Mord och sånt där spännande, Samhälle

Trippelmordet i Uddevalla

Titel: Trippelmordet i Uddevalla (Svenska brott 2)

Författare: Thomas Bodström & Lars Olof Lampers

Förlag: Norstedts (2017)

Minns ni trippelmordet i Uddevalla (mars 2015)? Två unga män och en ung kvinna hittades skjutna och det fick en hel del uppmärksamhet i Media.

Det här är boken om hur polisarbetet och rättsprocessen gick till i det fallet. Mordutredningen beskrivs i detalj. Det framkommer snabbt att de mördade männen rörde sig i kriminella kretsar och misstankarna om att mördarna finns i offrens bekantskapskrets kommer tidigt. Bevisen verkar peka på två bröder som är offrens barndomsvänner. De häktas och sedan får vi följa med i utredningen från början till slutet i Hovrätten.

Det här är verkligen inte min typ av bok och att jag plockade upp den beror enbart på en mycket uppskattande recension av Anette på bloggen justnujusthar som gjorde mig nyfiken. Min förutfattade bild av den här typen av böcker var att det skulle vara som att läsa ett förlängt kvällstidningsreportage där det frossas i makabra detaljer – ju värre desto bättre.

Så vad tycker jag då om boken?

I början var jag skeptisk till om jag skulle komma igenom boken, det var så många namn och nej, jag var inte fast från början. Jag läste andra böcker samtidigt som jag valde att prioritera före den här. Men jag läste vidare och när jag väl tog mig tiden att gotta ner mig i boken ordentligt så fastnade jag ändå ganska snabbt och läste vidare med stort intresse.

Jag har inte någon större kunskap om hur rättsprocessen i Sverige fungerar eller för all del hur mordutredningar går till och av den anledningen tyckte jag att Trippelmordet i Uddevalla var väldigt intressant läsning. Jag var heller inte särskilt insatt i det här fallet mer än att jag mindes morden, jag mindes t.ex. inte alls vad som hände sedan.

Trippelmordet i Uddevalla är en intressant och välskriven bok som på ett pedagogiskt och lättläst sätt går i genom hur det går till att ”lösa ett brott”. Vad som görs på en brottsplats, hur vittnen fungerar, hur offer och misstänkta kartläggs, vad som händer när någon häktas, hur domstolar ser på bevis och varför det kan bli så olika domar i tingsrätt och hovrätt. Kort sagt, hur en mordutredning och rättsprocess fungerar.

Kommer jag att läsa fler böcker i samma serie eller genre? Jag vet inte. Jag blev i alla fall inte avskräckt. Det var inte som att läsa ett sensationsreportage.

Standard
Historia, Memoarer/biografier, Samhälle

Krigsdagböcker 1939-1945

Titel: Krigsdagböcker 1939-1945

Författare: Astrid Lindgren

Förlag: Salikon förlag (2015)

Jag började läsa Krigsdagböcker 1939-1945 redan under påskhelgen så den har tagit mig ett tag att komma igenom men så går det när jag läser flera böcker samtidigt. För mig var det här inte en sträckläsningsbok utan en bok som jag läst lite då och då i.

Som alltid när jag läser en bok som skildrar hur det var i Sverige innan jag var född men då släktingar levde tänker jag att jag borde ha frågat mer när jag hade chansen. Redan 2:a september 1939 skriver Astrid att hon ”fick syn på anslaget att 1898 års män var utkallade.” Min farfar var född 1898, precis som Astrids man Sture. Farfar dog när jag var liten men farmor, varför frågade jag inte henne om hur det var i Sverige under kriget? Eller förr all del, i Sverige ”förr”? (Och i Finland eftersom hon var född där?) Tror inte att jag en enda gång hade ett ordentligt vettigt samtal med henne om hennes liv. Men det är lätt att vara efterklok.

Tänk ändå vilken tur då att få ta del av Astrid Lindgrens tankar och reflektioner om den här tiden. Vara med från början när kriget bryter ut och oron hon skildrar, ska Sverige dras in i kriget eller inte? Hon skriver om hur det går i kriget och har med många tidningsurklipp där det bl.a. svart på vitt står om judeutrotningen så att omvärlden  inte skulle ha någon koll på vad som hände är bevisligen fel om man var läskunnig. Jag tyckte att det var väldigt intressant läsning men jag lusläste inte riktigt alla tidningsurklipp ska jag erkänna. I slutet av boken var det dock med ett mycket bra reportage från Quislings rättegång skrivet av Barbro Alving. För mig var det väldigt informativt då jag inte vetat så mycket om honom eller vad han gjorde mer än det faktum att han var en förrädare.

Astrid Lindgren skriver förstås inte bara om krigets utveckling och hur det påverkar livet i Sverige med ransoneringskort, hon skriver också om vardagen och familjelivet och det är spännande att få en inblick i det liksom i hennes begynnande författarkarriär.

Som lite kuriosa verkar Astrid också ha varit ganska intresserad av Europas kungahus för ganska ofta skriver hon om vad som händer i deras liv också. Då tänker jag också på min farmor som hade en bild av kungen på väggen, vilken av de gamla kungarna det var har jag glömt.

Är man intresserad av att läsa om den här tiden och få en inblick i hur en familjs vardag såg ut tycker jag att man ska läsa den här boken. Det är en välskriven samtidsskildring och många gånger lyser Astrid Lindgrens humor igenom trots att mycket hon skriver är dystert och mörkt. Sedan hörde jag ofta hennes röst när jag läste och det måste ju ses som en klar bonus!

Standard
Noveller, Samhälle

Anklagelsen

Titel: Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea

Författare: Bandi

Översättare: Ragna Essén (från franska)

Förlag: Natur & Kultur (2017)

Anklagelsen består av sju noveller, eller snarare berättelser, och är skrivna 1989-1995 då Kim Il-Sung var vid makten (död 1994). I en av berättelserna skildras hur hela staden töms på blommor efter hans död och hur befolkningen tvingas ut bland bergen och farliga ormar för att plocka blommor så att de kan betyga sin vördnad fastän de själva har förlorat närstående.

En annan berättelse handlar om en man som vill besöka sin döende mor men han får inte något resetillstånd. Han försöker ta sig till henne ändå men åker fast.

Att ett litet barn gråter av en bild av den store ledaren och att mamman därför har dragit för gardinerna så att barnet ska slippa se bilden, ses som regimkritiskt och har du förfäder som hamnat i onåd och ses som fiender till partiet då är dina framtidsutsikter inte så goda.

Det är deprimerande läsning det här. Så mycket hopplöshet finns mellan bokpärmarna så för mig har det varit lagom att ta en berättelse om dagen. Samtidigt är det väldigt intressant att få en inblick i vardagslivet i Nordkorea. Nordkorea som ständigt är på nyheterna med sina kärnvapentester och det senaste hårdnande klimatet till USA. Jag vet inte hur mycket Nordkorea har förändrats sedan 1995 då den sista berättelsen är daterad men tyvärr tror jag inte att det är mycket.

Bandi som betyder eldfluga är en pseudonym. Eftersom det inte är en trevlig myspysskildring av Nordkorea och författaren fortfarande bor kvar i landet är det livsnödvändigt att hens (sägs vara en man född 1950) identitet inte blir känd men då går det inte heller att med 100 % säkerhet styrka manusets äkthet, men som förlaget skriver i sin kommentar:

Vår slutsats är följande: trots att vi inte utom allt tvivel kan gå i god för författarens identitet och/eller manusets äkthet, tror vi att det som skildras i dessa berättelser är sant. (sid. 268)

Jag håller med. Tyvärr tror jag att vardagen som skildras i berättelserna är trovärdig och det är en klart läsvärd bok om man vill veta mer om vanliga personers liv i Nordkorea.

 

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat, Memoarer/biografier, Samhälle

Det händer inte ofta

men då och då läser min käre Daniel en bok.

Årets första bok för hans del blev När världen tittade bort.

Boken handlar om Jesper Söder som åker till Syrien för att strida mot Daesh (IS). Boken är skriven tillsammans med journalisten Johan Fredriksson.

Daniel tyckte att det var en intressant och välskriven bok och tror att också jag kommer att tycka det. Jag ska nog ta och läsa den någon gång (men den tränger sig inte in i min påskläsning) om inte en alltför lång framtid.

Standard