Mjölk och honung

Titel: Mjölk och honung (Milk and honey)

Författare: Rupi Kaur

Översättare: Sandra Beijer

Förlag: Mima (2017)

Det här var verkligen ett spontanlån på biblioteket. Boken stod bland nyss tillbakalämnade böcker och jag fångades av titeln och omslaget. När jag upptäckte att det var lyrik som enligt baksidestexten skulle handla om ”erfarenheter av våld, kärlek, förlust och femininitet” blev jag övertygad om att Mjölk och honung skulle följa med mig hem.

Rupi Kaur är en poet och konstnär och en känd Instagram-profil men det hade jag inte någon koll på. Hon är född 1992 och Mjölk och honung är hennes debutbok.

Boken är uppdelad i fyra delar; smärtan, kärleken, avskedet och läkningen.

Ur Kärleken: (s. 57)

blotta tanken på dig
särar mina ben
likt ett staffli med en duk
som bönfaller om konst

Läkningen: (165)

nästa gång han
påpekar att
håret på dina ben
håller på att växa ut påminn
honom om att din kropp
inte är hans hem
han är en gäst
varna honom
för att göra sig
ovälkommen

Jag läser inte lyrik särskilt ofta men det här är lyrik som jag begriper mig på och som jag tycker om. Det här är en bok som fungerar lika bra att läsa från pärm till pärm som att slå upp någon sida då och då men jag skulle ändå rekommendera det förstnämnda. Jag uppskattade nämligen att följa de olika delarna och tillsammans bildar de både en helhet och sluter en cirkel vilket jag tycker om. Boken innehåller illustrationer, även dem av Rupi Kaur och enkla teckningar förstärker mitt positiva intryck.

 

Vandring

Titel: Vandring (Wanderung)

Författare: Hermann Hesse

Översättare: Daniel Hjorth

Förlag: ALBA (1977)

Jag skrev ett inlägg om femtio hyllvärmare jag borde läsa och nu kan jag i alla fall bocka av en! Visserligen den tunnaste av dem alla, men ändå, Yeey!

När jag valde ut femtio titlar kollade jag inte alltför noga vad jag egentligen valde. Jag körde lite bokstavsordning och böcker av typen klassiker, pristagare med mera. Av Hermann Hesse har jag flera böcker som jag inte har läst, så jag bara tog en på måfå. Vandring visade sig vara en tunn liten bok som varvar dikter med betraktelser. Vi får följa med på Hermanns vandring i Alperna, precis efter första världskriget.

Vandring kom ut första gången 1920, snart 100 år sedan (1977 första gången på svenska) och det jag tänker på under läsningen är att den känns väldigt tidlös. Det känns som att jag är med på Hermanns vandring och naturen då, tänker jag inte skiljer sig så mycket från naturen i dag. Nu har jag visserligen inte varit i Alperna men det är känslan jag har.

Jag har lättast för att ta till mig just naturskildringarna som jag tyckte mycket om men sedan när det blir kloka ord och budskap och en hel del Gud då är jag ganska bortkopplad får jag väl erkänna. Det var okej läsning men kanske inte så mycket mer.

En av dikterna, från sida 30.

Regn

Regnet ljumt, sommarregnet lätt
från buskarna, från träden strömmar,
o hur skönt att åter mätt
drömma välsignade drömmar.

Långt i ljuset har jag drivit,
främmande är denna oro,
att ha vägen övergivit,
och i egna själen bo.

Intet begär jag, allt försmår jag,
nynnar på en visa öm,
och till hemmet häpen når jag,
till min sköna, varma dröm.

Hjärta, sorger du fått bära,
o hur saligt fri få vara,
inte tänka, inte lära,
andas bara, känna bara!

 

Lufthav

Titel: Lufthav – Dikter

Författare: Elsa Grave

Förlag: Norstedts (1956)

Elsa Grave var en konstnär och författare som levde 1918-2003. Förra året skulle hon ha blivit 100 år.

Hur har denna bok hamnat hos mig? – Jag har köpt den någon gång på biblioteket – när den blev utgallrad.

Varför köpte jag den? – Den var billig och det var en författare jag var nyfiken på eftersom en kursare en gång i tiden skulle skriva en uppsats om något av hennes verk. Dessutom tyckte jag boken var fin.

Vad tyckte jag om den? – Dikter läser jag då och då så det är så jag har läst den här boken och det har tagit ganska lång tid. Det är inte varje dag jag är på lyrikhumör. Jag tyckte om många av dikterna som innehåller mycket djur och natur. Jag tänker inte ge mig på att tolka någon dikt dock, det är jag rädd för skulle bli alldeles för pinsamt.

För den som är intresserad av Elsa Grave finns bl.a. Elsa Grave Sällskapet och en fanclub på Facebook.

 

Till en mamma

Mors Dag är det visst i dag och vår är det också även om vädret just nu inte är strålande solsken. Jag tycker att en dikt av Daniel Boyacioglu passar bra en dag som denna.

Våren

Mamma
en säng ska inte bäddas mamma
den ska sovas i nästa natt mamma

Mamma
vem har sagt att en diskhög
inte är ett konstverk mamma

Mamma
nytvättade kläder är bara
nytvättade i en dag mamma

Mamma
gör man rent toaletten mamma
och frigör den från dess tillhörande
bruna bajsfläckar mamma
har man ingenting att sikta på
nästa gång man kissar mamma

 

Dikten hittade jag i boken En för alla, tre för en (s. 56) som är en samlingsvolym med Daniel Boyacioglus tre första diktsamlingar. ”Våren” är ur Istället för hiphop.

Fredagsdikten – Höst (igen)

Höst

Hur fort blir lönnarna gula,

som lyser vår vandring i parken.

Att dö är att resa en smula

från grenen till fasta marken.

 

Hur smal blir den gyllene strimman,

som bådar att dagen skall randas.

Det klämtar en spårvagn i dimman,

och luften är tung att andas.

 

Hur snart blir kinderna vita.

Så kyss dem med läppar av vatten.

Se, måsarna textar med krita

en dikt i den svarta natten.

 

Hur snart står popplarna höga

och nakna med svärta i strecken.

Att dö är helt enkelt att snöga

som löv i den muntra bäcken.

 

Stig Dagerman ur Dagsedlar (1955), finns med i diktsamlingen Dikter om livet och döden

Fredagsdikten – Höst

Höst

Oktobers vind är mild

i hamnen

där ingen syns

så långt man ser

 

Sakta flyter höstens

gulna löv på vattnet

Ensamt segel kryssar in

 

Så tyst det är

att måsens vingslag hörs

och skrumpet löv får

människa att rycka till

 

En fisk slår ring

på vattenytan

Stilla flyter

höstens blad förbi

 

av Ann Smith ur Kommunikationer som finns med i novellsamlingen Dikter 1963-2004

Fredagsdikten – Fåniga längtan

Fåniga längtan

Fåniga längtan

Löjliga lust till annat

Skrattretande dagdrömmar

när makaronerna klibbar sig fast

i golvet

under köksbordet

 

Kvällen är ljum

och hela den genomskinliga luften

sträcker ut sig åt alla håll

när jag är på väg

tillbaka från tvättstugan

 

Jag går långsamt

och låtsas att jag är på en promenad

 

Av Solja Krapu 

ur antologin Det bästa som kan hända – 70 poeter om livet

Fredagsdikten – Landskap

Landskap

Den underliga kvällen 

klädde sig med frost.

Bakom ogenomskinliga fönsterrutor

ser alla barnen 

hur ett gult träd

förvandlas till fåglar.

Kvällen ligger utsträckt 

långt långt längs floden.

Och en äppelrodnad

darrar över taken.

 

Av Federico García Lorca ur Canciones 1921-1924, översättning Estrid Tenggren.

 

Århundradets kärlekssaga

Titel: Århundradets kärlekssaga

Författare: Märta Tikkanen

Förlag: Trevi (1978)

Boken jag trodde att jag hade läst men det hade jag ju inte. För hade jag gjort det hade jag kommit ihåg det.

Århundradets kärlekssaga är prosalyrik när det är som bäst. Smått fantastisk och absolut läsvärd för alla som andas. Om äktenskapet, familjen, kärleken och alkoholen.

Den väcker många tankar, särskilt nu i semestertid, på hur det är i många familjer och hur många barn det är som lever med föräldrar som är alkoholister.

(Tack mamma för lånet, du får nog påminna mig om att du vill ha tillbaka boken för annars är risken stor att den flyttar in i min bokhylla och stannar där…)

 

 

Fredagsdikten – Alba

Jag har länge tänkt att jag ska läsa mer lyrik men att tugga i mig hela samlingar är nog inte riktigt min grej. Hellre bläddrar jag lite då och då på måfå och nu tänkte jag dela med mig av en dikt jag tycker om.

Dikten är Alba av Derek Walcott (som dog i förra veckan). Walcott fick nobelpriset i litteratur 1992. Dikten översatt av Jonas Ellerström.

Gryningen bröt in då jag vaknade,

och daggens vita svett låg

på det späda gröna gräset.

Jag vandrade i svalkan, tyst som

om det vore i världens begynnelse,

skalade och åt en kylig tangerin.

Visst har jag många sorger – 

gryningen är inte en av dem.