Hett i hyllan, Memoarer/biografier

Hett i hyllan #18

Nu är det dags för Hett i hyllan, ett återkommande torsdagsinslag som Bokföring enligt Monika har kommit på.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ja, denna skärtorsdag tänkte jag att det är dags för en bok från en bokrea någon gång i början av 2000-talet. Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny. Det är inte den enda hyllvärmare jag har av henne men det är definitivt den tjockaste. En bok jag dock har läst av Gitta Sereny och som jag tyckte var mycket bra är Ohörda rop – historien om Mary Bell. Jag tror att Albert Speer och sanningen är en mycket intressant bok och någon gång ska jag läsa den men tjockleken tar verkligen emot.

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat, Memoarer/biografier, Samhälle

Det händer inte ofta

men då och då läser min käre Daniel en bok.

Årets första bok för hans del blev När världen tittade bort.

Boken handlar om Jesper Söder som åker till Syrien för att strida mot Daesh (IS). Boken är skriven tillsammans med journalisten Johan Fredriksson.

Daniel tyckte att det var en intressant och välskriven bok och tror att också jag kommer att tycka det. Jag ska nog ta och läsa den någon gång (men den tränger sig inte in i min påskläsning) om inte en alltför lång framtid.

Standard
Memoarer/biografier, Roman

Förändring

Titel: Förändring (Change)

Författare: Mo Yan

Översättare: Lennart Lundberg

Förlag: Tranan (2013)

Vad som lockade mig att läsa den här boken är förstås det faktum att Mo Yan tilldelats Nobelpriset (2012) och en bok av det här formatet är det perfekta valet när det gäller att stifta bekantskap med en ärad pristagare.

Trots det lilla formatet har boken legat oläst en lång tid (se bara bilden med apelsiner, det var ett bra tag sen vi hade det hemma men jag är för lat för att ta en ny bild!) men eftersom det börjar bli dags att lämna igen den och för att jag ville ha något snabbläst så att jag kan börja på någon ny bok när påskutmaningen kör igång i morgon så tog jag då äntligen tag i denna lilla bok.

Det är en blandning av memoar och roman det här. En mycket lättläst bok. När jag satt och läste den var det som att sitta och höra någon berätta om sitt liv med några valda anekdoter. Mo Yan berättar om hur han blev utslängd ur skolan, kommer in i militären, börjar undervisa och skriva. Han berättar om återkommande personer och om hur samhället i Kina förändrats.

Det var en trevlig bok, kanske inte en bok som lämnar något större avtryck hos mig men som en introduktion till ett nytt författarskap funkar den utmärkt. Jag läser gärna något mer av Mo Yan.

Du får gärna lämna något tips om du har en särskild bok att rekommendera av honom.

 

Standard
Memoarer/biografier

Denna dagen, ett liv

Titel: Denna dagen, ett liv

Författare: Jens Andersen

Översättare: Urban Andersson

Förlag: Norstedts (2015)

Jag har kört lite maratonläsning skulle man kunna säga. Jag har ägnat större delen av dagen till att läsa ut boken Denna dagen, ett liv. Ja, jag var ju tvungen att fixa lite lunch och slänga in lite tvätt i maskinen men annars så!

Denna dagen, ett liv är en biografi om Astrid Lindgren och det var uppslukande läsning. Jag trodde inte innan jag påbörjade boken att det skulle gå så snabbt att läsa den eller att jag skulle bli så fast. Jag hade förväntat mig att det skulle vara intressant läsning men jag hade trott att det kanske skulle vara torrt och lite tråkigt och tänkt att det var en bok jag skulle ta och läsa i lite då och då när andan föll på. Men så blev det då inte – för kors i taket vad bra den var!

Nu är jag än mer sugen på att läsa Astrid Lindgrens krigsdagböcker och läsa om en del barnboksfavoriter; både för mig själv och för Viggo och Lilly. Ronja rövardotter var det inte så länge sedan jag läste för Viggo men den bok jag är mest sugen på att läsa om är Mio, min Mio. Tror nästan att jag ska ägna eftermiddagen åt den och påbörja Fiskarmännen, nästa bokcirkelbok, i morgon. Men först är det nog dags att hänga tvätt och fixa mellanmål.

Standard
Bilderböcker, Memoarer/biografier, Roman, Tematrio

Tematrio – Saker som är mjuka

Lyrans Noblesser är tillbaka med sin inspirerande tematrio. Berätta om texter som har någon mjuk sak i titeln! uppmanar hon oss till den här veckan. Jag konstaterade snabbt att mina böcker inte innehåller så många saker som är mjuka men däremot ganska många djur som är det. Men det blev inte en tematrio med mjuka djur.

  • Olivias nya klänning av Gunilla Hansson & Cecilia Torudd – En charmig bok med härliga bilder. Inledningen låter så här:

Olivias ben har blivit så långa. Hennes klänningar är både korta och trånga. Olivias mage står ut som en kula, och alla Olivias kläder är fula.

  • Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist – Jag tänker mig då en mjuk sandstrand och inte en med vassa stenar…

John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och ses som Sveriges skräckförfattare nummer ett. I Himmelstrand hamnar tio personer med sina husvagnar mitt i ingenstans och utan kontakt med någon omvärld. En blå himmel, ett stort fält och på radion spelas Himmelstrand. Boken börjar med raderna:

På bristen känner man en människa. 

Vi kan bilda oss uppfattningar om personer genom att notera deras talanger och egenskaper, bra eller dåliga. Allt det där som syns på ytan. Men vill vi verkligen förstå vilka de är så måste vi kliva in i mörkret och bekanta oss med deras brist.

  • Dress Your Family in Corduroy and Denim av David Sedaris – En bok som jag precis har läst ut. David Sedaris skriver om sig själv med en stor portion humor. Varje kapitel är en anekdot ur hans liv kan man säga. Inledningen av sista kapitlet:

I WAS ON THE FRONT PORCH, drowning a mouse in a bucket when this van pulled up, which was strange. On an average day a total of fifteen cars might pass the house, but no one ever stops, not unless they live here. And this was late, three o’clock in the morning.

 

Standard
In English please, Memoarer/biografier

Om en bok jag glömde bort

Titel: Dress Your Family in Corduroy and Denim

Författare: David Sedaris

Förlag: Back Bay Books (2004)

För många år sedan var det en kompis som tyckte att jag skulle ta och läsa något av David Sedaris eftersom han var så bra. Det är ju inte dumt att få tips så jag köpte mig Dress Your Family in Corduroy and Denim. Året var nog 2008. Sedan gick åren och boken stod där i hyllan och bidade sin tid till den dagen då jag behövde ha en bok som kunde passa att läsa på t-banan. Jag plockade ut boken och tänkte; ja, den här tar jag! Passar utmärkt med korta kapitel och inte är det hopplös liten text heller! Så boken blev mitt resesällskap. Året var kanske 2015? Jag läste bara boken när jag åkte t-banan och jag åker inte så ofta så det är väl en del av förklaringen till att jag glömde bort boken för när jag började använda en annan handväska låg boken kvar i den gamla.

I höstas(?) hittade jag boken igen när jag gjorde en sån där härlig garderobsrensning. Ja, just det, den boken, den var ju trevlig, den måste jag ju ta och läsa, tänkte jag och ställde in boken i hyllan igen. Och där stod den och nu kom tiden då jag kände att jag ville läsa den igen. Den här gången slapp den bli reselektyr utan fick njuta privilegiet att bli läst hemma i läsfåtöljen. Jag hade inte många kapitel kvar i boken och jag måste säga att det var verkligen mycket trevligt och småroligt att återknyta bekantskapen med Sedaris.

Dress Your Family in Corduroy and Denim består av en samling anekdoter kan man säga. David Sedaris berättar om händelser och sina egna (och i vissa fall andras) tillkortakommanden på ett mycket charmigt och underhållande sätt. Det märks att han även är komiker för det är humoristiskt även om det ibland även anas lite mörker. Jag kommer med stor sannolikhet att läsa mer av David Sedaris.

Standard
Memoarer/biografier

Drömmar i krigets skugga

Titel: Drömmar i krigets skugga – Minnen från en barndom

Författare: Ngũgĩ wa Thiong’o

Översättning: Jan Ristarp

Förlag: Norstedts (2012)

Den här boken har jag länge haft på min läslista och nu när det är dags att lämna tillbaka boken till biblioteket blev det äntligen av att jag läste den. Jag ska erkänna att förutsättningarna kunde ha varit bättre. Jag har varit genomförkyld och lägg till lite jul på det… Men, men, jag mår lite bättre nu så jag läste ut boken igårkväll.

Ngũgĩ wa Thiong’o nämns ofta i nobelsammanhang och det var bland annat därför jag blev nyfiken på att läsa något av honom särskilt när det inte blev så mycket att läsa av årets pristagare. I Drömmar i krigets skugga skriver han om sin barndom men också mycket om Kenya under den tiden, om den brittiska kolonialmakten och Mau-Mau-gerillan.

Ngũgĩ wa Thiong’o föddes 1938. Hans far har fyra fruar och modern är nummer tre. Han vet inte säkert vilket nummer i barnaskaran han är. Fadern har varit rik på getter men när getterna dör förändras livet. Han börjar dricka och en dag misshandlar han Ngũgĩ wa Thiong’os moder så att hon flyttar hem till sin far. Han och brodern blir kort därefter också tvungna att flytta dit. Han får gå i skolan och gör alltid sitt bästa vilket så småningom leder honom till Kenyas bästa gymnasium. Om han har råd att gå där…

Tänk vad olika liv vi lever men tänk vad mycket som förenar oss också. Tänk bara läsglädjen och berättarglädjen som han skriver mycket om i den här boken.

Jag inser att även skrivna ord kan bära den musik som jag älskade i berättelserna, särskilt       köravsnitten. Och det trots att detta inte är en berättelse, det är bara ett beskrivande påstående. Det stöds inte av någon illustration. Det är en bild i sig själv och ändå mer än en bild och en beskrivning. Det är musik. Skrivna ord kan också sjunga. (citat s. 80)

Jag tycker bäst om boken när han skriver om sig själv som när han skriver om hur han upptäcker språket och lär sig läsa. Jag tycker visserligen det är intressant med Kenyas historia också men det blir så många namn (det blir det också när han rabblar släktingar) och med mina icke-kunskaper i Kenyas historia blir det faktiskt lite rörigt ibland.

Jag ska försöka komma ihåg att läsa någon roman av Ngũgĩ wa Thiong’o för jag gillade berättarrösten och språket, det gav mersmak.

Standard