv-filmatiseringen från slutet av 80-talet, som om jag inte minns alldeles galet visades på något/några jullov runt de åren. Viggo säger att han tyckte det var bra att han sett filmen innan för då visste han vad som skulle hända och sen tyckte han att det var bra att det hände andra saker också!

Häxan och lejonet är en riktig klassiker och om man bara läser en bok i serien om Narnia så brukar det vara den här. Det är i den här boken som syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de gömmer sig i ett klädskåp, första gången kommer till landet Narnia. I Narnia är det ständig vinter (men aldrig jul) för den Vita häxan härskar. Men de fyra syskonen kommer med hopp och med dem kommer även Aslan och tillsammans befriar de Narnia från häxan. Som vuxen är det lätt att se bibliska referenser i boken men som barn tänkte jag inte på det och det gjorde inte Viggo heller. Jag tror inte heller att jag som barn reflekterade över vilka egenskaper som de olika syskonen har och vilken/vilka roller de spelar i boken, något jag som vuxen med genusglasögon förstås noterar.

Ibland känns språket lite knepigt men eftersom jag läst boken högt har jag kunnat förklara svåra ord och ibland omformulerat vissa meningar.

I serien om Narnia:

  1. Min morbror trollkarlen 
  2. Häxan och lejonet
  3. Hästen och hans pojke
  4. Caspian, Prins av Narnia
  5. Kung Caspian och skeppet Gryningen
  6. Silvertronern
  7. Den sista striden

 

 

 

 

 

 

Standard
Fantasy, Högläsning, Slukaråldern

Min morbror trollkarlen

Titel: Min morbror trollkarlen

Författare: C. S. Lewis

Översättare: Britt G. Hallqvist

Förlag: Bonniers Junior Förlag AB (1988)

Jag har läst Min morbror trollkarlen högt för Viggo. Det är den första boken i serien om Narnia men det var inte den här boken Lewis skrev först. 1955 publicerades boken första gången och boken utspelar sig i slutet av 1800-talet. I Min morbror trollkarlen får vi läsa om hur lejonet Aslan skapar Narnia.

Digorys morbror Andrew har lyckats knåpa ihop ett par ringar som gör att man kan färdas mellan olika världar. Han är för feg för att testa om ringarna fungerar och lyckas manipulera Digory och hans kompis Polly till att göra det i stället. Från en döende värld som barnen kommer till får de med sig en ondskefull häxa som ställer till en viss oreda när hon kommer till vår värld. Barnen lyckas få med sig henne från vår värld till en ny värld. En värld som precis håller på att skapas.

Jag älskade böckerna om Narnia när jag var barn men just den första boken (och den sista) läste jag aldrig lika många gånger som de andra delarna. Den är inte lika spännande som de andra böckerna. Utan att överanalysera eller skriva någon på näsan så är det svårt att inte se bibliska kopplingar i Min morbror trollkarlen och just det kan nästan bli för mycket (det var nog ingenting jag reflekterade över som barn) men, men, nu hade jag inte tänkt skriva om vad jag tyckte om boken efter att ha läst om den efter så många år utan Viggo får tycka till i stället.

– Den var bra.

– Vad var det som var bra?

– Allt.

Ungefär så mycket får jag veta när jag frågar Viggo. Kan bero på att jag ”stör” honom när han spelar tv-spel. Lyckas slutligen få veta att han tyckte att det var en spännande bok men lång.

Nu ser jag fram mot att läsa Häxan och lejonet, andra boken i serien om Narnia, högt för Viggo.

Standard
Fantasy

Gudar & Monster

Titel: Gudar & Monster (Önskemånglarens dotter 3)

Författare: Laini Taylor

Översättare: Lena Karlin

Förlag: Bazar (2015)

Det är konstigt det här med tjocka böcker. Jag föredrar tunna böcker framför tjocka och drar mig för att påbörja tegelstenar. Det tar sådan tid att läsa (tänk vad många tunna böcker jag kan läsa i stället!) och sedan är de otympliga förstås. Men jag känner inte alls samma motstånd när det är fantasy, dystopier eller härlig romance, då får det gärna vara tjocka böcker bara jag har tiden att läsa också! (Egentligen är det lite lustigt, jag hade inte läst fantasy på flera år men när jag började för några få år sedan har jag återupptäckt genren kan man säga.)

Gudar & Monster fick följa med upp till fjällen men jag hann inte läsa klart den där trots att jag inte stod på några skidor. Men, skola och förskola börjar inte förrän i morgon så dagen har ägnats åt läsning. (Ja, tyvärr inte enbart, det har varit en massa tvättande (både barn och från tvättkorgen) och undanplockande av jul och annat tråk, men ni förstår vad jag menar.)

Gudar & Monster är den tredje boken i trilogin om Önskemånglarens dotter och en härlig tegelsten på nästan 600 sidor. Jag skulle avråda alla från att börja läsa den här boken om man inte har läst de två första böckerna. Tror att man skulle finna det en aning svårbegripligt.

Mycket kortfattat, lite handling då. I den här boken har en änglaarmé, ledd av Akivas farbror, kommit till människornas värld, ja, vår värld alltså. De säger att de behöver vapen att möta odjuren som är på väg, för att skydda människorna förstås. I själva verket är det bara en list för att komma över vapen att ta med sig till sin värld och besegra fienden där. Att änglar kommit till jorden är förstås inget som går någon förbi. Medan världens makthavare diskuterar vad de ska göra, om de ska tillmötesgå änglarnas önskemål, ingår Karou och Akiva en allians med sina respektive arméer för att stoppa sin gemensamma fiende för att sedan stå inför en ny…

För min del måste jag säga att serien bara har växt, alltså i bemärkelsen att den bara blir bättre och bättre. Och nu är den slut. Slutet gott allting gott. Ahh!

Inga djupa analyser här inte om varför jag gillar boken! Varför gillar man en bra historia liksom?

 

Standard
Fantasy, Pristagare

Nu har jag också läst

Maresi – Krönikor från Röda Klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

Förlag: Schildts & Söderströms / Berghs (2014)

Det är inte en tjock bok det här. 205 sidor närmare bestämt. Jag såg den här boken på andra bloggar, bland annat hos Bokbesatt och blev nyfiken då jag inte läst så många författare från Finland och garanterat ingen fantasy. Dessutom fick Maria Turtschaninoff det fina Finlandia Junior-priset 2014 för Maresi och det bådade gott tänkte jag.

Det är Maresi som nedtecknat historien vi får ta del av. Hon är novis i Röda klostret på ön Menos. Där bor bara kvinnor, män är förbjudna att sätta sin fot på ön. I klostret finns det Maresi älskar mest, bortsett från gemenskapen med alla flickor och kvinnor är det kunskap och böcker. Skattkammaren kallar hon biblioteket. (Ja, det kan man ju känna igen sig i!) En dag kommer en flicka som heter Jai till ön och det visar sig att hon flytt från sin brutala far som mördat hennes syster. Sedan kommer ett skepp med män…

Det känns inte så mycket som en fantasy-bok även om det är en påhittad värld och vissa magiska inslag. Det känns mer som en historisk roman. Klosterlivet är fint skildrat ur en trettonårings synvinkel och första halvan är precis så stilla och lugnt som klosterlivet självt. Därför har jag inte riktigt klart för mig vad jag egentligen tycker om första halvan. Men sedan blir det väldigt spännande! Och det slutar bra. Eller mer eller mindre bra.

Jo, jag tyckte om Maresi. Lugnet före stormen var nog bra. Jag kan tänka mig att läsa fler böcker av finlandssvenska Maria Turtschaninoff i framtiden.

Det var sista boken för 2016.

Nu önskar jag er alla ett Gott Nytt År!

Standard