Fantasy

Stad av aska

Titel: Stad av aska (City of Ashes)

Författare: Cassandra Clare

Översättare: Jan Risheden

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

Eftersom jag vaknade alldeles för tidigt i morse och inte kunde somna om så skriver jag några rader om en bok jag har läst ut nu i veckan.

Stad av aska är andra boken i Cassandra Clares serie The Mortal Instruments.

Om du inte har läst serien men av någon anledning känner att du vill göra det, behöver du inte vara orolig att jag ska spoila handlingen i boken. Det finns ingen handling att spoila. Clary Fray och alla andra personer i boken springer lite hit och dit och dräper demoner och räddar varandra. Det är ungefär så. Jo, visst händer det lite mer också men nej, inga detaljer här inte! Och jag tycker att den här sammanfattningen säger en del.

Alltså, rent objektivt är det här inte en bra bok av så många anledningar men jag kan ändå inte sluta läsa. Jag får nog se den här boken och bokserien som guilty pleasure för min del för lite pinsamt är det att erkänna att jag förmodligen kommer svälja nästa bok också…

Standard
Listor och sånt

Böcker jag borde läsa A – Ö

Jag är en person som gillar att plita ner listor. Sedan blir det inte just mycket mer än en lista som jag glömmer bort. Därför tänkte jag att den här listan plitar jag ner på bloggen, då kan jag lätt se den och ändra och uppdatera om jag skulle känna för det. Den här listan består av böcker (och författare) jag vill läsa (mer eller mindre…) och som jag har haft länge i bokhyllan och alltså egentligen redan ”borde” ha läst.

Auster – När ska jag egentligen ta och läsa New York trilogin?

Bulgakov – Mästaren och Margarita ska jag läsa i år för den finns med i min boktolva.

Calvinos Kosmokomik har jag haft med i hett i hyllan och jag borde ge den chansen snart.

Dostojevskij. Suck. Började på Idioten och kände mig som en sådan. För länge sen…

Ekman – Ja, jag ska läsa! Vet inte riktigt vad jag ska prioritera bara för jag har några olika titlar att välja på. Kanske börja med Häxringarna?

Fogelström – Har bara läst Mina drömmars stad och vill läsa fortsättningen. Någon gång.

Galbraith – Rowling som deckarförfattare. Varför har jag inte redan läst Gökens rop?

Hesse – 10 tunna böcker i hyllan men bara en läst (Stäppvargen i gymnasiet). Varför?

Ishiguros Den otröstade har jag oläst i hyllan. Mycket konstigt eftersom jag gillar Ishiguro och riktigt grottade ner mig i hans böcker för något/några år sedan.

Ja, jag har Joyce Ulysses i hyllan men sannolikheten är betydligt högre att jag tar mig an hyllvärmaren Pappa pralin av Jörgensdotter först.

King – Det finns massor av böcker av denne Stephen i hyllan. Daniels gamla böcker och nyare titlar som snälla grannar skänkt bort. Och pinsamt att erkänna. Jag fyller 40 år i år och har aldrig läst en bok av King! Jag vet att det måste åtgärdas.

Zenia Larsson – en bokkvartett som flyttade in från min mormors bokhylla.

Moberg. Flera somrar i rad har jag tänkt börja på Utvandrarna men det har inte blivit av. I år ska det bli av men det kanske är bäst att inte invänta sommaren utan bara börja en vanlig sketen måndag? Finns med i min boktolva för Moberg har jag aldrig läst. Skäms nästan. Eller inte nästan.

Némirovsky finns också med i min boktolva i år. Kom igen!

Ohlssons Gregorius tror jag att jag kommer att gilla. Jag hade en tanke för länge sedan att läsa om Doktor Glas parallellt men jag tog aldrig tag i det. Så varför inte bara läsa?!

Paolini – Läste Eragon för massor av år sen men blev väl inte riktigt fast, trots det har jag ju några delar till i hyllan. Eftersom jag helt glömt Eragon borde jag läsa om den först. Eller så kör jag bara en omförflyttning – från min hylla till Viggos hylla. Han kanske kommer tycka om dem så småningom?

Que?

Roy – De Små Tingens Gud. Say no more. Jag borde ha läst den med tanke på hur länge den stått i hyllan och hur uppskattad den var när den kom.

Sem-Sandberg – De utvalda. Inte så gammal bok om jag jämför med alla andra hyllvärmare men ändå en bok som borde vara högprioriterad.

Tooles Dumskallarnas sammansvärjning ska ju vara en jätterolig bok. Det är nog därför jag inte har läst den.

U

Vallgren – Den vidunderliga kärlekens historia

Waugh – En förlorad värld 

Xingjian – Ha, jag hade en oläst författare på X också! En ensam människas bibel har stått i hyllan i bra många år…

Yates – Easter Parade

Zweigbergk – Jag har redan bockat av henne i min boktolva men det var med en tunn biblioteksbok. Jag har ju några egna böcker i hyllan som jag borde läsa. Som t.ex. Ur vulkanens mun.

Å

Ä

Östergren – Nej, jag har fortfarande inte läst Gentlemen.

 

Standard
Hett i hyllan, Roman

Hett i hyllan #20

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Så skriver Bokföring enligt Monika och den här torsdagen är min heta bok Valvets hemlighet av Sylvie Crossman och Michel Gabrysiak. Boken är från 1990 men jag skulle gissa att i min hylla har den bott sedan början av 2000-talet. Lite av baksidestexten:

Egypten, på 1000-talet den västliga världens centrum, ett land som blomstrade tack vare sina vidsträckta handelsförbindelser. Judar, muslimer och kristna har levat sida vid sida, men nu hotas jämvikten och toleransen till följd av en ekonomisk kris. 

Med den judiske bankiren och handelsmannen Nahray ben Nissim i spetsen föresätter sig en grupp köpmän att avstyra hotet. De sänder en karavan till Ghana med varor för att köpa guld, som ska stabilisera ekonomin. Hela företaget hotas genom intriger och grymhet från fundamentalistiska muslimer och utländska köpmän.

Jag vet precis varför den är oläst. Den lockar mig helt enkelt inte och jag förstår inte hur boken hamnat i min hylla från början. Kanske tänkte jag att ”det här är säkert intressant” för på baksidan står även att boken har en verklighetsbakgrund. Med bl.a. brev och diverse andra dokument ska författarna återskapat ett ”kritiskt skede i Egyptens historia”.

Okej, jag ska påbörja den här boken i år. (Ha, säkert!) Jag lär väl märka ganska snabbt om det är en bok jag vill läsa eller om det är ett tack, men nej tack och då är det verkligen på tiden att den får vandra vidare och ge plats åt en annan bok.

Standard
Veckans bokbloggsfråga

Veckans bokbloggsfråga

Det var ett tag sedan jag var med och svarade på veckans bokbloggsfråga som Carola med Barnboksbloggen håller i. Men eftersom vädret i dag inte uppmuntrade till lek i parken och det inte är dags för middag riktigt än så finns det helt plötsligt lite extra tid. Men nu blir jag långrandig, här är Carolas fråga:

Vilken ej längre levande författares författarskap saknar du allra mest? Skulle du vilja att någon fortsätter skriva böcker i dennes anda, så som sker med till exempel Gösta Knutsson (det ges ut nya bilderböcker om Pelle Svanslös lite nu och då) eller som i fallet med Stieg Larssons milleniumserie som ju David Lagercrantz skrev en fjärde del till?

Den här frågan var inte så lätt men jag tänker som så att det är väldigt få författare (döda) som jag har läst allt av. Även bland mina favoriter har jag en hel del kvar att läsa, som t.ex. av Selma Lagerlöf. Det är sällan jag gottar ned mig i hela författarskap men två författare som jag upptäckt på senare år är Neil Gaiman och Kazuo Ishiguro. Båda lever och har hälsan (vad jag vet) och kommer förhoppningsvis skriva massor av nya böcker i framtiden men jag har fortfarande flera titlar som redan finns, kvar att läsa. Det känns toppen!

Till den andra frågan. Nej, jag känner inte att någon annan författare behöver skriva en fortsättning på något jag tycker om. Det känns onödigt. Jag läser hellre något nytt om det är en bra författare men jag motsätter mig inte idén som sådan.

Jag känner mig inte så sugen på att läsa fortsättningen av milleniumserien, tyckte att det räckte mer än väl med tre böcker. Däremot kan jag förstå att det finns ett intresse från både läsare och förlag att få en fortsättning med tanke på vilken succé trilogin var.

Standard
En smakebit på söndag, Noveller

En smakebit på söndag

Tänk att det redan är söndag igen. Den här veckan har gått fort. Mari med bloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att dela med oss av vad vi läser med små smakebitar på söndagarna. Enda regeln är inga spoilers!

Jag läser fortfarande Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 men jag läser andra böcker också. Jag har precis läst första novellen Flykten i novellsamlingen Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea och det är ur den boken min smakebit kommer från. Jag har valt prologen (sida 7-8) som smakebit.

Den där skäggige europén påstod att kapitalismen är en värld av mörker medan kommunismen är en värld av ljus.

Jag är en eldfluga som lever i ljusets värld, men mitt öde är att lysa bara i mörker, och jag hävdar högt och ljudligt att om mörkret är en natt utan måne är den skäggiges ljusvärld en avgrund svart som beck.

Jag har bott i Nordkorea i femtio år som en talande robot, som en man under oket. Mina berättelser har jag skrivit driven inte av talang utan av förbittring, och jag har inte använt bläck och penna utan mina egna benpipor och tårar av blod.

De är lika karga som öknen, lika torftiga som stäppen, lika ömkliga som sjuklingar, lika klumpiga som grova stenverktyg. Men ändå, käre läsare, ber jag dig: Läs dem!

Standard
Essäer, fakta och sånt där svårkategoriserat

Män förklarar saker för mig

Titel: Män förklarar saker för mig (Men Explain Things to Me)

Författare: Rebecca Solnit

Översättare: Helena Hansson

Förlag: Daidalos (2015)

Jag har precis läst en bok som jag tycker att väldigt många människor borde läsa, nämligen essäsamlingen Män förklarar saker för mig.  Det är en lockande ironisk titel på en bok och vad första essän i samlingen heter. Essän börjar också med en komisk anekdot om när författaren var på en fest och värden när han får höra att hon precis skrivit en bok om Muybridge avbryter henne och börjar prata om den väldigt viktiga boken om Muybridge som hade kommit ut. Givetvis visar det sig att det är hennes bok han pratar om…

Det är hög igenkänningsfaktor för ja, jag har också varit med om män som förklarar och berättar saker för mig som jag redan vet. För det är förstås det Rebecca Solnit menar och hon skriver också att hon givetvis inte har någonting emot att män lär henne saker hon inte redan vet.

Men från det i alla fall på ytan lite komiska fortsätter Solnit sin essäsamling med att skriva om trakasserier, kvinnomisshandel, våldtäkter och mord på kvinnor. Om att det är kvinnor som blir tillsagda att inte klä sig som slampor eller undvika vissa områden för att inte bli våldtagna, inte män som blir tillsagda att hörrni, låt bli att våldta. Om män som tycker sig ha rätt till kvinnors kroppar och hur kvinnor tystas ner och misstros när de väl säger någonting.

Och ändå är det än i dag så att när en kvinna säger något besvärande om mäns olämpliga uppträdande, utmålas hon som galen, paranoid, ondskefull och konspiratorisk, som en patologisk lögnare, en gnällspik som inte fattar att alltihop är på skoj, eller allt detta på en gång. (144-145)

Solnits essäsamling handlar om att se mönster, att få en helhetssyn i patriarkala samhällsstrukturer. Egentligen är det väl inte något nytt under solen men den tunna boken Män förklarar saker för mig är ändå en sorts ögonöppnare och mycket intressant läsning. Det är också en betydligt mer lättläst bok än vad jag hade väntat mig. Hade som vanligt tänkt läsa en essä i taget och dra ut på läsningen men jag blev fast och läste hela boken i dag.

Läs den och diskutera den!

Standard
Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 21 – 24 april

Att jag gärna sover lite längre när det är helg var inte något som Lilly tog någon som helst hänsyn till i morse. Till råga på allt vaknade hon tidigare än när klockan ringer på vardagarna. Varför?! Eller, jo, hon sa att hon var hungrig men eftersom frukosten fortfarande står kvar på bordet så var hon visst inte alls särskilt hungrig.

Jaja, jag satte mig med morgonkaffe och boken Män förklarar saker för mig när jag fixat frukost till barnen och det är inte så dumt. Nu är det dags för andra koppen kaffe och lite bloggläsande och bloggskrivande. Tänkte börja med att vara med i Annikas bokbloggsjerka. Den här gången undrar Annika vad vi tycker om karaktärernas betydelse.

Hur avgörande är karaktärerna tycker du? 

Det är klart att karaktärerna är viktiga. Hur viktiga beror lite på vad det är för typ av bok. Ibland kan jag ha svårt för böcker där jag inte alls tycker om huvudpersonen, den kanske har en personlighet som jag inte tycker om. Ofta kan boken vara väldigt bra ändå trots att jag inte tycker om huvudpersonen, det är ju heller inte alltid meningen att man ska göra det.

Det viktiga är nog snarare att karaktärerna känns trovärdiga och inte för ”platta” än att jag kommer ”överens” med dem. Men jag har märkt att jag är olika ”förlåtande” i olika typer av böcker. Jag är betydligt mer kräsen och krävande när jag läser en mer litterär bok än när jag läser exempelvis fantasy. Och visst kan jag fortsätta läsa en bok även om jag tycker att någon karaktär inte är så välskriven om handlingen och språket i övrigt är bra. Det kan till och med vara så att om handlingen är bra tänker jag inte så mycket på hur karaktärerna egentligen skildras om det inte är något som verkligen sticker ut. På något sätt har jag ju skapat mig bilder av hur karaktärerna är även om det inte alltid är vad som faktiskt står i boken.

Standard