Noveller, Novellsudoku

Novellsudoku 2017 – Hur man återuppväcker ormen inom sig

Ugglan & Boken har en novellutmaning i form av ett sudoku och eftersom noveller är något jag gillar men kan behöva sporras att läsa lite oftare så hakade jag på den utmaningen.

När Johannas deckarhörna förra veckan hade djur som tema för topplistan plockade jag fram novellsamlingen Djurverkerier av Hannah Tinti. Det var länge sedan jag läste den men nu ville jag läsa om en novell som skulle passa in i sudokut. Jag bestämde mig för att läsa Hur man återuppväcker ormen inom sig.

Den natten låser hon upp terrariet. Egentligen är det en utmaning. Ett sätt att visa att hon inte är rädd. Ormen är inne i sitt gömsle. Hon väntar ett tag för att se om den ska förnimma att den är fri och komma fram. När den inte gör det ställer hon telefonen bredvid sängen, släcker lampan och somnar. (sid 163)

En kvinna träffar en man. Mannen blir hennes älskare. Mannen har en orm (!), en boa constrictor som han inte får ha för sin hyresvärd så den får flytta in hos kvinnan. (Den har förstås ett terrarium.) En dag lämnar mannen kvinnan, utan ett ord, men ormen blir kvar. Ormen släpps ur terrariet och börjar sova i kvinnans säng. Ett år senare kommer mannen tillbaka och frågar efter ormen. Ormen är borta men mannen blir välkomnad och bjuden på middag.

Novellen passar in i novellsudokuts nummer 3 (utomeuropeisk författare eller som utspelar sig utanför Europa): Djur i titeln. Hannah Tinti (född 1973) är uppväxt i Massachusetts.

 

Annonser
Standard
Noveller, Novellsudoku

Novellsudoku 2017 – En sista kyss farväl

Ugglan & Boken har en novellsudoku-utmaning och eftersom jag gillar noveller men läser det alltför sällan tänkte jag att det var en utmaning som skulle sporra mig till att läsa fler noveller.

På bokmässan köpte jag Oskar Källners novellsamling Alfa och Omega och nu har jag läst novellen som heter En sista kyss farväl. Ett litet utdrag ur novellen, från sida 176.

Plötsligt hördes ljudet av trä som splittrades. Hon gick runt hörnet och fann honom svingade en yxa mot huggkubben. Hon hejdade sig förskräckt. Hans hår var nästan vitt. Fina rynkor fyllde ansiktet. De nakna armarna hade stora, blå blodådror och huden var skrynklig. Hon hade alltid vetat att han skulle vara gammal när hon återvände. Men det var en sak att veta, en annan att se det med egna ögon. Hon harklade sig. 

”Hej.”

Det är en fin novell om kärlek. Mannen har blivit 40 år äldre men kvinnan som farit ut i rymden och sett nya världar har bara åldrats 8 år. Han är bitter över att hon valde bort honom, lämnade honom. Nu ska hon snart åka igen för att starta en koloni på en ny planet men först vill hon träffa honom. Hon vill ha något av honom.

Novellen passar in i novellsudokuts nummer 8 (av svensk författare eller som utspelas i Sverige): Minst fyra ord i titeln

Standard
Noveller, Novellsudoku, Utmaningar

Novellsudoku 2017 – Black Eyed Einar

Ugglan & Boken kör en novellsudoku-utmaning som jag tyckte verkade kul och förstås ville haka på. Jag gillar noveller men läser det egentligen inte så ofta så en liten sporre i form av en utmaning passar mig bra.

I veckans Hett i hyllan, där man lyfter fram sina hyllvärmare, hade jag med Khemiris Montecore – en unik tiger. Jag har en till hyllvärmare av Khemiri. Hans bok Invasion! som består av en samling pjäser, noveller och andra texter. Nu på morgonen plockade jag fram den enkom i syfte att se om det fanns någon novell som lockade till läsning och som kunde placeras in i sudokut. Det fanns det. Black Eyed Einar. Det är en julnovell som publicerades i Dagens Nyheter 2005.

Du sitter vid frukostbordet och har precis slagit upp kulturdelen för att läsa dagens julnovell. Titeln låter lockande: Black Eyed Einar. Men första stycket är en stor besvikelse. Författaren beskriver hur en gammal gubbe som heter Einar sitter ensam i sitt kök. Einar kokar gröt, dukar fram tallrikar, slår in ett rött paket och muttrar ”håhåjaja” med jämna mellanrum. Sen tittar han på klockan, suckar och slår på P1. Du suckar också, för en tråkigare öppning på en julnovell är svår att tänka sig. Du gäspar och ska precis bläddra vidare för att kolla tv-programmet när dina ögon fångas av meningen som inleder det andra stycket: (sida 44 i Invasion!)

Så börjar Black Eyed Einar och bara på pin kiv skriver jag inte hur andra stycket inleds…

Black Eyed Einar är en kort och lättläst novell med nostalgiska tillbakablickar och med ett konstaterande att livet inte blir som man tänkt sig. Vad blev det egentligen av bästisen Harley? Hon som kunde få honom till vad som helst? Till och med fråga chans på samma kille som hon själv fastän han egentligen var intresserad av killens lillasyster?

Novellen passar in i novellsudokuts nummer 1 (av svensk författare eller som utspelas i Sverige): Färg i titeln.

Standard
Böcker jag inte läser ut, Noveller, Utmaningar

Läs-a-lot sommar 2017 (2)

Jaha, hur gick det med läsningen i går då?

Nja, inget vidare. Jag läste 50 sidor av Mark Haddons Utslag av oro men jag tror inte att det är en bok för mig. Jag fastnade inte alls. Alltså när man märker att här är författaren ”rolig” men jag tycker inte att det är kul… Nej, tror inte jag läser mer av den. Den kanske är alldeles lysande om jag skulle fortsätta läsa men det får jag väl gå miste om då. Helt okej för mig.

När jag märkt att ovanstående inte var rätta boken för stunden hoppade jag över till Mr Mercedes av King och det är mer läsning i min smak. Skulle säga att jag fastnade direkt. Men jag läste bara 72 sidor för det händer även mig att jag måste sova några timmar om natten. Då och då åtminstone.

Ja, just ja, som t-baneläsning blev det inte oväntat en novell. Den här gången blev det Heder av Jens Lapidus. För runt tio år sen när Snabba cash kom försökte jag läsa den men det var (också) en bok jag gav upp och sedan dess har jag inte gjort något nytt försök med Lapidus. Men jag gillade Heder (30 sidor) så kanske blir det något mer i framtiden.

Så 50+72+30=152 sidor fick jag till i går. Och dag 1 var det 129+22=151 sidor.

Jag anar ett mönster…

Frågan är om jag bryter det i kväll eller inte.

 

Standard
Färgtema, Noveller

V. 27 Blått i titeln

Marias bokhylla skriver så här:

Ny vecka, nytt färginlägg. Varje vecka lägger jag ut ett inlägg med det gemensamma temat färg. Det kan antingen vara en fråga eller bara en önskan om att ni ska beskriva eller presentera något. Ni kan välja att svara som i en enskild kommentar, eller skriva ett eget inlägg och länka det i det här inlägget. 🙂 Ni har hela veckan på er.

Färgglatt v27: Presentera en bok med ordet blå (i någon böjningsform) i titeln och varför du valde just den. (Det behöver inte vara en bok som du har läst, men någon som du åtminstone har någon anledning till att du har valt)

Jag har valt novellen De blå silkesstrumporna av Elin Wägner.

Jag valde den för att det var en bok jag hade hemma. Jag tycker att det är trevligt att läsa noveller då och då och Novellix noveller gillar jag just för formatet.

Den här novellen handlar om ”Bjutti” som köpt blå silkesstrumpor (väldigt vågat) som hon har på sig när hon träffar sin kompis Marie som jobbar på Verket dit också ”Bjutti” förhoppningsvis snart ska börja arbeta. På spårvagnen börjar Marie klaga över Direktören på Verket. Hon har aldrig sett honom men har massor att säga. ”Bjutti” upptäcker att en man stirrar på hennes blå strumpor och lyssnar väldigt noga på samtalet. Hon anar att det är han som är Direktören…

Standard
Noveller

En jätteglad amöba

Visst blir man intresserad av en bok med den titeln?

Det blev i alla fall jag!

Jag har i en evighet gått in på bibliotekets hemsida för att försöka reservera Andrum av Viktor Banke. Det är en bok jag verkligen ser fram mot att läsa och nu äntligen gick det bra att reservera den för nu är den under inköp. Innan den dök upp var En jätteglad amöba en av titlarna som dök upp när jag sökte på Andrum. Den titeln gjorde mig nyfiken så jag reserverade den och nu har den kommit. Det är visst en novellsamling. Ganska skönt tycker jag för en novell kan jag alltid läsa lite då och då även om jag läser andra böcker …

Standard
Noveller, Samhälle

Anklagelsen

Titel: Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea

Författare: Bandi

Översättare: Ragna Essén (från franska)

Förlag: Natur & Kultur (2017)

Anklagelsen består av sju noveller, eller snarare berättelser, och är skrivna 1989-1995 då Kim Il-Sung var vid makten (död 1994). I en av berättelserna skildras hur hela staden töms på blommor efter hans död och hur befolkningen tvingas ut bland bergen och farliga ormar för att plocka blommor så att de kan betyga sin vördnad fastän de själva har förlorat närstående.

En annan berättelse handlar om en man som vill besöka sin döende mor men han får inte något resetillstånd. Han försöker ta sig till henne ändå men åker fast.

Att ett litet barn gråter av en bild av den store ledaren och att mamman därför har dragit för gardinerna så att barnet ska slippa se bilden, ses som regimkritiskt och har du förfäder som hamnat i onåd och ses som fiender till partiet då är dina framtidsutsikter inte så goda.

Det är deprimerande läsning det här. Så mycket hopplöshet finns mellan bokpärmarna så för mig har det varit lagom att ta en berättelse om dagen. Samtidigt är det väldigt intressant att få en inblick i vardagslivet i Nordkorea. Nordkorea som ständigt är på nyheterna med sina kärnvapentester och det senaste hårdnande klimatet till USA. Jag vet inte hur mycket Nordkorea har förändrats sedan 1995 då den sista berättelsen är daterad men tyvärr tror jag inte att det är mycket.

Bandi som betyder eldfluga är en pseudonym. Eftersom det inte är en trevlig myspysskildring av Nordkorea och författaren fortfarande bor kvar i landet är det livsnödvändigt att hens (sägs vara en man född 1950) identitet inte blir känd men då går det inte heller att med 100 % säkerhet styrka manusets äkthet, men som förlaget skriver i sin kommentar:

Vår slutsats är följande: trots att vi inte utom allt tvivel kan gå i god för författarens identitet och/eller manusets äkthet, tror vi att det som skildras i dessa berättelser är sant. (sid. 268)

Jag håller med. Tyvärr tror jag att vardagen som skildras i berättelserna är trovärdig och det är en klart läsvärd bok om man vill veta mer om vanliga personers liv i Nordkorea.

 

Standard