Slukaråldern, Ungdomsbok

Ellen, dellen

Titel: Ellen, dellen

Författare: Maria Gripe

Förlag: Modernista (2017)

Ellen, dellen publicerades första gången 1974.

Maria Gripe var en av mina favoritförfattare när jag var barn men jag tror inte att jag läste Ellen, dellen då. Det var alltså inte av nostalgiska skäl jag valde att läsa boken nu. Det bara blev så. Den stod frontad på biblioteket och sånt faller jag ganska lätt för…

Många av Maria Gripes böcker handlar om ett identitetssökande och det gör Ellen, dellen med. Boken handlar om högstadieeleven Fredrika som byter personlighet och brottas med vem hon egentligen är.

Jag tycker väldigt mycket om Fredrikas pappa. Pappan som inte håller måttet och som Irma sparkar ut. Irma är Fredrikas mamma men hon vill att barnen ska säga Irma och inte mamma till henne. Irma är en lyckad människa, en förebild och det är Florence och Filip också, Fredrikas syskon. De har många vänner och vet hur man för sig. Fredrika håller sig för sig själv och trivs med det men en dag bestämmer hon sig för att ta plats. Hon vet hur man tar för sig, det har hon sett Irma göra i hela sitt liv och hon blir utan konkurrens klassens ledare. När hon en dag tycker att det är fånigt att skratta åt klasskamraten Britt tystnar de andra i klassen allt eftersom och Britt söker sig till Fredrika. Det var inte riktigt vad Fredrika tänkt sig men hon tar ändå Britt under sina vingar.

Det är en hoppfull bok men med mörka drag. Pappan som var lycklig till dess han fyllde 18 men sedan dess varit mer eller mindre olycklig. Föräldrar som varken ser eller uppskattar sina barn. Boken kom ut 1974 men när jag började läsa den kände jag att boken i vissa delar kunde vara skriven i dag med Irma och Florence som starka feminister.

Jag tyckte om Ellen, dellen men mina favoriter från barndomen håller jag av mer. Jag vet inte hur många gånger jag satt i köket och käkade ostmackor och samtidigt läste böckerna om Hugo och Josefin. 

Annonser
Standard
En smakebit på söndag, Slukaråldern, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Än är det inte över med fester och kalas. I dag ska vi fira min bror och hans bonusson men det är inte förrän i eftermiddag. Först äter jag en sen frukost och bjuder på en smakbit ur en av böckerna jag läser. Det är Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i den. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har börjat läsa Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Den boken har nog ingen kunnat missa och antingen har man redan läst den, eller bestämt om man vill/eller inte vill läsa den. Så därför blir det inte någon smakbit ur den.

Jag tänker istället bjuda på en smakbit ur Mästerdetektiven Blomkvist av Astrid Lindgren. Den är väl inte heller främmande för den stora massan men det kan aldrig bli för mycket Astrid. Just nu läser jag boken högt för Viggo. Så här börjar kapitel 6 som jag läste i går kväll.

Naturligtvis var det inte riskfritt. Men en mästerdetektiv måste ta risker. Ville han inte göra det, så var det lika bra att slå detektivyrket ur hågen och bli varm korvgubbe eller nånting sånt. Kalle var inte rädd. Men spännande var det, ruskigt spännande. Han hade ställt sin väckarklocka på ringning till klockan två. Klockan två var en lämplig tidpunkt. Hur länge dröjde det, innan ett sömnpulver verkade? Kalle visste det inte säkert. Men nog borde väl farbror Einar sova som en liten gris vid tvåtiden. Kalle kunde aldrig tro annat. Och då skulle det ske. För om man äntligen har hittat en Mystisk Person, så måste man ha den personens fingeravtryck. Signalement och födelsemärken och sånt där är nog bra, men inget går i alla fall upp mot ett hederligt fingeravtryck.

Spännande, spännande!

Nu önskar jag er alla en skön söndag!

Standard
Högläsning, Slukaråldern

Varulvens hemlighet

Titel: Varulvens hemlighet

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2017)

Varulvens hemlighet är andra boken om kompisarna Herbert och Sally i Eldsala. I första boken Zombiefeber blev folk zombier och läsaren fick veta att efter zombiefeber kunde annat vara att vänta… 

Skogen brinner. Det är någon eller några som tänder på den gång på gång. Brandmännen släcker och polisen börjar stå på vakt. Det är inte det enda som händer. Fåglarna har lämnat sjön och med dem alla fågelskådare som brukar bo på Herberts farfars pensionat. Vad händer om fåglarna inte återvänder? Farfars hälsa är inte heller bra och vill Fabian bo hos Herbert i Eldsala eller vill han till Köpenhamn? Dessutom börjar människor försvinna och stora vargar dyka upp. Stora våta vargar med gröna ögon. Vattenulvar…

Jag gillar den här boken och Kristina Ohlssons andra barnböcker. Den här trilogin är (hittills) inte riktigt lika bra som hennes trilogi som börjar med Glasbarnen men Varulvens hemlighet är en spännande bok, främst för barn i slukaråldern.

Standard
Fantasy, Slukaråldern

Dags att fira

Internationella Harry Potter-dagen!

Det ska jag göra med en kopp kaffe och lite läsning ur första Harry Potter-boken. Det blir nog ett kapitel eller två och sedan funderar jag på att dagen/kvällen till ära se någon av filmerna. Eller börja se, de är ju rätt så långa…

Och då, hehe, tänker jag goffa glass fastän det bara är tisdag. Men Harry Potter-dagen måste firas och då ställer jag upp!

Standard
Slukaråldern

Zombiefeber

Titel: Zombiefeber

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)

Herberts föräldrar är döda och han bor tillsammans med sin farfar i Eldsala. Farfar har lite problem med hälsan och folk från kommunen pratar om att Herbert kanske måste flytta till en ”riktig” familj. Men skulle det gå så långt har han planerat att rymma, hans bästa kompis Sally är också med på noterna. Om Herbert rymmer följer hon med för storasyster Miranda är ändå så jobbig.

Det är en väldigt varm sommar och gott om getingar. En dag kommer en mystisk man till farfars pensionat och i samma veva börjar människor bli sjuka. De får feber och deras ögon blir röda och till råga på allt börjar de bete sig väldigt konstigt…

Jag har tidigare läst Kristina Ohlssons barnbokstrilogi som börjar med Glasbarnen. Zombiefeber är första delen i en ny trilogi där andra boken Varulvens hemlighet precis har kommit ut. Jag har också läst första boken i hennes deckarserie om Fredrika Bergman. Det alla böcker har gemensamt är att de är välskrivna med en bra historia.

Jag gillar Zombiefeber. Det är en spännande historia och när min son blir lite säkrare i sin läsning kommer jag sätta den här boken i hans händer liksom den tidigare trilogin jag har läst. Jag började läsa Glasbarnen högt för honom men han tyckte att den var för läskig. Det säger något om hur bra Kristina Ohlsson faktiskt är på att skapa spänning som riktigt kryper in på skinnet. Jag som vuxen tyckte väl inte att Zombiefeber var läskig men jag läste ändå med spänning och ville veta vad som skulle hända.

 

Standard
En smakebit på söndag, Slukaråldern

En smakebit på söndag

Det bästa med den här söndagen måste väl ändå vara att helgen fortsätter med en till ledig dag i morgon. Och att det ska bli varmt och skönt är inte så dumt det heller.

Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att om söndagarna dela med oss av små smakebitar ur böckerna vi läser utan att spoila handlingen.

Jag läser fortfarande både Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 och Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea av Bandi, mina två senaste söndagssmakbitar. Jag läser också Trippelmordet i Uddevalla av Bodström & Lampers men det är inte heller ur den jag plockar dagens smakbit. Min smakbit kommer i stället ur Kristina Ohlssons barnbok Zombiefeber som jag tänker läsa i dag.

En geting surrade utanför Herberts öppna fönster. Han kröp ner under täcket trots att det var så varmt. Det var något konstigt med getingarna. Och det var något besynnerligt med främlingen också. Herbert kunde inte sluta tänka på honom. Varför kom han mitt i natten? Och varför var det blod på en av väskorna? (s. 12)

Standard
Slukaråldern

Katitzi & Katitzi och Swing

Titel: Katitzi & Katitzi och Swing

Författare: Katarina Taikon

Förlag: Natur & Kultur (2015) (1969 & 1970 första gången)

Mitt första minne av Katitzi är i form av seriealbum som jag läste som barn och nu när jag har läst boken i dag minns jag så väl en del av bilderna. Rut(tan) och fröken Larsson på barnhemmet och hur Katitzi sprang och gömde sig när hennes pappa kom för att hämta hem henne.

Jag tycker att det är så bra att Natur & Kultur har gett ut Katarina Taikons böcker om Katitzi igen och jag tänker läsa dem alla för det gjorde jag inte som barn. Katarina Taikon skrev om sin barndom så Katitzi det är förstås hon. Den här boken börjar med Katitzi på barnhemmet. Tiden är slutet av 1930-talet/början 1940-talet. På barnhemmet har Katitzi många kompisar men Ruttan gör livet lite surare liksom den sura fröken Larsson. Ruttan får höra att Katitzi är zigenare och skriker det till henne. Varken Rut eller Katitzi själv vet dock vad en zigenare är. Pappan kommer och hämtar Katitzi och nu blir livet annorlunda. Nu får hon bo i tält och flytta runt för romerna får inte bo länge på samma ställe. Det blir också svårt att gå i skola.

När jag läser den här boken kommer många känslor fram, precis som det gjorde när jag läste seriealbumet som barn. Jag blir upprörd och arg över alla elaka människor och den orättvisa som Katitzis familj fick utstå (och alla romer) men även rörd när jag läser om de goda människor som faktiskt fanns. Skulle bara önska att dessa goda människor kunnat åstadkomma en förändring. Att det till slut blev en förändring till det bättre för romerna var till stor del Katarina Taikons förtjänst. Nu bor svenska romer i hus som alla andra och romerna vi lägger märke till i dag är de som kommer från andra länder som sitter utanför ICA och tigger.

Vid den här tiden var spriten ransonerad och motboken var ett slags ransoneringskort på sprit. Myndigheterna nekade romerna ransoneringskorten som gällde för mat, men gav dem motböcker till sprit.

– Regeringen tror visst att våra barn lever på sprit, brukade Paul säga. (s 242-243)

Den här boken fungerar säkert bra som högläsningsbok men annars skulle jag säga att det är en bok från 9 år och uppåt.

 

 

 

 

 

Standard