Mord och sånt där spännande

Askungar

Titel: Askungar

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Pocketförlaget 2010 (Piratförlaget 2009)

Jag är numera inte en alltför flitig deckarläsare om jag jämför med vad jag har varit men vad ska man läsa under påsken om inte en påskekrim? Jag hade en del hemma att välja på och valet föll på Kristina Ohlssons Askungar. Det är första boken om Fredrika Bergman och den serien har jag varit nyfiken på ett tag dels för att jag har hört så mycket positivt om den och dels för att jag har tyckt om Kristina Ohlssons barnböcker om Glasbarnen.

En flicka försvinner från ett tåg. Kommisarien Alex Recht och hans grupp med Peder Rydh och Fredrika Bergman får fallet som först verkar glasklart då flickans mamma och pappa inte har den bästa historien. De är inte längre tillsammans och han har dessutom misshandlat henne. Snart visar det sig att det inte alls är så okomplicerat som de först trott. En ung kvinna förstår däremot tidigt vem som har tagit flickan och varför. Det är en person som hon är väldigt rädd för.

Fredrika Bergman trivs inte toppen som akademiker hos polisen och både Alex och Peder har synpunkter på hennes person och hennes sätt att arbeta och poängterar gärna sina egna färdigheter. Peder Rydh har inte det bästa privatlivet. Hans fru fick en förlossningsdepression efter att ha fött parets tvillingar och han har flera gånger varit otrogen med en kollega inom polisen.

Jag tror att jag tyckte bäst om att läsa om deckargruppen snarare än själva fallet som skulle lösas. Kanske är det därför jag inte brukar läsa deckare så ofta? Försvunna barn och misshandlade kvinnor är också en vanlig ingrediens som jag inte tycker är så jättekul läsning.

Askungar är ändå en helt okej deckare måste jag säga. Det är en välskriven bok med en intrig som funkar även om jag tycker att den är rätt knäpp, men som sagt tyckte jag den främsta behållningen var gruppen och deras privatliv. Jag hade varit en stjärna om jag jobbat med Alex Recht och hans team. Jag tyckte att de var lite sena med att fatta motivet men ska det bli en bok så…

Jag har fler delar hemma om Fredrika Bergman som jag  säkert kommer att läsa men jag känner inte att jag har någon brådska.

Standard
Mord och sånt där spännande, Tematrio

Tematrio – påskekrim

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser är deckare, något som många väljer att läsa i påsk. Påskekrim har blivit ett begrepp även i Sverige och allt som uppmuntrar till läsning är härligt. Men åter till Lyran och trion. Den här veckan är frågan:

Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur.

Deckare är en ganska liten del av min läsning men en trio ska väl till och med jag kunna knåpa ihop.

  1. Kalle Blomkvist är en given favorit hos mig. Nu är det visserligen bra många år sedan jag läste någon av Astrid Lindgrens böcker om Mästerdetektiven Blomkvist men när jag var barn läste jag dem flitigt hur många gånger som helst. Första meningen i Mästerdetektiven Blomkvist har jag själv citerat ganska ofta. ”Blod! Inget tvivel om den saken!”
  2. Johan Theorins böcker läser jag gärna, har särskilt tyckt om ”Ölandsböckerna”.
  3. Den senaste deckarförfattaren som jag läst mer flitigt är Carin Gerhardsen och hennes Hammarbyserie. Har inte riktigt läst alla böckerna men mer eller mindre och det är ovanligt att jag blir så intresserad eller fast i ”deckarvärlden”.
Standard
Boktolva, Mord och sånt där spännande

Isprinsessan

Titel: Isprinsessan

Författare: Camilla Läckberg

Hemkommen från fjällen och hurra! Nu har jag läst en bok ur min boktolva! Jag har aldrig läst någonting av Camilla Läckberg tidigare och tyckte att det var på tiden att göra det i år.

Isprinsessan är första boken om författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström som löser mord i krokarna runt och i Fjällbacka. I den här boken hittas en kvinna död i ett badkar. Kvinnan var en barndomskompis till Erica och hon blir inblandad i fallet. Erica och Patrik inleder också ett förhållande.

Jag måste erkänna att mina förväntningar inte var sådär jättehöga innan jag började läsa boken. Så vad tyckte jag då?

Nja. Jag måste nog säga att boken var bättre än vad jag trodde. (Jag läste ju ut den!) Den var ganska välskriven och hade hyfsad handling men jag klurade ut det mesta i förhand så på det viset var det inte så spännande men desto mer intressant att se om jag skulle ha rätt! Och roligt att jag hade det också!

Det är inte fullt ös medvetslös utan ganska lugnt tempo i boken och jag uppskattar att det inte är någon bestialisk seriemördare som härjar i Fjällbacka. Jag är glad att jag har läst Isprinsessan men det gav mig inte någon mersmak. Jag känner inte att jag behöver läsa mer av Läckberg men kan tänka mig att göra det om det skulle slumpa sig så. Så man ska aldrig säga aldrig!

 

Standard
Mord och sånt där spännande, Noveller

Mistlar och mord – fyra julmysterier

Titel: Mistlar och mord – fyra julmysterier

Författare: P.D. James

Översättare: Ulla Danielsson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2016)

Jag hade inte läst något av P. D. James på säkert femton år. Trodde jag, innan jag kom på att jag faktiskt läste När döden kom till Pemberly för inte så länge sedan, 2012 närmare bestämt. Men innan dess var det länge sedan.

Anledningen till att jag lånade den här boken på biblioteket var att den såg ”julig” ut och lite härliga mordmysterier med julkänsla var precis vad jag kände för att läsa. Dessutom passade det mig bra då jag tänkt att en novell om dagen fram till jul är ungefär vad jag hinner med att läsa. Så med början i söndags tog boken slut med sista berättelsen i går.

Mordmysterierna som är med i boken är

  • Julens tolv ledtrådar (1996) – Var det självmord eller mördades godsägaren? Dalgliesh hamnar av en slump mitt i fallet och löser det förstås.
  • Mistelmorden (1995) – P.D. James fick ofta frågan om hon varit inblandad i en verklig mordutredning och här får vi kanske svaret…
  • Ett mycket vanligt mord (1969) – En fönstertittare med makt att vittna till fördel för en man som står anklagad för mord. Hur står det till med samvetet?
  • Boxdalearvet (1969) – Är det rätt av Dalgliesh gudfar, tillika domkyrkoprästen att ta emot ”faster” Allies testamenterade pengar; var hon skyldig eller oskyldig till mordet på farfadern för 50 år sedan som hon frikändes från? Dalgliesh löser knuten.

Som synes var den första och sista berättelsen med P. D. James mest kända karaktär Adam Dalgliesh som huvudperson och den som löser ”fallen”. Jag har läst om honom tidigare någon gång men kan inte påstå att det är en deckarkaraktär jag särskilt lagt på minnet.

Första och andra mysteriet utspelas under juletid men så mycket jul var det inte i de andra två berättelserna och det var väl kanske lite snopet men å andra sidan var det mysteriet Ett mycket vanligt mord som jag tyckte bäst om och sämst var faktiskt den första trots jul och allt.

  • Om man vill bli överöst med jul och vinter så blir man lite besviken men det finns ju lite snö och lite jul i alla fall så kanske blir man halvnöjd.
  • Om man vill kunna gissa hur det ska gå så blir man ganska nöjd.
  • Om man vill läsa en lagom lång text i mysfåtöljen om kvällen med en kopp kaffe och en chokladbit till så blir man nöjd.

Kort sagt, fyra berättelser, lite förutsägbara och lite oförutsägbara också. En berättelse åt gången rekommenderas för annars blir det lite kaka på kaka. Gillar du Agatha Christie gillar du nog det här också eller om du är ett fan av Dalgliesh förstås.

 

Standard
Mord och sånt där spännande

Så var det dags för lite Rudberg

Titel: När klockan slår fem

Författare: Denise Rudberg

Förlag: Månpocket/Forum

Jag har så bra grannar. Eller i alla fall några bra grannar som till och från lämnar böcker i porten för andra att ta. Tack till er! När klockan slår fem var ett portfynd för ett tag sedan och när jag behövde en ”badbok” i veckan så fick den följa med. För den som inte vet vad en badbok är så är det helt enkelt en bok man kan läsa i badkaret. Då passar inte en biblioteksbok eller en bok man är rädd om i händelse av att boken i fråga skulle få ett ofrivilligt dopp. Nu brukar det aldrig hända men jag kan ge mig sjutton på att den dagen jag skulle bada med en favoritbok skulle det ske för så är Murphys lag.

Trodde ärligt talat inte att jag skulle läsa ut När klockan slår fem efter min första badomgång men efter badomgång nummer två (jag gillar att bada när jag är förkyld och frusen så det har blivit flera bad under veckan) så tänkte jag att okej då, jag gör väl det ändå. Boken är den femte delen i Rudbergs Elegant crime-serie (bara det ett rätt fånigt uttryck, men ok) och jag har inte läst någon innan så alla tusen personer var nya för mig. Först fick man följa en, sen en annan, sen en tredje och så lite vad som hände 1994 och lite fler personer och ja, handlingen är då den att det sker överfallsvåldtäkter på Östermalm. Unga kvinnor blir våldtagna och får håret avklippt och det hela verkar vara en serievåldtäktsman som härjade i Lund 1994. Ett offer blir mördat också och hennes pappa var visst polis i Lund och med på den tiden. Och en känd författare som råkade ut för snubben i Lund har blivit stalkad i alla år och hon har nu börjat dejta en polis i Stockholm. Och ja, herre gud. Och det hela är inte särskilt spännande eller överraskande heller för den delen. Och det är väl det som är det största problemet med denna bok.

Betyg: 2 (Och då får man ändå säga att det är godkänt för böcker som jag skulle ge en etta skulle jag inte läsa ut.)

Jag har tidigare läst ungdomsboken Tillsammans av Denise Rudberg. Den var bättre än den här.

 

Standard