Hur går det med boktolvan?

1. Anna Ahlund – har jag läst två titlar av i år
2. Fredrik Backman – har precis, precis påbörjat Min mormor hälsar och säger förlåt – och hoppas verkligen att det blir bättre än inledningen på första kapitlet som jag inte har läst ut än
3. Michail Bulgakov – nej
4. Emma Cline – jo, jag läste Flickorna och tyckte om den
5. Jonathan Safran Foer – nej
6. D.H. Lawrence – nej
7. Camilla Läckberg – jag läste Isprinsessan i början av året
8. Vilhelm Moberg – det är min lååångsamma läsning för i år, Utvandrarna blir nog lagom utläst kring jul
9. Irène Némirovsky – nej
10. Jean-Paul Sartre – upptäckte att jag faktiskt redan hade läst något av honom (så minnesvärt var det!)
11. Helen Oyeyemi – nej
12. Helena von Zweigbergk – läste De behövande

Nja, det har väl gått lite trögt…

De behövande

Titel: De behövande

Författare: Helena von Zweigbergk

Förlag: Norstedts (2016)

Jaaa! Nu har jag läst en bok av en författare som jag har med i min boktolva. Neeej! Jag lånade boken på biblioteket i stället för att läsa någon av böckerna jag har i hyllan.

Anledningen till att det nu blev den här boken stavas SLUMPEN. Jag var på biblioteket och då var den här boken frontad i nyhetshyllan, jag kom på att jag har Helena i min boktolva och jag mindes också att hon pratade om den här boken på Books & Dreams som jag var på, när det nu var, och att den verkade intressant. Vips, fick boken följa med hem och jag började läsa den på t-banan eftersom den är i perfekt format om man inte har så stor handväska.

Birgitta och Louise. Mor och dotter. 67 år och 32 år. (Om jag minns rätt.) En mor-dotter-relation som på ytan ser bra ut men som skaver en del. När Louise berättar att hon stött på Tom ute på stan, Birgittas gamla kille är det mycket som vill upp till ytan. Men vems minne är egentligen sant? Kapitlen varvas mellan Birgitta och Louise som berättare.

Ja, jag kan se att det är en välskriven bok (dock en del korrfel). Helena von Zweigbergk skildrar både mor och dotter på ett bra och trovärdigt vis och egentligen är de nog mer lika än vad de själva inser. Det är också intressant att man som läsare får följa bådas tankar och perspektiv i stället för att bara få en persons ”syn på saken”.

Men nej, jag kände mig väl inte särskilt engagerad i den här boken om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag kommer tycka bättre om Zweigbergks andra romaner som jag har i hyllan för det här med relationer gör hon bra. Jag tror att en anledning till att jag inte faller som en fura för just den här boken är längden. Jag, som vanligtvis hyllar kortromaner tycker att den här väger för lätt. Jag vill ha lite mer…

Sen begriper jag mig inte alls på omslaget men det är en helt annan historia.

Flickorna

Titel: Flickorna

Författare: Emma Cline

Översättare: Erik MacQueen

Förlag: Natur & Kultur (2016)

Flickorna är Emma Clines debut. Hon har inspirerats av historien om Charles Manson och dennes ”familj” som i slutet av 60-talet mördade bl.a. skådespelerskan Sharon Tate.

Sommaren 1969 är Evie Boyd 14 år. Det är en sommar då hon överges av sin barndomskompis och hennes mamma börjar dejta igen efter skilsmässan från Evies pappa. Det är också sommaren då hon förälskar sig i den äldre flickan Suzanne och börjar hänga med henne och de andra flickorna på ranchen hos den karismatiske Russell. Russell som alla flickor dyrkar och vill ha uppmärksamhet och bekräftelse av.

Det är den vuxne Evie som berättar om sommaren 1969 så handlingen utspelar sig både förr och nu och det går också att dra paralleller och likheter mellan ”tiderna”. Det är ett fungerande berättargrepp men jag funderar ändå på om jag inte hellre bara befunnit mig i den kaliforniska sommaren? Hade önskat mig lite mer, en fördjupning i 14-årige Evies liv efter ”den stora händelsen” i stället för den mer sammanfattande rapporteringen jag tyckte att jag fick.

Flickorna är en bok som det råder väldigt delade meningar om. En del tycker att den är så dålig/tråkig/ointressant (sätt in valfritt ord!) och läser inte ut boken (det är bra! lägg ner böcker som inte tilltalar dig!) och andra tycker att den är fantastisk.

Så vad tycker jag? Jag tycker om boken trots att jag velat ha mer. Det jag direkt fastnade för var stämningen. Den lite loja tristessen och sommarvärmen. Det är en ganska lugn och behaglig stämning men den ändrar sedan karaktär och blir obehaglig men fortfarande ganska loj och det är fortfarande varmt. Det händer egentligen inte så mycket i boken. Sommaren flyter liksom bara på och Evie blir mer och mer en av flickorna kring Russell även om det är Suzannes bekräftelse hon söker själv, snarare än Russells.

Jag fick en så tydlig bild av både miljö och karaktärer och tänkte att det skulle kunna bli en bra film. Sedan när jag läste att den också ska filmatiseras tänkte jag både jaa! och nej!! Jag ser den gärna på bio men jag kommer säkert tycka att mycket inte är som jag tänkt och tycker att det ska vara.

Skulle jag rekommendera boken? Ja, läs den om du är sugen. Det är ju alltid lite roligt när en bok blir både hissad och dissad! För mig blev det mer hiss än diss för även om den inte var ”fantastisk” tycker jag ändå att det är en bra bok.

 

 

Den var så bra som alla sagt

Titel: Du, bara

Författare: Anna Ahlund

Förlag: Rabén & Sjögren (2016)

Jag valde att ha med Du, bara av Anna Ahlund i min boktolva för att ha några titlar med som jag verkligen vill läsa. Det är inte någon bok jag har ägt länge, köpte den på Stadsmissionen någon vecka före jul. Jag köpte den för att så många bokbloggar verkligen har hyllat den och som bonus var den signerad också.

Nu har väldigt många redan läst den här boken (eller om boken) men lite om handlingen måste jag skriva om ändå men för den som inte har läst boken vill jag inte avslöja för mycket även om det kanske inte är någon hjärngympa att räkna ut vad som kommer att hända.

John (16 år) och hans storasyster Caroline (18 år) är ensamma över sommaren. Caroline blir intresserad av Frank (18 år) som arbetar i en pappershandel mitt emot hennes jobb och bjuder hem honom. John blir också intresserad av Frank. Frank verkar bli intresserad av John också. Eller? Caroline brukar få den hon vill ha. Alla ser John och hans bästa vän Elli som ett par. Hon finns där för honom men finns han där för henne?

Och vad tyckte jag då? Jo, det är en mycket bra ungdomsbok. En bok som kan läsas med stor behållning även av vuxna. Jag har inget särskilt att anmärka på, någon småsak kanske, utan tycker att det är en mycket fin skildring av både kärlek och vänskap och att den känns trovärdig.

Jag tror att det här är en bok som kommer att hitta nya läsare år efter år och att de nya läsarna inte blir besvikna. Kanske är det en bok att läsa i skolan? Det skulle i alla fall vara intressant att höra en grupp ungdomar ha en seriös diskussion om boken.

 

Isprinsessan

Titel: Isprinsessan

Författare: Camilla Läckberg

Hemkommen från fjällen och hurra! Nu har jag läst en bok ur min boktolva! Jag har aldrig läst någonting av Camilla Läckberg tidigare och tyckte att det var på tiden att göra det i år.

Isprinsessan är första boken om författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström som löser mord i krokarna runt och i Fjällbacka. I den här boken hittas en kvinna död i ett badkar. Kvinnan var en barndomskompis till Erica och hon blir inblandad i fallet. Erica och Patrik inleder också ett förhållande.

Jag måste erkänna att mina förväntningar inte var sådär jättehöga innan jag började läsa boken. Så vad tyckte jag då?

Nja. Jag måste nog säga att boken var bättre än vad jag trodde. (Jag läste ju ut den!) Den var ganska välskriven och hade hyfsad handling men jag klurade ut det mesta i förhand så på det viset var det inte så spännande men desto mer intressant att se om jag skulle ha rätt! Och roligt att jag hade det också!

Det är inte fullt ös medvetslös utan ganska lugnt tempo i boken och jag uppskattar att det inte är någon bestialisk seriemördare som härjar i Fjällbacka. Jag är glad att jag har läst Isprinsessan men det gav mig inte någon mersmak. Jag känner inte att jag behöver läsa mer av Läckberg men kan tänka mig att göra det om det skulle slumpa sig så. Så man ska aldrig säga aldrig!

 

Boktolva 2017

Efter en hel del funderande har jag bestämt mig för att köra en boktolva i år. Utmaningen skapades från början av Enligt O och går ut på att man ska läsa 12 nya författare utifrån en på förhand skapad lista. Eftersom jag har tänkt att jag ska bli bättre på att läsa böcker ur min egen bokhylla och inte ständigt låna och prioritera biblioteksböcker före mina egna så tror jag att den här utmaningen kan vara nyttig för mig. Så ur min egen bokhylla har jag valt ut dessa tolv författare och böcker:

1. Anna Ahlund, Du, bara (läst januari)
2. Fredrik Backman, i hyllan står både Britt-Marie var här och Min mormor…
3. Emma Cline, Flickorna
4. Jonathan Safran Foer, i hyllan har jag både Allt är upplyst och Extremt högt…
5. D.H. Lawrence, Lady Chatterleys älskare, en riktig hyllvärmare…
6. Camilla Läckberg, Isprinsessan (läst januari)
7. Michail Bulgakov, Mästaren & Margarita, har stått några år…
8. Vilhelm Moberg, Utvandrarna (gärna hela serien)
9. Irène Némirovsky även här har jag några titlar att välja på!
10. Jean-Paul Sartre Äcklet
11. Helen Oyeyemi Ikarosflickan
12. Helena von Zweigbergk har jag också några att välja bland!

Jag tycker att det här är en helt okej lista och tror och hoppas att jag kommer klara av att läsa dessa författare 2017. Några blir nog betydligt lättare än andra att beta av då jag medvetet har valt några böcker jag längtar efter att få läsa. Den bok jag tror blir svårast för mig att ta mig an är nog Äcklet. Titeln är inte direkt lockande.

Men i alla fall, min boktolva, hälften kvinnor och hälften män, klassiker och nyheter. Vad tycker ni om min boktolva? Vad har ni läst? Längtar efter att läsa? Varnar mig för?! Avråder å det starkaste?!