Bokcirkel, Roman

Min fantastiska väninna

Titel: Min fantastiska väninna (L’amica geniale)

Författare: Elena Ferrante

Översättare: Johanna Hedenberg

Förlag: Norstedts (2016)

Ja, nu har jag sällat mig till den stora skaran och läst första delen av Elena Ferrantes romansvit om Lila och Elena. Det var bokcirkelns val och det var nog den extra knuffen jag behövde för att komma till skott.

Först av allt. Om du inte har läst boken och har tänkt göra det – LÄS INTE BAKSIDESTEXTEN! Där avslöjas alldeles för mycket om vad som händer i boken och det är precis av den anledningen jag vanligtvis inte brukar vara en flitig läsare av just baksidestexter. Jag vill inte veta vad som ska hända, det vill jag upptäcka själv.

Min fantastiska väninna handlar om Leni och Elenas uppväxt i ett fattigkvarter i Neapel på 1940-1950-talet. Det är den medelålders Elena som börjar berätta historien om dem när Leni verkar ha gått upp i rök och hennes son börjar bli orolig. Först får vi ta del av deras barndom och hur de lärde känna varandra och blev vänner, och sedan om tonårstiden. Boken slutar när Leni och Elena är 16 år.

Det är en bok om att växa upp, om att bli kvinna, om att upptäcka vem man är och vilken plats man har i världen. En bok om vänskap och rivalitet där bägge flickorna vill ha vad den andra har.

Och vad tyckte jag då om denna tokhajpade bok? Det har ju inte varit en enig läsarskara, en del tokhyllar och andra är måttligt förtjusta.

Jo, jag tyckte om den. Jag är väl inte överväldigad direkt men det var en trevlig bok. Jag tyckte om berättarrösten och att det bara flyter på. Det händer inte så överdrivet mycket i boken, mönster upprepar sig och livet har sin gilla gång. Jag tyckte om miljöbeskrivningarna och kände att jag var där och kunde känna dofter, mindre angenäma lukter, höra ljuden…

Om jag kommer att läsa fortsättningen? Jo, det kan jag tänka mig att göra. Svärmor har alla delarna så det kan mycket väl bli sommarläsning. Men då tänker jag inte läsa vad som står på baksidestexten.

Standard
Roman

Mödrarnas söndag

Titel: Mödrarnas söndag (Mothering Sunday)

Författare: Graham Swift

Översättare: Hans-Jacob Nilsson

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2017)

Jag kunde inte låta bli att låna hem Mödrarnas söndag när jag såg den i bibliotekets nyhetshylla eftersom det är en bok jag varit nyfiken på och kön för att låna den varit så lång att jag inte ens har orkat sälla mig till skaran väntande. Så som sagt, den fick följa med hem fastän jag redan hade några böcker hemma som också vill bli lästa.

30 mars 1924. En marsdag varm som vore det juni. Det är Mödrarnas söndag. Den dag då tjänstefolket får ledigt för att åka hem och hälsa på sina föräldrar, sina mödrar. Husjungfrun Jane Fairchild har inte något hem att åka till eftersom hon är föräldralös. Hon blir istället bjuden till sin älskare Paul Sheringhams hem för första gången. Han är son på granngodset och ska gifta sig om två veckor och i dag kan de ha huset för sig själva en stund eftersom tjänstefolket är borta och hans föräldrar likaså. När Paul lämnar huset säger han att Jane gärna får vara kvar en stund och det är hon. Hon vandrar naken från rum till rum och tänker att hon ska minnas allt.

Mödrarnas söndag är en tunn liten bok (154 sidor) men en bok som jag tycker mycket om. Jag tycker visserligen att inledningen är starkare än avslutningen men hela boken är en liten pärla. Jag gillar stämningen, språket, ja – allt! En bok om livet och döden och allt där i mellan.

Standard
Roman

Hett i hyllan #26

Bokföring enligt Monika skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ja, tänk att det redan är torsdag igen. En torsdag då vädret har varit av skiftande natur. Varmt och soligt och rätt som det är en störtskur. Det gäller att ha paraplyet med sig!

Men nu var det dags för veckans hyllvärmare. Jag har plockat ut boken Mästaren vid vägens slut av Magnus Alkarp. Den har nog stått i hyllan sedan början av 2000-talet.

År 1927 påträffas resterna av ett privatbibliotek strax utanför Alexandria. Bland de mer välbevarade manuskripten finner arkeologerna tre brev från åren 70-71 e. Kr. De visar sig innehålla en ögonvittnesskildring från en expedition till det övre Germanien som beordrats av kejsar Vespasianus.

Mästaren vid vägens slut är en myllrande historisk skröna, humoristisk, våldsam och smärtande sorglig, en berättelse så levande att det känns som om man hela tiden befann sig vid huvudpersonens sida. (En del av baksidestexten)

 

Standard
Memoarer/biografier, Roman

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule

Titel: Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (En finir avec Eddy Bellegueule)

Författare: Édouard Louis

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2015)

Självbiografisk roman.

Eddy bor i en liten industriort i norra Frankrike där männen går direkt från skolbänken till fabriken och kvinnorna är hemmafruar eller jobbar med att tvätta gamlingar i röven. Männen super och slåss och hela samhället är ”macho”, även kvinnorna pratar om andra kvinnor på ett nedvärderande sätt, att ”hon behöver kuk hon”. Eddy passar inte riktigt in. Redan tidigt noterar omgivningen hans feminina rörelser och han får höra gliringar. Han försöker ändra på sig själv och bli en ”hårding”. Han blir tillsammans med en tjej och intresserar sig mer för fotboll men allt känns bara fel. Han vill bara bort.

Jag har precis läst ut den här boken och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig och är inte helt säker på om jag riktigt kommit fram till vad jag tycker om den heller. Miserabla självbiografiska uppväxtskildringar är inte riktigt vad jag brukar välja att läsa, tvärtom och det här är inte en bok jag skulle kunna ha plockat upp när som helst. Eftersom jag precis hade läst en söt och trevlig ungdomsbok så kändes det okej med mindre mysfaktor och därav bokvalet.

Och mindre mysfaktor blev det. Helt klart var det fel lunchläsning när jag samtidigt som jag åt min mat läste om hur Eddy blev tvingad av två äldre killar på skolan att käka upp spottloskorna de precis harklat ur sig på hans jacka. Det var inte någon aptitretare direkt.

Det är en tunn bok men ändå tog det några dagar att läsa den för det är inte trevlig läsning men samtidigt är det lättläst språk och väldigt mycket rakt på. En helt okej bok får jag väl ändå säga att det är. Varken hiss eller diss.

Édouard Louis är född 1992 och har hyllats för sin självbiografiska debutroman.

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den här veckan har bara runnit iväg med kalas, Lillys 5-års-kontroll på BVC, våravslutning med konstföreningen, skolavslutning för Viggo och dessutom helt okej väder så jag har knappt hunnit blogga själv eller läsa andras bloggar men nu tänkte jag inleda söndagen med just det genom att vara med med en liten smakebit på söndag som Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har valt en smakbit ur boken Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis. Jag tänkte börja läsa den i dag så därför kommer smakbiten från början av boken.

Från min barndom har jag inte ett enda positivt minne. Jag vill inte påstå att jag aldrig, under dessa år, upplevde känslor av lycka eller glädje. Jag menar bara att lidandet är diktatoriskt: det utplånar allt som inte omfattas av dess ordning.

Två pojkar dök upp i korridoren, den förste var lång och rödhårig och den andre kort och kutryggig. Den långe rödhårige spottade fram Här fåru rätt i käften.

Spottloskan rann sakta över mitt ansikte, gul och tjock, som sådana där slemklumpar med stark och kväljande lukt som äldre och sjuka brukar harkla upp. De båda pojkarnas gälla genomträngande skratt Kolla horungen han har käften full. (Sida 11)

Standard
Hett i hyllan, Roman

Hett i hyllan #25

Oj, redan torsdag igen. Senaste veckorna har gått väldigt fort. Jag hänger inte med! Bokföring enligt Monika håller i Hett i hyllan på torsdagarna.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ja, det är inte bara senaste veckorna som gått fort. Åren springer i väg när det kommer till hur länge jag har haft vissa olästa böcker i hyllan. Den här gången en bok som stått i hyllan sedan början av 2000-talet. Köpt för halva reapriset på Åhléns vid Fridhemsplan. (Rätt så imponerad över mig själv att jag minns det…) Boken heter Mandeltårar eller Berättelsen om Ängeln Roxanna av Gina B. Nahai.

Mandeltårar eller Berättelsen om Ängeln Roxanna är en rik judisk-persisk väv där olika kvinnliga berättarröster flätas samman. En dramatisk saga om fyra generationer judiska kvinnor, om mödrar och döttrar, som alla på sitt sätt slåss för ett drägligare liv i ett land präglat av förtryck. Och några av dem bryter till slut med sitt förflutna, sliter sig loss och skapar en helt ny tillvaro på andra sidan jordklotet, i Amerika, valmöjligheternas land. (Liten del av baksidestexten)

 

Standard
Roman

Finnas till

Titel: Finnas till

Författare: Bengt Martin

Förlag: Norstedts (2017)

Finnas till gavs ut första gången 1970.

Finnas till är sista delen i trilogin om Joakim Mander. Första boken, Sodomsäpplet, är vald till årets Stockholm-läser-bok och det var tack vare det som jag upptäckte Bengt Martin och den här trilogin och det är jag glad att jag gjorde.

Finnas till utspelar sig i början av 1950-talet. Joakim är homosexuell och tillsammans med en några år (10-12 år) äldre man, själv är han runt 17 år i den här boken (tror jag, han var 16 i första boken). Det här är inte en lätt tid för homosexuella i Sverige, homosexualitet ses som en sjukdom och att Joakim inte heller är myndig gör det hela en smula komplicerat. Hans mamma har gift om sig och flyttat ut på landet och Joakim bor nu i en villa i Djursholm hos moster Molle. I Finnas till talar han äntligen om för henne att han är homosexuell. Han ser det som en lättnad men hur hon reagerar tänker jag inte avslöja.

Trilogin om Joakim Mander har varit intressant läsning av flera skäl. Utöver den homosexuella problematiken, belyser trilogin bland annat även klassamhället och man får sig en hel del Stockholm till livs. Böckerna kan med fördel diskuteras i bokcirkel.

Standard