Mord och sånt där spännande

Yxmannen

Titel: Yxmannen (The Axeman’s Jazz)

Författare: Ray Celestin

Översättare: Hanna Williamsson

Förlag: Kalla kulor förlag (2016)

1918 – 1919 härjade en riktig seriemördare i New Orleans och i boken finns autentiska brev som tros ha skrivits av den verklige gärningsmannen.

Så vi befinner oss i New Orleans 1919. Brutala mord sker till synes helt slumpmässigt och kriminalinspektör Michael Talbot sätts att utreda fallen. För några år sedan hjälpte han till att sätta dit sin tidigare chef och mentor Luca D’Andrea som var en hantlangare till stadens maffia och många inom polisen tycker inte alls om Michael.

Luca har precis kommit ut ur fängelset och hans maffiakontakter ber honom att ta reda på vem yxmannen är eftersom polisen stör deras affärer när de snokar runt.

Ida är en ambitiös nittonåring som jobbar som sekreterare hos en privatdetektiv men som har planer på att avancera. Hon börjar kolla upp ledtrådar och till sin hjälp har hon den musikaliske Lewis…

Det jag tyckte var mest intressant med Yxmannen var nog inte morden eller att få veta vem som var mördaren. Det mest intressanta var istället hur svarta och vita skildras. Hur det skvallrades om Michael som fick låtsats att frun var hans hushållerska för blandäktenskap var inte acceptabelt utan till och med förbjudet i flera delstater, hur människorna såg på Ida och inte visste hur de skulle förhålla sig; var hon svart eller vit? Hur hon kunde vara fel för både svarta och vita; för ljus för att vara svart men för mörk för att vara vit. Just det tycker jag att författaren har lyckats så bra med att förmedla liksom den smältdegel av människor från olika håll och kanter som finns i New Orleans. Just skildringen av New Orleans under den här tiden tycker jag är väldigt bra och målande. Jag får känna staden med flera sinnen och det är alltid ett gott betyg.

Själva lösningen är jag inte så intresserad av som av karaktärerna som försöker lösa gåtan. Jag tycker om både Ida, Lewis, Michael och Luca och önskar att det ska gå dem väl. Vad gäller lösningen tänker jag att det är något man kan diskutera. Rätt eller fel? Är det egentligen alltid fel att hämnas eller inte?

För min del var Yxmannen inte en bladvändare, det tog sin tid att läsa men det var en bra och välskriven bok som jag tyckte om. Kanske att den var aningen för lång…

Standard

2 reaktioner på ”Yxmannen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s