Förvandlingen

Titel: Förvandlingen & Den sanningssökande hunden

Författare: Franz Kafka

Översättare: Caleb J. Andersson & Karl Vennberg

Förlag: Albert Bonniers Förlag i samarbete med Expressen (2007)

Den här boken är med på min lista över tolv böcker jag tänkt läsa i år. När jag valde ut tolv böcker ville jag ha en blandning av genrer och omfång och det här var en tunn bok. När jag nu slutligen bestämde mig för att läsa boken upptäckte jag att det var två noveller i boken, jag som trodde att det enbart var Förvandlingen. Jaja, två noveller går väl smidigt och lätt att läsa, tänkte jag.

Jag har tidigare läst Slottet och Processen, samt några noveller av Kafka men det var många år sedan. Minns att jag gillade Slottet.

Förvandlingen gillar jag också. Jag älskar inledningen.

När Gregor Samsa en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor skalbagge. Han låg på rygg – den hade blivit hård som pansar – och när han lyfte en smula på huvudet kunde han se sin kullriga bruna mage, randad på tvären av bågformiga valkar, från vars välvning täcket just höll på att glida ner. Hans många smala ben, beklagligt spinkiga i jämförelse med hans fyllighet i övrigt, flimrade hjälplöst för ögonen på honom.

Mycket blir svårt när man är en skalbagge. Att arbeta till exempel. Och familjen som han försörjt är inte särskilt förtjusta. Hans syster är väl den som från början är vänligast inställd och försöker ge Gregor mat han tycker om och städar hans rum men snart börjar hon tröttna.

Det är en intressant berättelse som man säkert kan tolka på flera olika sätt och som väcker tankar. Vem är väl jag om jag inte har något att bidra med till familjen eller samhällets nytta? Är det egentligen någon som kommer sakna mig när jag dör?

Den sanningssökande hunden då? Nej, den gillade jag faktiskt inte alls. Det är möjligt att jag var för ofokuserad när jag läste den men nej, den var rätt svårläst. Långa meningar och dravel, dravel, dravel. Jag kom på mig själv flera gånger efter att ha läst en bit ”öh, vad har jag har läst egentligen?” och fått backa tillbaka och läsa om (tills jag struntade i det). Nej, den var inte för mig, helt enkelt.

Första två meningarna i novellen:

Hur har inte mitt liv förändrat sig, utan att dock förändra sig i grunden! När jag nu tänker tillbaka och drar mig till minnes den tid då jag ännu levde bland hundarna, deltog i allt som angår dem, en hund bland hundar, finner jag vid närmare eftertanke att det sedan länge fanns något som inte stämde i detta, en sjuk punkt; jag minns att ett lätt obehag kom över mig mitt i de högtidligaste sammanhang, ja att ofta till och med i den förtroliga kretsen, nej inte ofta utan mycket ofta, blotta anblicken av en hund som jag tyckte om, blotta anblicken, för mig på något sätt ny och oväntad, gjorde mig förvirrad, skrämd, hjälplös, ja förtvivlad.

 

För att sammanfatta; Förvandlingen var toppen men Den sanningssökande hunden botten.

Den svarta katten

Titel: Den svarta katten (The Black Cat)

Författare: Edgar Allan Poe

Översättare: Helena Hansson

Förlag: Novellix (2018)

Ute är det tråkigt väder och inne väntar bara en massa städande och fixande inför morgondagens barnkalas. Vad kan då passa bra om inte att ta en novellpaus? Jag har ju dessutom hoppat på novellutmaningen i år och än så länge har det inte blivit många noveller lästa, trots att intentionerna i början av året var på topp.

Den svarta katten handlar om en man som sitter i en fängelsecell och väntar på sitt dödsstraff. Under tiden berättar han hur och varför han sitter där han sitter. Man kan väl säga som så att han skyller på katten…

Jag tycker om det raka berättandet och jag gillar att det läskiga i berättelsen egentligen inte har med några djur att göra – egentligen, utan mer med människans psyke.

 

Novellutmaningen IV: Nr 14 Läs en novell där det finns en katt

 

Lite krasslig, bara

Titel: Lite krasslig, bara (Under the Weather)

Författare: Stephen King

Översättare: Lena Jonsson

Förlag: Novellix (2018)

JAG HAR HAFT SAMMA otäcka dröm i en vecka nu, men det måste vara en sådan där klardröm, för jag lyckas alltid dra mig ur den innan den övergår till en mardröm. Fast den här gången verkar den ha följt med mig, för Ellen och jag är inte ensamma. Det finns något under sängen, jag kan höra det tugga.

Det är första stycket i novellen Lite krasslig, bara av Stephen King och det är en inledning som drar in mig som läsare på en gång. Det visar sig också finnas något under sängen – någon som tuggar…

…det visar sig vara deras hund. Jag tycker inte att jag avslöjar för mycket för det avslöjas redan på andra sidan och det är inte hunden novellen handlar om.

Istället är det något som luktar i huset, något som alla grannar reagerat på men Mr Franklin känner ingenting och det gör inte hans fru heller. Ellen som ligger sjuk i sängen när Mr Franklin beger sig till jobbet på reklambyrån.

Det här är inte en skräcknovell utan en riktigt fin novell om att acceptera det oacceptabla.

I Ugglan & Bokens novellutmaning IV: 29

Nu är Augustpriset redan avklarat men…

…eftersom jag inte fått ändan ur vagnen förrän nu så kommer några ord om böckerna som var nominerade till Augustpriset i barn och ungdomskategorin. Hade förstås tänkt skriva om böckerna innan priset utsetts men nu blir det på det här viset i stället. Bästa barn och ungdomsbok blev Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg.

Dumma teckning av Johanna Thydell och Emma Adbåge – Den här boken läste jag både själv och högt för Viggo och Lilly. Det passade väldigt bra att läsa boken för dem eftersom den handlar om en lillasyster och en storebror och hur det kan bli när det inte går som man vill. Mycket hög igenkänningsfaktor och båda tyckte att det var en ganska rolig bok. Själv tycker jag att den är fantastisk och att det är en bilderbok som jag även som vuxen kan stå ut med att läsa flera gånger – vilket är rätt så viktigt när det gäller bilderböcker. Jag älskar Emma Adbåges bilder.

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg – vinnaren. Jag är med i en konstförening som till stor del består av äldre damer och en del av dem målar själva. Vid ett ateljébesök vi gjorde började en av dem att prata om hur det var att som barn och ung kvinna inte få någon förståelse från omgivningen och stöttning i sitt skapande. Konst var helt onödigt och bortkastat för henne att ägna sin tid åt. Med det i åtanke tyckte jag att det var intressant att läsa Fågeln i mig flyger vart den vill om konstnären Berta Hansson. Jag läste den med stor behållning och tycker att det är en väldigt fin bok men är tveksam till om mina barn skulle uppskatta den. Jag tror faktiskt inte det.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson – Skulle jag önska att Viggo ville läsa själv för jag tror att han skulle gilla den. Den här boken är både lite läskig men också väldigt rolig och det är förstås en superkombination när det gäller böcker som ska locka den yngre läsaren. Lilla Hon som är så rädd för allt och som så gärna vill leka i kuddrummet på skolan men som inte får vara med för de andra barnen. De skrämmer henne med berättelser om alla skolans spöken och lovar att hon ska få vara i kuddrummet om hon först går upp på vinden…

Anrop från inre rymden av Elin Nilsson – Noveller. En ungdomsbok men flera bra noveller och alla med hög igenkänningsfaktor. Tycker att det var roligt att en novellsamling blev nominerad och jag kommer nog att knåpa ihop ett inlägg om någon novell eller två. Behöver ju trots allt ta ett ryck med mitt novellsudoku innan året är slut.

För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson – Kände jag inte alls för att läsa ut. Det kan bero på att jag befinner mig i en liten lässvacka igen eller så är det bara det faktum att jag inte känner för att läsa om ungdomar som inte mår bra, Cancer och frikyrkor. Det är möjligt att jag plockar upp den någon annan gång men nej, inte vad jag var på humör för just nu. Men ska sägas att de böcker av Johanna Nilsson som jag har läst (ut!) har jag tyckt väldigt mycket om.

Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson – Jag hade främst tänkt läsa boken för Lilly men hon var inte på det humöret (hon vill bestämma själv vad hon vill höra) så då läste jag för Viggo i stället. Han är 9 år och hade inte så mycket att säga om boken. Den var väl ok, tyckte han. Inte så översvallande precis men han är som sagt inte den primära målgruppen heller. Själv tyckte jag att det var en tankeväckande bok. En bok som öppnar upp till samtal men det är inte en bok jag skulle vilja läsa kväll efter kväll.

Slutligen ett stort grattis till alla pristagare!

• De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru – Årets svenska skönlitterära bok
• Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer- Årets svenska fackbok
• Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg – Årets svenska barn- och ungdomsbok
• Den röda cykeln av Saga Miketinac – Lilla Augustpriset

 

Novellsudoku 2017 – Hur man återuppväcker ormen inom sig

Ugglan & Boken har en novellutmaning i form av ett sudoku och eftersom noveller är något jag gillar men kan behöva sporras att läsa lite oftare så hakade jag på den utmaningen.

När Johannas deckarhörna förra veckan hade djur som tema för topplistan plockade jag fram novellsamlingen Djurverkerier av Hannah Tinti. Det var länge sedan jag läste den men nu ville jag läsa om en novell som skulle passa in i sudokut. Jag bestämde mig för att läsa Hur man återuppväcker ormen inom sig.

Den natten låser hon upp terrariet. Egentligen är det en utmaning. Ett sätt att visa att hon inte är rädd. Ormen är inne i sitt gömsle. Hon väntar ett tag för att se om den ska förnimma att den är fri och komma fram. När den inte gör det ställer hon telefonen bredvid sängen, släcker lampan och somnar. (sid 163)

En kvinna träffar en man. Mannen blir hennes älskare. Mannen har en orm (!), en boa constrictor som han inte får ha för sin hyresvärd så den får flytta in hos kvinnan. (Den har förstås ett terrarium.) En dag lämnar mannen kvinnan, utan ett ord, men ormen blir kvar. Ormen släpps ur terrariet och börjar sova i kvinnans säng. Ett år senare kommer mannen tillbaka och frågar efter ormen. Ormen är borta men mannen blir välkomnad och bjuden på middag.

Novellen passar in i novellsudokuts nummer 3 (utomeuropeisk författare eller som utspelar sig utanför Europa): Djur i titeln. Hannah Tinti (född 1973) är uppväxt i Massachusetts.

 

Novellsudoku 2017 – En sista kyss farväl

Ugglan & Boken har en novellsudoku-utmaning och eftersom jag gillar noveller men läser det alltför sällan tänkte jag att det var en utmaning som skulle sporra mig till att läsa fler noveller.

På bokmässan köpte jag Oskar Källners novellsamling Alfa och Omega och nu har jag läst novellen som heter En sista kyss farväl. Ett litet utdrag ur novellen, från sida 176.

Plötsligt hördes ljudet av trä som splittrades. Hon gick runt hörnet och fann honom svingade en yxa mot huggkubben. Hon hejdade sig förskräckt. Hans hår var nästan vitt. Fina rynkor fyllde ansiktet. De nakna armarna hade stora, blå blodådror och huden var skrynklig. Hon hade alltid vetat att han skulle vara gammal när hon återvände. Men det var en sak att veta, en annan att se det med egna ögon. Hon harklade sig. 

”Hej.”

Det är en fin novell om kärlek. Mannen har blivit 40 år äldre men kvinnan som farit ut i rymden och sett nya världar har bara åldrats 8 år. Han är bitter över att hon valde bort honom, lämnade honom. Nu ska hon snart åka igen för att starta en koloni på en ny planet men först vill hon träffa honom. Hon vill ha något av honom.

Novellen passar in i novellsudokuts nummer 8 (av svensk författare eller som utspelas i Sverige): Minst fyra ord i titeln

Novellsudoku 2017 – Black Eyed Einar

Ugglan & Boken kör en novellsudoku-utmaning som jag tyckte verkade kul och förstås ville haka på. Jag gillar noveller men läser det egentligen inte så ofta så en liten sporre i form av en utmaning passar mig bra.

I veckans Hett i hyllan, där man lyfter fram sina hyllvärmare, hade jag med Khemiris Montecore – en unik tiger. Jag har en till hyllvärmare av Khemiri. Hans bok Invasion! som består av en samling pjäser, noveller och andra texter. Nu på morgonen plockade jag fram den enkom i syfte att se om det fanns någon novell som lockade till läsning och som kunde placeras in i sudokut. Det fanns det. Black Eyed Einar. Det är en julnovell som publicerades i Dagens Nyheter 2005.

Du sitter vid frukostbordet och har precis slagit upp kulturdelen för att läsa dagens julnovell. Titeln låter lockande: Black Eyed Einar. Men första stycket är en stor besvikelse. Författaren beskriver hur en gammal gubbe som heter Einar sitter ensam i sitt kök. Einar kokar gröt, dukar fram tallrikar, slår in ett rött paket och muttrar ”håhåjaja” med jämna mellanrum. Sen tittar han på klockan, suckar och slår på P1. Du suckar också, för en tråkigare öppning på en julnovell är svår att tänka sig. Du gäspar och ska precis bläddra vidare för att kolla tv-programmet när dina ögon fångas av meningen som inleder det andra stycket: (sida 44 i Invasion!)

Så börjar Black Eyed Einar och bara på pin kiv skriver jag inte hur andra stycket inleds…

Black Eyed Einar är en kort och lättläst novell med nostalgiska tillbakablickar och med ett konstaterande att livet inte blir som man tänkt sig. Vad blev det egentligen av bästisen Harley? Hon som kunde få honom till vad som helst? Till och med fråga chans på samma kille som hon själv fastän han egentligen var intresserad av killens lillasyster?

Novellen passar in i novellsudokuts nummer 1 (av svensk författare eller som utspelas i Sverige): Färg i titeln.

Läs-a-lot sommar 2017 (2)

Jaha, hur gick det med läsningen i går då?

Nja, inget vidare. Jag läste 50 sidor av Mark Haddons Utslag av oro men jag tror inte att det är en bok för mig. Jag fastnade inte alls. Alltså när man märker att här är författaren ”rolig” men jag tycker inte att det är kul… Nej, tror inte jag läser mer av den. Den kanske är alldeles lysande om jag skulle fortsätta läsa men det får jag väl gå miste om då. Helt okej för mig.

När jag märkt att ovanstående inte var rätta boken för stunden hoppade jag över till Mr Mercedes av King och det är mer läsning i min smak. Skulle säga att jag fastnade direkt. Men jag läste bara 72 sidor för det händer även mig att jag måste sova några timmar om natten. Då och då åtminstone.

Ja, just ja, som t-baneläsning blev det inte oväntat en novell. Den här gången blev det Heder av Jens Lapidus. För runt tio år sen när Snabba cash kom försökte jag läsa den men det var (också) en bok jag gav upp och sedan dess har jag inte gjort något nytt försök med Lapidus. Men jag gillade Heder (30 sidor) så kanske blir det något mer i framtiden.

Så 50+72+30=152 sidor fick jag till i går. Och dag 1 var det 129+22=151 sidor.

Jag anar ett mönster…

Frågan är om jag bryter det i kväll eller inte.

 

V. 27 Blått i titeln

Marias bokhylla skriver så här:

Ny vecka, nytt färginlägg. Varje vecka lägger jag ut ett inlägg med det gemensamma temat färg. Det kan antingen vara en fråga eller bara en önskan om att ni ska beskriva eller presentera något. Ni kan välja att svara som i en enskild kommentar, eller skriva ett eget inlägg och länka det i det här inlägget. 🙂 Ni har hela veckan på er.

Färgglatt v27: Presentera en bok med ordet blå (i någon böjningsform) i titeln och varför du valde just den. (Det behöver inte vara en bok som du har läst, men någon som du åtminstone har någon anledning till att du har valt)

Jag har valt novellen De blå silkesstrumporna av Elin Wägner.

Jag valde den för att det var en bok jag hade hemma. Jag tycker att det är trevligt att läsa noveller då och då och Novellix noveller gillar jag just för formatet.

Den här novellen handlar om ”Bjutti” som köpt blå silkesstrumpor (väldigt vågat) som hon har på sig när hon träffar sin kompis Marie som jobbar på Verket dit också ”Bjutti” förhoppningsvis snart ska börja arbeta. På spårvagnen börjar Marie klaga över Direktören på Verket. Hon har aldrig sett honom men har massor att säga. ”Bjutti” upptäcker att en man stirrar på hennes blå strumpor och lyssnar väldigt noga på samtalet. Hon anar att det är han som är Direktören…

En jätteglad amöba

Visst blir man intresserad av en bok med den titeln?

Det blev i alla fall jag!

Jag har i en evighet gått in på bibliotekets hemsida för att försöka reservera Andrum av Viktor Banke. Det är en bok jag verkligen ser fram mot att läsa och nu äntligen gick det bra att reservera den för nu är den under inköp. Innan den dök upp var En jätteglad amöba en av titlarna som dök upp när jag sökte på Andrum. Den titeln gjorde mig nyfiken så jag reserverade den och nu har den kommit. Det är visst en novellsamling. Ganska skönt tycker jag för en novell kan jag alltid läsa lite då och då även om jag läser andra böcker …