Titel: En väktares bekännelser
Författare: Elin Säfström
Förlag: Gilla böcker (2016)
Tilda, 15 år, är väktare. Hennes uppgift är att se till att alla tomtar, troll, vättar och andra sagoväsen sköter sig och inte blir upptäckta av människor. Tilda har tillsammans med sin mormor hand om Stockholmsområdet men nu är hon ensam eftersom mormor varit tvungen att åka till Norrland och hjälpa till där. Givetvis händer allt möjligt konstigt då. Jordvättar flyttar in i skolans källare och både barn och unga män försvinner. Något är på gång. Dessutom är Tilda kär i Hakim men han verkar bara ha ögon för den undersköna Natta och älvpojken Vide är väl rätt så konstig ändå?
När jag började läsa boken tyckte jag att den kändes väldigt pladdrig och var lite skeptisk till om det var en bok för mig. Jag kom hyfsat snabbt fram till att det var det trots att den pladdriga tonen fortsatte. Den är nämligen väldigt rätt med tanke på att det är Tilda som berättar och det är en välskriven bok i övrigt. Jag erkänner att jag inte är helt såld på upplösningen men överlag tycker jag att En väktares bekännelser är en charmig bok full med en härlig dos humor. Jag är väldigt förtjust i Tildas ”shit, vad pinsamt nu såg Hakim mig göra konstiga saker igen”. Det är en sådan klockren skildring av en tonåring då det mesta är pinsamt och stort fokus läggs på egna egot. Sedan blev jag nyfiken på älvpojken Vide, skulle gärna läsa mer om honom.
sarasbokblog 