Klassiker, Pristagare

The Fifth Day of Christmas

Vi har kommit fram till Ugglan & Bokens femte dag i versknåpandet.

”On the fifth day of Christmas, my true love sent to me Five golden rings, (Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree)”

Temat för The Fifth Day of Christmas blir därför guld eller något gyllene eller ringar (eller något annat smycke).

Den här dagen blir det en kär gammal bekant nämligen Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen. Jag tror inte att jag själv kan få för mycket av Lagerlöf och då har jag ändå en hel del kvar att läsa tror jag. Löwensköldska ringen är första delen i en trilogi och hela trilogin heter också Löwensköldska ringen. Den andra två delarna är Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Om en ring som skulle ha blivit begravd med sin ägare men det tyckte vissa personer var dumt så de bestämde sig för att sno den, öppnade kistan och ja… En förbannelse, en ”spökhistoria”…

Första meningen:

Nog vet jag, att det förr i världen fanns gott om folk, som inte visste vad rädsla vill säga.

Standard
Hett i hyllan, Klassiker

Hett i hyllan #1

Jag hakar på (Bokföring enligt) Monikas Hett i hyllan-tema som hon skriver om såhär:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jo, jag inleder med en bok som jag haft stående i hyllan i väldigt många år. Det är en bok som jag fick, gissningsvis av mamma, någon gång i slutet av 80-talet så den har följt med mig från bokhylla till bokhylla och genom flyttar. Den har klarat sig kvar när jag rensat för jag har ju tänkt att jag ska läsa den. Bara inte just nu. Eller så har jag läst den för evigheters evigheter sedan, då när jag fick den, och helt glömt bort att jag läst den. Helt säker är jag faktiskt inte.

Boken är den moderna klassikern Den långa flykten av Richard Adams och på baksidan beskrivs handlingen såhär:

En dag bryter en flock vildkaniner upp från sina ängar, hotade av människornas framfart, för att söka sig en ny boplats. Den lille Femman har anat faran, den handlingskraftige Hassel blir ledaren, och de får med sig den stöddige Kronan, den poetiske Maskros, den klipske Björnbär och några till. Fiender och farligheter väntar i det grönkulliga engelska landskapet och ställer dem på svåra prov. När de efter tusen äventyr kan förverkliga drömmen om ett nytt hem på Watership Down, är de inte samma sorglösa och oerfarna varelser som en gång gav sig i väg.

När jag nu läser om handlingen blir jag faktiskt sugen på att läsa boken. När 2017 går mot sitt slut hoppas jag att jag kan säga att jag har läst den för innan årets slut blir det inte…

Har du läst Den långa flykten? Vad tyckte du om den?

Standard
Klassiker, Roman

Villette av Charlotte Brontë

Titel: Villette

Författare: Charlotte Brontë

Översättare: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling

Förlag: Modernista

Jane Eyre är en av mina favoritböcker som kvalar in på böcker man måste läsa-lista om jag skulle göra en sådan. Villette hade jag i min okunnighet inte ens hört talas om men när jag såg den på biblioteket var jag förstås tvungen att låna den särskilt när George Eliot citerades på baksidan med orden ”Villette är en ännu underbarare bok än Jane Eyre. Den har en närmast övernaturlig kraft.”

Jag vill inte berätta för mycket om handlingen men får väl skriva några rader. Boken handlar om Lucy Snowe och det är hon som berättar sin historia. Lucy Snowe är föräldralös och när den äldre dam dör som hon är sällskapsdam åt har hon enbart den sista lönen från densamma att klara sig på. Men Lucy Snowe är en föratagsam kvinna som beger sig till den fiktiva staden Villette (Förlaga Bryssel) och där blir hon lärarinna i engelska på en flickskola. Av en slump träffar hon på bekanta från barndomen bl.a. Doktor John som är hennes gudmors son och som hon blir intresserad av. Hon har sina duster med monsieur Paul, professor på skolan och hon blir övervakad av madame Beck, föreståndarinnan på skolan. Andra karaktärer av betydelse i boken är Ginevra Fanshawe och Paulina Mary Bassompierre samt en nunna som spökar.

Jag vill börja med att säga att jag verkligen tyckte om den här boken men jag vet inte riktigt när det hände. Jag var inte fast från första boksidan som jag är i Jane Eyre utan det smög sig liksom på och rätt var det var så var jag fast och bara tvungen att läsa vidare och huxflux var boken slut och jag i det här tillsåndet av ”vad sjutton ska jag läsa nu då?”. Ni vet, sådär som det kan bli när man läst något riktigt bra och behöver lite av en andningspaus för att fundera lite över vad man har läst, landa lite. Jag vet inte alls vad jag ska följa upp den här pärlan med.

Betyg: 5?

Standard
Klassiker, Roman

Omläsning: Det går an

Författare: Carl Jonas Love Almqvist

Titel: Det går an

Jag läste aldrig Det går an i gymnasiet. Många gör det men i min klass var det en annan grupp som läste den och redovisade om boken för resten av klassen. Jag läste Det går an första gången något år efter studenten och sedan några år senare på en litteraturkurs, i runda slängar för en sisådär 15 år sedan nu.

Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att välja just den här boken ur bokhyllan i går. Jag har inte gått och funderat på den och tänkt läsa om den men när jag höll den i handen så tänkte jag, varför inte?

Boken handlar i korthet om Albert och Sara som träffas på en ångbåt från Stockholm på väg mot Arboga. De fattar tycke för varandra men Sara är inte intresserad av att gifta sig eller bli försörjd av en man. Hon vill klara sig själv och förespråkar snarare ett slags särboskap. Kan Albert tänka sig detsamma?

Givetvis väckte Det går an stor uppståndelse när den kom 1839. Jag menar, leva i synd! Jisses, kors i taket! Och gudbevars, vill människan vara självständig! Nej, det går verkligen inte an!

Jag vill minnas att jag tyckte om Det går an redan första gången jag läste den och ja, jag tycker om den fortfarande. Däremot minns jag den inte som rolig och det tyckte jag att den var den här gången. Det var många härliga formuleringar som fick mig att småfnissa.

(Mitt fina exemplar av boken är från 1964 med illustrationer av Gunnar Brusewitz. Jag älskar den!)

 

 

Standard