Titel: Berättelse om ett äktenskap (Historie om et ektenskap)
Författare: Geir Gulliksen
Översättare: Urban Andersson
Förlag: Weyler (2016)
Berättelse om ett äktenskap är precis det. Det är en berättelse om ett äktenskap när det är över. Geir Gulliksen har valt ett lite annorlunda berättargrepp där mannen skildrar äktenskapet och vad som hände genom henne, ur hennes synvinkel så som han tror att hon såg det.
Jag tänker inte skriva så mycket om handlingen i den tunna boken (175 sidor) mer än att de har det bra tillsammans. En dag träffar hon en man som hon blir intresserad av. De börjar umgås som vänner. Hon berättar om den andre mannen för sin man eftersom de berättar allt för varann. Hon är bara vän med den andre i alla fall men hennes man begriper redan innan det händer vad som kommer att hända.
Jag är väldigt kluven till den här boken. Bitvis gillar jag den väldigt mycket men bitvis inte alls.
- Jag stör mig på att det är väldigt mycket sex. För mycket helt enkelt.
- Jag stör mig på en del upprepningar.
- Jag stör mig på mannen som person, han har en gnällig ton och varför uppmuntra sin fru till att ha sex med en annan man? Och prata om sina fantasier om henne och den andre mannen?
- Jag gillar berättarperspektivet.
- Jag gillar språket.
- Det är en fin berättelse om kärlek.
Ja, väldigt kluven som sagt men jag tror att jag kommer minnas den positivt, som en bra bok, när jag glömt allt jag hängt upp mig på…
sarasbokblog 
Jag hängde inte upp mig på samma saker, men jag hade svårt att förstå hypen kring den här boken. Hela berättarperspektivet kändes för distanserat, som att berättaren inte lyckades låtsas om sina känslor och som att författaren inte lyckades förmedla dem riktigt. Det blev mest för fint. Hade önskat att hans bitterhet och besvikelser hade fått mer utrymme.
GillaGilla
Intressant! Jag gillade det fina och du föredrog det bittra som jag upplevde som gnälligt. Hypen kan jag inte riktigt förstå heller men tänker att det är en lättläst bok och berättarperspektivet sticker ut.
GillaGilla
Nja, jag gillade inte hur det bittra som fanns framträdde, det blev mest gnälligt – känns som att det fanns en helt annan slags underlagen bitterhet men som inte riktigt fick komma fram…
GillaGilla
Ja, kanske det. Det tänkte jag nog inte på men rent generellt så föredrar jag bitterhet framför gnäll.
GillaGilla
Samma här – alltid hellre ilska och andra starka känslor, än halvsmält gnäll!
GillaGilla
Absolut!
GillaGilla