50 böcker jag borde läsa

Jag har inte någon koll på hur många böcker jag har i mina hyllor – och hur många som jag inte har läst. Det här är en lista med utvalda böcker, många riktiga hyllvärmare som jag har köpt och tänkt att ”åh, den här måste jag läsa”, böcker som har hyllats, klassiker, pristagare, gamla ryssar och lite annat.

Nu är frågan hur många år det kommer att ta mig att beta av den här listan? Några av böckerna finns med i mina tolv utvalda böcker för året och än så länge går den utmaningen ganska trögt. Men i alla fall – jag får väl uppdatera varje gång jag läst en av böckerna på listan!

1. Adams, Richard – Den långa flykten
2. Aronson, Stina – Hitom himlen
3. Auster, Paul – New York-trilogin
4. Baum, L. Frank – Trollkarlen från Oz
5. Bulgakov, Michail – Mästaren och Margarita
6. Camus, Albert – Brev till en tysk vän
7. Céline, Louis-Ferdinand – Resa till nattens ände
8. Dickens, Charles – Great Expectations
9. Dostojevskij, Fjodor – Spelaren
10. Ekman, Kerstin – Häxringarna
11. Eliot, George – Silas Marner
12. Fallada, Hans – Hur ska det gå för Pinnebergs?
13. Faulkner, William – Alla de döda piloterna
14. Gogol, Nikolaj – Döda själar
15. Gorkij, Maksim – Husbonden
16. Haley, Alex – Rötter
17. Hesse, Hermann – Vandring 
18. Ishiguro, Kazuo – Den otröstade
19. Ibsen, Henrik – Villanden (på norska)
20. Joyce, James – Ulysses
21. Jackson, Shirley – We have always lived in the Castle
22. Kavan, Anna – Is
23. King, Stephen – Väckelse 
24. Lawrence, D.H. – Lady Chatterleys älskare
25. Lispector, Clarice – Familjeband
26. Moberg, Vilhelm – Utvandrarsviten 
27. Montgomery, Lucy Maud – Anne of Green Gables (läste den på svenska som barn)
28. Murakami, Haruki – Norwegian Wood
29. Nabokov, Vladimir – Masjenka
30. Némirovsky, Irène – Storm över Frankrike
31. Oe, Kenzaburo – M/T och berättelsen om skogens under
32. Ohlsson, Bengt – Gregorius
33. Proulx, E. Annie – Sjöfartsnytt
34. Pullman, Philip – Den mörka materian-trilogin
35. Roy, Arundhati – De Små Tingens Gud
36. Rushdie, Salman – Midnattsbarnen
37. Salinger, J. D. – Till Esmé kärleksfullt och solkigt
38. Sereny, Gitta – Albert Speer och sanningen
39. Stevenson, Robert Louis – Skattkammarön
40. Tolstoj, Lev – Anna Karenina
41. Toole, John Kennedy – Dumskallarnas sammansvärjning 
42. Vallgren, Carl-Johan – Den vidunderliga kärlekens historia
43. Verne, Jules – Jorden runt på åttio dagar
44. Waugh, Evelyn – En handfull stoft
45. Wollstonecraft, Mary – Till försvar för kvinnans rättigheter
46. Xingjian, Gao – En ensam människas bibel
47. Yan, Mo – Vitlöksballaderna
48. Yehoshua, A. B. – Egen eld
49. Zola, Émile – Thérèse Raquin
50. Östergren, Klas – Gentlemen

Helgfrågan vecka 48

I går var jag på Friends Arena och tittade på hästar och snart är det dags för lite pepparkaksbak med Viggo och Lilly. Jag inväntar bara mörkret för jag tycker att det blir mysigast då. Med ljusstaken i fönstret och doften av pepparkakor. Då kan man inbilla sig att det är vitt av snö ute också…

Men i väntan på mörkret tänkte jag den här veckan besvara helgfrågan innan helgen är över. Tiden bara rinner i väg.

Vi brukar inte göra något särskilt till advent men jag vill ha fått fram julpynt några dagar innan första advent eller första december. Och med det har jag besvarat Mias bonusfråga. Huvudfrågan den här veckan är om vi har någon speciell julbok som vi tycker om. Jag gillar Dickens En julsaga men jag vet inte om jag kommer att läsa den i år. Vi får se.

Mordet på Orientexpressen

Titel: Mordet på Orientexpressen (The Murder on the Orient Express)

Författare: Agatha Christie

Översättare: Helen Ljungmark

Förlag: Bookmark (2014)

Boken utkom första gången 1934.

Här finns ett gäng passagerare av olika nationalitet och härkomst ombord på Orientexpressen. Om natten sker ett mord och till råga på allt har tåget fastnat i snön. Som tur är finns Hercule Poirot ombord på tåget så fallet kan lösas. Pusseldeckare av drottningen av pusseldeckare, Agatha Christie.

Jag trodde att jag hade läst boken men det ringde inte några klockor när jag nu läste den men däremot har jag sett en gammal filmatisering så jag visste hur det hela skulle sluta, eller kanske inte riktigt ”slutsluta” men ”vem” som var skyldig.

Vi läste boken i bokcirkeln och diskuterade boken i onsdags. Eller, det fanns väl inte sådär överdrivet mycket att diskutera för att vara ärlig. Det vi alla tänkt på var inledningen. (Boken börjar i Aleppo och det går inte att läsa boken utan att tänka på vad som sker i Aleppo och Syrien i dag.) Men det var en (parentes). Slutet kan man alltid diskutera. Rätt eller fel?

Men kort sagt, det här är en bok man läser för stämningen snarare än spänningen och nu ser vi fram mot filmen som kommer i slutet av november.

 

En smakebit på söndag

Den här söndagen får klart godkänt av mig. Sol och blå himmel, jaja, lite moln också men härligt höstväder i alla fall. Jag har varit ute och gjort min ”löpläxa” och haft ett lunchmöte med några andra konstintresserade om framtida projekt. Nu har jag kommit hem och ska ta det lite lugnt en stund. En kopp kaffe i läsfåtöljen är inte så dumt men innan jag fortsätter surfa runt på lite bokbloggar och läsa i min bok tänkte jag bidra men en liten smakbit. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som uppmanar oss att dela med oss av det vi läser för att kanske få lite boktips. Givetvis utan spoilers.

I bokcirkeln jag är med i ska vi nu i veckan diskutera Mordet på Orientexpressen och när filmen kommer har vi tänkt oss ett gemensamt biobesök.

Min smakbit kommer från inledningen av kapitel 7, Den döde, sida 65.

Tillsammans med doktor Constantine gick Poirot över till nästa vagn och in i den mördades kupé, vars dörr konduktören låste upp för dem.

När de hade kommit in vände sig Poirot mot sin följeslagare och frågade: ”Vad har blivit omflyttat härinne?”

”Ingenting har blivit rört. Jag aktade mig noga för att flytta på kroppen när jag gjorde min undersökning.”

Poirot nickade och såg sig sedan omkring.

Det första som slog honom var den skarpa kylan inne i kupén. Fönstret var nedskjutet så långt det gick och rullgardinen uppdragen.

”Fy, vad kallt”, anmärkte Poirot.

Läkaren smålog förstående.

”Jag ville inte stänga fönstret”, sa han.

Poirot granskade fönstret noga.

”Du har rätt”, sa han. ”Ingen har lämnat kupén den vägen. Det är möjligt att man öppnat fönstret för att leda oss på villospår, men i så fall har snön förstört mördarens plan.”

Helgfrågan vecka 18

Vilken klassiker tycker ni absolut man ska läsa? undrar Mias bokhörna den här veckan.

Charlotte Brontës Jane Eyre är min ”den här måste alla läsa” men hennes Villette tycker jag också mycket om. I Jane Eyre är man fast från början medan det krävs lite mer i läsningen av Villette innan man, eller i alla fall jag, var fast. Men både Jane Eyre och Villette har redan blivit nämnda så mitt val får bli Thomas Manns Buddenbrooks som jag slukade för tio jular sedan. Den tyckte jag om men vill man inte läsa en tegelsten så blir mina tunna tips Det går an av Carl Jonas Love Almqvist eller varför inte Djurfarmen av George Orwell?

Nej, det finns alldeles för många bra klassiker. Jag har läst många men jag har väldigt många kvar.

Sedan är det knepigt det här med vad som räknas som klassiker. Harry Potter, kan man säga redan nu att det är en klassiker? Om inte, kommer det säkert att bli…

Professorn

Titel: Professorn (The Professor)

Författare: Charlotte Brontë

Översättare: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling

Förlag: Modernista (2016)

Professorn var den första bok som Charlotte Brontë skickade in till förlag men den refuserades då och publicerades första gången 1857, två år efter hennes död.

Jane Eyre ser jag som en av mina favoritböcker då det är en bok jag gärna läser om, även om det nu var länge sedan. Villette läste jag förra året och den tyckte jag också mycket bra om. Självklart ville jag då också läsa Professorn av Charlotte Brontë.

Jag började på boken för nästan två månader sedan, läste drygt 70 sidor och sedan tog det stopp och annat kom emellan. Jag var tvungen att prioritera andra böcker, en resa och lusten att läsa vidare i Professorn var inte så stor. Hade det varit en bok av någon annan än Charlotte Brontë hade jag säkert inte läst vidare men eftersom jag inte föll direkt för Villette heller utan ”förälskelsen” kom smygande så ville jag ändå inte ge upp om Professorn.

Professorn handlar om den föräldralöse William Crimsworth som börjar arbeta hos sin äldre bror. Brodern behandlar honom illa och Crimsworth söker sig till ett annat land där han har tur att få anställning som lärare, först på en skola för pojkar och sedan också på grannskolan som är enbart för flickor. Där blir han förtjust i föreståndaren Zoraïde Reuter men hon visar sig vara hemligt förlovad med föreståndaren för pojkskolan. Han känner sig lurad av dem bägge och behandlar dem med lågmält förakt. Han blir sedan förtjust i Frances, kvinnan som är anställd som knypplingslärare på flickskolan men Reuter som ser henne som en konkurrent ser till att hon slutar.

Boken börjar med ett brev där man får mycket av William Crimsworth bakgrund förklarad. Det var inte någon inledning som fångade mig. En annan liten petitess som störde mig otroligt mycket i läsningen av Professorn var staden som hela tiden benämndes med x. Som tur var lämnade han staden x och x-shire och då nämndes inte x lika flitigt.

Crimsworth är inte en särskilt sympatisk karaktär men han är ärlig och rättskaffens. Hans människosyn är inte den bästa och många människor som kommer i hans väg beskrivs med väldigt elaka ord. Det är egentligen inte förrän han börjar visa lite mer positiva känslor som jag tycker att boken vänder och blir något jag faktiskt vill läsa även om det också är ganska roligt att läsa alla elakheter som ändå är ganska härligt formulerade. Sista 30 sidorna känns som en transportsträcka där det kunde ha räckt med orden ”slutet gott allting gott”. Eller något liknande.

Jag är glad att jag läste ut Professorn men det är inte en bok jag kommer att återvända till fler gånger. Då läser jag hellre Jane Eyre och Villette och har man inte läst något av Charlotte Brontë tidigare så tycker jag inte att man ska välja Professorn. Det kan vara avskräckande.

Ett betyg på det hela skulle väl landa nånstans i mitten på valfri skala.

 

Hett i hyllan #16

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Hett i hyllan har Bokföring enligt Monika kommit på och eftersom jag har hur många hyllvärmare som helst så hakar jag förstås på. Den här torsdagen har jag plockat ut På drift av Jack Kerouac. Det är en riktig klassiker och en sån där bok som alltid finns med på listor av sorten ”100 böcker du måste/borde läsa”. I min hylla har På drift stått i femton år och väntat och under åren som gått har det, tror jag(?) gjorts en nyöversättning. Jag minns att jag köpte boken för att en kursare berättade att det var den bästa bok hon läst och inte för att det är en ”bok man borde ha läst”.

På drift har kallats den slagna generationens katekes. Berättaren Sals luffarfärd över den amerikanska kontinenten är en romantisk, frän, intensiv upptäcktsfärd i det mänskliga. Där finns jazz, buddhism, Dostojevskij – allt i en sällsam pendling mellan uppgivenhet och våldsam livslust. (Från baksidan.)

Någon gång ska jag väl också läsa denna klassiker men det kanske dröjer femton år till.

Har du läst På drift? Vad tyckte du om den?

 

Häxan och lejonet

Titel: Häxan och lejonet (The Lion, The Witch and The Wardrobe)

Författare: C.S. Lewis

Översättare: Birgitta Hammar

Förlag: Bonniers Junior förlag (1990)

Boken publicerades första gången i England 1950 och i Sverige 1959.

Jag har läst ut Häxan och lejonet, andra boken om Narnia, för Viggo. Jag älskade verkligen böckerna om Narnia som barn och tyvärr är det väl inte riktigt lika magiskt att läsa den här boken nu som vuxen även om jag fortfarande tycker om den. Viggo tyckte om den också. Han hade sett den tecknade filmen (vet inte om den har samma titel som boken) innan jag läste boken för honom. Själv minns jag den gamla tv-filmatiseringen från slutet av 80-talet, som om jag inte minns alldeles galet visades på något/några jullov runt de åren. Viggo säger att han tyckte det var bra att han sett filmen innan för då visste han vad som skulle hända och sen tyckte han att det var bra att det hände andra saker också!

Häxan och lejonet är en riktig klassiker och om man bara läser en bok i serien om Narnia så brukar det vara den här. Det är i den här boken som syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de gömmer sig i ett klädskåp, första gången kommer till landet Narnia. I Narnia är det ständig vinter (men aldrig jul) för den Vita häxan härskar. Men de fyra syskonen kommer med hopp och med dem kommer även Aslan och tillsammans befriar de Narnia från häxan. Som vuxen är det lätt att se bibliska referenser i boken men som barn tänkte jag inte på det och det gjorde inte Viggo heller. Jag tror inte heller att jag som barn reflekterade över vilka egenskaper som de olika syskonen har och vilken/vilka roller de spelar i boken, något jag som vuxen med genusglasögon förstås noterar.

Ibland känns språket lite knepigt men eftersom jag läst boken högt har jag kunnat förklara svåra ord och ibland omformulerat vissa meningar.

I serien om Narnia:

1. Min morbror trollkarlen 
2. Häxan och lejonet
3. Hästen och hans pojke
4. Caspian, Prins av Narnia
5. Kung Caspian och skeppet Gryningen
6. Silvertronern
7. Den sista striden

 

 

 

 

 

 

Hett i hyllan #8

Bokföring enligt Monika skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

I dag har jag valt en bok som är med i min boktolva för i år. En bok med två titlar av Jean-Paul Sartre, Äcklet och Muren, den senare en novellsamling. Jag köpte boken på en bokrea för en sisådär tio år sedan gissar jag. Sartre tackade nej till nobelpriset 1964.

Om Äcklet står det på baksidan:

Efter ett kringflackande liv har Antoine Roquentin slagit sig ned i en liten fransk hamnstad. För att fördriva tiden sysslar han med att fullborda ett historiskt arbete, men det inger honom ingen tillfredsställelse. Historien är död för honom, även hans eget förflutna, och han är oförmögen att upprätta kontakt med det närvarande. Lösryckt ur alla sammanhang grips han av ett oemotståndligt äckel inför sitt eget kroppsliga jag, inför själva existensen av människor och ting.

Och om Muren:

Från den etsande skildringen av några dödsdömdas sista natt under spanska inbördeskriget till den kallt satiriska studien i fascismens psykologi i ”En ledares barndom” – i denna novellsamling gestaltas den moderna människans situation, utlämnad åt tomheten, ensamheten, friheten och ställd inför kravet att i handling välja sin egen roll, sitt eget liv, både politiskt och privat.

Ja, vi får väl se i slutet av året om jag har läst boken då. Just nu lockar den inte alls.

Har du läst Äcklet eller Muren? Eller vad skulle du välja att läsa?

Hett i hyllan #6

Dags igen för en heting! Som Bokföring enligt Monika skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

Klassikern Lady Chatterleys älskare av D. H. Lawrence rotar jag fram ur hyllan denna gång. Boken är tryckt 2002 och jag minns inte när det var jag köpte den men gissningsvis på någon bokrea 2004-2005? Klassiker får gärna flytta hem till mig för det är alltid intressant att läsa men det har inte blivit av än med den här. Vem vet, 2017 kanske blir ett bra år för Lady Chatterleys älskare?

Baksidestexten:

Lady Chatterleys älskare är en av världens mest berömda och debatterade böcker. I flera decennier gavs den bara ut i censurerade upplagor och när den slutligen utgavs oförkortad ledde det till polisingripande. Skildringen av kärleken mellan Connie, hustru till den förnäme lord Chatterley som behärskar hela trakten, och hans skogvaktare Oliver Mellors hör till det mest sensuella som någonsin skrivits.

Är det någon som har läst denna klassiker och vad tyckte du i så fall?