En smakebit på söndag, Mord och sånt där spännande

En smakebit på söndag

Det känns som att jag börjar inläggen nuförtiden med att ”det var länge sedan jag var med på…” så jag hoppar den starten! 🙂

Astrid Terese med bloggen Betraktninger håller i smakbitarna som vi delar med oss av på söndagarna.

Jag läste Gökens Rop av Robert Galbraith (J.K. Rowling) nu i sommar och eftersom jag gillade privatdeckaren Cormoran Strike har jag nu börjat läsa Silkesmasken. Det gäller att beta av lite ur egna hyllan efter alla biblioteksböcker jag har läst i sommar.

Jag ska börja på kapitel 16, sidan 136 och det är där min smakbit kommer ifrån.

Strike visste i samma ögonblick som han vaknade nästa morgon att han inte låg i sin egen säng. Den var alltför bekväm, lakanen för mjuka; dagsljuset som stöpplade ett mönster ovanpå täcket föll in från fel sida av rummet och smattrandet av regn mot fönstret dämpades av fördragna gardiner. Han satte sig upp med hjälp av armstyrka och såg sig omkring med kisande blick i Ninas sovrum, som han bara hade fått en kort skymt av i lampljus kvällen innan, och fick se sin egen nakna överkropp i en spegel på väggen mitt emot; det mörka håret på bröstet utgjorde en stor, svart fläck mot den ljusblå väggen bakom honom.

Annonser
Standard
Mord och sånt där spännande

Annabelle

Titel: Annabelle

Författare: Lina Bengtsdotter

Förlag: Forum (2017)

Jag har sett den här boken hyllas (ja, några har väl inte varit lika översvallande positiva men så är det väl alltid) men har väl inte tänkt så mycket mer. Det är en deckare och jag läser sällan deckare så även om en bok i deckargenren fått fina lovord är det ändå inte något jag kastar mig över. I år däremot känns det som att jag läser betydligt fler deckare eller kriminalromaner än vanligt och när jag såg att min svärmor skulle sälja den här boken på loppis tänkte jag stopp! Den här vill jag läsa! och extrakul blev det när jag tyckte att jag kände igen Lina Bengtsdotter på bilden i boken. Lite googlande senare och jag fick det bekräftat, vi har pluggat svenska samtidigt på Södertörn…

Men nu några rader om boken.

En sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle i Gullspång. Kriminalinspektören Charlie Lager skickas tillsammans med sin kollega dit för att lösa fallet. Charlie kommer själv från Gullspång men det är inget hon skyltar med och hon har inte varit där på många, många år.

Det är en bra bok på så vis att jag hela tiden vill läsa vidare. Jag tycker mycket om språket och tempot i boken men jag tycker att sidohistorien som nystas upp känns onödig. Visst blir det en sorts förklaringsmodell till Charlies bakgrund och uppväxt och varför även hon har problem med alkohol men nja, det blir lite för mycket. Men med det sagt så är jag mycket nyfiken på att få läsa mer av Lina Bengtsdotter för Annabelle är en riktigt välskriven bok.

Standard
Mord och sånt där spännande, Pristagare

Tankar om Husdjuret

Titel: Husdjuret

Författare: Camilla Grebe

Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)

Husdjuret är nominerad till Årets bok 2018 och utsågs av Svenska Deckarakademin till Årets bästa kriminalroman 2017.

Om allt detta hade jag ingen aning när jag läste boken. Jag läste den på landet under midsommarhelgen – lånade av farmor (barnens) Helena.

Jag brukar aldrig vara en hejare på att återge handlingen i böcker mycket för att jag inte vill avslöja för mycket men mest för att jag är rätt lat av mig. Så här, bara i stolpar för att jag själv ska komma ihåg vilken bok det är jag har läst.

Glesbygden. Ormberg. Cold Case – Liten flicka. Malin (polis) tidigare ortsbo. Hanne (profilerare med dåligt minne). Jake (med en hemlighet). Flyktingar. Konstig släkt.

Saker jag störde mig på

  • kändes konstigt att en såpass ung och grön polis (Malin) hamnar i en mord- och cold case-utredning även fastän hon kände till orten – men just ung ålder vet jag att jag reagerar på i många deckare…
  • Malins planer på att gifta sig – varför då? För att bara komma ifrån hålan ordentligt och till Stockholm – men se sista punkten…
  • Hannes demens – skeptisk till att man kan hålla ordning och formulera sig om man inte minns vad man gjorde dagen innan eller nya människor utan att kolla anteckningar innan – och detta utan att omgivningen märker att något är galet?
  • Slutet kändes bara lite ”för mycket”
  • Väldigt gnäll om glesbygden
  • Ganska förutsägbar på området relationer… (tänker då kärlek och inte familj…)

Nu kan man tro att jag inte gillade boken men det gjorde jag faktiskt. Den var spännande och en riktig bladvändare , precis som en deckare ska vara. Det var också bara i början jag störde mig på petitesser som Malins unga ålder o.s.v. för sen sjönk jag in i boken och då var den svår att släppa. Jag gillade avsnitten med Jake bäst, tror jag. Ska erkänna att jag blev lite smårörd också vid Jakes systers agerande… Så fint, om du har läst förstår du vad jag menar och om du inte har läst…

… Nå, synd för dig!

Det ska bli intressant att se hur den står sig bland böckerna i Årets bok. Jag har inte läst någon annan nominerad bok men Stanna hos mig har jag planerat att läsa i sommar. Men det är en helt annan bok det!

 

 

 

Standard
Månadsrapport, Mord och sånt där spännande

Läst i mars & april

Mars

  • Nyckeln till Hinsides av Karin & Albin Alvtegen (Brombergs)
  • Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind (Norstedts)
  • Den tredje rösten av Cilla & Rolf Börjlind (Norstedts)

April

  • Svart gryning av Cilla & Rolf Börjlind (Norstedts)
  • Samtal med vänner av Sally Rooney (Albert Bonniers förlag)
  • Sov du lilla videung av Cilla & Rolf Börjlind (Norstedts)

 

Ja, vad ska jag säga? Jag har varit i en lässvacka och befinner mig fortfarande i den. Jag har hittills läst 16 böcker i år och det är en markant skillnad mot förra årets 47 böcker vid samma tidpunkt. Nyckeln till Hinsides läste jag högt för Viggo och vi tyckte båda att den var spännande. Han har bestämt sig för att läsa andra boken själv men än så länge verkar han inte riktigt ha kommit igång med den.

Springfloden gav mersmak och eftersom jag hade resten av serien i hyllan var det bara att fortsätta läsningen. Ganska skönt att bara plocka upp nästa bok även om det gick några dagar. Det jag uppskattar med paret Börjlinds böcker är att karaktärerna inte känns som slitna klichéer och jag gillar att böckerna fångar samtiden och lyfter upp dagsaktuella händelser. Sedan är det välskrivet och spännande också förstås.

Samtal med vänner läste jag med bokcirkeln. Jag hade inte (som vanligt känns det som) läst ut boken till cirkelträffen men läste ut den några dagar senare. Det var en helt okej bok men nu när det gått en tid sedan jag läste ut den känner jag nog att det inte är en bok jag kommer att minnas särskilt när året är slut; ung kvinna inleder en affär med en gift man, ungefär det.

  • Biblioteksböcker: 2
  • Egna hyllan: 4

 

  • Sverige 
  • Irland
Standard
En smakebit på söndag, Mord och sånt där spännande

En smakebit på söndag

Jag har precis följt Viggo till en kompis och just nu sitter jag och surfar runt med Vasaloppet som lite bakgrundstv. Längdskidor är utmärkt för det ändamålet. Men innan jag surfar vidare tänkte jag dela med mig av en smakbit.

Det är Astrid Terese med norska bloggen Betraktninger som har tagit över söndagens smakbitar där vi delar med oss av böckerna vi läser.

Jag har, lite ovanligt för mig, blivit på deckarhumör nu på sistone och boken jag plockat upp nu är Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind. Springfloden är den första boken om Tom Stilton och Olivia Rönning. Smakbiten kommer från sida 66 för det är där jag befinner mig.

Bukten hade samma form som då. Klipporna låg där de alltid hade legat. Stranden gick i en vid båge längs samma täta skogsbryn. När det var ebb var det fortfarande torrt en mycket lång bit ut, ända ut till det hejdade havet. I det avseendet var ingenting förändrat vid Hasslevikarna, 23 år senare. Det var fortfarande en vacker och rofylld plats. Den som kom hit för att njuta idag kunde knappast föreställa sig det som hade hänt då.

Just här, just den natten, när det var springflod.

Standard
Mord och sånt där spännande

Yxmannen

Titel: Yxmannen (The Axeman’s Jazz)

Författare: Ray Celestin

Översättare: Hanna Williamsson

Förlag: Kalla kulor förlag (2016)

1918 – 1919 härjade en riktig seriemördare i New Orleans och i boken finns autentiska brev som tros ha skrivits av den verklige gärningsmannen.

Så vi befinner oss i New Orleans 1919. Brutala mord sker till synes helt slumpmässigt och kriminalinspektör Michael Talbot sätts att utreda fallen. För några år sedan hjälpte han till att sätta dit sin tidigare chef och mentor Luca D’Andrea som var en hantlangare till stadens maffia och många inom polisen tycker inte alls om Michael.

Luca har precis kommit ut ur fängelset och hans maffiakontakter ber honom att ta reda på vem yxmannen är eftersom polisen stör deras affärer när de snokar runt.

Ida är en ambitiös nittonåring som jobbar som sekreterare hos en privatdetektiv men som har planer på att avancera. Hon börjar kolla upp ledtrådar och till sin hjälp har hon den musikaliske Lewis…

Det jag tyckte var mest intressant med Yxmannen var nog inte morden eller att få veta vem som var mördaren. Det mest intressanta var istället hur svarta och vita skildras. Hur det skvallrades om Michael som fick låtsats att frun var hans hushållerska för blandäktenskap var inte acceptabelt utan till och med förbjudet i flera delstater, hur människorna såg på Ida och inte visste hur de skulle förhålla sig; var hon svart eller vit? Hur hon kunde vara fel för både svarta och vita; för ljus för att vara svart men för mörk för att vara vit. Just det tycker jag att författaren har lyckats så bra med att förmedla liksom den smältdegel av människor från olika håll och kanter som finns i New Orleans. Just skildringen av New Orleans under den här tiden tycker jag är väldigt bra och målande. Jag får känna staden med flera sinnen och det är alltid ett gott betyg.

Själva lösningen är jag inte så intresserad av som av karaktärerna som försöker lösa gåtan. Jag tycker om både Ida, Lewis, Michael och Luca och önskar att det ska gå dem väl. Vad gäller lösningen tänker jag att det är något man kan diskutera. Rätt eller fel? Är det egentligen alltid fel att hämnas eller inte?

För min del var Yxmannen inte en bladvändare, det tog sin tid att läsa men det var en bra och välskriven bok som jag tyckte om. Kanske att den var aningen för lång…

Standard
Bokcirkel, Klassiker, Mord och sånt där spännande

Mordet på Orientexpressen

Titel: Mordet på Orientexpressen (The Murder on the Orient Express)

Författare: Agatha Christie

Översättare: Helen Ljungmark

Förlag: Bookmark (2014)

Boken utkom första gången 1934.

Här finns ett gäng passagerare av olika nationalitet och härkomst ombord på Orientexpressen. Om natten sker ett mord och till råga på allt har tåget fastnat i snön. Som tur är finns Hercule Poirot ombord på tåget så fallet kan lösas. Pusseldeckare av drottningen av pusseldeckare, Agatha Christie.

Jag trodde att jag hade läst boken men det ringde inte några klockor när jag nu läste den men däremot har jag sett en gammal filmatisering så jag visste hur det hela skulle sluta, eller kanske inte riktigt ”slutsluta” men ”vem” som var skyldig.

Vi läste boken i bokcirkeln och diskuterade boken i onsdags. Eller, det fanns väl inte sådär överdrivet mycket att diskutera för att vara ärlig. Det vi alla tänkt på var inledningen. (Boken börjar i Aleppo och det går inte att läsa boken utan att tänka på vad som sker i Aleppo och Syrien i dag.) Men det var en (parentes). Slutet kan man alltid diskutera. Rätt eller fel?

Men kort sagt, det här är en bok man läser för stämningen snarare än spänningen och nu ser vi fram mot filmen som kommer i slutet av november.

 

Standard