Nu har jag läst alla böcker som är nominerade till årets bästa bok i barn- och ungdomskategorin. Här kommer juryns motiveringar och några rader om vad jag tycker.
Gropen, Emma AdBåge, Rabén & Sjögren
Gropen är en livsbejakande hyllning till den fria leken bortom trygghetstänk och säkerhets-certifierade sandlådor. Med dråplig humor och suverän bildbehandling visas att fantasin gror i det obevakade och vilda. Med ett konsekvent barnperspektiv gestaltas barn som ett ”vi” som gör barndom på egna villkor mitt inför de vuxnas ängslan inför all denna urkraft. Aldrig har väl en bok om den grå skolvardagen varit så färgsprakande!
Gropen läste jag högt för båda barnen, Lilly 6 år och Viggo (nu!) 10 år. Lilly brukar ibland vara lite avogt inställd om hon inte valt högläsningsbok själv men den här boken tyckte hon om trots att hennes inställning från början var typiskt 6-års trotsig. Jag tyckte också mycket om den här boken. Det är hög igenkänning och boken tål att läsas flera gånger, vilket är väldigt viktigt vad gäller bilderböcker.
Vi kommer snart hem igen, Jessica Bab Bonde & Peter Bergting, Natur & Kultur
Kan man skriva poesi efter Auschwitz? Kan man teckna serier efter Förintelsen? Serieromanen Vi kommer snart hem igen berättar samma historia om och om igen. Det är vandringen mot döden, och förintelsens logik, där det till slut inte finns ord, berättelser eller poesi. Men mot det lyser i serierutorna varje överlevandes berättelse som ett fantastiskt undantag. Det är stor seriekonst. Svar ja.
Den här boken läste jag själv och inte för något av barnen. Skulle gärna önska att Viggo ville läsa den men det är svårt att locka honom till läsning. Jag skulle annars gärna vilja diskutera ämnet och boken med honom. Tyckte att det här var en mycket bra bok och då är det främst formen jag uppskattar. Jag tycker om serieformen och att ord och bild förstärker varann. (Jag älskar Spiegelmans Maus.) Det gör också att boken passar en väldigt bred målgrupp.
Hemma hos Harald Henriksson, Uje Brandelius & Clara Dackenberg, Lilla Piratförlaget
Det här är bilderboken som ger ordet klassresenär en ny innebörd då barnet följer med sin mamma på städjobb i ett köpstarkt och politiskt medvetet medelklasshem. Läsaren tas från miljonprogram till medelklassidyll, och in sipprar längtan efter något mer och annat. Bild-berättandet är ekonomiskt och underskruvat, långt från den politiska barnbokens plakatkonst, och tvärtom tillåts barnets blick styra läsningen. Sällan har barnfattigdom skildrats så subtilt och med så utsökt öga för drabbande detaljer.
Ja, jag försökte läsa för bägge barnen men här slutade det med att det mest var Viggo som lyssnade (och såg bilderna förstås). Han uppskattade inte den här boken. Han tyckte att den var värdelös. Tyvärr fick jag inte någon vidare uppfattning om varför han tyckte som han tyckte mer än att ”hon var dum som var en tjuv och inte fattade någonting”. Jag vet inte om han lade märke till det som bilderna förmedlade. Jag tyckte om boken men jag tror att det kan vara svårt för barn att förstå den till fullo om man inte diskuterar den ordentligt, vilket vi alltså inte gjorde.
Rymlingarna, Kitty Crowther & Ulf Stark, Lilla Piratförlaget
Rakt och osentimentalt gestaltar Ulf Stark döden och livet, kärlek, vänskap och tillit över generationsgränserna. Det är humoristiskt, hädiskt och heligt om vartannat. Boken handlar om hur Lill-Gottfrid hjälper sin farfar fly från sjukhuset till sommarstugan, men också om den yttersta rymningen, döden. Lägg till det Kitty Crowthers naivistiska och koloristiska kritteckningar som ger verket ytterligare en dimension.
Rymlingarna läste jag också själv. Jag tyckte om den men det kändes som att jag har läst liknande berättelser förut. Det känns som ett återkommande tema också i många av Ulf Starks böcker – ett barn och en gammal människa och hur de möts över generationerna och har glädje av varann. Humor och lyckligt och sorgligt i samma bok. Jag uppskattar Crowthers bilder och tycker om att de är i färg.
Regn, Anders Holmer, Natur & Kultur
I en bilderbok som lockar till eftertanke tas läsaren på en poetisk regnresa jorden runt. Det är stämningsbärande bilderbokskonst där varje uppslag överraskar med sin subtila humor, och för läsare till olika scener och landskap där regn kan komma i form av frön eller körsbärs-blom. Sparsmakade och finurliga haikurader stimulerar till fantasi och lekfullhet. Det är lätt att meditativt försjunka i Anders Holmers värld av regn. Vilket drömregn skulle du vilja gå ut i?
Alltså, jag har inte ens försökt läsa den här för mina barn. Det är en fin bok men känns mer som en bok för vuxna än för barn. Om jag trots allt gör ett försök så uppdaterar jag det här inlägget…
Comedy Queen, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren
Comedy Queen är en bok som balanserar mellan skratt och gråt, och som handlar om att hitta tillbaka till livet efter djup sorg. I centrum står Sasha. Hennes överlevnadsstrategi är enkel: för att inte dö måste hon bli allt det hennes döda mamma inte var, hon måste bli en Comedy Queen! Allt är nattsvart hemskt och hejdlöst roligt på samma gång. På språksprakande prosa utvinns humor och livsglädje ur den djupaste sorg.
Comedy Queen tyckte jag mycket om.
Jag har ingen aning om någon av böckerna ligger bättre till än någon annan att utses till årets bästa bok. Det är svårt att jämföra böcker som är så olika och bra på olika sätt. Kanske hoppas jag lite, lite mer på Comedy Queen som vinnare för att den behandlar ett så svårt och nästan tabubelagt ämne (en förälders självmord) men å andra sidan är det flera böcker som tar upp svåra ämnen. Vi kommer snart hem igen tycker jag är en viktig bok som jag hoppas når många läsare och jag skulle önska att det kommer fler liknande böcker med barn som berättar om svåra upplevelser i serieform. Om jag ska plocka ut min tredje favorit så blir det Gropen. En bok som är lätt att relatera till för både vuxna och barn.
sarasbokblog 