No tears for queers

Titel: No tears for queers – ett reportage om män, bögar och hatbrott

Författare: Johan Hilton

Förlag: Atlas (2011)

För några dagar sedan skrev jag om kort eller lång startsträcka vad gäller böcker, främst böcker jag då har i min ägo. Vad som får mig att snabbt vilja läsa en bok och vad som kan få mig att vänta och dra ut på det evighetslänge. No tears for queers är en bok som jag direkt ville läsa. Jag köpte den i söndags och påbörjade den i måndags och nu är den utläst.

Varför lockade den så?

Jag läste Johan Hiltons bok Monster i garderoben 2016 och det var en av toppböckerna jag läste det året så när jag av en slump hittade No tears for queers i hyllan (felplacerad) på Stadsmissionen blev jag såklart nyfiken. Det är en bra titel, boken är snyggt formgiven och givetvis blev jag intresserad av ämnet.

Vad är det för bok?

Det är en reportagebok som tar upp och väver samman tre mord på homosexuella män. Mordet på Matthew i Wyoming, USA, Johan i Katrineholm och Josef i Göteborg. En bok om gärningsmännen. En bok om bögen som utmanar mansrollen och som andra män tar sig rätten att bruka våld mot.

Levde den upptill förväntningarna?

Absolut! Mycket välskriven och intressant bok och jag skulle gärna läsa fler böcker av Johan Hilton.

 

Kanske gör Theo det enda han lärt sig att göra i en hotfull situation när Johan visar honom sitt sexuella intresse. Han slår tillbaka. Trots att hotet bara finns i hans huvud. Därför hugger han och skär i mannen som hotar att beröva honom hans manlighet, mot bögen som hotar att göra honom till mindre man, till kvinna, till… en sådan som fjollor stöter på. En riktig karl måste kunna ta till våld när det behövs. Dyngrak, vansinnig och desperat hugger och hugger och hugger han. Endast genom att utplåna hotet kan hans manliga heder återupprättas. (Sid. 197)

 

Saker ingen ser

Titel: Saker ingen ser

Författare: Anna Ahlund

Förlag: Rabén & Sjögren (2017)

Nej, jag tycker inte lika mycket om Saker ingen ser som jag gjorde om Du, bara. Å andra sidan tyckte jag väldigt mycket om Du, bara så det säger kanske inte så mycket om min inställning till Saker ingen ser.

Jag tycker att Saker ingen ser har en ganska smart berättarteknisk utgångspunkt. Vid nyår kommer Sebastian på att hans nyårslöfte ska vara att kyssa en ny person varje månad. Okej. Då förstår vi som läsare att vi ska få vara med om ett år i den här boken. Som läsare förstår vi också att det kan bli problem med det nyårslöftet.

Sebastian är bara en av personerna vi får följa i boken och han kysser både tjejer och killar och det är ingen som lyfter på ögonbrynen för den sakens skull eller på något vis tråkar honom. Det tycker jag är bra. Som person känns Sebastian omogen och lite dryg. En sån där kille som vet om att han är snygg och kan charma människor och som därför inte anstränger sig ett dugg om han inte har lust. Rätt så odräglig med andra ord.

Förutom Sebastian får vi följa några andra personer som ingår i hans kompisgäng eller går på samma skola. Johannes som läser Karin Boye och försöker måla. Boye och måleri som hans storasyster tyckte om. Hon som begick självmord.

Yodit som är den senaste i kompisgänget och försöker hitta sin plats. Hon målar också.

Fride och Miriam som är ett par. Ett tag i alla fall.

Linn som gillar vintageklänningar och är kompis med en gammal tant. Tvillingbrorsan Aron som går natur och lyssnar bl.a. på The Cure.

Den var okej, den här boken. Det händer inte sådär jättemycket utan vi får följa ungdomarnas vardag månad för månad. Jag tycker om Saker ingen ser men jag känner inte att jag kommer någon av karaktärerna riktigt nära. Jag hade föredragit färre och djupare karaktärer. Hellre mer Yodit och Johannes och skippa Fride och Miriam som är tråkiga och onödiga karaktärer. Det känns som att de får vara med bara för att en karaktär ska få vara ”hen”.

Och just ja, sexet. Det är massa sex i den här boken också och för det mesta väldigt problembefriat. Här är det sex utan kroppsnojor. Skönt men kanske inte helt trovärdigt, egentligen.

Finnas till

Titel: Finnas till

Författare: Bengt Martin

Förlag: Norstedts (2017)

Finnas till gavs ut första gången 1970.

Finnas till är sista delen i trilogin om Joakim Mander. Första boken, Sodomsäpplet, är vald till årets Stockholm-läser-bok och det var tack vare det som jag upptäckte Bengt Martin och den här trilogin och det är jag glad att jag gjorde.

Finnas till utspelar sig i början av 1950-talet. Joakim är homosexuell och tillsammans med en några år (10-12 år) äldre man, själv är han runt 17 år i den här boken (tror jag, han var 16 i första boken). Det här är inte en lätt tid för homosexuella i Sverige, homosexualitet ses som en sjukdom och att Joakim inte heller är myndig gör det hela en smula komplicerat. Hans mamma har gift om sig och flyttat ut på landet och Joakim bor nu i en villa i Djursholm hos moster Molle. I Finnas till talar han äntligen om för henne att han är homosexuell. Han ser det som en lättnad men hur hon reagerar tänker jag inte avslöja.

Trilogin om Joakim Mander har varit intressant läsning av flera skäl. Utöver den homosexuella problematiken, belyser trilogin bland annat även klassamhället och man får sig en hel del Stockholm till livs. Böckerna kan med fördel diskuteras i bokcirkel.

Nejlikmusslan

Titel: Nejlikmusslan

Författare: Bengt Martin

Förlag: Norstedts (2017)

Nejlikmusslan gavs ut första gången 1969.

Nejlikmusslan är andra boken i trilogin om Joakim Mander. I första boken Sodomsäpplet upptäckte 16-årige Joakim att han var homosexuell. Inte helt lätt, särskilt inte under den här tiden, sent 1940-tal/tidigt 1950-tal. Han har sitt första förhållande med Nick som är några år äldre men som gör slut och världen blir nattsvart för Joakim.

I Nejlikmusslan bor Joakim med sin moster Molle i Djursholm eftersom han vägrade flytta med sin mamma och hennes nya man ut på landet. Moster Molle försöker luska och rota i varför han mår som han gör men det är ingenting han kan tala om. Han är fortfarande olycklig efter förhållandet med Nick. Så träffar han Björn. Björn som han kan bli gammal med. De smyger förstås med sin kärlek.

Jag upplever att i Nejlikmusslan har Joakim kommit längre i accepterandet av sig själv och den han är och även om han i boken inte har det lätt alls i skolan med skolkamrater som tisslar och tasslar och går till rena övergrepp så finns det en ljusning. Jag ser fram mot att läsa sista delen om Joakim som heter Finnas till.

Sodomsäpplet

Titel: Sodomsäpplet

Författare: Bengt Martin

Förlag: Norstedts (2016)

Boken publicerades första gången 1968.

Sodomsäpplet är första boken i en trilogi om Joakim Mander. Joakim är 16 år och kommer på att han är bög. Han skriker det i gymnastiksalen så att det ekar – när han är ensam där förstås. Ingen får veta, inte mamma (pappan är död), inte någon. Han tänker på hur han rör sig och hur han pratar, inte låta eller se ut som en flicka. Joakim får ett sommarjobb (eller extrajobb) och på jobbet träffar han den tio år äldre Nick som han blir tillsammans med. De måste smyga med sitt förhållande men Nick lämnar honom när det hela blir för riskfyllt och komplicerat.

Sodomsäpplet är vald till årets Stockholm läser-bok. För att en bok ska bli vald till Stockholm läser ska det vara en bok som har några år på nacken och som på något vis knyter an till Stockholm. Sodomsäpplet utspelar sig i Stockholm några år efter andra världskrigets slut, 1948-1949 och mycket Stockholm är det i boken. Jag kände inte till boken eller författaren Bengt Martin (1933-2010) sedan tidigare och det verkar jag inte vara ensam om. Bengt Martin var en av de första som i svensk tv gick ut med att han var homosexuell (1969).

För alla i Stockholmstrakten som har chansen att gå på något föredrag eller bokcirkel eller dylikt om Sodomsäpplet – gör det! Eller läs boken i en egen bokcirkel för det finns massor att diskutera. Själv var jag på ett föredrag om arvet efter Sodomsäpplet som Sebastian Lönnlöv (Tekoppens tankar) höll i går och det var mycket intressant.

Men vad tyckte jag om boken då? Jo, om det inte framgått så tycker jag att det är en mycket läsvärd bok men som vinner mycket på att diskuteras. Sodomsäpplet är inte någon munter läsning utan tvärtom och det slutar verkligen mörkt så om du vill läsa en lycklig feelgood är det här inte boken för dig. Däremot är den intressant som tidsdokument på flera sätt och jag tänker läsa fortsättningen. Jag vill ju veta hur det går för Joakim Mander!

• Sodomsäpplet
• Nejlikmusslan
• Finnas till

Den var så bra som alla sagt

Titel: Du, bara

Författare: Anna Ahlund

Förlag: Rabén & Sjögren (2016)

Jag valde att ha med Du, bara av Anna Ahlund i min boktolva för att ha några titlar med som jag verkligen vill läsa. Det är inte någon bok jag har ägt länge, köpte den på Stadsmissionen någon vecka före jul. Jag köpte den för att så många bokbloggar verkligen har hyllat den och som bonus var den signerad också.

Nu har väldigt många redan läst den här boken (eller om boken) men lite om handlingen måste jag skriva om ändå men för den som inte har läst boken vill jag inte avslöja för mycket även om det kanske inte är någon hjärngympa att räkna ut vad som kommer att hända.

John (16 år) och hans storasyster Caroline (18 år) är ensamma över sommaren. Caroline blir intresserad av Frank (18 år) som arbetar i en pappershandel mitt emot hennes jobb och bjuder hem honom. John blir också intresserad av Frank. Frank verkar bli intresserad av John också. Eller? Caroline brukar få den hon vill ha. Alla ser John och hans bästa vän Elli som ett par. Hon finns där för honom men finns han där för henne?

Och vad tyckte jag då? Jo, det är en mycket bra ungdomsbok. En bok som kan läsas med stor behållning även av vuxna. Jag har inget särskilt att anmärka på, någon småsak kanske, utan tycker att det är en mycket fin skildring av både kärlek och vänskap och att den känns trovärdig.

Jag tror att det här är en bok som kommer att hitta nya läsare år efter år och att de nya läsarna inte blir besvikna. Kanske är det en bok att läsa i skolan? Det skulle i alla fall vara intressant att höra en grupp ungdomar ha en seriös diskussion om boken.