Historia

1947

Titel: 1947

Författare: Elisabeth Åsbrink

Förlag: Natur & Kultur (2016)

Elisabeth Åsbrink vann 2011 Augustpriset i fackboksklassen med Och i Wienerwald står träden kvar. Den boken läste jag och tyckte mycket om så jag var väldigt sugen på att läsa 1947 när den kom. Elisabeth Åsbrink var på biblioteket här och pratade om boken någon månad innan jul och då passade jag på att köpa den och få den signerad. När jag kom hem slog jag in boken till mig själv i julklapp. Perfekt!

Vad gör vi idag som våra efterkommande kommer att brottas med om sjuttio år? Frågan väcks av denna kalejdoskopiska essäsamling där storpolitik blandas med vardagliga händelser under ett år i världshistorien. På en njutbar prosa lotsas läsaren genom ett till synes obetydligt år med en svart historia och långa skuggor över kommande epoker.

Så lät det när 1947 nominerades till Augustpriset i fackboksklassen, förra året. Nu vann inte 1947 och jag har inte läst boken som vann eller de andra nominerade så jag kan inte göra några jämförelser eller tycka till huruvida rätt bok vann. Men jag kan säga som så att jag förstår varför 1947 var nominerad. Jag är riktigt imponerad över hur skickligt och säkert Elisabeth Åsbrink fått ihop den här boken. Det är så smart gjort och till synes enkelt men vilken research som ligger bakom!

1947 handlar om året 1947. Boken börjar med januari och fortsätter sedan månadsvis. Varje månad får vi ta del av en del av det som händer runt om i världen eller vad som händer några personer Åsbrink valt att följa. Ibland bara väldigt korta stycken som utdragen nedan och ibland längre men aldrig längre än några sidor.

London 

Den 7 januari meddelas att 500 kvinnor på London Transport System måste lämna sina jobb. De ska hem. Under de kommande månaderna ska samtliga kvinnliga konduktörer i Londons bussar och spårvagnar avskedas. 10 000 sammanlagt. Männen är tillbaka. (januari sida 12)

Amritsar

Sikher beväpnade med gevär, svärd och spjut attackerar sju tåg med muslimska flyktingar. Män, kvinnor och barn, 3000 människor mördas. Den pakistanska regeringen stoppar nu alla tåg mellan det Punjab som tillhör Indien och det Punjab som tillhör Pakistan. (september sida 228)

New York

Simone de Beauvoir och Nelson Algren återförenas den 10 maj. Han ger henne en silverring. (maj sida 84)

Många av de områden som är konfliktområden i dag får man följa som en röd tråd under året. 1947 var t.ex. året då Palestinafrågan skulle lösas på fyra månader. Sedan ska man inte glömma att allt som hände 1947 inte ledde till det sämre. Mycket av det som hände under året var positiva saker och sånt som vi tar för givet idag. Även dessa händelser och ”kämpar” skriver Åsbrink om.

1947 föddes min pappa. Det året var pojken som skulle komma att bli Elisabeths pappa tio år. Hon väver i boken in hans liv och sin familjs historia och det gör att boken och världshändelserna kommer så nära och det blev väldigt stark läsning för min del.

Jag tackar för allt jag har fått veta, som ex. mer om bakgrunden till många av dagens pågående konflikter och tycker att det vore väldigt smart om lärare började använda och läsa boken i skolor. Kan tänka mig många ämnen där boken skulle passa bra som underlag för diskussion. Vet inte hur det är i högstadiet och gymnasiet idag men när jag gick stannade historieundervisningen i och med andra världskriget och samhällskunskapen tog bara upp dagsaktuella händelser. Ungefär så.

Det här är historia när det är som bäst. Intressant och lättillgängligt och jag rekommenderar alla att läsa den här boken om man är det minsta intresserad av tiden vi lever i nu.

 

 

 

Standard
En smakebit på söndag, Historia

En smakebit på söndag

Söndag igen och dags att bjuda på en liten smakebit som norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att göra men utan att då avslöja för mycket.

Den här boken har det säkert bjudits på smakebitar ur förr. Min smakebit kommer från sida 60 i 1947 av Elisabeth Åsbrink.

Efteråt kommer han att minnas detta avgörande med ett uppgivet vemod. Hade tioåringen vetat vad den vuxne mannen vet, kanske valet blivit ett annat. Men nu är året 1947 och pojken tänker på de goda ungerska korvar hans mor har med sig.

Han väljer Budapest.

Standard