img_1028
Slukaråldern

Brorsan är kung!

Titel: Brorsan är kung!

Författare: Jenny Jägerfeld

Förlag: Rabén & Sjögren (2016)

På sommarlovet är elvaårige Måns i Malmö. Där blir han kompis med Mikkel som precis som han gillar att åka skateboard. De blir till och med blodsbröder. Men en dag tycker Mikkel att Måns har ljugit om vem han är. Mikkel får nämligen syn på Måns pass och i passet står det inte Måns utan Michelle.

Men Måns är Måns nu. Mamma har fattat och accepterat det men för pappa tar det lite längre tid att fatta och farmor tror att det hela är en fas som går över.

Det här är bok för slukaråldern, 9-12, men jag tycker som vanligt att en bra bok passar för alla åldrar. Och det här är en bra bok och en viktig bok som jag hoppas att många läser; barn, ungdomar och vuxna. Det är också en väldigt rolig bok. Full med humor som fick mig att dra på smilbanden många gånger men samtidigt så fin så att jag blev tårögd. Somliga skulle kalla mig alldeles för blödig. Det är en bok om vänskap, acceptans och att stå för vem man är.

 

Standard
img_1013
En smakebit på söndag, Noveller

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att varje söndag dela med oss av en liten smakebit av vad vi läser men utan att spoila handlingen.

Jag läser just nu flera böcker men har valt att bjuda på en smakbit ur Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier. Det var just genom en smakbit en söndag som jag först fick kännedom om boken (tack, Hanneles bokparadis). Jag visste inte att det var hon som skrivit Fåglarna (eller snarare glömt för den informationen måste jag ju ha fått på en föreläsning som handlade om filmen Fåglarna). Boken består av fem noveller och jag har läst de första två och i dag har jag tänkt läsa den tredje som heter De blå linserna. Den börjar såhär, på sida 131:

Det här var den dag då bandaget skulle tagas bort och de blå linserna sättas in. Marda West sträckte upp handen och kände på gasbindan med lager på lager av bomull under. Äntligen skulle hennes tålamod få sin belöning. Dagarna hade blivit till veckor efter hennes operation och hon hade legat där, hade inte känt några kroppsliga plågor bara det okända mörkret, en negativ känsla av att världen och livet runt omkring gick henne förbi. Under de allra första dagarna hade hon haft smärtor som barmhärtigt lindrats av bedövningsmedel, men så lade sig smärtorna, löstes upp och hon kände bara en stor trötthet som de försäkrade henne var en reaktion på chocken. Och själva operationen hade lyckats. Här fanns ett definitivt löfte. Lyckats hundraprocentigt.

Så nu vet ni vad jag kommer att läsa till morgonkaffet!

 

 

Standard
img_1042
Roman

Sorgen bär fjäderdräkt

Titel: Sorgen bär fjäderdräkt (Grief is the thing with feathers)

Författare: Max Porter

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: ETTA (2016)

Jag erkänner att jag saknar en lucka i min bildning. Sorgen bär fjäderdräkt ska visst vara en parafras på Ted Hughes berömda diktsamling om kråkan. Jag har inte läst den eller något annat av Hughes. För mig har han mest varit ett namn, ett just ja, han som var gift med Sylvia Plath. Därför har jag säkert missat någon poäng men det kan inte hjälpas och boken gick utmärkt att läsa även med min bildningslucka (får väl täppa igen den om tillfälle ges) ska sägas.

En pappa och hans två söner sörjer mamman som dött. När deras sorg är som djupast ringer det på dörren. Det är den fjäderklädda sorgen, Kråkan, som bestämmer sig för att stanna hos familjen så länge som det behövs. Precis som sorgen har många uttryck har även Kråkan det. Vi får följa Kråkan, pappan och pojkarna.

Jag vet inte hur jag ska genrebestämma den här boken. Det är inte en traditionell roman inte heller en novellsamling eller diktsamling. Det är lite hopplock, en gott & blandat-påse som på baksidan sägs vara en ”bok byggd på lika delar roman, fabel och drama.” På samma sätt är det en bok med många känslor. Det är mycket humor och det är nog humorn jag uppskattat mest under läsningen blandat med de små kloka anekdoterna. Det är en tunn liten bok med mycket innehåll.

Citat från sid 81-82

Pappan

Till min bästa vän sa jag Hon skulle bli sur på mig om jag stannade en extra dag på grund av fotbollsfesten vid avslutningen eftersom vi hamnar mitt i semestertrafiken då. Min vän sa Du måste sluta tänka på det där viset och dra in henne. Man får skilja mellan sorg och opraktisk besatthet.

Jag var opraktiskt besatt av henne redan innan, sa jag. Träffar du någon? sa han. Och pratar igenom saker och ting? Det gör jag, sa jag. Är han bra? Väldigt bra.

Jag blev full i skratt vid tanken på Kråka i ett arbetsrum, Kråka som pickar ut en faktura, Kråka som rekommenderas av en allmänläkare och omfattas av sjukvårdssystemet. Kråka som med en huvudskakning dissar Winnicott, men motsträvigt gillar Klein.

Ja, sa jag till min bästa vän. Du behöver inte oroa dig, jag får hjälp.

Standard
img_1001
Helgfrågan

Helgfrågan v.7

Vilka är dina bästa bokreatips? 
Var handlar du helst dina reaböcker?
Det är veckans helgfrågor som bloggen Mias bokhörna (och Johannas deckarhörna)ställer. Jag kommer att handla på Akademibokhandeln (presentkort ja!) och säkert på nätet också. Det kommer att bli en del böcker gissar jag men har inte planerat så många i förväg. Villette av Charlotte Brontë, En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt och Ja till liv! av Liv Strömquist är dock tre böcker som jag vet kommer följa med mig hem på onsdag. De två första har jag redan läst och vet att jag gillar. Kanske läser jag aldrig om dem men jag tror faktiskt att jag kommer att göra det.
Standard
img_1017
Ungdomsbok

Ordbrodösen och lite svammel

Titel: Ordbrodösen

Författare: Anna Arvidsson

Förlag: Rabén & Sjögren (2017)

 

Den här boken har jag sett och läst om på oräkneliga bokbloggar vid det här laget och det tycker jag är intressant. Innan boken kom var det många som såg fram mot att läsa den och jag gissar att många som har hunnit med att recensera den har fått den som härlig bokpost från förlaget. Jag skulle säga att det här är en riktigt het (och hajpad) bok i bokbloggsvärlden just nu men när spiller det över på resten av boksverige? Om jag inte läst bloggar undrar jag hur lång tid det hade tagit för mig att plocka upp den här boken, när hade jag upptäckt den? Hade jag upptäckt den?

Ja, nu gissar jag att om jag slumpvis stött på Ordbrodösen på biblioteket så hade jag lockats av titeln, läst baksidestexten och tänkt att ja, det här måste jag såklart läsa! Men det får mig ändå att undra, vad har jag missat alla andra år? Jag som inte har bloggat särskilt länge och heller inte direkt läst bokbloggar förrän jag själv börjat blogga, vilka hajpade böcker har jag helt missat eller hur lång tid har det tagit mig att upptäcka dem? Är bokbloggar först med att upptäcka böcker? Når ”bokbloggshajpade” böcker alltid ut utanför bokbloggsbubblan? Väldigt intressant fråga tycker jag. Om någon har något att säga i frågan så vill jag gärna ta del av det!

Men nog av mitt svammel nu.

Ordbrodösen var det. Det är ett ord som Anna Arvidsson hittat på och fyllt med innehåll. En kvinna som är ordbrodös kan genom sina skrivna ord styra tankar och handlingar hos den som läser dem utan att den som läser är medveten om det. En ordbrodös har med andra ord en väldigt stor makt. Förmågan går i arv men det är inte förrän på 18-årsdagen som kraften ger sig tillkänna och testas under ett inträdesprov. Det hela är bara en enkel ceremoni och ingen ordbrodös har någonsin misslyckats. Inte förrän det är Albas tur. Alba som bor med sina morföräldrar då bägge hennes föräldrar är döda. Alba som bara har sett en framtid som ordbrodös. Varför ger sig inte kraften till känna? Vad har gått fel?

Det är en bok om ordens betydelse, om relationer och val. Om att tro på sig själv och att ta kontroll över sitt liv. Ungefär så.

Det är en spännande bok som jag tyckte mycket om och jag tror att det är en bok jag kommer att minnas länge. Kanske bidrar titeln till att jag kommer minnas boken, titeln är väldigt bra och lockar verkligen till läsning. Boken riktar sig främst till unga vuxna men jag tycker att det är väldigt snävt. Jag tänker mig att den här boken kan läsas av både yngre och äldre läsare.

Standard
img_1044
Bokvinst

Tack!

Visst är det härligt att få bokpost?

Jag hade turen att vinna en bok som Anna med bokbloggen Och dagarna går… (och Kulturkollo) lottade ut och den kom i går.

Boken heter Istvillingar och är skriven av S. K. Tremayne. På framsidan får man rådet att inte läsa den ensam i sommarstugan eftersom ”det är en osedvanligt läskig spökhistoria”. Låter lovande!

 

Standard
img_1045
Hett i hyllan, Roman, Ungdomsbok

Hett i hyllan #12

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

Alltså, torsdag igen och dags för Hett i hyllan som Bokföring enligt Monika har kommit på för att vi inte ska glömma vad som göms i våra hyllor.

Den här gången har jag valt en bok som jag tror att jag har köpt på en bokrea för många år sedan. Boken är Pappa Pralin av Anna Jörgensdotter. Det är hennes debutbok och den kom 2002. Handlingen beskrivs såhär:

Pappa Pralin är berättelsen om Andrea, åren mellan tjugo och tjugofem. Andrea längtar efter sånt som inte finns, letar efter sånt man inte kan hitta, och äter fyraprocentig mjukost fast hon egentligen vill ha tjugoåttaprocentig hushållsost. Hon vill sätta tänderna i Casper, i livet, men inte kan jag väl, inte får jag väl, inte vågar jag väl det. Säjer Andrea som även kräks upp chokladen och stoppar i sej piller istället för att skratta, gråta, sjunga, vråla. Hur hänger allt ihop? Hänger det ihop? Kanske finns alltid chansen att börja om, göra annorlunda. Spola filmen till början, spela in den på nytt.

Jag tycker att det är konstigt att den fortfarande är oläst då jag har uppskattat senare böcker (eller bok?) av Anna Jörgensdotter samtidigt så känner jag mig så trött på unga kvinnor som kräks. Känns som risken är överhängande att Andrea är en person jag kommer att störa mig på när jag väl läser boken.

Standard