Roman

Hett i hyllan #26

Bokföring enligt Monika skriver:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ja, tänk att det redan är torsdag igen. En torsdag då vädret har varit av skiftande natur. Varmt och soligt och rätt som det är en störtskur. Det gäller att ha paraplyet med sig!

Men nu var det dags för veckans hyllvärmare. Jag har plockat ut boken Mästaren vid vägens slut av Magnus Alkarp. Den har nog stått i hyllan sedan början av 2000-talet.

År 1927 påträffas resterna av ett privatbibliotek strax utanför Alexandria. Bland de mer välbevarade manuskripten finner arkeologerna tre brev från åren 70-71 e. Kr. De visar sig innehålla en ögonvittnesskildring från en expedition till det övre Germanien som beordrats av kejsar Vespasianus.

Mästaren vid vägens slut är en myllrande historisk skröna, humoristisk, våldsam och smärtande sorglig, en berättelse så levande att det känns som om man hela tiden befann sig vid huvudpersonens sida. (En del av baksidestexten)

 

Standard
Memoarer/biografier, Roman

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule

Titel: Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (En finir avec Eddy Bellegueule)

Författare: Édouard Louis

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2015)

Självbiografisk roman.

Eddy bor i en liten industriort i norra Frankrike där männen går direkt från skolbänken till fabriken och kvinnorna är hemmafruar eller jobbar med att tvätta gamlingar i röven. Männen super och slåss och hela samhället är ”macho”, även kvinnorna pratar om andra kvinnor på ett nedvärderande sätt, att ”hon behöver kuk hon”. Eddy passar inte riktigt in. Redan tidigt noterar omgivningen hans feminina rörelser och han får höra gliringar. Han försöker ändra på sig själv och bli en ”hårding”. Han blir tillsammans med en tjej och intresserar sig mer för fotboll men allt känns bara fel. Han vill bara bort.

Jag har precis läst ut den här boken och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig och är inte helt säker på om jag riktigt kommit fram till vad jag tycker om den heller. Miserabla självbiografiska uppväxtskildringar är inte riktigt vad jag brukar välja att läsa, tvärtom och det här är inte en bok jag skulle kunna ha plockat upp när som helst. Eftersom jag precis hade läst en söt och trevlig ungdomsbok så kändes det okej med mindre mysfaktor och därav bokvalet.

Och mindre mysfaktor blev det. Helt klart var det fel lunchläsning när jag samtidigt som jag åt min mat läste om hur Eddy blev tvingad av två äldre killar på skolan att käka upp spottloskorna de precis harklat ur sig på hans jacka. Det var inte någon aptitretare direkt.

Det är en tunn bok men ändå tog det några dagar att läsa den för det är inte trevlig läsning men samtidigt är det lättläst språk och väldigt mycket rakt på. En helt okej bok får jag väl ändå säga att det är. Varken hiss eller diss.

Édouard Louis är född 1992 och har hyllats för sin självbiografiska debutroman.

Standard
Ungdomsbok

Tre saker jag inte vet om dig

Titel: Tre saker jag inte vet om dig (Tell me three things)

Författare: Julie Buxbaum

Översättare: Cecilia Falk

Förlag: Lavender Lit (2017)

Jessies mamma dog för drygt två år sedan och nu har hennes pappa gift om sig med en rik kvinna som bor i Los Angeles. Jessie och pappan flyttar från Chicago till nya frun och hennes son och Jessie börjar i en ny skola där hon har svårt att passa in. Hon längtar tillbaka till Chicago och bästa vännen. Då får hon mejl från Någon Ingen som erbjuder Jessie hjälp med att navigera i skolan. Vilka hon bör bli vän med eller försöka undvika och andra goda råd om skollivet. Jessie undrar om det är någon som driver med henne men efter en riktigt rutten dag i skolan bestämmer hon sig för att chansa och lita på Någon Ingen. Snart kommer de varandra nära och Jessie försöker komma på vem hen är. Kanske är det den hon hoppas?

Ja, boken hade ett ganska förutsägbart slut men det gör absolut ingenting. Det var några timmar med en söt och småcharmig historia. En perfekt sträckläsningsbok för stunden och ibland är det precis vad jag vill ha.

Standard
Helgfrågan

Helgfrågan vecka 23

Mias bokhörna håller i Helgfrågan och den här gången undrar hon kort och gott:
  • Vad tycker du om överraskningsexemplar?
  • Bonusfråga: Vilken är din bästa sommarlåt?
  • Ja, alltså, eftersom jag inte får recensionsexemplar så skulle det verkligen komma som en total överraskning om det kom en bok i lådan som jag inte beställt själv från någon nätbokhandel. Jag kan tänka mig att det är på gott och ont med både recensionsexemplar och överraskningsexemplar. Trevligt om det är en bok man vill läsa men annars kanske mindre kul. Och väldigt trångt i hyllorna måste det bli!
  • Bästa sommarlåten? Den var svår. Men Sakta vi gå genom stan med Monica Zetterlund är fin och sen är det förstås alltid härligt med En blomstertid nu kommer på skolavslutningen. Då känns det att det är sommar!
Standard
Fantasy

Naondel

Titel: Naondel – Krönikor från Röda klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

Förlag: Förlaget & Berghs förlag (2016)

I slutet av förra året läste jag Maresi av Maria Turtschaninoff och eftersom jag tyckte om den ville jag såklart läsa Naondel. Naondel är andra boken (i Krönikor från Röda klostret) men utspelar sig före Maresi. Böckerna går att läsa helt fristående.

Naondel handlar om kvinnorna som grundar det Röda klostret. Med egna ord berättar de sina historier. Boken börjar med Kabiras berättelse. Hon har som uppgift att vårda en magisk källa och när hon träffar Iskan, visirens son och blir förälskad visar hon källan för honom och avslöjar dess krafter. Det skulle hon inte ha gjort. Han är maktgalen och utnyttjar källans krafter för att nå dit han vill. Kabira blir hans fru och sedan kommer fler kvinnor till Iskans harem. Kvinnorna flyr efter många år och grundar det Röda klostret.

Jag har haft Naondel hemlånad från biblioteket ett bra tag och nosat på den några gånger och läst några få sidor. Trögstartad skulle man kunna tro, men så är det inte alls. Det går snabbt att komma in i boken och man är fångad direkt men ibland känner jag att det är så svårt att läsa, eller för all del se, svek av olika slag och när jag läser om Kabira vill jag bara ropa nej! när hon visar honom källan eftersom jag som läsare vet vad som kommer att hända. Eller ja, jag vet ju inte precis vad som kommer att hända men jag vet att ett svek är att vänta.

Naondel är en välskriven och spännande bok och när jag väl satte mig ner för att läsa var det svårt att sluta för alla kvinnornas historier var väldigt fängslande. Jag kommer med all säkerhet att läsa fler böcker av Maria Turtschaninoff.

Standard
En smakebit på söndag, Roman

En smakebit på söndag

Den här veckan har bara runnit iväg med kalas, Lillys 5-års-kontroll på BVC, våravslutning med konstföreningen, skolavslutning för Viggo och dessutom helt okej väder så jag har knappt hunnit blogga själv eller läsa andras bloggar men nu tänkte jag inleda söndagen med just det genom att vara med med en liten smakebit på söndag som Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har valt en smakbit ur boken Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis. Jag tänkte börja läsa den i dag så därför kommer smakbiten från början av boken.

Från min barndom har jag inte ett enda positivt minne. Jag vill inte påstå att jag aldrig, under dessa år, upplevde känslor av lycka eller glädje. Jag menar bara att lidandet är diktatoriskt: det utplånar allt som inte omfattas av dess ordning.

Två pojkar dök upp i korridoren, den förste var lång och rödhårig och den andre kort och kutryggig. Den långe rödhårige spottade fram Här fåru rätt i käften.

Spottloskan rann sakta över mitt ansikte, gul och tjock, som sådana där slemklumpar med stark och kväljande lukt som äldre och sjuka brukar harkla upp. De båda pojkarnas gälla genomträngande skratt Kolla horungen han har käften full. (Sida 11)

Standard
Ungdomsbok

Den jag var

Titel: Den jag var (What I was)

Författare: Meg Rosoff

Översättare: Helena Ridelberg

Förlag: X Publishing AB

Jag har tidigare läst två böcker av Meg Rosoff. Så har jag det nu och Justin Case, två böcker som jag tyckte om så därför tänkte jag mig att det var ett ”säkert kort” när jag plockade med mig Den jag var hem från biblioteket. Jag hade inte hört talas om boken tidigare men jag lockades av baksidestexten.

En disig morgon på 1960-talet, en strand någonstans utmed den engelska östkusten. En disciplinerad grupp internatskoleelever kommer springande på led. Det unga berättarjaget får nog och sätter sig ner, intill ett fallfärdigt skjul. Högt där ovanifrån hörs fåglars hesa skrin. Så skingras plötsligt hans tankar av en främmande röst: ”Vad gör du här?”

Mötet ska komma att förändra allt.

Jag erkänner villigt att jag gillar böcker med internatskolor och i den här baksidestexten är det inte mycket av innehållet som avslöjas och sånt gillar jag också. Därför tänkte jag inte heller avslöja så mycket mer om handlingen.

Men vad jag tyckte att den här boken var segstartad! När jag hade läst 50 sidor kände jag ärligt talat inte något större sug att fortsätta. Jag var inte fångad alls och kunde lätt ha struntat i att läsa vidare och det hade dessutom gått några dagar då jag läst en annan bok som lockade mer. Främsta anledningen till att jag ändå inte gav upp var mest av praktiska(!) skäl. Jag skulle gå och lägga mig och eftersom klockan var mycket ville jag inte börja läsa en ny bok, enklast att fortsätta med en redan påbörjad!

Kanske hade min begynnande lässvacka avtagit för när jag hade läst några sidor till i boken och sjunkit in i berättartempot så tyckte jag bättre om den och när jag kommit ännu en bit tyckte jag än mer om boken. Nu när jag har läst ut den tänker jag att Den jag var är en sådan bok som växer allteftersom. Den är på ytan ganska enkel men innehåller väldigt mycket. En bok som man med fördel kan diskutera och då kanske den växer ytterligare?

 

För den som läst boken; Jag blev överraskad, vet inte vad jag riktigt tyckte om just det.

Standard