Bokcirkel, En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten är tillbaka med söndagarnas smakbitar efter sommaruppehållet. Vi bjuder på smakbitar ur böckerna vi läser och den enda regeln är inga spoilers.

Nu i veckan som kommer ska vi diskutera Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt i bokcirkeln och det är ur den boken min smakbit kommer ifrån.

DEN 10 AUGUSTI den sommaren, just som jag stod och försökte få fatt en död fågel som flöt på vattenytan med de små vingarna utbredda i en underlig vinkel, vinkade Gabriel till mig från vardagsrumsfönstret.

Han var inte ensam. Men han var inte heller med sin fru. Hon hade inte kommit tillbaka. Nej. Det var redan en ny kvinna. En så snygg karl behöver aldrig vara singel någon längre tid. Den nya hade långt lockigt hår som fick mig att tänka på Victoires lika glansiga rågblonda svall. Han stod mitt emot henne och pratade och pratade, och då och då gled det lilla ljushåriga huvudet åt sidan i en trött, behagfull rörelse. (sida 51)

Nu ska jag läsa vidare i boken och dricka mitt kaffe.

Standard
Roman

I det förflutna av Kate Morton

Titel: I det förflutna (The Distant Hours)

Författare: Kate Morton

Översättare: Ann Björkhem

Förlag: Månpocket (2017)

I det förflutna är en liten tegelsten på runt 550 sidor och jag brukar inte vara ett fan av tjocka böcker men det finns alltid undantag. Jag har tidigare läst Den glömda trädgården av Kate Morton och den tyckte jag om så därför var jag nyfiken på den här boken och tänkte att den skulle passa bra som sommarbok. Det går liksom inte att få för mycket av engelska slott och familjehemligheter om sommaren.

1992 delas 50 år gamla brev ut som har hittats på en vind. Edie Burchills mamma får ett av dem och Edie får efter ett tag veta att hennes mamma som barn evakuerades till ett slott på landet. Milderhurst Castle. Mamman berättar ingenting och Edie blir nyfiken. Det visar sig att de tre systrarna som Edies mamma bodde hos fortfarande lever alla tre och bor kvar på slottet. Det visar sig också att deras far var den berömde författaren Raymond Blythe, han som skrev Edies favoritbok från när hon var barn, The True History of the Mud Man. Edie börjar nosa i det förflutna…

Egentligen händer det inte så mycket i den här boken. Och det skulle kunna vara ett problem.

Men jag trivs verkligen med den sakta lunken och miljön jag får befinna mig i och även om jag känner ett visst ”jaha” när ”mysteriet eller gåtan” får sin lösning tyckte jag ändå om boken. Ibland är det resan som är poängen och inte resmålet eller vad man brukar säga.

 

Standard
lyrik, Roman

Århundradets kärlekssaga

Titel: Århundradets kärlekssaga

Författare: Märta Tikkanen

Förlag: Trevi (1978)

Boken jag trodde att jag hade läst men det hade jag ju inte. För hade jag gjort det hade jag kommit ihåg det.

Århundradets kärlekssaga är prosalyrik när det är som bäst. Smått fantastisk och absolut läsvärd för alla som andas. Om äktenskapet, familjen, kärleken och alkoholen.

Den väcker många tankar, särskilt nu i semestertid, på hur det är i många familjer och hur många barn det är som lever med föräldrar som är alkoholister.

(Tack mamma för lånet, du får nog påminna mig om att du vill ha tillbaka boken för annars är risken stor att den flyttar in i min bokhylla och stannar där…)

 

 

Standard
Hett i hyllan, Roman

Hett i hyllan #27

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Bokföring enligt Monika har kommit på Hett i hyllan och den här torsdagen hakar jag på med en hyllvärmare. Boken för veckan är Kazuo Ishiguros Den otröstade. Jag är osäker på hur länge den egentligen har stått i hyllan men några år är det i alla fall.

Såhär står det på baksidestexten:

Ryder, en internationellt känd klassisk pianist, checkar in på ett hotell i en stad någonstans i Centraleuropa. Han vet att han ska uppträda på konserthuset om några dagar, men medan Gustav, hotellets bärare, eskorterar honom till hans rum, förefaller det Ryder som om det är mycket mer med detta besök än han först anat. Han blir vittne till sorg, grymhet och död, men hastar vidare utan att någonsin stanna upp, som i en dröm utan slut. Sitt tidsschema har han förlagt, eller kanske aldrig fått; andra människors krav eller hans egen nyckfullhet distraherar honom och leder ständigt bort från målet. 

Den otröstade är en sorglig, märklig komedi som formar sig till en mäktig parabel om det moderna samhällets absurditet och förvirring.

Jag ser Ishiguro som en av mina favoritförfattare så det är ganska konstigt att jag inte har läst den här boken. Att den kommer att bli läst någon gång ser jag däremot som självklart även om jag inte direkt lockas av den här baksidestexten.

Standard
Bokcirkel, Roman

Min fantastiska väninna

Titel: Min fantastiska väninna (L’amica geniale)

Författare: Elena Ferrante

Översättare: Johanna Hedenberg

Förlag: Norstedts (2016)

Ja, nu har jag sällat mig till den stora skaran och läst första delen av Elena Ferrantes romansvit om Lila och Elena. Det var bokcirkelns val och det var nog den extra knuffen jag behövde för att komma till skott.

Först av allt. Om du inte har läst boken och har tänkt göra det – LÄS INTE BAKSIDESTEXTEN! Där avslöjas alldeles för mycket om vad som händer i boken och det är precis av den anledningen jag vanligtvis inte brukar vara en flitig läsare av just baksidestexter. Jag vill inte veta vad som ska hända, det vill jag upptäcka själv.

Min fantastiska väninna handlar om Leni och Elenas uppväxt i ett fattigkvarter i Neapel på 1940-1950-talet. Det är den medelålders Elena som börjar berätta historien om dem när Leni verkar ha gått upp i rök och hennes son börjar bli orolig. Först får vi ta del av deras barndom och hur de lärde känna varandra och blev vänner, och sedan om tonårstiden. Boken slutar när Leni och Elena är 16 år.

Det är en bok om att växa upp, om att bli kvinna, om att upptäcka vem man är och vilken plats man har i världen. En bok om vänskap och rivalitet där bägge flickorna vill ha vad den andra har.

Och vad tyckte jag då om denna tokhajpade bok? Det har ju inte varit en enig läsarskara, en del tokhyllar och andra är måttligt förtjusta.

Jo, jag tyckte om den. Jag är väl inte överväldigad direkt men det var en trevlig bok. Jag tyckte om berättarrösten och att det bara flyter på. Det händer inte så överdrivet mycket i boken, mönster upprepar sig och livet har sin gilla gång. Jag tyckte om miljöbeskrivningarna och kände att jag var där och kunde känna dofter, mindre angenäma lukter, höra ljuden…

Om jag kommer att läsa fortsättningen? Jo, det kan jag tänka mig att göra. Svärmor har alla delarna så det kan mycket väl bli sommarläsning. Men då tänker jag inte läsa vad som står på baksidestexten.

Standard
Roman

Mödrarnas söndag

Titel: Mödrarnas söndag (Mothering Sunday)

Författare: Graham Swift

Översättare: Hans-Jacob Nilsson

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2017)

Jag kunde inte låta bli att låna hem Mödrarnas söndag när jag såg den i bibliotekets nyhetshylla eftersom det är en bok jag varit nyfiken på och kön för att låna den varit så lång att jag inte ens har orkat sälla mig till skaran väntande. Så som sagt, den fick följa med hem fastän jag redan hade några böcker hemma som också vill bli lästa.

30 mars 1924. En marsdag varm som vore det juni. Det är Mödrarnas söndag. Den dag då tjänstefolket får ledigt för att åka hem och hälsa på sina föräldrar, sina mödrar. Husjungfrun Jane Fairchild har inte något hem att åka till eftersom hon är föräldralös. Hon blir istället bjuden till sin älskare Paul Sheringhams hem för första gången. Han är son på granngodset och ska gifta sig om två veckor och i dag kan de ha huset för sig själva en stund eftersom tjänstefolket är borta och hans föräldrar likaså. När Paul lämnar huset säger han att Jane gärna får vara kvar en stund och det är hon. Hon vandrar naken från rum till rum och tänker att hon ska minnas allt.

Mödrarnas söndag är en tunn liten bok (154 sidor) men en bok som jag tycker mycket om. Jag tycker visserligen att inledningen är starkare än avslutningen men hela boken är en liten pärla. Jag gillar stämningen, språket, ja – allt! En bok om livet och döden och allt där i mellan.

Standard
Hett i hyllan, Roman

Hett i hyllan #26

Bokföring enligt Monika skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ja, tänk att det redan är torsdag igen. En torsdag då vädret har varit av skiftande natur. Varmt och soligt och rätt som det är en störtskur. Det gäller att ha paraplyet med sig!

Men nu var det dags för veckans hyllvärmare. Jag har plockat ut boken Mästaren vid vägens slut av Magnus Alkarp. Den har nog stått i hyllan sedan början av 2000-talet.

År 1927 påträffas resterna av ett privatbibliotek strax utanför Alexandria. Bland de mer välbevarade manuskripten finner arkeologerna tre brev från åren 70-71 e. Kr. De visar sig innehålla en ögonvittnesskildring från en expedition till det övre Germanien som beordrats av kejsar Vespasianus.

Mästaren vid vägens slut är en myllrande historisk skröna, humoristisk, våldsam och smärtande sorglig, en berättelse så levande att det känns som om man hela tiden befann sig vid huvudpersonens sida. (En del av baksidestexten)

 

Standard