En smakebit på söndag, Slukaråldern

En smakebit på söndag

Det bästa med den här söndagen måste väl ändå vara att helgen fortsätter med en till ledig dag i morgon. Och att det ska bli varmt och skönt är inte så dumt det heller.

Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att om söndagarna dela med oss av små smakebitar ur böckerna vi läser utan att spoila handlingen.

Jag läser fortfarande både Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 och Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea av Bandi, mina två senaste söndagssmakbitar. Jag läser också Trippelmordet i Uddevalla av Bodström & Lampers men det är inte heller ur den jag plockar dagens smakbit. Min smakbit kommer i stället ur Kristina Ohlssons barnbok Zombiefeber som jag tänker läsa i dag.

En geting surrade utanför Herberts öppna fönster. Han kröp ner under täcket trots att det var så varmt. Det var något konstigt med getingarna. Och det var något besynnerligt med främlingen också. Herbert kunde inte sluta tänka på honom. Varför kom han mitt i natten? Och varför var det blod på en av väskorna? (s. 12)

Standard
Slukaråldern

Katitzi & Katitzi och Swing

Titel: Katitzi & Katitzi och Swing

Författare: Katarina Taikon

Förlag: Natur & Kultur (2015) (1969 & 1970 första gången)

Mitt första minne av Katitzi är i form av seriealbum som jag läste som barn och nu när jag har läst boken i dag minns jag så väl en del av bilderna. Rut(tan) och fröken Larsson på barnhemmet och hur Katitzi sprang och gömde sig när hennes pappa kom för att hämta hem henne.

Jag tycker att det är så bra att Natur & Kultur har gett ut Katarina Taikons böcker om Katitzi igen och jag tänker läsa dem alla för det gjorde jag inte som barn. Katarina Taikon skrev om sin barndom så Katitzi det är förstås hon. Den här boken börjar med Katitzi på barnhemmet. Tiden är slutet av 1930-talet/början 1940-talet. På barnhemmet har Katitzi många kompisar men Ruttan gör livet lite surare liksom den sura fröken Larsson. Ruttan får höra att Katitzi är zigenare och skriker det till henne. Varken Rut eller Katitzi själv vet dock vad en zigenare är. Pappan kommer och hämtar Katitzi och nu blir livet annorlunda. Nu får hon bo i tält och flytta runt för romerna får inte bo länge på samma ställe. Det blir också svårt att gå i skola.

När jag läser den här boken kommer många känslor fram, precis som det gjorde när jag läste seriealbumet som barn. Jag blir upprörd och arg över alla elaka människor och den orättvisa som Katitzis familj fick utstå (och alla romer) men även rörd när jag läser om de goda människor som faktiskt fanns. Skulle bara önska att dessa goda människor kunnat åstadkomma en förändring. Att det till slut blev en förändring till det bättre för romerna var till stor del Katarina Taikons förtjänst. Nu bor svenska romer i hus som alla andra och romerna vi lägger märke till i dag är de som kommer från andra länder som sitter utanför ICA och tigger.

Vid den här tiden var spriten ransonerad och motboken var ett slags ransoneringskort på sprit. Myndigheterna nekade romerna ransoneringskorten som gällde för mat, men gav dem motböcker till sprit.

– Regeringen tror visst att våra barn lever på sprit, brukade Paul säga. (s 242-243)

Den här boken fungerar säkert bra som högläsningsbok men annars skulle jag säga att det är en bok från 9 år och uppåt.

 

 

 

 

 

Standard
Slukaråldern

Anton och andra olyckor

Titel: Anton och andra olyckor (Anton og andre uhell)

Författare: Gudrun Skretting

Översättare: Barbro Lagergren

Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)

Anton är tolv år. Han får reda på att han kom till genom en olycka. Hans föräldrar använde kondom och han är resultatet av en pyspunka. Om det inte var meningen att han skulle finnas – kan han ändå vara meningsfull?

Antons mamma är död. Hon blev påkörd av 3-ans buss. Anton bestämmer sig för att bli meningsfull genom att hjälpa sin pappa få en ny tjej. Han börjar med att anmäla pappa till en stickningskurs och där finns en kvinna som blir mycket intresserad av pappan. Men hu, henne vill ju inte Anton ha som ny mamma!

Antons bästa vän är Ine. Hennes föräldrar är inte så kära längre och hon vill hjälpa dem att bli det igen. Hon ber Anton om tips men säger att det är hennes kusin som behöver hjälp.

Det här är en bok som främst riktar sig till barn i åldern 9-12 år och jag måste erkänna att jag när jag började läsa boken blev högst osäker på om jag skulle fortsätta. Boken skulle vara rolig men den var ju inte det och vad är då poängen? Men jag läste trots det vidare (konstigt nog) och faktiskt så blev det riktigt kul läsning. Om det var för att jag kom in i boken eller för att det blev ”bättre humor” kan jag inte svara på. Kanske var det en blandning? Kanske var det läshumöret som behövde komma i fas?

Anton och andra olyckor är en rolig bok om vänskap och kärlek och en massa tokigheter. Att mamman är död är fakta och inte något som gör boken det minsta sorglig. Det är en bok som kan läsas av såväl barn som vuxna. Den påminde mig litegrann om Berts dagböcker som jag läste som barn/ i yngre tonåren även om jag nu som vuxen kanske inte skulle uppskatta Bert lika mycket som jag gjorde då?

Jag gillar omslaget men det skulle vara intressant att höra målgruppens tankar om det.

 

 

Standard
Fantasy, Högläsning, Klassiker, Slukaråldern

Häxan och lejonet

Titel: Häxan och lejonet (The Lion, The Witch and The Wardrobe)

Författare: C.S. Lewis

Översättare: Birgitta Hammar

Förlag: Bonniers Junior förlag (1990)

Boken publicerades första gången i England 1950 och i Sverige 1959.

Jag har läst ut Häxan och lejonet, andra boken om Narnia, för Viggo. Jag älskade verkligen böckerna om Narnia som barn och tyvärr är det väl inte riktigt lika magiskt att läsa den här boken nu som vuxen även om jag fortfarande tycker om den. Viggo tyckte om den också. Han hade sett den tecknade filmen (vet inte om den har samma titel som boken) innan jag läste boken för honom. Själv minns jag den gamla tv-filmatiseringen från slutet av 80-talet, som om jag inte minns alldeles galet visades på något/några jullov runt de åren. Viggo säger att han tyckte det var bra att han sett filmen innan för då visste han vad som skulle hända och sen tyckte han att det var bra att det hände andra saker också!

Häxan och lejonet är en riktig klassiker och om man bara läser en bok i serien om Narnia så brukar det vara den här. Det är i den här boken som syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de gömmer sig i ett klädskåp, första gången kommer till landet Narnia. I Narnia är det ständig vinter (men aldrig jul) för den Vita häxan härskar. Men de fyra syskonen kommer med hopp och med dem kommer även Aslan och tillsammans befriar de Narnia från häxan. Som vuxen är det lätt att se bibliska referenser i boken men som barn tänkte jag inte på det och det gjorde inte Viggo heller. Jag tror inte heller att jag som barn reflekterade över vilka egenskaper som de olika syskonen har och vilken/vilka roller de spelar i boken, något jag som vuxen med genusglasögon förstås noterar.

Ibland känns språket lite knepigt men eftersom jag läst boken högt har jag kunnat förklara svåra ord och ibland omformulerat vissa meningar.

I serien om Narnia:

  1. Min morbror trollkarlen 
  2. Häxan och lejonet
  3. Hästen och hans pojke
  4. Caspian, Prins av Narnia
  5. Kung Caspian och skeppet Gryningen
  6. Silvertronern
  7. Den sista striden

 

 

 

 

 

 

Standard
Slukaråldern

Brorsan är kung!

Titel: Brorsan är kung!

Författare: Jenny Jägerfeld

Förlag: Rabén & Sjögren (2016)

På sommarlovet är elvaårige Måns i Malmö. Där blir han kompis med Mikkel som precis som han gillar att åka skateboard. De blir till och med blodsbröder. Men en dag tycker Mikkel att Måns har ljugit om vem han är. Mikkel får nämligen syn på Måns pass och i passet står det inte Måns utan Michelle.

Men Måns är Måns nu. Mamma har fattat och accepterat det men för pappa tar det lite längre tid att fatta och farmor tror att det hela är en fas som går över.

Det här är bok för slukaråldern, 9-12, men jag tycker som vanligt att en bra bok passar för alla åldrar. Och det här är en bra bok och en viktig bok som jag hoppas att många läser; barn, ungdomar och vuxna. Det är också en väldigt rolig bok. Full med humor som fick mig att dra på smilbanden många gånger men samtidigt så fin så att jag blev tårögd. Somliga skulle kalla mig alldeles för blödig. Det är en bok om vänskap, acceptans och att stå för vem man är.

 

Standard
Fantasy, Högläsning, Slukaråldern

Min morbror trollkarlen

Titel: Min morbror trollkarlen

Författare: C. S. Lewis

Översättare: Britt G. Hallqvist

Förlag: Bonniers Junior Förlag AB (1988)

Jag har läst Min morbror trollkarlen högt för Viggo. Det är den första boken i serien om Narnia men det var inte den här boken Lewis skrev först. 1955 publicerades boken första gången och boken utspelar sig i slutet av 1800-talet. I Min morbror trollkarlen får vi läsa om hur lejonet Aslan skapar Narnia.

Digorys morbror Andrew har lyckats knåpa ihop ett par ringar som gör att man kan färdas mellan olika världar. Han är för feg för att testa om ringarna fungerar och lyckas manipulera Digory och hans kompis Polly till att göra det i stället. Från en döende värld som barnen kommer till får de med sig en ondskefull häxa som ställer till en viss oreda när hon kommer till vår värld. Barnen lyckas få med sig henne från vår värld till en ny värld. En värld som precis håller på att skapas.

Jag älskade böckerna om Narnia när jag var barn men just den första boken (och den sista) läste jag aldrig lika många gånger som de andra delarna. Den är inte lika spännande som de andra böckerna. Utan att överanalysera eller skriva någon på näsan så är det svårt att inte se bibliska kopplingar i Min morbror trollkarlen och just det kan nästan bli för mycket (det var nog ingenting jag reflekterade över som barn) men, men, nu hade jag inte tänkt skriva om vad jag tyckte om boken efter att ha läst om den efter så många år utan Viggo får tycka till i stället.

– Den var bra.

– Vad var det som var bra?

– Allt.

Ungefär så mycket får jag veta när jag frågar Viggo. Kan bero på att jag ”stör” honom när han spelar tv-spel. Lyckas slutligen få veta att han tyckte att det var en spännande bok men lång.

Nu ser jag fram mot att läsa Häxan och lejonet, andra boken i serien om Narnia, högt för Viggo.

Standard
Bilderböcker, Slukaråldern, Tematrio

Tematrio – Barn- och ungdomsböcker

Dags för Lyrans tematrio igen. Berätta om tre riktigt bra böcker för barn i olika åldrar!

  1. Kjelle börjar på hunddagis av Kajsa Gordan och Mia Maria Güettler – Om hunden Kjelle som är lite nervös för att börja på hunddagis. Tänk om de andra hundarna är dumma? Tänk om han inte får några vänner? En härligt charmig bilderbok och självklart blir det toppen på hunddagiset.
  2. Stjärnenatt av Jimmy Liao, en bilderboksberättare från Taiwan som fått många priser och det förvånar mig inte. Det här är en otroligt fin bok där bilderna står i fokus. Om en flicka med upptagna föräldrar. Farfar dör. Snön faller och en pojke ligger på grannens tak och ser glad ut där han tittar mot himlen. Som om han är från en annan planet. Om ensamhet, vänskap och sorg. Kanske att jag som vuxen uppskattar den mer än barnen…
  3. Det blåser på månen av Eric Linklater – klassikern om systrarna Dina och Dorinda har väl inte någon missat? Och har man missat – åtgärda genast!

 

Bonusböcker!

Kunde inte låta bli att fråga Lilly och Viggo om deras favoritböcker. Lilly hämtade Birger – det lilla Storsjöodjuret hittar på (bokvinst från Barnboksbloggen) som hon fick i förra veckan. Inte helt otippat val. Vet inte hur många gånger jag har läst den och sambon har nog också fått läsa den mer än en gång. Viggo tycker fortfarande att Hemska Harald från serien Riddarskolan är den bästa boken han har läst. Och ett nyare lästips från mig är Dumplin’ av Julie Murphy som jag läste förra året. Den är väl passande för tonåringar och utan övre åldersgräns. En bok man blir glad av om att acceptera sig själv. Typ.

Standard
Högläsning, Slukaråldern

Vad var bra?

Jag har läst ut Roald Dahls James och jättepersikan för Viggo (8 år).

Jag frågade vad han tyckte om den. Den var bra, tyckte han.

Vad var bra? – Allting!

Det var bra när persikan flög iväg från hajarna.

Och när alla trodde att persikan var en bomb.

Han tyckte om slutet, att James bestämde sig för att skriva en bok om sitt äventyr ”Och det är den boken du har läst ut just nu!”. Det tyckte han var tokigt, för allt det där har ju inte hänt på riktigt!

-Men sagor slutar så där eller med snipp, snapp, snut så var sagan slut.

 

Standard
Högläsning, Slukaråldern

Stenänglar

Titel: Stenänglar

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)

Simona kände hjärtat slå dubbla slag när hon såg vad som hänt. Någon hade flyttat på statyerna. De stod inte längre med ryggarna mot varandra. Istället stod både barnen och mannen vända mot havet. Nästan som om de väntade på att någon skulle komma med båt. (citat från sida 10)

Jag kände att jag hade för många biblioteksböcker hemma så för att göra det enkelt för mig började jag läsa Stenänglar för att snabbt minska på högen. Barnböcker går ju så härligt fort att läsa!

Stenänglar är Kristina Ohlssons tredje bok där vi får träffa Billie, Aladdin och Simona. I den här boken är det Simona som är huvudpersonen. Hon hälsar på mormor i Åhus och där händer det konstiga saker. Statyerna i trädgården ändrar plats och det hörs knarrande steg från Suckarnas rum. Mormor är tröttare än vanligt och bryr sig inte så mycket om vad som händer. En gammal kassettbandspelare verkar inte fungera som den ska. Vad är det egentligen för röster som hörs på kassettbanden? Simona, Billie och Aladdin löser mysteriet förstås.

Jag började läsa Glasbarnen, första boken av tre, för Viggo men den var för läskig för att han skulle vilja höra hela. Jag tror att han hade tyckt att Stenänglar var lika läskig så han får vänta med den också ett tag till. Det mesta får sin naturliga förklaring men precis som i de två tidigare böckerna inte allt. Jag tycker att Kristina Ohlsson är duktig, både på att få till en spännande historia men också på att skildra Simonas oro för sin mormor och hur Billie påverkas av att återigen ha någon i sin närhet som blir sjuk. En perfekt bok för slukaråldern skulle jag säga och när Viggo blir äldre ska jag uppmuntra honom till att läsa alla böcker om Billie, Aladdin och Simona. Glasbarnen, Silverpojken och Stenänglar. Kanske kommer det fler, det vet jag inte.

Själv blir jag nyfiken på att läsa mer av Kristina Ohlsson. Har faktiskt inte läst någon av hennes deckare/spänningsromaner så det vore intressant att se hur hon skriver för vuxna. Men det blir någon gång i framtiden det!

 

 

 

Standard
Högläsning, Slukaråldern

Inte lika läskig

Titel: Silverpojken

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2014)

Det här är Kristina Ohlssons andra bok om Aladdin, Billie och Simona. I den första boken Glasbarnen var det Billie som stod i centrum och gåtan om det spökade i hennes hus. I Silverpojken är det mer fokus på Aladdin. Hans föräldrar har ekonomiska problem, deras restaurang går inte så bra och nu har någon dessutom börjat stjäla mat om nätterna. Om det inte blir bättre snart måste familjen kanske flytta tillbaka till Turkiet och det vill Aladdin inte alls.

 

Aladdin får reda på att en silverskatt som stals för hundra år sedan kan finnas kvar i Åhus och han blir helt fokuserad på att hitta den. Om han hittar den och mattjuven kommer allt att lösa sig. Flera gånger ser han en mystisk pojke som inte lämnar spår i snön efter sig. Är det han som är mattjuven eller vad vill han? Kommer han från flyktingbåten i hamnen eller inte? Och vem är egentligen Silverpojken?

Som i Glasbarnen får det mesta sin förklaring men inte allt. Glasbarnen läste jag högt för Viggo (8 år) men fick läsa större delen för mig själv då han tyckte att den blev för läskig. Silverpojken har jag läst för mig själv redan från början då jag tänkte att den kanske skulle vara lika läskig men det tyckte jag inte att den var. Man behöver inte ha läst första boken för att kunna läsa den här men i första boken presenteras karaktärerna så det är väl ändå att rekommendera att läsa den först.

Silverpojken är inte lika läskig eller spännande som Glasbarnen men jag gillar att Kristina Ohlsson tar upp flyktingproblematik som gör att boken känns väldigt aktuell och det är så härligt med Aladdins reaktion när hans pappa pratar om flyktingarna och att många vill att de ska åka hem till sina länder. ”Men då måste vi ju absolut bo kvar, sa han argt. Tänk om alla som vill dela med sig sticker!”

 

Standard