Bilderböcker, Noveller, Pristagare, Slukaråldern, Ungdomsbok

Nu är Augustpriset redan avklarat men…

…eftersom jag inte fått ändan ur vagnen förrän nu så kommer några ord om böckerna som var nominerade till Augustpriset i barn och ungdomskategorin. Hade förstås tänkt skriva om böckerna innan priset utsetts men nu blir det på det här viset i stället. Bästa barn och ungdomsbok blev Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg.

Dumma teckning av Johanna Thydell och Emma Adbåge – Den här boken läste jag både själv och högt för Viggo och Lilly. Det passade väldigt bra att läsa boken för dem eftersom den handlar om en lillasyster och en storebror och hur det kan bli när det inte går som man vill. Mycket hög igenkänningsfaktor och båda tyckte att det var en ganska rolig bok. Själv tycker jag att den är fantastisk och att det är en bilderbok som jag även som vuxen kan stå ut med att läsa flera gånger – vilket är rätt så viktigt när det gäller bilderböcker. Jag älskar Emma Adbåges bilder.

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg – vinnaren. Jag är med i en konstförening som till stor del består av äldre damer och en del av dem målar själva. Vid ett ateljébesök vi gjorde började en av dem att prata om hur det var att som barn och ung kvinna inte få någon förståelse från omgivningen och stöttning i sitt skapande. Konst var helt onödigt och bortkastat för henne att ägna sin tid åt. Med det i åtanke tyckte jag att det var intressant att läsa Fågeln i mig flyger vart den vill om konstnären Berta Hansson. Jag läste den med stor behållning och tycker att det är en väldigt fin bok men är tveksam till om mina barn skulle uppskatta den. Jag tror faktiskt inte det.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson – Skulle jag önska att Viggo ville läsa själv för jag tror att han skulle gilla den. Den här boken är både lite läskig men också väldigt rolig och det är förstås en superkombination när det gäller böcker som ska locka den yngre läsaren. Lilla Hon som är så rädd för allt och som så gärna vill leka i kuddrummet på skolan men som inte får vara med för de andra barnen. De skrämmer henne med berättelser om alla skolans spöken och lovar att hon ska få vara i kuddrummet om hon först går upp på vinden…

Anrop från inre rymden av Elin Nilsson – Noveller. En ungdomsbok men flera bra noveller och alla med hög igenkänningsfaktor. Tycker att det var roligt att en novellsamling blev nominerad och jag kommer nog att knåpa ihop ett inlägg om någon novell eller två. Behöver ju trots allt ta ett ryck med mitt novellsudoku innan året är slut.

För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson – Kände jag inte alls för att läsa ut. Det kan bero på att jag befinner mig i en liten lässvacka igen eller så är det bara det faktum att jag inte känner för att läsa om ungdomar som inte mår bra, Cancer och frikyrkor. Det är möjligt att jag plockar upp den någon annan gång men nej, inte vad jag var på humör för just nu. Men ska sägas att de böcker av Johanna Nilsson som jag har läst (ut!) har jag tyckt väldigt mycket om.

Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson – Jag hade främst tänkt läsa boken för Lilly men hon var inte på det humöret (hon vill bestämma själv vad hon vill höra) så då läste jag för Viggo i stället. Han är 9 år och hade inte så mycket att säga om boken. Den var väl ok, tyckte han. Inte så översvallande precis men han är som sagt inte den primära målgruppen heller. Själv tyckte jag att det var en tankeväckande bok. En bok som öppnar upp till samtal men det är inte en bok jag skulle vilja läsa kväll efter kväll.

Slutligen ett stort grattis till alla pristagare!

  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru – Årets svenska skönlitterära bok
  • Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer- Årets svenska fackbok
  • Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg – Årets svenska barn- och ungdomsbok
  • Den röda cykeln av Saga Miketinac – Lilla Augustpriset

 

Standard
Ungdomsbok

Wink Poppy Midnight

Titel: Wink Poppy Midnight

Författare: April Genevieve Tucholke

Översättare: Carina Jansson

Förlag: Bonnier Carlsen (2017)

Wink – en rödhårig liten tjej från en smått udda familj. Verkar inte bry sig om vad andra tycker om henne. Eller?

Poppy – en snygg,populär och elak tjej som inte bryr sig om vad andra tycker om henne. Eller?

Midnight – killen som ser skaplig ut och hamnar i mitten. Bryr han sig?

Midnight och hans pappa flyttar till ett nytt hus när mamman och brorsan har dragit till Frankrike. Nya grannarna blir Wink och hennes familj och genast uppstår ett intresse mellan dem. Men så är det Poppy. Midnight har varit Poppys älskare/pojkvän/leksak och hon har inte lust att låta honom slippa undan så lätt. Midnight som länge har varit kär i Poppy har tröttnat på henne och ser flytten som en nystart.

En hjälte, en skurk, en lögnare – men vem är vem? Läsaren får följa alla tre i korta avsnitt och kanske bilda sig en egen uppfattning. Jag gillar idén med att alla personer rymmer flera lager inom sig, att alla inte är enbart onda eller goda men själva berättelsen är ganska tunn och slutet känns mest skumt när det kommer till en av karaktärerna.

Boken är okej läsning för stunden men kommer snart vara bortglömd.

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Vi är fortfarande på landet och vädret är grått. I går var det bättre och då passade jag på att jogga en liten sväng. Det var riktigt skönt.

Söndag, söndag, söndag. Då tycker Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten att vi ska dela med oss av vad vi läser med små smakbitar. Utan spoilers förstås.

Jag har börjat läsa ungdomsboken The Hate U Give av Angie Thomas och smakbiten kommer från sida 109 för det är så långt jag har läst.

”Du har inte frågat mitt barn om den där polisen än”, säger mamma. ”Du frågar henne bara om Khalil, som om han själv var orsak till att han är död. Som hon sa, han sköt inte direkt sig själv.”                                                                                                                                             

Vi vill bara få hela bilden, mrs Carter. Det är allt.” 

Ett-ett-fem dödade honom”, säger jag. ”Och Khalil gjorde ingenting fel. Hur mycket helare kan bilden bli?”                                                                                                                   

Femton minuter senare lämnar jag polisstationen med min mamma. Vi vet båda en sak:

Det här är bullshit.

Standard
Ungdomsbok

Kronprinsessan

Titel: Kronprinsessan (The Heir)

Författare: Kiera Cass

Översättare: Carina Jansson

Förlag: B Wahlströms (2017)

Fjärde boken i serien The Selection men i den här boken är det inte America som har huvudrollen utan hennes dotter Eadlyn, kronprinsessan. America träffade prinsen (numera är de kung och drottning) när hon hamnade i urvalet och nu vill de att Eadlyn ska se om hon kan hitta sin blivande i en liknande urvalsprocess. Anledningen till att de vill ha ett urval är för att det är oroligheter i landet och de hoppas att flytta folkets fokus till en positiv begivenhet. Så från de tidigare böckernas bachelor är det den här gången dags för bachelorette.

Eadlyn är (förstås) måttligt intresserad av det hela men hon känner att hon måste hjälpa sin familj så hon går med på idén men med förbehållet att hon inte ska behöva gifta sig om det inte finns någon hon fastnar för. Hon ska uthärda de tre månaderna som urvalet ska pågå men har inte tänkt sig att bli kär och hon har planerat att få kandidaterna att självmant lämna slottet.

Liksom de tidigare böckerna är Kronprinsessan en beroendeframkallande bladvändare. Ja, det är ganska fånigt men jag kan inte låta bli att läsa. Jag gillar också att jag inte är helt säker på vilken kille Eadlyn kommer att bli tillsammans med i nästa bok även om jag har mina gissningar. Och givetvis måste jag läsa nästa bok för att se om jag har rätt.

Standard
hbtqi, Ungdomsbok

Saker ingen ser

Titel: Saker ingen ser

Författare: Anna Ahlund

Förlag: Rabén & Sjögren (2017)

Nej, jag tycker inte lika mycket om Saker ingen ser som jag gjorde om Du, bara. Å andra sidan tyckte jag väldigt mycket om Du, bara så det säger kanske inte så mycket om min inställning till Saker ingen ser.

Jag tycker att Saker ingen ser har en ganska smart berättarteknisk utgångspunkt. Vid nyår kommer Sebastian på att hans nyårslöfte ska vara att kyssa en ny person varje månad. Okej. Då förstår vi som läsare att vi ska få vara med om ett år i den här boken. Som läsare förstår vi också att det kan bli problem med det nyårslöftet.

Sebastian är bara en av personerna vi får följa i boken och han kysser både tjejer och killar och det är ingen som lyfter på ögonbrynen för den sakens skull eller på något vis tråkar honom. Det tycker jag är bra. Som person känns Sebastian omogen och lite dryg. En sån där kille som vet om att han är snygg och kan charma människor och som därför inte anstränger sig ett dugg om han inte har lust. Rätt så odräglig med andra ord.

Förutom Sebastian får vi följa några andra personer som ingår i hans kompisgäng eller går på samma skola. Johannes som läser Karin Boye och försöker måla. Boye och måleri som hans storasyster tyckte om. Hon som begick självmord.

Yodit som är den senaste i kompisgänget och försöker hitta sin plats. Hon målar också.

Fride och Miriam som är ett par. Ett tag i alla fall.

Linn som gillar vintageklänningar och är kompis med en gammal tant. Tvillingbrorsan Aron som går natur och lyssnar bl.a. på The Cure.

Den var okej, den här boken. Det händer inte sådär jättemycket utan vi får följa ungdomarnas vardag månad för månad. Jag tycker om Saker ingen ser men jag känner inte att jag kommer någon av karaktärerna riktigt nära. Jag hade föredragit färre och djupare karaktärer. Hellre mer Yodit och Johannes och skippa Fride och Miriam som är tråkiga och onödiga karaktärer. Det känns som att de får vara med bara för att en karaktär ska få vara ”hen”.

Och just ja, sexet. Det är massa sex i den här boken också och för det mesta väldigt problembefriat. Här är det sex utan kroppsnojor. Skönt men kanske inte helt trovärdigt, egentligen.

Standard
Fantasy, Ungdomsbok

Visheten vaknar

Titel: Visheten vaknar

Författare: Elin Säfström

Förlag: Gilla böcker (2017)

Jag vill börja med att säga tack! Tack Elin för att du har skrivit en bok som lämpar sig ypperligt om man vill ta sig ur en lässvacka!

I våras läste jag En väktares bekännelser som är första boken om Tilda Modigh. Hon är väktare och hennes uppgift är att hålla ordning på Stockholms rådare; troll, tomtar, älvor med flera så att de inte blir upptäckta och avslöjade av vanligt folk.

I Visheten vaknar är det trollen som är i farten. De ska fira Vishetens dag, en gammal högtid som kräver människooffer vilket Tilda och hennes mormor, som också är väktare, förstås måste förhindra. Dessutom har en vittra blivit kidnappad, Tildas hund Dumpe blivit sjuk och mamman har börjat dejta en naturälskande hurtbulle. Samtidigt är Tilda en vanlig sextonåring med allt vad det innebär med kompistrassel och kärleksbekymmer.

Älvpojken Vide finns med även i den här boken och han är allt bra charmig, tycker jag men så är det förstås Hakim. Hakim är kär i henne men vad tycker Tilda egentligen om honom?

Som det framgår av min inledning så är det här en bok jag tycker om. Jag minns att jag reagerade på berättartonen när jag läste första boken men att jag kom fram till att jag gillade den pladdriga tonen för att den kändes så rätt med Tilda som berättare. Att börja läsa den här boken var att återse en kär bekant och det är samma berättarton som gäller. Sedan måste jag tillägga att vardagen blir lite roligare när man tänker sig att A-lagarna man ser i parken och skränande fotbollshuliganer egentligen är troll. Vi ser det bara inte…

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Det är söndag och dags att göra som många andra, nämligen dela med mig av en smakbit. Det är Mari med Flukten fra virkeligheten  som uppmanar oss till det men förstås utan att avslöja för mycket. Inga spoilers, tack!

Det var några söndagar sedan jag var med och bjöd på en smakbit men nu har jag äntligen kravlat mig upp ur lässvacketräsket och ser fram mot en ordentlig läshöst när det är mer tillåtet att sitta inne och läsa då vädret utanför är regnigt och trist. Som i dag. Det har regnat mer eller mindre hela dagen.

I går läste jag ut Saker ingen ser av Anna Ahlund och min smakbit kommer från sidorna 314-315.

– Ditt problem är att du aldrig har lyssnat på dem.

– Jag har lyssnat på The Cure, säger Sebastian.

– Närdå?

Sebastian knäcker knogarna och låtsas tänka efter. Aron föser undan sin lugg.

– Säg en låt.

Sebastian kliar sig på kinden.

– Eh.

Aron väntar, och börjar skratta när Sebastian inte svarar.

– Jag visste det, säger han. Du har inte ens hört dem.

Han går fram till sängen, sätter sig och drar åt sig datorn.

– Jag är bara dålig på titlar, säger Sebastian. Jag kan ju ha hört en låt utan att veta vad den heter.

– Ja, eller hur, säger Aron utan att titta upp. Sjung en, då.

– Eh. Sebastian försöker nynna på en låtsasmelodi. Humtidum, ooh, sad sad, ooh.

Aron tittar upp från datorn. Det rycker i hans mungipa.

– Humtidum?

Hans röst är låg och raspig.

– Ooh, sad sad, ooh, säger Sebastian.

 

1992 köpte jag mina första cd-skivor när jag var på språkresa i England (innan jag ens hade en cd-spelare) och The Cure var en av dem, tillsammans med Guns´n roses och hits från 60-talet. Hyfsat blandad musiksmak. Jag var förstås tvungen att lyssna på The Cure när jag läste Saker ingen ser. Fungerade mycket bra som soundtrack/bakgrundsbrus kan jag säga.

Standard
En smakebit på söndag, Ungdomsbok

En smakebit på söndag

Söndag igen och det innebär att jag gör som Mari med norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss till. Delar med mig av vad jag läser, med små smakbitar, spoilerfritt förstås!

Jag är den här söndagen ganska generös för jag tänkte slå på stort och bjuda på två smakbitar. Den första smakbiten kommer ur boken Vända världen rätt (Holding up the Universe) av Jennifer Niven. Det är en ungdomsbok som jag läste ut i går och som jag tyckte väldigt mycket om.

Jag mal vidare, med Bailey som hejarklack, ända tills luften går ur mig. Jag sjunker ner på sängen och säger: ”Varför bryr sig folk så mycket om hur stor jag är?” Hon svarar inte, tar bara min hand och håller den. Hon behöver inte svara, för det finns inget svar. Utom att bara små människor – de som är små på insidan – inte tycker om att man är stor. (Sida 127)

Den andra boken tänkte jag påbörja i dag och anledningen till att jag väljer att läsa den just nu är att det var Libbys (smakbiten ovan) favoritbok. Jag gillar när en bok leder till en annan på det viset. Boken är We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson. När jag köpte den gick jag helt på omslaget och nu ser jag fram emot att läsa den. Den börjar så här:

My name is Mary Katherine Blackwood. I am eighteen years old, and I live with my sister Constance. I have often thought that with any luck at all I could have been born a werewolf, because the two middle fingers on both my hands are the same length, but I have had to be content with what I had. I dislike washing myself, and dogs, and noise. I like my sister Constance, and Richard Plantagenet, and Amanita phalloides, the deathcup mushroom. Everyone else in my family is dead. 

Så nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och passa på att läsa min bok i lugn och ro innan resten av familjen kommer upp.

En fortsatt trevlig söndag till er alla!

 

Standard
Slukaråldern, Ungdomsbok

Ellen, dellen

Titel: Ellen, dellen

Författare: Maria Gripe

Förlag: Modernista (2017)

Ellen, dellen publicerades första gången 1974.

Maria Gripe var en av mina favoritförfattare när jag var barn men jag tror inte att jag läste Ellen, dellen då. Det var alltså inte av nostalgiska skäl jag valde att läsa boken nu. Det bara blev så. Den stod frontad på biblioteket och sånt faller jag ganska lätt för…

Många av Maria Gripes böcker handlar om ett identitetssökande och det gör Ellen, dellen med. Boken handlar om högstadieeleven Fredrika som byter personlighet och brottas med vem hon egentligen är.

Jag tycker väldigt mycket om Fredrikas pappa. Pappan som inte håller måttet och som Irma sparkar ut. Irma är Fredrikas mamma men hon vill att barnen ska säga Irma och inte mamma till henne. Irma är en lyckad människa, en förebild och det är Florence och Filip också, Fredrikas syskon. De har många vänner och vet hur man för sig. Fredrika håller sig för sig själv och trivs med det men en dag bestämmer hon sig för att ta plats. Hon vet hur man tar för sig, det har hon sett Irma göra i hela sitt liv och hon blir utan konkurrens klassens ledare. När hon en dag tycker att det är fånigt att skratta åt klasskamraten Britt tystnar de andra i klassen allt eftersom och Britt söker sig till Fredrika. Det var inte riktigt vad Fredrika tänkt sig men hon tar ändå Britt under sina vingar.

Det är en hoppfull bok men med mörka drag. Pappan som var lycklig till dess han fyllde 18 men sedan dess varit mer eller mindre olycklig. Föräldrar som varken ser eller uppskattar sina barn. Boken kom ut 1974 men när jag började läsa den kände jag att boken i vissa delar kunde vara skriven i dag med Irma och Florence som starka feminister.

Jag tyckte om Ellen, dellen men mina favoriter från barndomen håller jag av mer. Jag vet inte hur många gånger jag satt i köket och käkade ostmackor och samtidigt läste böckerna om Hugo och Josefin. 

Standard
Dystopi, Ungdomsbok

The Selection 1 2 3

Titlar: The Selection: Ceremonin (1), Eliten (2), Den utvalda (3)

Författare: Kiera Cass

Översättare: Carina Jansson

Förlag: B. Wahlströms (2016 & 2017(del 3))

Jag kunde inte låta bli att låna hem de här böckerna när jag såg dem i bibliotekshyllan. Jag trodde att det var en trilogi men så var det visst inte. Två delar till finns det och fjärde delen kommer på svenska nu i dagarna. Men det är med andra personer (tror jag) så nog kan man läsa de här böckerna som en trilogi utan att läsa kommande böcker tänker jag.

Efter en sådan läsupplevelse som Den underjordiska järnvägen var ville jag ha lite raka motsatsen. Med det menar jag inte att jag ville läsa ”skit” utan mer att jag inte ville läsa en roman utan i stället byta genre helt för att inte bli besviken över att läsa en bok som inte var lika bra som den jag precis läst. Så då började jag läsa Ceremonin. Slukade den och slukade de bägge andra böckerna också när jag ändå var i gång under helgen.

Någon har sagt mig att det är beroendeframkallande att titta på Bachelor och så var det att läsa den här trilogin. Handlingen är som i Bachelor också. I det här fallet är det en prins som ska utse sin tillkommande bland 35 tjejer. Det sägs att det är en lottdragning där slumpen avgör vilka som kommer till slottet för att ”vinna” prinsen men riktigt så är det inte. Många är redan valda på förhand. Tjejerna kommer från olika skikt i samhället och alla i landet är graderade i en skala 1-8 där åtta är det lägsta. America kommer från en konstnärsfamilj och är en femma. Hon är musiker.

Människor är inte fria att gifta sig hur som helst över gränserna och America och Aspen som är en sjua har smugit och träffats i smyg i två år. Han uppmuntrar henne att söka till Urvalet och hela hennes familj vill det också men själv är America inte intresserad av det. Hon är inte intresserad av prinsen utan ser fram mot ett liv med Aspen.

Sen blir det förstås inte så.

Det är en dystopisk lättvariant med en förtryckarregim och rebeller i söder och norr och mycket är som böcker av det här slaget är med en självständig tjej i huvudrollen, bitchen finns förstås och givetvis fin vänskap. Jag är lättfångad och har en trevlig lässtund även om det inte är högklassig litteratur direkt.

Omslagen känner jag mig lite splittrad till. Jag gillar färgerna men poserna på första och sista boken är väldigt märkliga tycker jag. Särskilt eftersom America, ja, vad jag tycker om namnet lämnar jag osagt, inte ger intryck av att vara en poserande person utan väldigt naturlig och reagerar snabbt utan att tänka på eventuella konsekvenser.

Standard