Den förtrollade mässingsknoppen

Titel: Den förtrollade mässingsknoppen (Bedknob and Broomstick)

Författare: Mary Norton

Bild: Erik Blegvad

Översättare: Birgitta Hammar

Förlag: Bonniers Junior Förlag (1979)

Den förtrollade mässingsknoppen läste jag när jag var barn och nu var det dags för en omläsning tänkte jag. Boken kom på svenska första gången 1965 men drygt tjugo år tidigare på engelska.

Den förtrollade mässingsknoppen handlar om tre barn som får reda på att fasterns granne, fröken Price, är en häxa. För att barnen inte ska skvallra för någon förtrollar fröken Price en mässingsknopp som hör till en säng och genom att vrida på mässingsknoppen kan barnen resa vart de vill i världen och även i tiden. Det blir såklart väldigt spännande! Kanske för spännande för dem ibland…

Boken känns väldigt tidstypisk och brittisk och har vissa likheter med Lewis Narnia-serie. Som vuxen tycker jag fortfarande om boken och allteftersom jag läste kom jag ihåg att ”just det, så var det ja!”. Minns att jag som barn tyckte att det var så smart med en säng som kunde ”flyga” eller förflytta sig, att en säng är mer praktisk än en flygande matta för att man kan ta med sig så mycket mer saker…

 

Varulvens hemlighet

Titel: Varulvens hemlighet

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2017)

Varulvens hemlighet är andra boken om kompisarna Herbert och Sally i Eldsala. I första boken Zombiefeber blev folk zombier och läsaren fick veta att efter zombiefeber kunde annat vara att vänta… 

Skogen brinner. Det är någon eller några som tänder på den gång på gång. Brandmännen släcker och polisen börjar stå på vakt. Det är inte det enda som händer. Fåglarna har lämnat sjön och med dem alla fågelskådare som brukar bo på Herberts farfars pensionat. Vad händer om fåglarna inte återvänder? Farfars hälsa är inte heller bra och vill Fabian bo hos Herbert i Eldsala eller vill han till Köpenhamn? Dessutom börjar människor försvinna och stora vargar dyka upp. Stora våta vargar med gröna ögon. Vattenulvar…

Jag gillar den här boken och Kristina Ohlssons andra barnböcker. Den här trilogin är (hittills) inte riktigt lika bra som hennes trilogi som börjar med Glasbarnen men Varulvens hemlighet är en spännande bok, främst för barn i slukaråldern.

Häxan och lejonet

Titel: Häxan och lejonet (The Lion, The Witch and The Wardrobe)

Författare: C.S. Lewis

Översättare: Birgitta Hammar

Förlag: Bonniers Junior förlag (1990)

Boken publicerades första gången i England 1950 och i Sverige 1959.

Jag har läst ut Häxan och lejonet, andra boken om Narnia, för Viggo. Jag älskade verkligen böckerna om Narnia som barn och tyvärr är det väl inte riktigt lika magiskt att läsa den här boken nu som vuxen även om jag fortfarande tycker om den. Viggo tyckte om den också. Han hade sett den tecknade filmen (vet inte om den har samma titel som boken) innan jag läste boken för honom. Själv minns jag den gamla tv-filmatiseringen från slutet av 80-talet, som om jag inte minns alldeles galet visades på något/några jullov runt de åren. Viggo säger att han tyckte det var bra att han sett filmen innan för då visste han vad som skulle hända och sen tyckte han att det var bra att det hände andra saker också!

Häxan och lejonet är en riktig klassiker och om man bara läser en bok i serien om Narnia så brukar det vara den här. Det är i den här boken som syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de gömmer sig i ett klädskåp, första gången kommer till landet Narnia. I Narnia är det ständig vinter (men aldrig jul) för den Vita häxan härskar. Men de fyra syskonen kommer med hopp och med dem kommer även Aslan och tillsammans befriar de Narnia från häxan. Som vuxen är det lätt att se bibliska referenser i boken men som barn tänkte jag inte på det och det gjorde inte Viggo heller. Jag tror inte heller att jag som barn reflekterade över vilka egenskaper som de olika syskonen har och vilken/vilka roller de spelar i boken, något jag som vuxen med genusglasögon förstås noterar.

Ibland känns språket lite knepigt men eftersom jag läst boken högt har jag kunnat förklara svåra ord och ibland omformulerat vissa meningar.

I serien om Narnia:

1. Min morbror trollkarlen 
2. Häxan och lejonet
3. Hästen och hans pojke
4. Caspian, Prins av Narnia
5. Kung Caspian och skeppet Gryningen
6. Silvertronern
7. Den sista striden

 

 

 

 

 

 

Min morbror trollkarlen

Titel: Min morbror trollkarlen

Författare: C. S. Lewis

Översättare: Britt G. Hallqvist

Förlag: Bonniers Junior Förlag AB (1988)

Jag har läst Min morbror trollkarlen högt för Viggo. Det är den första boken i serien om Narnia men det var inte den här boken Lewis skrev först. 1955 publicerades boken första gången och boken utspelar sig i slutet av 1800-talet. I Min morbror trollkarlen får vi läsa om hur lejonet Aslan skapar Narnia.

Digorys morbror Andrew har lyckats knåpa ihop ett par ringar som gör att man kan färdas mellan olika världar. Han är för feg för att testa om ringarna fungerar och lyckas manipulera Digory och hans kompis Polly till att göra det i stället. Från en döende värld som barnen kommer till får de med sig en ondskefull häxa som ställer till en viss oreda när hon kommer till vår värld. Barnen lyckas få med sig henne från vår värld till en ny värld. En värld som precis håller på att skapas.

Jag älskade böckerna om Narnia när jag var barn men just den första boken (och den sista) läste jag aldrig lika många gånger som de andra delarna. Den är inte lika spännande som de andra böckerna. Utan att överanalysera eller skriva någon på näsan så är det svårt att inte se bibliska kopplingar i Min morbror trollkarlen och just det kan nästan bli för mycket (det var nog ingenting jag reflekterade över som barn) men, men, nu hade jag inte tänkt skriva om vad jag tyckte om boken efter att ha läst om den efter så många år utan Viggo får tycka till i stället.

– Den var bra.

– Vad var det som var bra?

– Allt.

Ungefär så mycket får jag veta när jag frågar Viggo. Kan bero på att jag ”stör” honom när han spelar tv-spel. Lyckas slutligen få veta att han tyckte att det var en spännande bok men lång.

Nu ser jag fram mot att läsa Häxan och lejonet, andra boken i serien om Narnia, högt för Viggo.

Legenden om Sally Jones

Titel: Legenden om Sally Jones

Författare: Jakob Wegelius

Förlag: Bonnier Carlsen 2008 (2013)

Sitter du och läser en barnbok?! undrade min sambo i morse när jag satt med näsan i Legenden om Sally Jones och drack mitt morgonkaffe. Eller morgon och morgon, första koppen kaffe för dagen ger en mer rättvis bild av det faktiska läget. Tror inte att han egentligen blev särskilt förvånad för han borde ha vant sig vid att jag läser det som faller mig in. Bra barnböcker kan uppskattas av fler än barn och det är Legenden om Sally Jones ett lysande exempel på. Det är verkligen en bok för alla åldrar.

Det var en slump att jag lånade den här på biblioteket i går. Det var inte planerat men när jag såg den så var det ett måste-lån. I bokhyllan har jag Mördarens apa, den fristående fortsättningen på Legenden om Sally Jones och vinnare av Augustpriset i barn- och ungdomsklassen 2014. Den har jag inte läst än eftersom jag velat läsa böckerna i ordning men nu är det bara en tidsfråga.

Legenden om Sally Jones vann Augustpriset 2008. Juryns motivering:

Ett osannolikt äventyr öppnar sig i detta helgjutna allkonstverk, tecknat, författat och formgivet av en och samma upphovsman. I ord och kartor följer läsaren gorillan Sally på hennes färder från djungeln över världens oceaner där hon möter förtryckare, bovar och svekfulla människor men också vänskap och stark kärlek. Grymt och vackert med en säregen ton.

Jag tycker att det är en underbar berättelse och efter att ha läst den för mig själv tänker jag att det är en bok jag kan testa att läsa för Lilly och Viggo tillsammans. Tror att båda barnen skulle uppskatta den spännande historien och att den är så fint illustrerad.

 

Vad var bra?

Jag har läst ut Roald Dahls James och jättepersikan för Viggo (8 år).

Jag frågade vad han tyckte om den. Den var bra, tyckte han.

Vad var bra? – Allting!

Det var bra när persikan flög iväg från hajarna.

Och när alla trodde att persikan var en bomb.

Han tyckte om slutet, att James bestämde sig för att skriva en bok om sitt äventyr ”Och det är den boken du har läst ut just nu!”. Det tyckte han var tokigt, för allt det där har ju inte hänt på riktigt!

-Men sagor slutar så där eller med snipp, snapp, snut så var sagan slut.

 

The Sixth Day of Christmas

Halvvägs nu i Ugglan & Bokens temaknåp med Twelve Days of Christmas.

”On the sixth day of Christmas, my true love sent to me Six geese a-laying, (Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.”)

Temat för The Sixth Day of Christmas blir därför gäss eller ägg, eller för er som är trötta på fåglar, varför inte tema föräldraskap.

Jag kör på gås och ägg och har valt boken Gåsmor – verser och rim från engelska av Lennart Hellsing. Första dikten/rimmet heter också Gåsmor och de första fem verserna innan det går lite snett:

Gåsmor Gåsmor säg vart du far? -Östan om sol på en gåsakarl.

Västan om månen och norr om april ligger det landet jag reser till.

Där står mitt hus där bor min son – massor av mil långt härifrån.

Där bor en gås inom skål och vägg. Varje morgon så värper gåsen ett ägg.

Och är det söndag och månen är full värper han ett av renaste gull.

Stenänglar

Titel: Stenänglar

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)

Simona kände hjärtat slå dubbla slag när hon såg vad som hänt. Någon hade flyttat på statyerna. De stod inte längre med ryggarna mot varandra. Istället stod både barnen och mannen vända mot havet. Nästan som om de väntade på att någon skulle komma med båt. (citat från sida 10)

Jag kände att jag hade för många biblioteksböcker hemma så för att göra det enkelt för mig började jag läsa Stenänglar för att snabbt minska på högen. Barnböcker går ju så härligt fort att läsa!

Stenänglar är Kristina Ohlssons tredje bok där vi får träffa Billie, Aladdin och Simona. I den här boken är det Simona som är huvudpersonen. Hon hälsar på mormor i Åhus och där händer det konstiga saker. Statyerna i trädgården ändrar plats och det hörs knarrande steg från Suckarnas rum. Mormor är tröttare än vanligt och bryr sig inte så mycket om vad som händer. En gammal kassettbandspelare verkar inte fungera som den ska. Vad är det egentligen för röster som hörs på kassettbanden? Simona, Billie och Aladdin löser mysteriet förstås.

Jag började läsa Glasbarnen, första boken av tre, för Viggo men den var för läskig för att han skulle vilja höra hela. Jag tror att han hade tyckt att Stenänglar var lika läskig så han får vänta med den också ett tag till. Det mesta får sin naturliga förklaring men precis som i de två tidigare böckerna inte allt. Jag tycker att Kristina Ohlsson är duktig, både på att få till en spännande historia men också på att skildra Simonas oro för sin mormor och hur Billie påverkas av att återigen ha någon i sin närhet som blir sjuk. En perfekt bok för slukaråldern skulle jag säga och när Viggo blir äldre ska jag uppmuntra honom till att läsa alla böcker om Billie, Aladdin och Simona. Glasbarnen, Silverpojken och Stenänglar. Kanske kommer det fler, det vet jag inte.

Själv blir jag nyfiken på att läsa mer av Kristina Ohlsson. Har faktiskt inte läst någon av hennes deckare/spänningsromaner så det vore intressant att se hur hon skriver för vuxna. Men det blir någon gång i framtiden det!

 

 

 

Inte lika läskig

Titel: Silverpojken

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2014)

Det här är Kristina Ohlssons andra bok om Aladdin, Billie och Simona. I den första boken Glasbarnen var det Billie som stod i centrum och gåtan om det spökade i hennes hus. I Silverpojken är det mer fokus på Aladdin. Hans föräldrar har ekonomiska problem, deras restaurang går inte så bra och nu har någon dessutom börjat stjäla mat om nätterna. Om det inte blir bättre snart måste familjen kanske flytta tillbaka till Turkiet och det vill Aladdin inte alls.

 

Aladdin får reda på att en silverskatt som stals för hundra år sedan kan finnas kvar i Åhus och han blir helt fokuserad på att hitta den. Om han hittar den och mattjuven kommer allt att lösa sig. Flera gånger ser han en mystisk pojke som inte lämnar spår i snön efter sig. Är det han som är mattjuven eller vad vill han? Kommer han från flyktingbåten i hamnen eller inte? Och vem är egentligen Silverpojken?

Som i Glasbarnen får det mesta sin förklaring men inte allt. Glasbarnen läste jag högt för Viggo (8 år) men fick läsa större delen för mig själv då han tyckte att den blev för läskig. Silverpojken har jag läst för mig själv redan från början då jag tänkte att den kanske skulle vara lika läskig men det tyckte jag inte att den var. Man behöver inte ha läst första boken för att kunna läsa den här men i första boken presenteras karaktärerna så det är väl ändå att rekommendera att läsa den först.

Silverpojken är inte lika läskig eller spännande som Glasbarnen men jag gillar att Kristina Ohlsson tar upp flyktingproblematik som gör att boken känns väldigt aktuell och det är så härligt med Aladdins reaktion när hans pappa pratar om flyktingarna och att många vill att de ska åka hem till sina länder. ”Men då måste vi ju absolut bo kvar, sa han argt. Tänk om alla som vill dela med sig sticker!”

 

För läskig för att läsas klart

Titel: Glasbarnen

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2013)

Billies pappa har nyligen dött och nu har Billie och mamma flyttat från Kristianstad till ett hus i Åhus för att börja om på nytt. Men det händer konstiga saker i huset. Taklampan rör sig fastän inga fönster är öppna och Billie vaknar av att det knackar på fönstret. Det känns som om någon eller något vill få Billie och hennes mamma därifrån. Billie blir rädd och vet inte vad hon ska tro. Tillsammans med sin nya vän Aladdin och sin gamla kompis Simona börjar hon ta reda på husets historia och det gör henne inte lugnare.

Jag har läst Glasbarnen högt för Viggo (8 år) men jag kom inte så långt. När jag läst kapitel sju som slutade väldigt spännande sade han att jag inte behövde läsa mer för det var alldeles för läskigt. Jag fick läsa klart boken själv för jag ville förstås veta hur den slutade, både för min egen skull men också för att kunna berätta om det för Viggo. Det hela fick sin förklaring, men inte riktigt allt…

Jag tycker att det är en välskriven, lagom klurig och spännande berättelse som fungerar bra att läsa högt då det är bra textflyt men uppenbarligen var den också riktigt läskig och passar inte alla. Jag ska lägga boken på minnet och vem vet, om några år kanske Viggo kan läsa boken själv i stället?