Fantasy

Bränt Land

Titel: Bränt Land (Arvet efter Mörkertiden 1)

Författare: Cecilia Åhman

Förlag: Books on Demand (2016)

472 sidor fantasy var precis vad jag kände för just nu och Bränt Land har väntat på mig sedan förra årets bokmässa. Det var en av höjdpunkterna på mässan, att träffa Cecilia och se att det blev en färdig bok till slut. Vi gick nämligen samma skrivarkurs på Södertörns högskola för en herrans massa år sedan.

Men så, vad handlar då Bränt Land om?

Jo, om Atiline, en ung kvinna som blir såld av sin styvfar till den skoningslöse slavägaren Hanjor. Som tur var hör hon när affären görs upp och rymmer innan Hanjor hinner lägga beslag på henne. Hanjor ger dock inte upp utan börjar jaga efter henne eftersom han vet något om Atiline som hon själv inte vet. Att hon har magiska förmågor. Magiker som nästan utrotats och de som finns kvar måste gömma sig och dölja sina förmågor för att inte dödas.

Atiline försöker ta sig till en släkting som hon aldrig har träffat men som hon har fått ett brev från men Hanjor är henne hack i häl…

Boken följer både Atiline och Hanjor men även kejsarinnan Selevir och hennes maktplaner.

Jag ska väl erkänna att jag har lite svårt för en karaktär som Hanjor som enbart är helt ond, skulle önska att han var lite mer nyanserad även om jag tyckte att jag fick en skymt av det i hans förhållande/syn på Uelev (en av hans ”underhuggare” som är med i jakten på Atiline). Uelev är en karaktär som väcker mitt intresse just för att han inte är enbart ond eller god.

Visst skulle det gå att peta lite i texten här och var men överlag tycker jag att det här är en riktigt bra och välskriven berättelse. Den har ett driv, det händer hela tiden någonting så att jag inte kan sluta läsa. Det är spännande! Jag gillar Atiline, hon är stark även om hon från början inte själv fattar det. Det är fantasy när det är som bäst, med en hel del vidunder och läskiga varelser, intressanta karaktärer och förstås lite spirande kärlek. Nu vill jag läsa nästa bok!

 

 

Annonser
Standard
En smakebit på söndag, Fantasy

En smakebit på söndag

Astrid Terese med bloggen Betraktninger står numera för söndagens smakbitar där vi delar med oss av böckerna vi läser.

Det var länge sedan jag var med och bjöd på en smakbit men i dag tyckte jag att det var dags. Smakbiten kommer ur boken Bränt Land av Cecilia Åhman. Det är första boken i fantasytrilogin Arvet efter Mörkertiden. Utdraget kommer från sida 161.

Någonstans längre bort skrek flickan av smärta och äntligen vaknade kroppen. Han vände sig mot ljudet och väntade på att få höra vidundrets skall, det som betydde att hon var skadad och oförmögen att fly, men det hördes aldrig. Istället kom vidundret tillbaka, med hängande huvud och blod som rann över ansiktet. Det lade sig underlägset vid hans fötter och han stirrade en stund på det – på hålet där dess ena öga hade funnits. Hettan inombords blev rivande kall och han sparkade till djuret i ansiktet, trampade på dess kropp tills han hörde ben som krossades. Han drog sabeln och skar upp kroppen. Han betraktade blodet och inälvorna som rann ut med avsmak och fascination, gestikulerade sedan med vapnet mot burarna på vagnen.

”Släpp ut en till! Nu!” skrek han.

 

 

Standard
En smakebit på söndag, Fantasy, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Mica öppnade ögonen. Hon stirrade rakt ut i morgonen med dem. Vidöppna. Nästan utstående.

Hon öppnade munnen och uppgav ett ljudlöst skrik. Maria kände en sådan omedelbar kärlek och medömkan för sitt stackars barn som genomled fasa och helvete. Hon ville rusa fram. Få allt att upphöra. Återgå till allt som var förut. Men hon visste att ingenting kunde göras. Ingenting kunde stoppa processen.

”Jag ringer honom nu. Han får komma”, sa Midas. Han var märkbart nervös.

Det var en smakbit från sida 51 ur boken Mica – Dotter av Solfolket av Anders Jacobsson. Fler smakbitar hittar du hos Astrid Terese med bloggen Betraktninger.

Nu ska jag fortsätta läsa Mica och äta nygräddade pepparkakor innan det är dags för middagspyssel och barnbad.

Standard
Fantasy, Ungdomsbok

Visheten vaknar

Titel: Visheten vaknar

Författare: Elin Säfström

Förlag: Gilla böcker (2017)

Jag vill börja med att säga tack! Tack Elin för att du har skrivit en bok som lämpar sig ypperligt om man vill ta sig ur en lässvacka!

I våras läste jag En väktares bekännelser som är första boken om Tilda Modigh. Hon är väktare och hennes uppgift är att hålla ordning på Stockholms rådare; troll, tomtar, älvor med flera så att de inte blir upptäckta och avslöjade av vanligt folk.

I Visheten vaknar är det trollen som är i farten. De ska fira Vishetens dag, en gammal högtid som kräver människooffer vilket Tilda och hennes mormor, som också är väktare, förstås måste förhindra. Dessutom har en vittra blivit kidnappad, Tildas hund Dumpe blivit sjuk och mamman har börjat dejta en naturälskande hurtbulle. Samtidigt är Tilda en vanlig sextonåring med allt vad det innebär med kompistrassel och kärleksbekymmer.

Älvpojken Vide finns med även i den här boken och han är allt bra charmig, tycker jag men så är det förstås Hakim. Hakim är kär i henne men vad tycker Tilda egentligen om honom?

Som det framgår av min inledning så är det här en bok jag tycker om. Jag minns att jag reagerade på berättartonen när jag läste första boken men att jag kom fram till att jag gillade den pladdriga tonen för att den kändes så rätt med Tilda som berättare. Att börja läsa den här boken var att återse en kär bekant och det är samma berättarton som gäller. Sedan måste jag tillägga att vardagen blir lite roligare när man tänker sig att A-lagarna man ser i parken och skränande fotbollshuliganer egentligen är troll. Vi ser det bara inte…

Standard
Fantasy

Naondel

Titel: Naondel – Krönikor från Röda klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

Förlag: Förlaget & Berghs förlag (2016)

I slutet av förra året läste jag Maresi av Maria Turtschaninoff och eftersom jag tyckte om den ville jag såklart läsa Naondel. Naondel är andra boken (i Krönikor från Röda klostret) men utspelar sig före Maresi. Böckerna går att läsa helt fristående.

Naondel handlar om kvinnorna som grundar det Röda klostret. Med egna ord berättar de sina historier. Boken börjar med Kabiras berättelse. Hon har som uppgift att vårda en magisk källa och när hon träffar Iskan, visirens son och blir förälskad visar hon källan för honom och avslöjar dess krafter. Det skulle hon inte ha gjort. Han är maktgalen och utnyttjar källans krafter för att nå dit han vill. Kabira blir hans fru och sedan kommer fler kvinnor till Iskans harem. Kvinnorna flyr efter många år och grundar det Röda klostret.

Jag har haft Naondel hemlånad från biblioteket ett bra tag och nosat på den några gånger och läst några få sidor. Trögstartad skulle man kunna tro, men så är det inte alls. Det går snabbt att komma in i boken och man är fångad direkt men ibland känner jag att det är så svårt att läsa, eller för all del se, svek av olika slag och när jag läser om Kabira vill jag bara ropa nej! när hon visar honom källan eftersom jag som läsare vet vad som kommer att hända. Eller ja, jag vet ju inte precis vad som kommer att hända men jag vet att ett svek är att vänta.

Naondel är en välskriven och spännande bok och när jag väl satte mig ner för att läsa var det svårt att sluta för alla kvinnornas historier var väldigt fängslande. Jag kommer med all säkerhet att läsa fler böcker av Maria Turtschaninoff.

Standard
Fantasy

Den mörkaste delen av skogen

Titel: Den mörkaste delen av skogen (The darkest part of the forest)

Författare: Holly Black

Översättare: Ingela Jernberg

Förlag: Rabén & Sjögren (2017)

Hazel och Ben är syskon. De bor i Fairfold, en mycket speciell och annorlunda liten stad där människor och älvor och annat oknytt lever sida vid sida. Hazel och Ben är också ganska speciella. Ben är otroligt musikalisk och Hazel väldigt modig och tillsammans jagade de onda varelser i skogen redan som barn men inte nu längre.

I skogen, i en kista av glas ligger en alvprins med horn och sover. Han har legat där så länge någon kan minnas och både Ben och Hazel har varit småförälskade i honom sedan de var små. En dag är kistan trasig och tom. Hazel förstår snart att det är hon som haft sönder kistan och snart råkar hon på alvprinsen igen.

Läsålder 12-15 enligt nätboklådorna men jag som är betydligt äldre än så blev riktigt förtjust i den här boken. Det var en riktig sträckläsningsbok! Och en härlig sådan! Det var mycket som hände och jag tyckte inte att det var förutsägbart, mer än någon liten grej vad gäller slutet. Det var första boken jag läste av Holly Black och jag blev positivt överraskad. Läser gärna fler böcker av henne.

Standard
En smakebit på söndag, Fantasy

En smakebit på söndag

Eftersom det var fantastiskt väder i fredags åkte vi ut till landet över helgen. Var det lyckat? Nja, vädret var visst bättre hemma i lördags men i dag blev det riktigt fint och Daniel satte upp studsmattan. Viggo vill bygga en trädkoja och han hittade ett bra ställe så nu har vi att göra i sommar.

Det har blivit lite läsning under helgen i alla fall. Det tråkiga vädret gjorde att jag läste ut Problemet med får och getter redan i går och i dag satt jag ute i solen då jag började läsa Förlorade själars stad av Cassandra Clare. (Det är femte delen i hennes The Mortal Instruments-serie.) Det är ur den jag hämtat dagens smakbit. Om söndagarna bjuder vi varandra på smakebitar, utan spoilers, och det är Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i det.

Min smakbit kommer från sida 167 eftersom det är där jag befinner mig nu.

När portlåset öppnats gick hon uppför trappan och drog handen längs den flisiga ledstången. En del av henne ville springa hela vägen upp, eftersom hon visste att Alec var där och att han skulle förstå hur hon kände. Den andra delen av henne, den som i hela hennes liv hade dolt föräldrarnas hemlighet för bröderna, ville rulla ihop sig i fosterställning på trappavsatsen och vara ensam med sin förtvivlan. Den del som avskydde att vara beroende av någon annan – för de svek en ju alltid, eller hur? – och var stolt över att kunna säga att Isabelle Lightwood inte behövde någon, påminde sig nu om att hon var här för att de hade frågat efter henne. De behövde henne.

Standard