Hett i hyllan, Pristagare, Roman

Hett i hyllan #17

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Så blev det torsdag den här veckan också och jag är med i Hett i hyllan som Monika (Bokföring enligt Monika) kommit på.

Den här gången har jag valt Berättelsen om Pi av Yann Martel. Den köpte jag på en bokrea för säkert mer än tio år sedan. Det är en bok som var väldigt populär när den kom och den fick Booker-priset. För något/några år sedan kom en filmatisering så då blev boken aktuell igen men fick det mig att lyfta boken ur hyllan? Nej…

Det, som jag förmodar starkaste skälet till att jag inte läst boken är att jag är rädd att jag ska finna den lika långtråkig som jag tyckte att Den gamle och havet var (som jag läste för hundra år sedan och kanske skulle tycka är toppen nu).

Ombord på en livbåt efter en fartygsförlisning finns en hyena, en orangutang, en bengalisk tiger och Pi, en ung indisk pojke…

Har du läst Berättelsen om Pi? Vad tyckte du om den?

Standard
Hett i hyllan, Pristagare, Roman

Hett i hyllan #15

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Japp, torsdag och dags för Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan.

Den här veckan har jag valt De Små Tingens Gud av Arundhati Roy. Det är sisådär en tjugo år sedan boken kom ut men riktigt så länge har jag inte haft den i hyllan även om den haft sin plats bra länge. Boken blev mycket hyllad när den kom och fick bl.a. Booker-priset. Kanske är det därför jag inte har läst den? Handlingen beskrivs:

Det här är barndomens spelplats där allting började 1969 – och kanske också slutade. En by i den sydindiska delstaten Kerala, bubblande av känslor, dofter, smaker, röster, färger. En sprickfärdig mango. Hemvist också för De Små Tingens Gud.

I en bred, dramatisk och djupt berörande släktkrönika vävs här den indiska historien samman med släktgroll, jordisk lust, tvillingars oåtkomliga symbios, religions och klassklyftor. Kastsystemet har byggt murar kring kärleken – det finns stränga regler för vem som får älska vem. Och hur mycket. Men det är inte alla som lyder.

Har du läst De Små Tingens Gud? Vad tyckte du om den?

Standard
Hett i hyllan, Pristagare, Roman

Hett i hyllan #9

Torsdag igen och dags att välja dagens heta bok som Bokföring enligt Monika uppmanar oss att göra:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

Den här gången har jag valt en bok av en nobelpristagare som tog emot priset (till skillnad från Sartre som var min ”heting” förra veckan). Orhan Pamuk fick priset 2006 och gissningsvis införskaffades Den svarta boken 2007.

På baksidan beskrivs handlingen:

Den unge advokaten Galip kommer en dag hem och finner att hans fru, den vackra och gåtfulla Rüya, är försvunnen. Han ger sig ut på ett labyrintiskt sökande efter henne genom Istanbul. Romanen blir en lovsång till staden samtidigt som den är en olycklig kärlekssaga och en spännande detektivroman.

Handlingen låter helt okej. MEN jag minns hur erbarmligt långtråkig Pamuks bok Snö var som vi läste i bokcirkeln (också det för många år sedan) så det lockar inte särskilt att läsa mer av honom. Snö läste jag dessutom aldrig klart.

Har du läst Den svarta boken eller Snö eller rent av bägge två? Vad tyckte du i så fall?

Standard
Pristagare

Rädslan för att läsa om en bok

I gymnasiet läste jag Stäppvargen. Det var en bok jag tyckte väldigt mycket om och jag vet att jag länge svarade Stäppvargen om någon frågade vilken som var min favoritbok. Om någon ställer den frågan till mig i dag så har jag inte något svar.

Jag vågar inte läsa Stäppvargen igen. Egentligen skulle jag vilja göra det för att det vore väldigt intressant att se vad jag skulle tycka om den nu. Men det är det jag är så rädd för. Tänk om den stora läsupplevelsen jag hade då inte upprepar sig? Tänk om jag kanske rent av tycker att boken är så tråkig och ointressant så att det solkar ner minnet av min första läsning? Tänk om jag inte ens vill läsa ut den och inte alls ser varför jag tyckte om den som tonåring? Det blir nästan som att ”dissa” mig själv som ung.

Nu behöver jag inte heller läsa om Stäppvargen om jag inte vill men däremot har jag massor av andra titlar av Hesse som jag kan läsa i stället. Jag har haft böckerna i en evighet eftersom jag fick dem när jag fortfarande tyckte och sa att Stäppvargen var det bästa jag läst. Böckerna kom från pappas bokhylla när han rensade böcker inför en flytt. Egentligen borde jag redan ha läst alla eftersom böckerna är precis i rätt format för att tilltala mig men det har aldrig blivit av. Jo, jag vet att jag påbörjade en av dem (för en herrans massa år sedan det också) men jag kom aldrig så långt. Den var väl inte tillräckligt bra för att fånga mitt intresse och läsa ut böcker jag inte fastnar för är inget jag brukar slösa min tid på.

Jag funderar starkt på om jag ska ta itu med herr Hermann Hesse i år. Egentligen borde jag ha gjort det förra året eftersom det var 1946 han fick nobelpriset och det hade varit tjusigt att ”jubilera” lite men kanske hellre nu än aldrig.

 

Standard
Pristagare, Ungdomsbok

Året börjar bra

Titel: Tio över ett

Författare: Ann-Helén Laestadius

Förlag: Rabén & Sjögren (2016)

Årets svenska barn- och ungdomsbok. Augustpriset 2016. Med juryns ord:

I Kiruna ställer Maja klockan på tio över ett varje natt, lagom till de nattliga gruvsprängningarna. Hon måste kunna rädda familjen om det värsta skulle hända och allting rasar. Ann-Helén Laestadius ungdomsroman är en berättelse om att gå runt med en konstant rädsla för att tillvaron ska rämna. Det handlar om sorgen inför en bygd i förändring, om samhällsengagemang och kommunalpolitik, men också om nära vänskap och kärlek. Med driv i språket flätar Laestadius samman plats, politik och psykologi.

När man bara läser juryns motivering blir väl jag inte så övermåttan intresserad egentligen. Jag menar, hur kul ärligt talat, låter det med samhällsengagemang och kommunalpolitik? Och jag har inget förhållande till varken Kiruna eller gruvor.

Men vilken bok!

Den är så fin! Hon har verkligen lyckats bra med det här, Ann-Helén! Vänskapen mellan Maja och Julia är så fint skildrad. Och hur kärleken mellan Maja och Albin byggs upp. Och att det inte är det lättaste med vare sig vänskapsrelationer eller kärlek alla gånger. Panikångesten Maja får går verkligen att känna genom boksidorna och ja, det går att känna med alla! Hur familjen mår och tänker, ja, oj, oj vilken bok!

Sedan blir jag mer nyfiken på Kiruna också.

Standard
Fantasy, Pristagare

Nu har jag också läst

Maresi – Krönikor från Röda Klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

Förlag: Schildts & Söderströms / Berghs (2014)

Det är inte en tjock bok det här. 205 sidor närmare bestämt. Jag såg den här boken på andra bloggar, bland annat hos Bokbesatt och blev nyfiken då jag inte läst så många författare från Finland och garanterat ingen fantasy. Dessutom fick Maria Turtschaninoff det fina Finlandia Junior-priset 2014 för Maresi och det bådade gott tänkte jag.

Det är Maresi som nedtecknat historien vi får ta del av. Hon är novis i Röda klostret på ön Menos. Där bor bara kvinnor, män är förbjudna att sätta sin fot på ön. I klostret finns det Maresi älskar mest, bortsett från gemenskapen med alla flickor och kvinnor är det kunskap och böcker. Skattkammaren kallar hon biblioteket. (Ja, det kan man ju känna igen sig i!) En dag kommer en flicka som heter Jai till ön och det visar sig att hon flytt från sin brutala far som mördat hennes syster. Sedan kommer ett skepp med män…

Det känns inte så mycket som en fantasy-bok även om det är en påhittad värld och vissa magiska inslag. Det känns mer som en historisk roman. Klosterlivet är fint skildrat ur en trettonårings synvinkel och första halvan är precis så stilla och lugnt som klosterlivet självt. Därför har jag inte riktigt klart för mig vad jag egentligen tycker om första halvan. Men sedan blir det väldigt spännande! Och det slutar bra. Eller mer eller mindre bra.

Jo, jag tyckte om Maresi. Lugnet före stormen var nog bra. Jag kan tänka mig att läsa fler böcker av finlandssvenska Maria Turtschaninoff i framtiden.

Det var sista boken för 2016.

Nu önskar jag er alla ett Gott Nytt År!

Standard
Klassiker, Pristagare

The Fifth Day of Christmas

Vi har kommit fram till Ugglan & Bokens femte dag i versknåpandet.

”On the fifth day of Christmas, my true love sent to me Five golden rings, (Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree)”

Temat för The Fifth Day of Christmas blir därför guld eller något gyllene eller ringar (eller något annat smycke).

Den här dagen blir det en kär gammal bekant nämligen Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen. Jag tror inte att jag själv kan få för mycket av Lagerlöf och då har jag ändå en hel del kvar att läsa tror jag. Löwensköldska ringen är första delen i en trilogi och hela trilogin heter också Löwensköldska ringen. Den andra två delarna är Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Om en ring som skulle ha blivit begravd med sin ägare men det tyckte vissa personer var dumt så de bestämde sig för att sno den, öppnade kistan och ja… En förbannelse, en ”spökhistoria”…

Första meningen:

Nog vet jag, att det förr i världen fanns gott om folk, som inte visste vad rädsla vill säga.

Standard
Pristagare, Roman

The Third Day of Christmas

Tänkte att det kunde vara roligt att hoppa på Ugglan & Bokens temaknåp med The Twelve Days of Christmas. I dag har vi kommit till The Third Day of Christmas.

”On the third day of Christmas, my true love sent to me, Three French hens, (Two turtle doves And a partridge in a pear tree)”

Temat för the third Day of Christmas blir därför höns eller något som har med franskt och Frankrike att göra.

Jag tänkte ta det senare alternativet, franskt och Frankrike. Den tunna boken Lilla smycket av Patrick Modiano, nobelpristagaren 2014. Vi läste den i vår bokcirkel när Modiano fått priset och för att vara ärlig var det väl inte det årets största läsupplevelse för min egen del men det är en fin bok och en lättillgänglig nobelpristagare. Boken handlar om Lilla smycket som plötsligt tycker sig se sin mor som påstås ha dött i Marocko för tio år sedan. Hon följer efter henne…

Mycket Paris i denna bok som känns väldigt fransk.

 

 

Standard
Pristagare, Roman

De polyglotta älskarna

Titel: De polyglotta älskarna

Författare: Lina Wolff

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2016)

Vinnaren av årets Augustpris i den skönlitterära klassen. Grattis!

Hade den här boken inte blivit nominerad till årets Augustpris så hade jag troligtvis inte läst den, om inte någon skulle tipsat mig vill säga. Jag hade högst tveksamt lånat den om jag inte hört något om den innan för jag tycker inte att baksidestexten låter så jätteintressant för min del och framsidan är visserligen snygg men vad sjutton betyder polyglotta?

Men med det sagt…

Jag älskar inledningen. Ja, faktiskt riktigt älskar. Den väcker verkligen mitt intresse och fångar min nyfikenhet och gör att jag ser fram mot att läsa och få reda på vem denna människa är. Och ja, hon är helskum och han är helskum.

För den som inte läst boken och är sugen eller har tänkt göra det så vill jag inte avslöja för mycket av handlingen men man kan säga att boken har som tre historier i en och jag har inte riktigt kommit överens med mig själv om vad jag tycker om det och boken. Samtidigt som jag gillar hur Lina Wolff väver ihop sin historia på det här sättet tycker jag också att det är lite synd för alla tre historier hade kanske kunnat bli intressanta böcker i sig.

Boken var lätt att läsa och formen uppskattade jag också, då det var ganska ”luftig” text. Det gjorde att 292 sidor gick undan… (så vem vet, kanske har jag missat något väsentligt!)

Och förresten, juryns motivering till nomineringen (och priset):

”Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm man.” Ellinors kontaktannons leder henne till en överflödig litteraturkritiker med våldstendenser. Det är upprinnelsen till en flerskiktad, uppkäftig och intrikat saga för vuxna. Wolff gestaltar könens överordning och underordning, sexuella maktspel, svek och kärlekslängtan. Men allra mest handlar det om det mångspråkiga, det polyglotta som en förutsättning för den mänskliga existensen.

Standard
Pristagare

Årets nobelpristagare i litteratur

är Bob Dylan.

Och vad tycker jag om det?

Ja, jag blev förvånad. Det finns ju de som har ivrat och sagt att han borde få nobelpriset men jag tillhör inte den skaran. Jag tillhör heller inte gänget som sagt ”aldrig i livet”, typ. Jag känner mest ett stort jaha. Jaha, det var åtminstone någon jag vet vem det är men känner mig samtidigt lite snuvad på en ny bekantskap.

Men jag har ju en hel del av de tidigare pristagarna kvar att läsa. Majoriteten av dem faktiskt. Eller kanske ska jag passa på att grotta ned mig i någon framtida potentiell vinnare av nobelpriset? Man har ju fått massor av förslag senaste veckan inför dagens tillkännagivande…

Nja, nobelpriset i all ära.

Augustpriset tycker jag är roligare!

 

Standard