Slukaråldern

Zombiefeber

Titel: Zombiefeber

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)

Herberts föräldrar är döda och han bor tillsammans med sin farfar i Eldsala. Farfar har lite problem med hälsan och folk från kommunen pratar om att Herbert kanske måste flytta till en ”riktig” familj. Men skulle det gå så långt har han planerat att rymma, hans bästa kompis Sally är också med på noterna. Om Herbert rymmer följer hon med för storasyster Miranda är ändå så jobbig.

Det är en väldigt varm sommar och gott om getingar. En dag kommer en mystisk man till farfars pensionat och i samma veva börjar människor bli sjuka. De får feber och deras ögon blir röda och till råga på allt börjar de bete sig väldigt konstigt…

Jag har tidigare läst Kristina Ohlssons barnbokstrilogi som börjar med Glasbarnen. Zombiefeber är första delen i en ny trilogi där andra boken Varulvens hemlighet precis har kommit ut. Jag har också läst första boken i hennes deckarserie om Fredrika Bergman. Det alla böcker har gemensamt är att de är välskrivna med en bra historia.

Jag gillar Zombiefeber. Det är en spännande historia och när min son blir lite säkrare i sin läsning kommer jag sätta den här boken i hans händer liksom den tidigare trilogin jag har läst. Jag började läsa Glasbarnen högt för honom men han tyckte att den var för läskig. Det säger något om hur bra Kristina Ohlsson faktiskt är på att skapa spänning som riktigt kryper in på skinnet. Jag som vuxen tyckte väl inte att Zombiefeber var läskig men jag läste ändå med spänning och ville veta vad som skulle hända.

 

Standard
Bokköp, Nytt i hyllan

Nytt i hyllan i april

  • Än skyddar natten av Anna Lihammer
  • Villanden av Henrik Ibsen
  • Butcher´s crossing av John Williams
  • Sputnikälskling av Haruki Murakami
  • Glaskupan av Sylvia Plath

 

Lihammer har jag aldrig läst någon bok av men när nu någon ville rensa ut den här så tänkte jag – varför inte? Risken är i och för sig ganska stor att den förblir oläst i min hylla och sedan rensas ut…

Sedan blev det tre böcker på loppis. När jag gick i gymnasiet läste jag Et dukkehjem på norska så varför inte läsa Villanden också? Det borde gå finfint. Och jag var en av dem som gillade Stoner så varför inte läsa Butcher´s crossing någon gång? Murakami är en författare jag vill stifta lite närmre bekantskap med. Jag gillade Kafka på stranden och Efter mörkrets inbrott och har tänkt läsa mer. Någon gång.

Glaskupan har jag läst. Jag har till och med ägt en pocketutgåva av den en gång i tiden som rensades ur hyllan någon gång efter läsning. På senare tid har jag funderat en del på att läsa om den för det var en bok som inte fastnade alls hos mig och många verkar ju onekligen tycka om den mycket och när jag såg den för en tjuga på Stadsmissionen så… Det är ganska spännande att läsa om böcker. Jag gör det inte så ofta men när jag väl gör det så är det intressant att se om läsupplevelsen blir en annan. Böcker kan både växa och krympa vid omläsningar, smaken kan ändras genom åren. Ett exempel för min del är Räddaren i nöden som jag läste första gången 1999 och sedan 2014 fast den gången på engelska. Oj, andra gången var det ju en bra bok som gjorde mig nyfiken på att läsa fler böcker av Salinger. Första gången däremot, vilken tråkig och intetsägande bok!

Men nu kom jag från ämnet. Nya böcker i hyllan var det visst. Fler böcker än så här blev det tack och lov inte den här månaden.

Standard
En smakebit på söndag, Slukaråldern

En smakebit på söndag

Det bästa med den här söndagen måste väl ändå vara att helgen fortsätter med en till ledig dag i morgon. Och att det ska bli varmt och skönt är inte så dumt det heller.

Mari med bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att om söndagarna dela med oss av små smakebitar ur böckerna vi läser utan att spoila handlingen.

Jag läser fortfarande både Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 och Anklagelsen – Förbjudna berättelser från Nordkorea av Bandi, mina två senaste söndagssmakbitar. Jag läser också Trippelmordet i Uddevalla av Bodström & Lampers men det är inte heller ur den jag plockar dagens smakbit. Min smakbit kommer i stället ur Kristina Ohlssons barnbok Zombiefeber som jag tänker läsa i dag.

En geting surrade utanför Herberts öppna fönster. Han kröp ner under täcket trots att det var så varmt. Det var något konstigt med getingarna. Och det var något besynnerligt med främlingen också. Herbert kunde inte sluta tänka på honom. Varför kom han mitt i natten? Och varför var det blod på en av väskorna? (s. 12)

Standard
Slukaråldern

Katitzi & Katitzi och Swing

Titel: Katitzi & Katitzi och Swing

Författare: Katarina Taikon

Förlag: Natur & Kultur (2015) (1969 & 1970 första gången)

Mitt första minne av Katitzi är i form av seriealbum som jag läste som barn och nu när jag har läst boken i dag minns jag så väl en del av bilderna. Rut(tan) och fröken Larsson på barnhemmet och hur Katitzi sprang och gömde sig när hennes pappa kom för att hämta hem henne.

Jag tycker att det är så bra att Natur & Kultur har gett ut Katarina Taikons böcker om Katitzi igen och jag tänker läsa dem alla för det gjorde jag inte som barn. Katarina Taikon skrev om sin barndom så Katitzi det är förstås hon. Den här boken börjar med Katitzi på barnhemmet. Tiden är slutet av 1930-talet/början 1940-talet. På barnhemmet har Katitzi många kompisar men Ruttan gör livet lite surare liksom den sura fröken Larsson. Ruttan får höra att Katitzi är zigenare och skriker det till henne. Varken Rut eller Katitzi själv vet dock vad en zigenare är. Pappan kommer och hämtar Katitzi och nu blir livet annorlunda. Nu får hon bo i tält och flytta runt för romerna får inte bo länge på samma ställe. Det blir också svårt att gå i skola.

När jag läser den här boken kommer många känslor fram, precis som det gjorde när jag läste seriealbumet som barn. Jag blir upprörd och arg över alla elaka människor och den orättvisa som Katitzis familj fick utstå (och alla romer) men även rörd när jag läser om de goda människor som faktiskt fanns. Skulle bara önska att dessa goda människor kunnat åstadkomma en förändring. Att det till slut blev en förändring till det bättre för romerna var till stor del Katarina Taikons förtjänst. Nu bor svenska romer i hus som alla andra och romerna vi lägger märke till i dag är de som kommer från andra länder som sitter utanför ICA och tigger.

Vid den här tiden var spriten ransonerad och motboken var ett slags ransoneringskort på sprit. Myndigheterna nekade romerna ransoneringskorten som gällde för mat, men gav dem motböcker till sprit.

– Regeringen tror visst att våra barn lever på sprit, brukade Paul säga. (s 242-243)

Den här boken fungerar säkert bra som högläsningsbok men annars skulle jag säga att det är en bok från 9 år och uppåt.

 

 

 

 

 

Standard
Börja läsa/lätt att läsa

Fler riddare avklarade

Efter att Viggo tagit/fått tre läsborgarmärken från Akademibokhandeln har det inte blivit lika mycket läsning men han har ändå läst tre böcker sedan dess. Det bästa av allt är att han läste dem frivilligt. En läste han en dag innan skolan, en annan läste han högt ur för Lilly en kväll och den tredje en dag efter skolan.

  • Slaget om borgen
  • Det hemliga brevet
  • Hur Rodrick blev riddare

Alla tre böcker i den lättlästa serien Riddarskolan. Slaget om borgen tyckte han bäst om för där var det äntligen riktiga strider, riddare mot riddare.

Jag tror att han har läst alla böcker med Riddarskolan så nu är det dags för andra spännande bokserier. För att han ska tycka att det är kul att läsa får det inte bli för mycket text och det ska vara spännande. I skolan har han läst en eller två böcker ur serien Häxmästaren så jag har lånat hem två av dem och håller tummarna att han ska läsa och gilla. Det lät som att han tyckte att det var spännande böcker när han berättade om handlingen men jag medger att jag inte riktigt hängde med…

Standard
Helgfrågan

Helgfrågan vecka 17

Dags att svara på Mias bokhörnas helgfråga som den här veckan lyder

  • Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare. 

 

  • Det är klart att det är positivt om en bok syns så mycket som möjligt så ett utskick till utvalda bokbloggare är klart smart. Om dessa sedan skriver positiva recensioner så lockar det läsare men jag har inte någon koll på vilka det egentligen är som läser bokbloggar.

 

  • Jag har inte fått något recensionsexemplar men jag går gärna till biblioteket när jag läst en bra recension som gjort mig nyfiken på en bok. Jag tror att det är många böcker jag skulle ha missat helt eller inte upptäckt förrän långt senare om jag inte läste bokbloggar, om böckerna inte fått mycket uppmärksamhet på annat håll. Jag har till exempel precis läst ut Elin Säfströms En väktares bekännelser och den hade jag kanske missat om jag inte läst om den på andra bokbloggar. En annan bok jag aldrig skulle plockat upp om jag inte läst en väldigt bra recension av den är Trippelmordet i Uddevalla. Så helt klart påverkar andra bokbloggar mitt val av läsning.
Standard
Fantasy

En väktares bekännelser

Titel: En väktares bekännelser

Författare: Elin Säfström

Förlag: Gilla böcker (2016)

Tilda, 15 år, är väktare. Hennes uppgift är att se till att alla tomtar, troll, vättar och andra sagoväsen sköter sig och inte blir upptäckta av människor. Tilda har tillsammans med sin mormor hand om Stockholmsområdet men nu är hon ensam eftersom mormor varit tvungen att åka till Norrland och hjälpa till där. Givetvis händer allt möjligt konstigt då. Jordvättar flyttar in i skolans källare och både barn och unga män försvinner. Något är på gång. Dessutom är Tilda kär i Hakim men han verkar bara ha ögon för den undersköna Natta och älvpojken Vide är väl rätt så konstig ändå?

När jag började läsa boken tyckte jag att den kändes väldigt pladdrig och var lite skeptisk till om det var en bok för mig. Jag kom hyfsat snabbt fram till att det var det trots att den pladdriga tonen fortsatte. Den är nämligen väldigt rätt med tanke på att det är Tilda som berättar och det är en välskriven bok i övrigt. Jag erkänner att jag inte är helt såld på upplösningen men överlag tycker jag att En väktares bekännelser är en charmig bok full med en härlig dos humor. Jag är väldigt förtjust i Tildas ”shit, vad pinsamt nu såg Hakim mig göra konstiga saker igen”. Det är en sådan klockren skildring av en tonåring då det mesta är pinsamt och stort fokus läggs på egna egot. Sedan blev jag nyfiken på älvpojken Vide, skulle gärna läsa mer om honom.

Standard