Mord och sånt där spännande, Veckans topplista

Veckans topplista v. 31 – Crimetime

Johannas deckarhörna har precis startat upp Veckans topplista och den här veckan gäller listan deckarförfattare. Vilka fem deckarförfattare vill du läsa mer av?

Jag är inte en alltför flitig deckarläsare men jag har lyckats knåpa ihop en lista ändå. Det fick bli en lista med fem deckarförfattare som jag inte har läst men som jag är nyfiken på.

  1. Jane Harper – Jag är nyfiken på Hetta efter att ha hört så mycket bra om den och hade turen att vinna en bok.
  2. Lucifer, ja, han är inte helt ny för mig då jag har läst någon roman av honom (Carl-Johan Vallgren). Jag har börjat läsa Skuggpojken som är första boken om Danny Katz.
  3. Ann ClevesDött vatten bytte jag till mig på en loppis här på landet. Jag tror inte att jag har läst någon bok av henne tidigare och jag är förstås nyfiken. Det som lockar mig mest är miljön på Shetlandsöarna.
  4. Thomas EriksonBländverk. En granne hade rensat böcker och jag tyckte att den verkade spännande. Jag hoppas att den är välskriven och att Alex King är trovärdig som beteendevetare.
  5. Caroline ErikssonDe försvunna. Rensade grannen också ut. Den lockar mig för att den inte är så lång(!), att den beskrivs som en psykologisk spänningsroman (som visserligen inte säger så mycket) och utspelar sig under sommaren.
Standard
Mord och sånt där spännande

Elakt spel

Titel: Elakt spel

Författare: Jan Mårtenson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)

Nu har jag läst min första Homandeckare. Jag vet att jag gjorde ett försök för en sisådär tjugo år sedan men då var det inte något som föll mig i smaken och jag läste aldrig ut boken, vilken det nu kan ha varit. Elakt spel är nummer 45 (!) i ordningen så man kan minst sagt kalla Jan Mårtenson produktiv. Jag hade turen att vinna en utlottning som Books & Dreams hade och då ingick den här bland böckerna.

Johan Homan är antikhandlare och i Elakt spel är det en gammal tavla av Gustav Klimt som får honom inblandad i en redig härva och till råga på allt blir han också mordmisstänkt. Tavlan snoddes från en judisk familj av nazisterna under andra världskriget och en arvinge till familjen ber Homan om hjälp att spåra upp den.

Det fungerade förvånansvärt väl att läsa Elakt spel fastän jag inte har läst någon Homan tidigare. Visserligen fick jag väl inte en så jättetydlig bild av Johan Homan som person. Jag trodde i början av boken att han var betydligt äldre än vad jag sedan förstod att han var för att nämna ett exempel.

Tonen i boken upplevde jag som rätt så pratig och det har jag ofta svårt för men i det här fallet var det något jag noterade och köpte rakt av. Historien var helt okej även om jag tyckte att den var rätt konstig. Varför skulle Homan agera privatdetektiv och fråga om tavlan till att börja med och sedan börja nysta i mordmotiv? Och framförallt vara så dum att han framför sina motivteorier till den han misstänker?

Jaja, nu har jag läst en Homandeckare och jag är varken avskräckt eller lockad till att läsa fler. Kommer det en bok i min väg vid rätt tillfälle så…

 

Standard
Mord och sånt där spännande

Första mötet med King

Mitt första möte med Stephen King gick över förväntan.

De allra flesta stiftar bekantskap med herr King under tonårstiden. Eller jag tror att det är så i alla fall. Det gjorde aldrig jag. Mamma hade Pestens tid i hyllan och den var dels alldeles för tjock och dels verkade den för läskig så jag tänkte att det där är nog inte för mig. Jag lånade hellre mormors Maria Lang, läste Eddings, Marion Zimmer Bradley och inte att förglömma böcker med passion (Gregory?) och blygsam romantik (Victoria Holt).

Så som sagt, läste King gjorde jag inte men jag har förstås sett en hel del oförglömliga filmatiseringar. Som exempel vet jag inte hur många gånger jag har sett Stand by me, helt klart en film som måste räknas som en av mina favoriter.

Jag har länge tänkt att jag ska läsa något av King och nu i sommar blev det äntligen av. Jag valde att läsa hans deckartrilogi med Bill Hodges. Två av böckerna hann jag beta av i Nellys läs-a-lot utmaning och den sista läste jag ut till morgonkaffet.

  • Mr Mercedes
  • Den som finner
  • Sista vakten

I första boken är det en knäppgök, Brady, som kör en bil rätt in i en folkmassa och kommer undan med det. Ett år senare kontaktar han Bill Hodges, han var en av poliserna som utredde brottet men är numera pensionär och tillbringar dagarna framför tv-n med en pistol bredvid sig. Bradys mål är att få Hodges att begå självmord men kontakten leder till att Hodges rycker upp sig och försöker hitta Brady. Det går nog att gissa hur det går.

I andra boken är det en annan knäppgök som är i farten. 1978 rånmördar Morris Bellamy sin favoritförfattare John Rothstein för att han är förbannad på vad han gjort med Morris favoritkaraktär och dessutom haft mage att sluta publicera böcker. Han kommer över pengar och Rothsteins anteckningsböcker som är många. Han gömmer bytet i en koffert, går och super skallen av sig för att han är förbannad, blackar ut och får ett långt fängelsestraff för en våldtäkt han begår under blackouten. Flera år senare hittar en pojke kofferten och Morris kommer så småningom ut ur fängelset…

I Sista vakten får vi träffa Brady igen. Han är numera på sjukhus och kan knappt röra sig eller prata men han verkar ändå på något vis få människor att begå självmord. Hur nu det är möjligt?

Det här är tre välskrivna och spännande böcker som definitivt ger mersmak. Jag tycker att alla tre böcker är bra men jag föredrar nog de två första. I dem är det mer humor och roliga formuleringar än i den sista som är mörkare och även om jag tycker att sista boken är bra så kan jag inte riktigt köpa den storyn fullt ut. Men så spännande!

Standard
Mord och sånt där spännande

Störst av allt

Titel: Störst av allt

Författare: Malin Persson Giolito

Förlag: Wahlström & Widstrand (2016)

Ja, det här är den där boken om en skolskjutning i Djursholm. Huvudpersonen Maja är anklagad för mord och nu följer en rättegång och en massa tillbakablickar.

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken eftersom väldigt många har tyckt väldigt mycket om den. Därför gav jag inte upp när jag läst drygt 100 sidor som jag inte tyckte var så fantastiska. Jag tyckte att det var en tjatig och seg inledning och på samma gång en både gnällig och dryg berättare i  Maja, huvudpersonen alltså.

Men på något sätt efter dessa 100 sidor så blev boken både bättre och mer intressant och svår att släppa även om jag störde mig på en liten petitess om Pippi Långstrump och rövarspråket. Maja, som verkade vara en person som läste en del borde ha bättre koll på sin Astrid Lindgren.

Jag förmodar att anledningen till att jag tyckte att boken blev bättre var att man fick veta mer och mer om Maja och hennes klasskamrater och hur det hela utvecklade sig för att sedan sluta som det gjorde.

Störst av allt hittar man i deckarhyllan och på omslaget står det att det är en rättegångsthriller. Jag tycker visserligen att det är en spännande bok men jag tycker att den kunde lika väl placeras in i hyllan med vanliga romaner. Rättegångar är det väl fullt av i många romaner också, tänker jag.

Standard
Mord och sånt där spännande

En smakebit på söndag

Förra helgen var det vi som hade barnkalas för Lilly och den här helgen är det Viggo som går på kalas hos kompisar. Det är verkligen kalastider!

På söndagarna tycker Mari med den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten att vi ska dela med oss av vad vi läser men förstås utan spoilers. Så det gör jag innan jag fortsätter med söndagens bestyr.

Jag har valt min smakbit ur boken Störst av allt av Malin Persson Giolito. Det är en bok jag länge varit nyfiken på och när den fanns inne på biblioteket så lånade jag den förstås. Du hittar boken i deckarhyllan men jag tycker att den skulle passa bättre i vanliga hyllan med romaner. Efter en väldigt seg inledning tog sig boken efter ungefär 100 lästa sidor och nu läser jag den ändå med visst intresse. Jag har hunnit till sida 205 så det är därifrån jag plockar min smakbit.

I sagorna står det att trollen spricker i solen. Jag tror att det ska betyda att om man bara exponerar det hemska, visar upp det, så slutar det att vara hemskt. Men i verkligheten, med riktigt vidriga saker, är det tvärtom. För mycket solsken och ”sanningar” och ”prata ut” och ”säg vad du känner” och ”våga diskutera dina problem” får folk att se vilket monster du är. Dina fula känslor syns lika tydligt som håriga vårtor.

Standard
Mord och sånt där spännande, Samhälle

Trippelmordet i Uddevalla

Titel: Trippelmordet i Uddevalla (Svenska brott 2)

Författare: Thomas Bodström & Lars Olof Lampers

Förlag: Norstedts (2017)

Minns ni trippelmordet i Uddevalla (mars 2015)? Två unga män och en ung kvinna hittades skjutna och det fick en hel del uppmärksamhet i Media.

Det här är boken om hur polisarbetet och rättsprocessen gick till i det fallet. Mordutredningen beskrivs i detalj. Det framkommer snabbt att de mördade männen rörde sig i kriminella kretsar och misstankarna om att mördarna finns i offrens bekantskapskrets kommer tidigt. Bevisen verkar peka på två bröder som är offrens barndomsvänner. De häktas och sedan får vi följa med i utredningen från början till slutet i Hovrätten.

Det här är verkligen inte min typ av bok och att jag plockade upp den beror enbart på en mycket uppskattande recension av Anette på bloggen justnujusthar som gjorde mig nyfiken. Min förutfattade bild av den här typen av böcker var att det skulle vara som att läsa ett förlängt kvällstidningsreportage där det frossas i makabra detaljer – ju värre desto bättre.

Så vad tycker jag då om boken?

I början var jag skeptisk till om jag skulle komma igenom boken, det var så många namn och nej, jag var inte fast från början. Jag läste andra böcker samtidigt som jag valde att prioritera före den här. Men jag läste vidare och när jag väl tog mig tiden att gotta ner mig i boken ordentligt så fastnade jag ändå ganska snabbt och läste vidare med stort intresse.

Jag har inte någon större kunskap om hur rättsprocessen i Sverige fungerar eller för all del hur mordutredningar går till och av den anledningen tyckte jag att Trippelmordet i Uddevalla var väldigt intressant läsning. Jag var heller inte särskilt insatt i det här fallet mer än att jag mindes morden, jag mindes t.ex. inte alls vad som hände sedan.

Trippelmordet i Uddevalla är en intressant och välskriven bok som på ett pedagogiskt och lättläst sätt går i genom hur det går till att ”lösa ett brott”. Vad som görs på en brottsplats, hur vittnen fungerar, hur offer och misstänkta kartläggs, vad som händer när någon häktas, hur domstolar ser på bevis och varför det kan bli så olika domar i tingsrätt och hovrätt. Kort sagt, hur en mordutredning och rättsprocess fungerar.

Kommer jag att läsa fler böcker i samma serie eller genre? Jag vet inte. Jag blev i alla fall inte avskräckt. Det var inte som att läsa ett sensationsreportage.

Standard
Mord och sånt där spännande

Askungar

Titel: Askungar

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Pocketförlaget 2010 (Piratförlaget 2009)

Jag är numera inte en alltför flitig deckarläsare om jag jämför med vad jag har varit men vad ska man läsa under påsken om inte en påskekrim? Jag hade en del hemma att välja på och valet föll på Kristina Ohlssons Askungar. Det är första boken om Fredrika Bergman och den serien har jag varit nyfiken på ett tag dels för att jag har hört så mycket positivt om den och dels för att jag har tyckt om Kristina Ohlssons barnböcker om Glasbarnen.

En flicka försvinner från ett tåg. Kommisarien Alex Recht och hans grupp med Peder Rydh och Fredrika Bergman får fallet som först verkar glasklart då flickans mamma och pappa inte har den bästa historien. De är inte längre tillsammans och han har dessutom misshandlat henne. Snart visar det sig att det inte alls är så okomplicerat som de först trott. En ung kvinna förstår däremot tidigt vem som har tagit flickan och varför. Det är en person som hon är väldigt rädd för.

Fredrika Bergman trivs inte toppen som akademiker hos polisen och både Alex och Peder har synpunkter på hennes person och hennes sätt att arbeta och poängterar gärna sina egna färdigheter. Peder Rydh har inte det bästa privatlivet. Hans fru fick en förlossningsdepression efter att ha fött parets tvillingar och han har flera gånger varit otrogen med en kollega inom polisen.

Jag tror att jag tyckte bäst om att läsa om deckargruppen snarare än själva fallet som skulle lösas. Kanske är det därför jag inte brukar läsa deckare så ofta? Försvunna barn och misshandlade kvinnor är också en vanlig ingrediens som jag inte tycker är så jättekul läsning.

Askungar är ändå en helt okej deckare måste jag säga. Det är en välskriven bok med en intrig som funkar även om jag tycker att den är rätt knäpp, men som sagt tyckte jag den främsta behållningen var gruppen och deras privatliv. Jag hade varit en stjärna om jag jobbat med Alex Recht och hans team. Jag tyckte att de var lite sena med att fatta motivet men ska det bli en bok så…

Jag har fler delar hemma om Fredrika Bergman som jag  säkert kommer att läsa men jag känner inte att jag har någon brådska.

Standard